Jag vet en hälsning mera kär

FÖRSTA AFTONEN I DET NYA HEMMET

Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge.
Den heter frid, Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa, bästa gästen min!
//: Ty dagen skrider - det blir kväll,
och natten bryter in ://


Text och musik: Erik Gustaf Geijer  

Halleluja, halleluja, halleluja

Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!
Halleluja, halleluja,
halleluja!

Musik: Heinrich Schütz

Tvång att tro, det önskar dårar

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2991, 2012
Musik: Louis Monsen 1924

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1991

Musik: Norsk folkmelodi (från Lom)

Säg honom allt

1. Säg honom allt! Kom till din Fader åter, 
som gärna hjälper dej i stort och smått. 
Han som för Jesu skull din synd förlåter 
vill ingen hjälplös från sej visa bort. 

2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej 
än du kan känna i din fattigdom. 
Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej 
hörs som ett rop i himlens helgedom. 

3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen 
med hjälp till dej som litar på hans ord. 
De ser så väl din plats i mänskovimlet, 
och känner noga stället där du bor. 

4. Säg honom allt! Ja nämn din svaga sida, 
låt synden ha det fula namn den bär! 
De onda andar ska i ljuset lida, 
de trivs ju bara där det mörker är. 

5. Säg honom allt! Den oro som vill tära, 
den dunkla framtidsbild som tecknar sej. 
Den tyngsta börda du försöker bära 
är den du själv på förhand lagar dej. 

6. Säg honom allt, intill det sista stycket! 
Då är det inte ditt, då är det hans! 
För honom kan ej något bli för mycket 
som älskat dej långt innan världen fanns.

Text: Mauritz Andreas Brekke 1940 (62 år)
Musik: Richard Runciman Terry (1865-1938)

Våra stunder ila

1. Våra stunder ila
till sin tysta hamn.
Låt oss få vår vila,
Jesus, i din famn,
och, till målet komna,
somna
i ditt dyra namn.


2. Dina änglar skicka
till den bädd där vi
heta kalken dricka,
att de stå oss bi,
och ur tunga banden
anden
lösa evigt fri.


3. Snart får den sig svalka
efter stridens kvalm,
till Guds tron sig nalka,
krönt av segerns palm,
och med själ och tunga
sjunga
livets morgonpsalm!

Text: Johan Olof Wallin 1837 (58 år), ngt bearb. 2012
Musik: Ivar Widéen 1916 (45 år)

Han är slagen och förkastad

1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.

2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.

3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!

4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.

Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850

Dej vare pris och ära

Alt. koral: 



1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012
Musik: Melchior Teschner, alt. Johann Abraham Peter Schultz (1747-1800)

Härskarors Herre, evig Gud

1. Härskarors Herre, evig Gud
högt ovan änglars skara,
du kom i ringa tjänarskrud
att här vår broder vara.
Din stora makt,
din kärleks kraft
du velat uppenbara.

2. Din gudoms tron har evigt stått
högt ovan folk och tider.
Som människa du kronan fått
först efter hårda strider.
Ja, törnekrönt
blir du belönt
med seger då du lider.

3. Min Gud och broder, allt du kan,
du fattige och rike.
Jag fröjdas att bland oss du vann
som tjänare ditt rike
i ödmjukhet
som gräns ej vet,
o Konung utan like.

4. Du vann oss, Herre, med ditt blod
ur dödens famn, den kalla.
Från gravens mörker du uppstod,
du återlöste alla.
Vårt ve och väl,
vår kropp och själ
vi dig vill anbefalla.

Text: Kåre Skredsvik (1897-1946)
Musik: Karl Racke (1848-1925)