Guds Ande, gör ett under

Guds Ande, gör ett under:
bevara mej så fri
att kroppen alla stunder
ditt tempel kan förbli!
Min tanke må du vända
till den som för mej dog,
ja, lär mej Kristus känna,
så har jag visdom nog!

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Hans Leo Hassler

O törnekrönte Herre

1. O törnekrönte Herre
på väg mot Golgota,
längs smärtans väg du föres
i fridens, Salems stad,
längs mörka, trånga gränder
bland rop och skratt och gråt.
Vem inser vad som händer,
vem är här som förstår?

2. Jag ser dig, Jesus, falla
tungt under korsets trä.
Du bar det för oss alla,
det tvingar dig på knä.
Fast det är vi som skulle
för dig här falla ner
och tillbe dig, vår Herre,
blott smärta vi dig ger.

3. Nu Simon från Kyrene
det tunga korset bär
i bullret och i trängseln.
Han därtill tvingad är.
Ja, tvingad är den ende
som någon hjälp dig ger.
Vi andra bort oss vände,
vi ville inte se.

4. Jag skulle velat torka
ditt slagna ansikte
med mjuka linnedukar
och någon lindring ge
i all den svåra plåga,
som människor dig bragt.
Men skulle jag ha vågat?
Vad skulle makten sagt?

Text: Hakon Långström 1992 (46 år)
(publ. med tillstånd)
Musik: Hans Leo Hassler

O huvud, blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löven före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. v. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)

Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år)

De tog Guds Son till fånga

1. De tog Guds Son till fånga.
Men jag blev löst och fri
från fjättrarna, de många,
som jag var bunden i.
Min synd, min tunga börda
bands hårdhänt fast på dej.
Då blev de band förstörda
som hade plågat mej.

2. Jag ber dej nu att banden
som du blev bunden med
ska binda mej i anden
vid dej som för mej led.
Ja, ta mej med på färden
från död till liv, så jag
får tjäna dej i världen
intill min sista dag.

Text: Hallgrimur Petursson

Musik: Hans Leo Hassler ("O huvud, blodigt, sårat"),

övers. A.H. 1993