En dalande dag

Alt. koral:



1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.

Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Per Ulrik Stenhammar ("Nu lovar min själ dig, Jesus, min vän"),
alt. norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

Om salighet vi sjunger

1. Om salighet vi sjunger
och ser som i en dröm
hur livets träd bär frukter
vid livets friska ström.

2. Vi ser en frälsad skara
med folk av alla slag.
Fram gick de under sånger
mot Alla helgons dag.

3. Årtusenden försvinner
och varje jordisk krans.
Hos Gud de nu är hemma,
för evigt är de hans.

4. Vi tänker på de våra
som Gud ett rum har gett.
Igenom tårar ser vi
mot återseendet.

5. Vi lyfter bön och längtan
till Guds Jerusalem.
Vi bärs av tron och hoppet
tills vi har kommit hem.

Text: Jonas Dahl
Musik: Melchior Vulpius

När heliga man vill oss kalla

1. När heliga man vill oss kalla,
så sker det blott till spe och spott.
Men det är dock av öknamn alla
det enda som kan kallas gott.
Det ger allena Gud all ära,
det gör oss fattiga och små.
Det namnet ödmjukhet skall lära
dem som vill himmelriket nå.

2. Ja, helig är vår tro och Kyrka
och heligt är vårt dopförbund,
höghelig han som är vår styrka
från trons och bönens första stund.
Ja, helig inför Gud skall vara
var kristen, som det namnet bär.
Den heligheten räcker bara
som Kristi egen oskuld är.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. och copyright Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Freylinghausens koralbok 1704

Regering, folk och fosterland

1. Regering, kung och fosterland,
o Gud, vår Gud, beskydda!
Knyt kärlekens och fridens band
kring både slott och hydda!
Med insikt må bli tydda
de lagar du oss gav, o Gud,
och sanningens och rättens bud
av fria hjärtan lydda!

2. Stärk dem, o Gud, som land och bygd
vill värna om och stödja,
som om rättfärdighet och dygd
sej ärligt vill bemöda!
Låt ymnigheten flöda,
välsigna flit och helgdagsro,
välsigna stads- och landsbygdsbo,
giv arbete och gröda!

3. Må som ett hjärta och en själ
en gång vi kunna nämnas!
Må allmänt väl bli allas väl
och rätt och plikter jämnas!
Med ånger allt må lämnas
som gör ett syskonsinne kallt,
och Kristi Ande live allt
som önskas och som ämnas!

4. Välsigna dem som troget vill
ditt ord i verket sätta,
i nöd och lust sej håller till
det sanna och det rätta!
Bekymrens bördor lätta,
med arbetsglädje framgång giv
och låt oss i ett bättre liv
få mötas efter detta!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2015
Musik: Wittenberg 1526 

Sök den stadens bästa

1. Sök den stadens bästa
Gud er låtit gästa.
Rätt och godhet sprid,
ärlighet och frid.

2. Be i era böner
för den stadens söner.
Allt vad gott de får
också till er når.

3. Herrens folk och präster
främlingar och gäster
är i denna tid,
längtar till Guds frid.

4. Ändå skall de verka
här och troget stärka
allt vad gott och rätt
Herren här berett.

5. Men när Herren kallar
och basunen skallar,
tiden här är slut.
Fria drar de ut!

Text och copyrigt: Christian Braw, fritt efter Jeremia (Jer. 29:4-7), publicerad med tillstånd

Så ljuvligt det är att möta

1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten Dorothea Ågård Hansen 1871 (21 år), övers. 27/1 2015
Musik: Sophie Dedekam

Tack, käre Far, för än en natt

Alt. koral:


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg. 

Vakna, du som sover

Vakna, du som sover, 
stå upp från de döda,
//: och Kristus skall lysa över dig ://

Text: Ef. 5:14
Musik: Hans Lindholm 1988 (publicerad med tillstånd)

Kom inför Herren med tacksamhet

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665 

Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de flesta
överge den vännen här?
Ingen ska mej kunna skilja
ifrån den mej har så kär.
Vad han vill, det ska jag vilja
alltid här och evigt där.

2. Domen, döden för mej led han,
ingen ska fördöma mej.
Hos sin Fader för mej ber han,
aldrig ska han glömma mej.
Vem är då som vill anklaga
den som Jesus utvalt har?
Vem kan ifrån honom draga
den han tagit i försvar?

3. Jag är viss och därpå litar:
ingen fara eller nöd
ska mej från min Jesus slita,
inte liv och inte död.
Inga andemakters vilja,
fjärran eller nu och här,
ska mej från Guds kärlek skilja
som i Jesus Kristus är.

Text: Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2015
Musik: Gustaf Düben d.ä. 1690

Gud låter sina trogna här

1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider.
Din Ande give kraft och mod
i alla världens tider.
Så sjunger vi med gott behag
Guds änglars sång den stora dag
som vi med fröjd förbidar!

Text: v. 1-4 Georg Reimann d. 1615 "Aus Lieb lässt Gott der Christenheit", sv. övers. och kompl. v. 5 Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Gud låter här sin christenhet", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013
Musik: Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)