Muntra dej, mitt sorgsna sinne

1. Muntra dej, mitt sorgsna sinne!
Håll dej fast vid Herrens ord!
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet
är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,
vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge
gått med köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ute från Guds gästabud!
Kom du ej i gångna tider,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,
den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mej:
Synderna förlåtas dej!

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2014
Musik: Gustaf Düben

Nu lystra, mänskoskara

1. Nu lystra, mänskoskara,
och hör Guds frälsningsord!
Ett barn Gud velat vara
och fostras på vår jord.
Guds Son får far och mor,
i mänskofamn han bäres,
han diar, växer, näres.
Den händelsen är stor.

2. Märk hur han går i lydnad
ibland föräldrarna,
som förr i gudaprydnad
bott högt bland änglarna.
Vår Herre lär sig gå
och talets första grunder,
o hemlighet, o under
som tål att tänka på!

3. Än mer här bör besinnas:
I sina unga dar,
när själar skulle vinnas,
Guds Son arbetat har.
Han kallas timmerman;
det handaverk han lärde
som fosterfadern närde.
Tag ordet, om du kan!

4. Ack, vad vår Herre trälar
i mödsamt arbete
och sliter ont för själar,
vår käre Frälsare!
Han bättre kunde haft
än ge sig ut för fåren
i dagakarlsvillkoren.
Känn Kristi kärleks kraft!

5. Ni himlar, fröjda eder
och jubilera, jord!
Den höge pilt giv heder
som satt vid Josefs bord!
Ni unga och ni små:
er ålder han erfarit,
han späd och ung har varit.
Det bör till hjärtat gå.

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2013

Ingen hinner fram till den eviga ron

1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2. Hindren äro många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
övergiv världenes brunnar.
Lyd ej deras röst som ropa: följ med oss!
Ty, min dyra själ, du måste då förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåde den skatten visst ger,
sträva därefter i trona.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.

Text: Lars Linderot 1798 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svensk folkmelodi

Säg mej den vägen

Alt. melodi:



1. Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: det är ingen fara!
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
Var är Jesus, Frälsaren?

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
som lägger grund för vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen, som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lustan, som dödligen sårar,
lämnas skall allt, varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit,
världenes Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren. 


Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb.
Musik: Svensk folkmelodi