Så skön en väg ej finns på jord

1. Så skön en väg ej finns på jord
som när vi med varandra
till samme Herres hus och bord
i Andens enhet vandrar.
Så stort att få i samma tro
som syskon här på jorden bo 
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara!

2. En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder!
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

3. Fast Guds församling bristfull är
och ingen ren vi finner,
har Herren dock sin vingård kär
och sitt förbund i minne.
Med ord och Ande här han bor,
han frälsar alla dem som tror.
Han söker sina vänner
där man sin brist bekänner.

4. Din äran är, vår Herre huld,
för om du vakt ej hölle
och ej förläte all vår skuld
allt snart i spillror fölle.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
dej inte från oss dragit,
ditt ljus ej från oss tagit.

5. Med dej vår kyrka väl består,
när hon med dej vill strida.
Av dej välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
bekänna rätt ditt stora namn.
Från land och folk och rike
din Ande aldrig vike.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909, bearb. A.H. 6/4 2016 (Britt G:s bearbetning, SvPs1986 nr 401, är bättre, men upphovsrättsskyddad).
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (David Wikanders koral är bättre, men noterna är upphovsrättsskyddade).

Guds rike skall rota sig sakta

1. Guds rike skall rota sig sakta, 
som höstsådd, när snö faller på, 
och Gud låter änglarna vakta 
vad människobarn har fått så. 

2. Guds rike skall vila sig stilla 
som sådden i senhöstens frost. 
Den växer, fastän den far illa 
som grödan i vårvinterns blåst. 

3. Guds rike skall växa som brodden 
i vårsolens värme och ljus. 
Guds Ord är som solen, och sådden 
är dopet i Gudsrikets hus. 

4. Guds rike skall växa och mogna 
som säden i högsommartid. 
Likt mognade ax skall de trogna 
få skördas till himmelens frid. 


Text och copyright: Christian Braw fritt efter Mark 4:26-29 (publ. med tillstånd)

Den kristna kyrkans sköna namn

1. Den kristna kyrkans sköna namn
man överallt vill bära,
men bära korset ända fram
vill blott ett fåtal lära.
Sej kyrkans namn med orätt gav
så mången vackert kalkad grav,
som bara likben gömmer.

2. En världsvid kyrka kallas rätt
Guds kyrka här på jorden,
för alla folk av Adams ätt
i Södern och i Norden.
Från alla håll, mens världen står,
kring Herden flockas hjordens får,
vem kan väl det förhindra?

3. Men Kyrkan, den är ändå en,
ett namn i alla munnar.
Till grundval Gud har lagt en sten
som klippfast fred förkunnar.
Det är hans Son i tid och rum
och Sonens evangelium
som oss kan saliggöra.

4. Och därför kyrkans tecken är
just livets ord och lära,
åt hjärtat sol och dagg det bär
till Jesu Kristi ära.
Ty där det ljuder rent och klart
dess sanning visas underbart,
kan utan frukt ej vara. 

5. Guds kyrka står i dopets pakt
och vill Guds nåd få spegla,
och Herren vill, just som han sagt,
sitt vittnesbörd besegla,
med Anden, helig, ren och god,
med bröd och vin, sin kropp, sitt blod,
de kristnas dryck och föda.

6. På lydnaden mot Herrens ord
kan man så tydligt märka
var Gud har tempel på vår jord
och var hans kraft fått verka.
Där stiger ständigt stilla bön,
där visas tacksamhet så skön
med hjärta, mun och händer.  

7. Ett heligt liv i Jesu tro
kan världen ej behaga,
så under kors får kristna bo
i alla världens dagar.
Men alltid har av Herrens röst
hans kyrkas folk den rika tröst
att himlen de får ärva.

8. Att ogräs står bland vetet fram
kan ingen vis förnöja.
Munkristna går i last och skam,
som domens dag ska röja.
Guds helgon har ett enda dop,
en Gud, en Herre och en tro,
ett hopp om salig seger.

Text: Hans Thomissøn 1569 (36 år), bearb. N F S Grundtvig 1836 och 1945, sv. övers. A.H. 29/11 2015 (Första söndagen i advent)

När heliga man vill oss kalla

1. När heliga man vill oss kalla,
så sker det blott till spe och spott.
Men det är dock av öknamn alla
det enda som kan kallas gott.
Det ger allena Gud all ära,
det gör oss fattiga och små.
Det namnet ödmjukhet skall lära
dem som vill himmelriket nå.

2. Ja, helig är vår tro och Kyrka
och heligt är vårt dopförbund,
höghelig han som är vår styrka
från trons och bönens första stund.
Ja, helig inför Gud skall vara
var kristen, som det namnet bär.
Den heligheten räcker bara
som Kristi egen oskuld är.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. och copyright Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Freylinghausens koralbok 1704

När Guds församling brytes ned

1. När Guds församling brytes ned, 
då är hans vänner också med. 
De bär sitt ansvar, de också 
att det så illa kunde gå. 

2. Nu ber vi om förlåtelse 
för allt vi glömt att tro och be, 
för att vi svek och teg där vi 
Guds viljas vittnen kunnat bli. 

3. Som syskon har vi också del 
i det som var de andras fel. 
Gud, hjälp oss se och ångra det, 
som fattats i vår trofasthet. 

4. Till ångrande du lovat nåd 
ur din försonings kraftförråd, 
när vi oss öppnar för att vi 
förvandlade av dig skall bli. 

5. Förnyade skall vi också 
i kamp för din församling gå 
och se på den med tro och hopp 
som Andens brud och Kristi kropp. 

Text och copyright: Christian Braw efter Esra 9:5-15 och Nehemja 1:4-11 (publ. med tillstånd)
Musik: Carl Nielsen

Ljuvt är det band, som på jorden redan

1. Ljuvt är det band, som på jorden redan 
i tron förenar Guds barn till ett. 
När Kristi kärlek i dem är mäktig, 
en syn mer härlig ej världen sett. 

2. I kroppen finns det så många lemmar, 
en enda kropp är det ju ändå! 
Så, kära syskon, besinna detta: 
en enda kropp är ju vi också. 

3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus, 
som troget vårdar sin egen kropp. 
Så även vi är varandras lemmar 
med samma strider, med samma hopp. 

4. Hur gott, när handen väl vårdar foten 
och båda undviker kiv och gräl, 
när alla lider med den som lider 
och alla gläds, när för en går väl. 

5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga 
i nåd och sanning dem som nu bor 
i skilda läger, fastän de äger 
en Gud och Fader, ett dop, en tro. 

6. Slå ner den onde, som oss har söndrat, 
bryt ner de skrankor han uppställt har. 
Må våra tycken och tankar fara 
och Jesus Kristus bli ensam kvar!

Text och musik: Joël Blomqvist, något bearb.

I en orgel varje pipa

1. I en orgel varje pipa 
finns där för att ljuda klar 
och med tonens krafter gripa 
själens djup hos en och var. 

2. Tonen skall tillsammans klinga 
med de andras klara ljud 
och som änglasången bringa 
oss en hälsning ifrån Gud. 

3. Så går stämmor i förening, 
olika blir enade, 
sprider ljus och skänker mening 
åt vad Gud har låtit ske. 

4. Det är så som vi skall ljuda, 
samstämt, tydligt, rent och klart 
och till lovsångsfesten bjuda, 
där vårt mål blir uppenbart. 

5. Herre, låt vår samklang höras 
ner i stumma läppars dal, 
så att många kan beröras 
av vår glädje och koral.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

En är Herren, en är tron

1. En är Herren, en är tron,
ett är dopet, en är Gud,
allas Fader; han som bor
i sin himmel, evig Gud,

2. över allt och alla står,
verkar genom allt och finns
i sin skapelse och når
överallt med helig blick.

3. Lev ett liv som värdigt är
kallelsen som ni har fått,
så Guds ord oss manar här.
Trogen var i stort och smått.

4. Ödmjuk, tålig var och mild.
Ha i kärlek gott fördrag
med varandra, förebild
ni i Jesus Kristus har.

5. Andens enhet dyrbar är;
sträva att bevara den
med det band av frid som här
knyter Jesu vän till vän.

6. Gör då allt vad ni förmår
att den enhet Anden ger
må fördjupas år från år
och få gälla för allt fler,

7. tills en gång i himlens stad
alla trogna evigt får
stämma in i lovsång glad,
när de inför tronen står.

Text och musik: copyright Hakon Långström 1988 (42 år)

[publicerad med tillstånd]

Ditt ord, o Jesus, skall bestå

1. Ditt ord, o Jesus, skall bestå, 
ditt rike kan ej falla. 
Hur vilt än otron rasa må 
och syndens vågor svalla, 
du har ändå för evig tid 
i full rättfärdighet och frid 
ett härligt rike grundat! 

2. Visst kan det synas, Herre kär, 
som skulle det gå under. 
Visst stormar det än här, än där, 
som bävade dess grunder. 
Men nej, det endast synes så - 
ditt rike står och skall bestå 
när jord och himmel faller. 

3. Om moln och töcken samlas här 
omkring din tron, vad mera? 
Rättfärdighet dess fäste är, 
och du, du skall regera 
från evighet till evighet, 
då andra rikens härlighet 
om några år försvinner. 

4. Det segra skall, ditt korsbanér, 
trots alla mörkrets makter, 
och samla folken fler och fler 
från jordens skilda trakter, 
på det ditt namn må bliva stort, 
liksom ditt lov, från ort till ort, 
allt intill världens ände. 

5. Ditt helga rike är dock ej 
av denna världen, Herre, 
och aktas ej av världen, nej, 
den ser det ej, dessvärre. 
Den ser de kristnas skröplighet 
men aldrig deras härlighet 
och deras konungs ära. 

6. Pris vare dig, o Jesus kär, 
du Konung utan like, 
att jag, så arm och svag jag är, 
fått syn på detta rike, 
att jag får, evigt glad och fri, 
som präst och kungabarn däri, 
om dina under sjunga!

Text: Lina Sandell, bearb.
Musik: Finländsk

Så ljuvligt det är att möta

1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten Dorothea Ågård Hansen 1871 (21 år), övers. 27/1 2015
Musik: Sophie Dedekam

Vakna upp, du Guds församling

1. Vakna upp, du Guds församling,
innan allt blir uppenbart!
Lyssna, redan ljuder ropet:
"Se, din brudgum kommer snart!"
Härlighet han vill få ge dej,
som han vunnit med sitt blod.
Vakna till nytt liv, ny kärlek,
kämpa, lid med heligt mod!

2. Vakna upp din Gud att lova!
Se, han sänder med sitt ord
Andens helga, dyra gåva
till vår mörka, kalla jord.
Jesu frälsningsbud nu ljuder
mäktigt ifrån land till land,
nåd och frid åt alla bjuder,
tänder hjärtan än i brand.

3. Vakna upp och märk hur Herren
syndare ur dvalan väckt,
och hans Ande kraftigt manar:
Se, Guds rikes morgon bräckt!
Pris ske Herren! Än han lever
och hans hand än under gör,
med sitt ord, som förr så mäktigt,
han sitt folk till seger för.

4. Vakna upp! Ge helt ditt hjärta
åt din Frälsare och Gud.
Offra honom vad du äger,
gör hans verk i helig skrud.
Vakna upp, du Guds församling,
lampan tänd, dej förbered
att din Gud och Konung möta.
Se, han kommer! Vaka, bed!

Text: Herman Råbergh 1908 (70 år), ngt bearb. 2014
Musik: Gustaf Düben 1674 (45 år)

Förunderligast på vår jord

1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets kval fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida. 

10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1829, 1853 (46, 70 år), övers. A.H. 8/8 2014, på sonen Jonatans dopdag

Lycksalig är den lilla flock

1. Lycksalig är den lilla flock,
den gode Herdens hjord,
som trots all världens hot och pock
dock hör och tror hans ord.
Fast fienden är verksam än,
de äger dock en mäktig vän
och vandrar, ledda av hans hand
hem till hans eget land.

2. Med nya hjärtan vandrar de
i kärlek, tro och hopp.
De tror, fastän de inte ser,
och lyfter blicken opp
från mörker, ovisshet och nöd,
ja, från förgängelse och död,
till landet där all tro, allt hopp
fullbordar snart sitt lopp.

3. Men kärleken, den upphör ej,
ty kärlek evig är
och ej som tron och hoppet, nej,
den slutar aldrig där.
Blott högre, högre stiger den
hos Gud som själv är kärleken.
Att älska blir vår salighet
hos Gud i evighet.

4. Men Jesus, är jag en av dem
som hör till skaran din?
Går jag med dej på vägen hem
och får jag komma in?
Gör nu den saken riktigt klar,
för mej, för alla och envar.
Säg, är vi dina sanna får
som följer dina spår?

5. Rannsaka, Herre, hjärtat mitt.
Du, endast du, det kan!
Och låt det evigt vara ditt,
min käre Löftesman!
Du som har löst mej med ditt blod
långt innan jag din nåd förstod,
o lär mej du att älska dej,
jag vet du älskar mej!

6. Och när du frågar sen min själ
om jag nu älskar dej,
jag svarar: du mej känner väl,
du utrannsakar mej,
du vet, att fastän jag är svag
och jämt i kamp mot syndens lag,
jag ville gärna älska dej
som först har älskat mej.

7. Om än ibland med tvekan så
jag svarar dej ännu,
så vet jag till min tröst ändå
att du ej tvekar, du.
Du älskar mej i lust och nöd,
du vän och brudgum vit och röd,
och en gång ska jag älska dej
som du nu älskar mej.

Text: N J Holm 1829 (51 år), övers. för Ahnfelts sånger 1861, bearb. A.H. 2008
Musik: Ur Sionstoner, alt. L M Lindeman

Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus

1. //: Låt oss vandra i ljuset
liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
//: Vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.

2. //: För då har vi en sann
gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
//: gemenskap med varann ://
gemenskap med varann,
en sann gemenskap med varann.

3. //: Och då renar oss Jesu blod
från all vår synd,
renar från all synd ://
//: renar från all synd ://
renar från all synd,
renar oss från all vår synd.

Text: Johannes (1 Joh. 1:7)

Musik: Okänd

En världsvid kyrka är Guds kyrka

1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.

2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är det ej samme Faders famn!
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.

3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!

4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.

5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
med kärlek och barmhärtighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 2013
Musik: Johann Gottfried Schicht 1819 (66 år)

Tack, o Herre, för din kyrka

1. Tack, o Herre, för din kyrka,
din församling på vår jord,
där du ger oss ljus och styrka
och oss leder med ditt ord.
Ännu i din kyrkas famn
samlar du i Jesu namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
korset lyser och påminner
om ett mål som evigt är.
Klockans klang och nådens bud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sej mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.


3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svallar
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herren Jesus är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda får vi där.
Lovsång och gemensam bön
gör den svåra kampen skön. 
Andens rustning där vi finner,
seger över världen vinner.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar tills vi når
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), bearb.
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

Med pelarstoder tolv

1. Med pelarstoder tolv 
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är 
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, 
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut 
Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. 
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld 
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus, 
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud, 
i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten 
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn 
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd 
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv, 
och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem 
i samma kärlek samlar
de barn, som fann sin väg, 
och det som ännu famlar,
så för envar som tror 
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ 
Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill 
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid 
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum 
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro 
i Herrens åkerjord.

6. Blott som en flyktig dröm 
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är 
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår, 
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå 
till tidens sista stund.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år) 

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka

Alt. koral:


1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan,

3. att du mig rum i denna kyrka givit
och att du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag henne som en moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.

5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg, alt. Strassburg 1525/Kangasala 1624

Guds kyrka, fri från världens makt

1. Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.
Martyrerna i segerns krans,
Maria med sin krona,
de förebådar kyrkans glans
där de med Kristus tronar.

2. Då träder kungadottern in,
av guldbrokad är skruden.
"Tag mig emot, ty jag är din!"
möts konungen av bruden.
Vi minns då allt det lidande
hon mött i år och dagar.
I allt hon väntat bidande
att gå i Herrens hagar.

3. I tåredal hon framåt bär
sin Krist, i tro och handling.
Av Honom buren är den här
som genomgår förvandling.
Han redan segern henne bragt,
fast här på jord hon strider.
Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.

Text: Mikael Nordin

Musik: Mikael Nordin

[Publicerad med tillstånd]

Frälsarens kyrka i Sveriges land

1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!

2. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

3. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

4. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 
5. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!

Text: Johan Alfred Eklund 1909 (45 år), bearb. A.H. 2015 (45 år)
Musik: Gustaf Aulén 1909 (30 år)