Himmelske Far, din välsignelse vill vi begära

Alt. koralvariant av Bach:



1. Himmelske Far, din välsignelse vill vi begära:
värm våra hjärtan och var med din Ande oss nära.
Hör oss, o Gud,
låt nu vår brudgum och brud
vigas dej, Herre, till ära!

2. Låt dem nu löftenas ansvar och glädje få skåda!
Själv i din sanning och fruktan ledsaga dem båda!
Var deras stöd,
så att i lust och i nöd
kärleken ensam får råda!

3. Herre, vår Herre, ditt löfte du aldrig kan rygga,
låt dessa makar sitt hem på din trofasthet bygga!
Du är den grund
där de i heligt förbund
får vara glada och trygga.

4. Herre, välsigna dem, Herre, dem alltid bevara!
Herre, ditt ansikte över dem nådigt förklara!
Herre, din frid
ge dem i all deras tid,
låt dem ditt tempel få vara!

Text: Paul Nilsson, ngt bearb.

Herre, hur skall nog vi lova

1. Herre, hur skall nog vi lova 
dig för dessa rika år, 
när i äktenskapets gåva 
vi fick mer än vi förstår!

2. Du oss förde till varandra, 
tände våra hjärtans glöd 
och lät oss tillsammans vandra, 
dela liv och dagligt bröd. 

3. Du gav kraft i vardagsmöda, 
glädje, mod och arbetslust. 
Du välsignade vår föda 
och gav livet färg och must. 

4. När vi tacksamt ser tillbaka 
vi förundras över att 
vi som lycklig man och maka 
fått så mycket ljust och glatt. 

5. Och vi ser att du förvandlar 
också det som bittert var; 
därför tror vi att du handlar 
likadant i nya dar. 

6. Du vet dagen, som skall skilja 
oss ifrån varann en tid. 
När det blir, så ske din vilja 
bara det får ske i frid. 

7. Fast du ännu är förtegen 
om hur det till sist skall gå, 
ber vi att de sista stegen 
i din närhet vandra få. 

9. Låt då lyckan vi fått äga 
under dessa rika år 
vittna utan ord och säga: 
”Det finns liv, som ej förgår.” 

10. Och låt dagen, när du åter 
synligt vill ibland oss bo 
bli den dag, när du oss låter 
finna vad du hjälpt oss tro.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Du löftenas stund

1. Du löftenas stund,
som hjärtan förenar vid altarets rund,
som skänker för livet ett hem och ett bo,
en fristad för lycka, för kärlek och tro!
Vi lyfter vår bön till välsignelsens Gud
för brudgum och brud.

2. I ungdomens vår
hur tryggt att få lämna de kommande år
åt honom, som ömt om de sina slår vakt
och råder för lyckan med kärlekens makt,
som i varje hem, dit han inbjuds som gäst,
gör livet till fest.

3. Med hand nu i hand,
så härligt att blicka mot framtidens land,
mot morgon som väntar med möda och id
och kväll som sej sänker med evighetsfrid,
mot stunder av längtan och jublande sång
all livsdagen lång!

4. O Ande som tänt
den kärlek vart älskande hjärta har känt,
i helg och i andakt du, Herre, dem stärk
till offrande håg mitt i vardagens verk!
Att älska och tjäna och lyftas till Dig
de unga nu vig!

Text: Okänd (ur västlaestadianska psalmboken)
Musik: Andreas Holmberg 1994 (24 år)

I Kana stad ett bröllop stod

Alt. koral:




1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!  

Text: C Spangenberg, bearb. A.H. 2015
Musik: Burkhard Waldis

Du, Herre, gott ej fann

1. Du, Herre, gott ej fann,
att mänskan blev allena.
Du velat därför man
och kvinna själv förena,
att de med trogna bröst
må vara till sin död
varandras hjälp och tröst,
förnöjelse och stöd.

2. Som du, o Jesus, ett
med din församling blivit,
åt henne frid berett,
för henne dej utgivit,
en make främje så
av kärlek makans väl,
och blive av de två
ett hjärta och en själ.

3. Ty kärleken är mild,
den tål och den förlåter,
från agg och misstro skild,
och vänder inte åter.
Den ökar livets fröjd
och minskar dess besvär,
den över smärtan höjd
och stark som döden är.

4. Men, Herre, utan dej
vi alla är så svaga!
Vi har ju var för sej
att våra fel beklaga.
I mildhet för oss an,
vi har ej annat råd
än älska ömt varann
och hoppas på din nåd.

5. När vi besinnar det 
och på din väg vill vandra,
med kärlek, fridsamhet
och trohet mot varandra,
då blir du, kärlekens
och fridens Gud, oss när
och oss till livets gräns
allt gott av nåd beskär.

6. Jag kan mitt hjärtas vän
ej själv åt mej bevara.
O Gud, bevara den
för dold och öppen fara!
Ja, låt oss sammanbo
att lova än ditt namn
och följas åt i ro
en gång till fridens hamn!

7. Men är det ditt behag
att vännen från mej skilja,
o, lär mej dag för dag
att bedja "ske din vilja",
så att, när livets lopp
för mej har nått sitt slut,
jag går med saligt hopp
dit vännen gått förut.

Välsignat är det hem förvisst

1. Välsignat är det hem förvisst, 
som har sitt allt i Jesus Krist. 
Där han ej är, är världen tom, 
där han ej bor, är fattigdom. 

2. Välsignat mer än allt på jord 
är varje hem, där Kristi ord 
om Faderns nåd och välbehag 
till alla talar dag från dag. 

3. Välsignat är det stilla bo, 
där alla blivit ett i tro, 
där alla nu vill tjäna Gud 
och vandra i hans viljas bud. 

4. Välsignad är den hemmets härd, 
där bönens helga offergärd 
som rökelse mot höjden går 
och Herren Gud tillbedjan får. 

5. Välsignad är vår gärning all, 
om vi är trogna i vårt kall 
och var och en i kärlek bär 
den börda honom given är. 

6. Välsignat varje folk består, 
där tron till nya släkten når, 
där Faderns nåd och Kristi frid 
regera får från tid till tid. 

7. Så sluter jag i denna stund, 
jag och mitt hus, med dej förbund, 
o Gud, att dej jag tjäna vill 
och höra dej för evigt till. 

8. Ja, du vår Fader, hos oss bliv, 
välsigna oss och nåd oss giv 
att skåda upp till dej i tro, 
och skänk oss sist en salig ro.

Text: Christoph C L von Pfeil 1746 (34 år), Johan Alfred Eklund 1911, 1917, bearb. 2015
Musik: Svensk 1697

Det är så härligt när hand i hand

1. Det är så härligt, när hand i hand
de två som nu hör ihop får vandra.
Ty dubbelt skön lyser lyckans land,
men sorg är halv, när man har varandra.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är resekost ://

2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet 
//: är hjärtats språk ://

3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Hans oss ej glömmer, då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://

4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://

5. Var helst två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1855 (72 år) "Det er så yndigt at fölges ad", sv. övers. Elin Silén, bearb.
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1833 (59 år)

Man och kvinna, Gud till pris

1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!

Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

O Gud, vår Gud och allas far

1. O Gud, vår Gud och allas far,
välsigna detta glada par!
Från Sion räck din milda hand
att helga dessa vänners band.


2. Låt kärlek, trevnad, äkta tro
med dem i deras hem få bo.
Gör lång och lycklig deras tid
och giv dem sist en salig frid.


Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012
Musik (4-stämmig kanon): Thomas Tallis 1567 (62 år), Thomas Ravenscroft 1621 (39 år)

Vi önska nu vår brudgum och brud

1. Vi önska nu vår brudgum och brud:
Gud Fader dem värdes benåda!
Allt gott du dem give, Herre vår Gud,
och vände ifrån dem all våda.
Din trogna hand dem i liv och död
all hjälp och välsignelse give,
och vid deras tröskel i lust och nöd
din ängel väktare blive
och tvedräktsanden fördrive.


2. På all deras väg, i all deras tid,
bliv när dem i nåd, Herre Kriste!
Evad dem än sker, din kärlek och frid
de aldrig i världen dock miste!
Och blir det bekymmer i deras bo,
du må dem om bönen påminna,
att ständigt de sätta till dig sin tro
och undret i Kana besinna.
Då hjälp de visst skola finna.


3. Guds Helige Ande, giv att ditt ljus
dem följer och hugnar allt mera!
Kom till dem med tröst! Och allt deras hus
så ock deras hjärtan regera,
att de med ära, med tukt och tro
må leva på jorden tillsamman
och sedan hos Gud uti himlen bo
i evig glädje och gamman.
Det önska vi. Amen. Amen.


Text (=1937 års psalmbok nr 232): Petrus Rudbeckius 1622 (44 år), Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Svensk 1697

På Gud som åt fågeln bereder

1. På Gud, som åt fågeln bereder
ett bo i den grönskande lund
och över oss människor breder
sin nåd liksom himmelens rund,
vår lycka och ro får vi bygga
och glada till honom oss trygga,
som helgat vårt äkta förbund.

2. Vi knutits av Gud vid varandra
med dyraste bandet på jord.
Vi även fått nåden att vandra
tillsammans till Frälsarens bord.
O, må vi ej se oss tillbaka,
men båda den vila få smaka,
Gud lovat sitt folk i sitt ord.

Text: Svante Alin (1852-1931), ngt bearb. 2011
Musik: Kangasala 1623

Gud, se i nåd till dessa två

1. Gud, se i nåd till dessa två,
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd, o Herre, hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

3. Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård;
behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem
och bli en gäst i deras hem,
att stilla fröjd och ljuvlig ro
med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig,
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.
Välsigna oss och giv oss nåd.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867 (44 år), alt. Strassburg 1545 ("Se Jesus är ett tröstrikt namn")