Min själaherde, Gud och man

Alt. koral:
  


1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. Herdesöndagen (10/4) 2016
Musik: Tjeckisk 1576/hos Michael Praetorius 1620, alt. Andreas Peter Berggreen

Så högt har Gud, oss till stor fröjd

1. Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
den fallna världen älskat,
att han har sänt från himlens höjd
sin Son, som oss har frälsat.
I synden världen var så sänkt
att hjälp ej stod att finna,
ej nåd att vinna,
om Gud sin Son ej skänkt.
O mänska, det besinna!

2. Men detta är vår själatröst,
en nådens klara källa,
att Jesus har oss återlöst
och lidit i vårt ställe.
O Gud, så stor din kärlek är,
som så oss ville lisa,
oss hjälp bevisa!
En mänskotunga här
kan aldrig nog dej prisa.

3. Ty den som tror på Jesus Krist
för evigt salig bliver.
Den salighet vi hade mist
Gud genom Jesus giver.
Ty inte sände Gud sin Son
att fallna världen döma
och nåden gömma,
nej, frälsa världen från
dess fall och synden glömma.

4. Men den är redan dömd förvisst
och honom Gud förkastar
som ej vill tro på Jesus Krist,
han till fördärvet hastar.
Ty då han inte ville tro
i Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena,
Gud honom själaro
och himlen skall förmena.

5. Den som till änden trogen är
skall livet få att ärva.
Det liv som döden aldrig tär
har Kristus oss förvärvat.
Så giv oss, Gud, en stadig tro
som Jesu namn bekänner
med dina vänner. 
Ja, giv oss evig ro,
oss tag i dina händer.  

Text: Israel Kolmodin, bearb. A.H:
Musik: Wittenberg 1541

Han på korset, han allena

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.

Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: Johann Hermann Schein

Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de flesta
överge den vännen här?
Ingen ska mej kunna skilja
ifrån den mej har så kär.
Vad han vill, det ska jag vilja
alltid här och evigt där.

2. Domen, döden för mej led han,
ingen ska fördöma mej.
Hos sin Fader för mej ber han,
aldrig ska han glömma mej.
Vem är då som vill anklaga
den som Jesus utvalt har?
Vem kan ifrån honom draga
den han tagit i försvar?

3. Jag är viss och därpå litar:
ingen fara eller nöd
ska mej från min Jesus slita,
inte liv och inte död.
Inga andemakters vilja,
fjärran eller nu och här,
ska mej från Guds kärlek skilja
som i Jesus Kristus är.

Text: Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2015
Musik: Gustaf Düben d.ä. 1690

In i denna sena tid

1. In i denna sena tid 
har vår Herres kraft och frid 
varit med och spridit sig 
och nått fram till dig och mig. 

2. Överallt hans hand sträcks ut, 
driver genom hans beslut, 
inga murar hindrar den 
alltifrån uppståndelsen. 

3. Sällsamt redskap väljer han. 
Till en apostolisk man 
gör han den förnekare, 
som han gett förlåtelse. 

4. Vad han gjort, han fortsatt gör. 
Till sitt folk han återför 
dem, som vilset irrat bort 
och förlorat vad de fått. 

5. Under och mirakel sker 
utan att man Kristus ser, 
men i tecknen märks ännu: 
han är samme då som nu. 

6. Genom häktets låsta dörr 
går han denna dag som förr, 
och med outsägligt ljus 
når hans nåd till smärtans hus. 

7. Den, som hamnar utanför 
för att han Guds vilja gör, 
ger han redan nu en lön, 
större än hans tro och bön. 

8. Intill världens sista stund 
varje plats och var sekund 
fylls av att han själv är där 
som den Gud och man han är. 

9. Sist skall det bli uppenbart, 
erkänt överallt och klart 
att han är och blir och var 
den han alltid varit har.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Ha i ditt minne Jesus Krist

 



1. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som oss från mörkrets makt och list
förlossat och bevarat
och, oss till ljus och salighet,
Guds vilja uppenbarat.

2. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som, själv förutan synd och brist,
Guds lag för oss fullgjorde
och lärde oss med ord och verk
hur här vi vandra borde.

3. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som återgav oss vad vi mist,
då han på korset blödde.
Till Herrens nåd och avbild sann
hans död oss återfödde.

4. Ha i ditt minne Jesus Krist
som stod ur graven upp förvisst
och dödens hot förstörde
och liv och oförgänglighet
i ljuset återförde.

5. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som upp till himlen for och sist
skall än till jorden komma,
att döma med rättfärdighet
de onda och de fromma.

6. Du som så högt har älskat mej,
min Jesus, jag ej glömmer dej
i glädjen eller nöden.
Min vän är min och jag är hans
i livet och i döden.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2013

Jag om en konung sjunga vill

1. Jag om en konung sjunga vill,
vars like aldrig funnits till
i skönhet, makt och ära.
Hans namn till pris jag vill med fröjd,
inför hans tron i vördnad böjd,
mitt lov till honom bära.
I nåd han våra böner hör
och nåd för nåd med oss han gör,
välsignelse han sprider
till alla folk och tider.

2. Omgjorda dej med segerns svärd,
du hjälte som är seger värd
när du för sanning strider!
Du vill att rätt den arme sker,
och att den svage ej trycks ner
i nödens hårda tider.
Och under gör din högra hand
bland jordens folk i varje land,
när fiendernas härar
du med din makt förfärar.

3. I evighet din tron består,
ditt rikes gränser ingen når,
ditt välde ingen krossar.
Din spira du med vishet för,
de ondas råd omintetgör,
den fångne du förlossar.
Du har rättfärdigheten kär,
men den som orättfärdig är,
om än han världen vinner,
din dom dock honom hinner.

4. Så hög har Gud, din Gud, dej gjort,
dej mer med glädjens olja smort
än dina bröder alla.
Av hjärtat fröjdar sej din brud,
som på din Faders eget bud
får dej sin brudgum kalla.
Sitt folk, sin faders hus hon då
förgäta vill, på det hon må
i tron med dej allena
för evigt sej förena.

5. Hur härlig Sions dotter står!
Till bröllopsskrud hon bära får
rättfärdighetens prydnad.
Med salighet du henne krönt,
som ädla smycken lyser skönt
tro, kärlek, hopp och lydnad.
Och hennes barn i tidens längd
ska talrika som stjärnors mängd
ditt lov kring jorden bära
och vittna om din ära.

6. Hell, Konung! Trofast är ditt namn.
Hell, Brudgum! I din kärleks famn
du all din ömhet visar!
Du är Guds Son, vår Herre Krist,
en brudgum utan vank och brist,
som jord och himmel prisar,
en konung klädd i segerskrud;
och din församling är den brud
du ska till himlen föra,
att evigt dej tillhöra.

Text: Okänd svensk förf. 1500-talet efter Koras söner (Psalt. 45), bearb. Svante Alin, A.H. 2015
Musik: Burkhard Waldis 1553, alt. Erik Gabriel von Rosen, alt. mel. ur 1697 års koralbok

I Kana stad ett bröllop stod

Alt. koral:




1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!  

Text: C Spangenberg, bearb. A.H. 2015
Musik: Burkhard Waldis

Av en ringa jordisk moder

1. Av en ringa jordisk moder, 
Herre, du dig födas lät 
och blev människornas broder,
döljande ditt majestät. 
Må du även i mitt hjärta 
födas och förbliva där, 
du som Gud och evig är. 

2. Vishet strålar i din lära, 
helighet i dina bud. 
Dina läppar vill oss bära 
fridens ord från nådens Gud. 
Må du då min själ upplysa,
värm mitt hjärta när jag hör, 
så jag ordet gärna gör. 

3. Livets kval och dödens smärta 
du för mina synder led. 
Kärleksblodet ur ditt hjärta 
rann för mig på korset ned. 
Allt är inför Gud fullkomnat. 
Ljude också i mitt bröst 
samma himmelskt ljuva röst. 

4. Ljude den vid dödens möte, 
ljude den vid gravens port. 
Själv du lades i dess sköte 
och har helgat vilans ort. 
Även dit jag dig skall följa
för att så med dig uppstå 
och till nya livet gå.

Text: Johan Åström, bearb. A.H. 2014

Nu lystra, mänskoskara

1. Nu lystra, mänskoskara,
och hör Guds frälsningsord!
Ett barn Gud velat vara
och fostras på vår jord.
Guds Son får far och mor,
i mänskofamn han bäres,
han diar, växer, näres.
Den händelsen är stor.

2. Märk hur han går i lydnad
ibland föräldrarna,
som förr i gudaprydnad
bott högt bland änglarna.
Vår Herre lär sig gå
och talets första grunder,
o hemlighet, o under
som tål att tänka på!

3. Än mer här bör besinnas:
I sina unga dar,
när själar skulle vinnas,
Guds Son arbetat har.
Han kallas timmerman;
det handaverk han lärde
som fosterfadern närde.
Tag ordet, om du kan!

4. Ack, vad vår Herre trälar
i mödsamt arbete
och sliter ont för själar,
vår käre Frälsare!
Han bättre kunde haft
än ge sig ut för fåren
i dagakarlsvillkoren.
Känn Kristi kärleks kraft!

5. Ni himlar, fröjda eder
och jubilera, jord!
Den höge pilt giv heder
som satt vid Josefs bord!
Ni unga och ni små:
er ålder han erfarit,
han späd och ung har varit.
Det bör till hjärtat gå.

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2013

Den skönaste ros har jag funnit

1. Den skönaste ros har jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolf Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Oscar Ahnfelt

Herre Jesus, du är Vägen

1. Herre Jesus, du är Vägen,
som till Faderns rike för.
Salig den dej följer trägen
och din vilja villigt gör,
den till sist med dej ska få
in i himlens glädje gå.

2. Du är Sanningen den klara,
evigt dina ord består.
De för oss kan uppenbara
vad vi ej med tanken når:
Guds barmhärtighet och nåd
och hans djupt fördolda råd.

3. Herre Jesus, du är Livet,
salig den som på dej tror,
den som allt av nåd blir givet,
i vars hjärta själv du bor.
Bo hos oss och för oss bliv
Vägen, Sanningen, vårt Liv!

Text: Edvard Evers 1917, ngt bearb. 2013
Musik. Svensk 1697

Jesus allt mitt goda är

1. Jesus allt mitt goda är,
han har sej för mej utgivit.
Han mej på sitt hjärta bär,
i sin bok har han mej skrivit.
Annat allt förgängligt är,
Jesus vill jag hålla kär.

2. Jag ej frågar efter gull,
efter höghet, makt och ära.
Gull ej annat är än mull,
få kan rätt sin framgång bära.
Det alltsammans snart förgår,
evigt Jesu nåd består.

3. Han är min förnöjelse,
föremålet för min längtan,
lindrar hjärtats kval och ve,
stillar själens törst och trängtan.
Här är allt bemängt med pust,
Jesus ger den rena lust.

4. Bort, o värld, med ditt försåt,
som oss i en avgrund förde,
bort med all din gunst och ståt,
som så mången själ förstörde!
Aldrig gör du mej förnöjd,
Jesus är och blir min fröjd.

Text: Ahasverus Fritsch 1668 (39 år), sv. övers. Jakob Arrhenius 1691 (49 år)
Musik: Svensk 1697, ngt bearb., jfr nr 274 i 1697 års koralbok

Jesu namn begynna skall

1. Jesu namn begynna skall
våra företag,
styrka oss i livets kall,
helga mödans dag,
ty han är den
som ger krafter till allt gott
och åt troheten sin lott
i himmelen.

2. Jesu namn bevara skall
i en farlig värld
våra fötter ifrån fall,
hjärtat ifrån flärd,
ty han är den
som den onde övervann
och oss leda vill och kan
till himmelen.

3. Jesu namn bemanna skall
vårt beklämda bröst,
när vi under sorgens svall
suckar efter tröst,
ty han är den
som oss lugnar och oss lär
att den smala vägen bär
till himmelen.

4. Jesu namn betrygga skall
våra böners ljud,
att vid nådens fotapall
våga nalkas Gud,
ty han är den
som oss Faderns nåd berett,
barnaskapet återgett
i himmelen.

5. Jesu namn besegla skall
livets kamp och strid,
när vi efter prövning all
får gå hem i frid,
ty han är den
som utplånat all vår skuld
och oss möter evigt huld
i himmelen.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Rudolph Ahle 1662 (37 år)

Jesus, du vår salighet

1. Jesus, du vår salighet,
Herre Jesus!
Största rikedom jag vet,
Herre Jesus!
Grunden för min trosvisshet,
Herre Jesus,
Jesus, Herre Jesus!

2. Tack att jag på dej får tro,
du som löst mej!
Bara du ger själen ro,
du som löst mej!
Evigt jag hos dej får bo,
du som löst mej,
Jesus, du som löst mej!

3. Låt mej stärkt av livets bröd
framåt ila!
Låt i öknens själanöd
källor strila!
Var i både liv och död
själens vila,
Jesus, själens vila! 

Text: Johann Flittner 1660, övers. A.H. 2011
Musik: Johann Rudolph Ahle 1660, sats Johann Sebastian Bach

Jesus, Jesus, du är min

1. Jesus, Jesus, du är min,
ditt liv blev för mej utgivet.
Låt mej helt få vara din
varje dag jag är i livet.
Jag åt dej mej överlämnar,
dödens mörka mur då rämnar.
Allt mitt onda övervinn,
Jesus, Jesus, du är min.

2. Om mej lyckan överger,
ja, om vänner dör och sviker,
när din trofasthet jag ser
aldrig min förtröstan viker.
Evig lycka överhöljer
den som dej till målet följer.
Du är lyckan, du är min.
Låt mej helt få vara din!

Text ("Jesu, Jesu, du bist mein"): Okänd 1687, övers. A.H. 2012
Musik: Johann Sebastian Bach (?) 1736

Härskarors Herre, evig Gud

1. Härskarors Herre, evig Gud
högt ovan änglars skara,
du kom i ringa tjänarskrud
att här vår broder vara.
Din stora makt,
din kärleks kraft
du velat uppenbara.

2. Din gudoms tron har evigt stått
högt ovan folk och tider.
Som människa du kronan fått
först efter hårda strider.
Ja, törnekrönt
blir du belönt
med seger då du lider.

3. Min Gud och broder, allt du kan,
du fattige och rike.
Jag fröjdas att bland oss du vann
som tjänare ditt rike
i ödmjukhet
som gräns ej vet,
o Konung utan like.

4. Du vann oss, Herre, med ditt blod
ur dödens famn, den kalla.
Från gravens mörker du uppstod,
du återlöste alla.
Vårt ve och väl,
vår kropp och själ
vi dig vill anbefalla.

Text: Kåre Skredsvik (1897-1946)
Musik: Karl Racke (1848-1925)

Fullbordat är det löftesord

1. Fullbordat är det löftesord
som Herren gav en fallen jord,
ty född är kvinnans Säd.
Du Adams släkt, dej gläd!
Till nådens tron med lovsång träd!

2. Hör din Profet, som full av nåd
dej uppenbarar Herrens råd,
på ljusets väg dej för
och så ditt hjärta rör
att du Guds lag av kärlek gör!

3. O värld, din högste Präst tillbed,
som stiger till din frälsning ned;
det är hans höga kall
att rädda dej ur fall:
sej själv för dej han offra skall!

4. Din Konung möt, som sträcker ut
ett välde utan gräns och slut.
På sanning, nåd och frid
han mäktig, hög och blid
sin tron befäst för evigt tid.

5. Beseglat är de trognas hopp,
rättfärdighetens sol går opp.
Nu Herrens klarhets ljus
bestrålar jordens grus
och leder oss till Faderns hus.

6. Ditt folk, o Jesus, gläder sej,
din frälsta hjord välsignar dej.
I helighetens skrud,
med höga lovsångsljud
all världen prise dej, vår Gud!

Text: Samuel Johan Hedborn 1813 (30 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2012
Musik: Henry Weman 1938 (41), här återgiven med rättsinnehavarnas medgivande

Den korta stund jag vandrar här

Alt. (utjämnad form, här från 1939 års koralbok):



DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Evigt innan himlens fäste

1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.


2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.


3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.


4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.



5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582