Den som hos Gud ska stå

1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! - 
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Text: John Bunyan 1684 (56 år), sv. övers. A.H. 11/11 2015
Musik: Trad. engelsk ("Monks gate"), arr. R V Williams 1904

Herre Jesus, kom till mej

1. Herre Jesus, kom till mej!
Håll i nåd mej tätt vid dej,
så att ondskan aldrig kan
övervinna den du vann.

2. Herre, livets väg mej lär,
som jag själv ej finner här,
livets väg som, fastän smal,
leder till din himmelssal. 

Text och musik: Från Finland

Så ljuvligt det är att möta

1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten Dorothea Ågård Hansen 1871 (21 år), övers. 27/1 2015
Musik: Sophie Dedekam

Framtidslängtan, glad förväntan

1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!

2. Framtidslängtan, glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt är väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers Oscar Mannström, bearb. A.H. 30/1 2014
Musik: Svensk 1697, alt. Carl Nielsen 

Jag går i fara var jag går

Svensk koraltradition (mel. ursprungligen i dur!):


1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångs dimma runt mej står.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.
Musik: Tysk koral i Johann Sebastian Bachs sättning "Der lieben Sonne Licht und Pracht", alt. Gotha 1726, omformad i svensk koraltradition

Upp nu, Sion, tveka ej

1. Upp nu, Sion, tveka ej!
Segerkransen väntar dej
i Guds hus i himmelen.
Herren själv berett dej den.

2. Korset vi väl bära får,
utmed branter vägen går,
men där Herren har sin gång
är det änglavakt och sång.

3. Kärlek mild gör vägen kort.
Ångest flyr för hoppet bort.
Vandraren på klippans bro
träder trygg i Kristi tro.

4. Skriftens ord med Andens ljus
leder oss i stormens brus.
Andens glöd och Herrens röst
skänker oss en evig tröst.

5. Paradisets vin och bröd
styrka ger i liv och död,
från all nöd vi hastar hem
upp till Guds Jerusalem.

6. Där församlas Herrens här,
ljuvlig grönska susar där,
och i kärlek, kraft och ro
får vi där för evigt bo.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1851, 1856 (73 år)
Musik. Joël Blomqvist alt. Johan Peter Emilius Hartmann 1860 (55 år)

Jag vet ett litet paradis

Alt. koral:


1. Jag vet ett litet paradis,
det är så lätt att finna
för den som Gud fick, stor och vis,
om dop och tro påminna.

2. Det ligger under stugutak
och under stjärnvalv höga,
där kristna är på Herrens dag
inför hans milda öga.

3. Den som Guds änglar sjungit om
är där i kraft tillstädes,
där hörs hans kärleks höga sång,
hans frälsta folk där glädes.

4. Det himmelskt är att höra än
hur han i krubban vilat,
hur herdar och hur vise män
till barnabädden ilat.

5. Det himmelskt är att tänka på 
att han som kom i världen
vill låta sina döpta få
bli med på himmelsfärden.

6. Från Betlehem till Golgata
vi får med honom vandra!
Ja, till Guds Paradis vi ska
med honom och varandra!

7. Om i vårt lilla paradis
Guds ord oss har hugsvalat,
där i det stora fattar vi 
vad Andens bildspråk talat!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) och 1853 (70 år), övers. Oscar Mannström, A.H. 2013
Musik: Carl Nielsen

Här är fruktan

EN BLICK PÅ LIVET

1. Här är sorg. I sorgens hydda
räknar hjärtat sina sår.
Av de dagar som är flydda
endast saknad återstår.
Hjälp oss, Jesus, korset taga
utan att vår lott beklaga.
I ditt fotspår vägen bär
dit, där ingen sorg mer är.

2. Här är fruktan. Tanken famlar
mot en tid för ögat skymd,
vet ej vilka moln sig samlar
kring dess obekanta rymd.
Led oss, Jesus, stöd och värna,
lys oss, klara morgonstjärna,
på vår dunkla vandringsstig
fram till målet, hem till dig.

3. Här är väntan. Hjärtat brinner
av begär som flammar högt,
söker vad det icke finner,
finner vad det icke sökt.
Lär oss, Jesus, att oss nöja
med din nåd och hoppet höja
mot den evighet, där först
stillad blir vår sällhetstörst.

Text: Johan Olof Wallin efter Syrak 40:2, bearb. A.H. 2012, 2013
Muaik: Jacob Hintze 1678 (arr. Johann Pachelbel)

Hemlandstoner mäktigt ljuder

1. Hemlandstoner mäktigt ljuder,
och vid slutet av min färd
pilgrimsvandraren de bjuder
till en paradisisk värld.
Snart min Fader mej vill kalla
till det salighetens hus,
där han dem församlar alla
som anammat nådens ljus.

2. Han som mörkrets välde krossat
och mej friköpt med sin död,
han som nådigt mej förlossat
från all synd och avgrundsnöd,
han vars blod för mej har runnit
och som blivit mej så kär,
snart, när jag till gränsen hunnit,
mej oändlig fröjd beskär.

3. Snart ibland de helga släkten,
de som står i ljusets famn,
även jag, i vita dräkten,
prisar Guds och Lammets namn.
Snart förlossad ingå får jag
i de saliggjordas hem,
snart i dina portar står jag,
strålande Jerusalem!

Text: Carl Axel Torén 1889 (76 år), ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Rikard Norén (1847-1922)

Min framtidsdag är ljus och lång

1. Min framtidsdag är ljus och lång,

den räcker bortom tidens tvång,

där Gud och Lammet säll jag ser

och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,

i himlen är det i förvar.

Och under prövotiden här

min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!

Nu slipper jag att ängslig gå.

För mej han alltid sörja vill,

vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ

och sjunger lycklig: allt är väl.

Jag vandrar trygg vid Faderns hand,

han leder mej till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mej

att leva mera helt för dej

den lilla tid jag har igen

på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb.

Musik: Nils Frykman 1883

När får jag se dig, Frälsare kär?

1. När får jag se dig, Frälsare kär,

ren och förklarad bliva dig när?

När ser mitt öga

dig i det höga,

sådan du är?

2. Går ibland kära vänner min stig,

rolös och arm dock känner jag mig.

Friden jag vinner

först, då jag finner

vägen till dig.

3. Människor sviker, du håller tro.

Salig är den, som hos dig får bo.

Jesus, var med mig,

lys mig och led mig

hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.

Du äger makten, hjälplös är jag.

Ser du mig digna,

stöd och välsigna,

hjälp mig var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,

skänk mig din nåd, och för mig i hamn.

Nåden kan rena,

nåden allena

öppnar din famn.

6. Snart får jag se dig, sådan du är,

får ibland vänner vara dig när.

Då skall min tunga

högt dig lovsjunga,

Frälsare kär.

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan

lopulla matkaa nähdä sun saan,

oi, jos mä kerran

näkisin Herran

kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,

sun puolees huutaa mun henkeni.

On yksin tästä

sen ikävästä

kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.

Autuuden särkyneet sydämet

sinulta saavat,

sä luet haavat

ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,

vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.

En päästä sua,

ennenkuin mua

käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle

sun armos voimaksi matkalle.

Anteeksi anna,

mua nosta, kanna,

vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten

kanss´ ystäväini ja omaisten

mä päästä kerran

luo armon Herran,

oi saanhan sen.

Text (=SvPs 1986 nr 648): Wilhelmi Malmivaara 1903 (49 år), övers. Alfons Takolander 1927 (52 år)

Musik: Mikael Nyberg 1920 (49 år)

Kom till oss, Jesus, där vi går på vägen

1. Kom till oss, Jesus, där vi går på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara.
Du, världens ljus, ska själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
att vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.

Text och musik: Ur samlingen "Från fädernas tid" (nr 33)
bearb. A.H. 2010

Led, milda ljus

1. Led, milda ljus,
ibland de mörka snår,
led du mig fram!
Långt från mitt hem
i dunkel natt jag går,
led du mig fram!
Styr varje steg,
jag vill ej se min stig
så långt förut;
ett steg är nog för mig.

2. Jag vill ej längre
egna vägar gå,
led du mig fram!
O ljus av Gud,
låt mig din klarhet få,
led du mig fram!

Mörk är den tid

jag varit världens vän,

men nu bakom

för alltid ligger den.

3. O Herde kär,

mig skydda med din stav!

Led du mig fram,

fram genom öknar,

över berg och hav,

led du mig fram.

Släpp mig ej mer
att gå på egen hand,
då når jag aldrig
löftets sköna land.

4. Snart skola nattens
dunkla skuggor fly
från öknens stig
och änglar le
ur rosig morgonsky
med fröjd mot mig.
Då skall min frälsta
själ i evighet,
o Gud, lovsjunga
din barmhärtighet!

Text: John Henry Newman 1833 (32 år), Erik Nyström, Carl Boberg, ngt bearb.

Musik: Charles Purday

O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år)

Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1850 (61 år), övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år) Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Närmare, Gud, till dig

1. Närmare, Gud, till dig,

närmare dig!

Om det än blir ett kors

som lyfter mig,

sjunger jag innerlig:

närmare, Gud, till dig,

närmare, Gud, till dig,

närmare dig!

2. Döljer för pilgrim trött

solen sitt sken,

blir än min huvudgärd

hårdaste sten,

skall jag dock drömma mig

närmare, Gud till dig...

3. Där skall all nåd du gav

stå för min syn

såsom en stege, rest

upp emot skyn.

Änglar där vinkar mig

närmare, Gud, till dig...

4. Vaknad jag reser glad

stenen så hård

såsom mitt Betel upp,

minnet till vård.

Natten ju förde mig

närmare, Gud, till dig...

5. Sist, när jag ställa får

uppåt min färd

och jag har bakom mig

jordlivets värld,

viskar det än i mig:

närmare, Gud, till dig...

Text(=SvPs1986 nr 271): Sarah Flower Adams 1841 (36 år), Emanuel Linderholm 1912 (40 år, Titanic-året), ngt bearb 1986.

Musik: Lowell Mason 1856 (64 år)