Jesus Kristus vill bli känd

1. Jesus Kristus vill bli känd, 
trodd och älskad och bekänd. 
Vad han med sitt liv har gjort 
måste överallt bli sport. 

2. Tystnad och försiktighet 
gör att ingenstans man vet 
att han är den Herren, som 
kommit hit med liv och dom. 

3. Men hans sanna vänner kan 
inte tiga med vad han 
gjort och gör i alla land 
med sin kärleks starka hand. 

4. Och där detta klart blir sagt 
visar han sin Andes makt. 
Liv förvandlas, föds på nytt 
som när vårens dag har grytt. 

5. Händer detta, räkna med 
slut på enighet och fred. 
Inget värre mörkret vet 
än Guds kraft och verklighet. 

6. Så blir Stefanus martyr. 
Där man Kristi frälsning skyr 
finns det falska vittnen än, 
som kan kasta sten igen. 

7. Men var än martyrens blod 
spilldes, växer tro och mod. 
Själv han äras av Guds Son 
och hans änglar vid Guds tron.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

När Stefanos blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.

Text: Bertil Murray 2008 (58 år) - publ. med tillstånd.
Musik: 1400-talet / Köln 1599

Klinga, ni klockor

1. Klinga, ni klockor,
ja, klinga i midnattens timmar.
Glimma, ni stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimmar.
Frid till vår jord
kommer med Jesus, Guds Ord! 
Ära ske Herren i höjden!

2. Julen är kommen
med ljus till de gömda och rädda.
Jungfrun sin förstfödde 
ner i en krubba får bädda.
Änglar från Gud
om en stor glädje bär bud.
Ära ske Herren i höjden!

3. Sjung nu och dansa 
och klappa med era små händer,
alla ni människobarn 
ifrån alla de länder!
Född är i natt
Jesus, vår glädje och skatt.
Ära ske Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1856 (73 år) "Kimer, I klokker", Emilia Ahnfelt-Laurin 1879 (47 år), A.H. 25-26/12 2014 (44 år)
Musik: Stralsund 1665  

Min själ berömmer Gud med fröjd

Alt. koral:


1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.

Text: Carl Boberg 1885 (26 år) efter Maria, Jesu mor (Luk. 1)
Musik: J Olof Lindberg 1921 (51 år), alt. Robert Lowry 1884 (58 år)

Stå upp, för solen fram har gått

1. Stå upp, för solen fram har gått
ur nattens dunkla sköte!
Ur graven Jesus har uppstått,
gå salig till hans möte!
Han har besegrat dödens makt
och livet fram i ljuset bragt
till hela världens glädje.


2. Ur syndagraven nu stå upp
och sök det rätta livet.
Nu för din längtan och ditt hopp
ett härligt mål är givet.
Till himmelen, där Jesus är,
du rikta må din själs begär,
om du vill målet hinna.

3. På korset offrat har Guds Lamm
en evig frälsning funnit,
och lejonet av Juda stam
har härligt övervunnit.
Oss givs rättfärdighet och frid,
vår löftesman i väldig strid
har fienderna slagit.

4. Men eftersom han seger vann
bör även du nu strida,
för kraft till striden skänker han
och seger kan du bida.
Med tillit upp till honom se
och i förnyat leverne
din Frälsare nu tjäna.

5. Räds ej för djävul, värld och död
och mörkrets hela skara!
Han lever, hjälparen i nöd
och kan dej väl bevara.
Den starke segerhjältens hand
som sönderbrutit dödens band
är än de svagas styrka.

6. O Herre Jesus, du som är
från död till livet gången,
låt aldrig fiendernas här
mej svage hålla fången.
Nej, giv mej nåd att verka fritt
och tjäna dej i riket ditt,
där du oss plats förvärvat.


7. Du prisas här i skröplighet
av dem som nåd har funnit,
men bättre i din härlighet
av dem som målet hunnit.
Du köpt oss fria med ditt blod,
så Jesus, ge oss kraft och mod
att seger med dej vinna!

Text: Olof Kolmodin (?)
Musik: Johann Sebastian Bach (?)

Barmhärtig, nådig vill vår Gud

1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud
att vi med lydnad för hans bud
vårt hopp till honom ställer!
Han hjälpa vill i brist och nöd,
han skänker både must och bröd
till fröjd och uppehälle.
Med redlig flit och trogen bön
vi glada delar mödans lön.

2. Men du som dessa mildhetsprov
med vishet, värdighet och hov
ej tacksamt njuta lärde,
din näring blir för dej ett gift
och ditt begär en djurisk drift
som glömmer mänskans värde.
Den som har buken till sin gud,
han syndar mot Guds första bud.

3. Vad du förtär i överflöd
du från din nästa i hans nöd
med gudlös hårdhet rövar.
Och på din egen kropp och själ
med detta rån, o lustans träl,
ett självmord du förövar.
Ack, rusa ej så blind och djärv,
o syndare, till ditt fördärv!

4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod
att mot ditt eget kött och blod
till manlig strid dej rusta!
Låt hjärtat ej betungat bli
av dryckenskap och frosseri
och denna världens lusta!
Se till att Herrens dag ej må
för hastigt över dej uppgå!

5. Ty se, den dagen komma skall
liksom en snara, sträckt till fall
för alla syndens trälar.
Gud, hjälp oss därför leva så,
att vi till evig tid ej må
fördärva våra själar!
Lär oss med vaksamhet och bön
att undfly synden och dess lön!

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: David Ahlberg

Välsigna, Gud som makten sänder

1. Välsigna, Gud som makten sänder, 
och styrk vår överhet med nåd. 
Du lagt vår välfärd i dess händer, 
så stöd den med ditt visa råd. 
Ge kraft och kärlek, frid och sämja. 
Låt enighet vår gärning främja. 

2. Välsigna, Herre, och bevara 
all världens folk. Låt vid ditt ord 
oss vart och ett ditt folk få vara, 
lagbundet, fritt på brukad jord. 
Låt tro och heder bland oss bygga 
och rätt och sanning oss betrygga.

3. Välsigna, Gud, i alla öden 
och skydda du vårt fosterland. 
För det till ljus, styrk det i nöden, 
välsigna brödet i vår hand. 
Låt släkte efter släkte lära 
att vittna, Herre, om din ära. 

Text: Alfred Brynolf Roos 1868, Bengt Olof Lille, bearb.
Musik: Dmitri Bortnianski

På nytt advent för dörren står

1. På nytt advent för dörren står
och öppnar för oss kyrkans år.
Det skänker löften åt vår jord
om kraft och ljus av nådens ord.

2. Jerusalem, stå upp, var glad! 
Din konung närmar sej sin stad.
Välkommen, konungslige gäst!
Ditt rike här bland oss befäst.

3. Din makt är inte spjut och svärd,
ditt rike ej av denna värld.
Men sanning är den starka makt,
varpå ditt rikes grund du lagt.

4. Välsignat vare Faderns råd
med Sonens frid och Andens nåd,
välsignad i all evighet
den heliga Treenighet.
Amen!

Bereden väg för Herran

Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

Det susar genom livets strid

1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

2. Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

3. Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
med toner underbara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda i all fara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

4. Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!
 
Text: Carl Boberg, bearb. A.H. 2014
Musik: David Ahlberg

Sions dotter, lyft din panna

1. Sions dotter, lyft din panna:
himmelriket är dig när!
Jubla högt ditt Hosianna,
se din konung nu är här!
Gud sin Son till jorden sänt,
fröjda dig, det är advent!

2. Kom med famnen full av palmer,
låt ditt hjärta vidga sig!
Kom med sånger, kom med psalmer,
ärans Konung möter dig! 
Salighetens dag han tänt,
fröjda dig, det är advent!

3. Sions jubel kan ej stanna,
liksom stora vattens dån
ljuder evigt: Hosianna,
Hosianna, Davids Son!
Sådan fröjd ej världen känt,
fröjda dig, det är advent!

Text: Paul Nilsson
Musik: Henry James Gauntlett

Vakna upp, du Guds församling

1. Vakna upp, du Guds församling,
innan allt blir uppenbart!
Lyssna, redan ljuder ropet:
"Se, din brudgum kommer snart!"
Härlighet han vill få ge dej,
som han vunnit med sitt blod.
Vakna till nytt liv, ny kärlek,
kämpa, lid med heligt mod!

2. Vakna upp din Gud att lova!
Se, han sänder med sitt ord
Andens helga, dyra gåva
till vår mörka, kalla jord.
Jesu frälsningsbud nu ljuder
mäktigt ifrån land till land,
nåd och frid åt alla bjuder,
tänder hjärtan än i brand.

3. Vakna upp och märk hur Herren
syndare ur dvalan väckt,
och hans Ande kraftigt manar:
Se, Guds rikes morgon bräckt!
Pris ske Herren! Än han lever
och hans hand än under gör,
med sitt ord, som förr så mäktigt,
han sitt folk till seger för.

4. Vakna upp! Ge helt ditt hjärta
åt din Frälsare och Gud.
Offra honom vad du äger,
gör hans verk i helig skrud.
Vakna upp, du Guds församling,
lampan tänd, dej förbered
att din Gud och Konung möta.
Se, han kommer! Vaka, bed!

Text: Herman Råbergh 1908 (70 år), ngt bearb. 2014
Musik: Gustaf Düben 1674 (45 år)

Se, ljuset slagit mörkrets makt idag

1. Se, ljuset slagit mörkrets makt idag
- o ära, halleluja till Guds Lamm! -
för dödens seger blev dess nederlag
- o ära, halleluja till Guds Lamm!
Han stått upp
full av makt,
han vann seger
som han sagt.
Dödens udd han brutit av,
till ett väntrum gjort vår grav
- o ära, halleluja till Guds Lamm!

2. Han sonat varje brott mot lagens bud
- o ära, halleluja till Guds Lamm! -
i tron på honom får vi fred med Gud
- o ära, halleluja till Guds Lamm!
Han stått upp...

3. Vi varje dag ska dö från synd och värld
- o ära, halleluja till Guds Lamm! -
i Andens liv stå upp till himmelsfärd
- o ära, halleluja till Guds Lamm!
Han stått upp...

4. Vi går till staden Gud har pekat ut
- o ära, halleluja till Guds Lamm! -
där glädjen aldrig, aldrig ska ta slut
- o ära, halleluja till Guds Lamm!
Han stått upp...

5. En dag får vi stå upp som Frälsaren
- o ära, halleluja till Guds Lamm! -
ja, graven blir en port till himmelen
- o ära, halleluja till Guds Lamm!
Han stått upp...

Text och musik: Charles Price Jones 1901 (36 år), sv. övers. A.H. 2009

Jag lyfter upp till Gud min sång

Alt. koral:


1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där 
och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka!

Text: M B Landstad 1861 (59 år), A.H. 2002, 2007

Musik: Wittenberg 1533 (se SvPs 424), alt. A.H. 2002

Jag har en underbar tjänst hos Gud

1. Jag har en underbar tjänst hos Gud,
att sköta träget och stilla,
där arbetskläderna är min skrud
och trohet krävs i det lilla.
Ja, skall jag en gång det stora få,
jag måste trogen min uppgift stå,
i Jesu fotspår med lydnad gå
//: och leva i Jesu vilja ://

2. Och när jag frågar mej varje dag:
"vad skulle Jesus nu göra?"
så ger han kraft att ta nya tag,
att leva enligt min lära.
Om av och till det blir vardagsgrått
och det jag gör verkar trist och smått,
med bön och bibel blir allting gott
//: för Jesus är själv mej nära ://

3. I allt Guds vilja är underbar,
han har vid Ordet sej bundit,
där ädelstenar och guld jag har
till livets byggnadsverk funnit.
Och när jag en gång till svars blir ställd
och domen över mitt liv blir fälld,
Guds verk i mej består provets eld
//: allt annat har snart förbrunnit ://

4. Så är mitt arbete stort för Gud
som kallat mej till mitt yrke,
där arbetströjan är helgad skrud
och arbetsplatsen min kyrka.
Så har jag hos mej Guds frid och fred,
till allt jag gör stiger änglar ned,
all Guds välsignelse har de med,
//: som dagen så är min styrka ://

Text: Matias Orheim 1909 (25 år), övers. A.H. 1992, 2006

Musik: Matias Orheim

O låt mej få vara en liten kvist

1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av himmelens dagg från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om grenen då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Text: Sigvald Skavlan, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Nils Lindhjem, arr. Fartein Valen

En åldrig Jakob sin Josef mister

En gång dö, och sedan domen.
PAULUS

1. En åldrig Jakob sin Josef mister,
och Jonatan ifrån David går,
och pressat bröst i en suckan brister,
som ingen tröst i all världen får!
Och Rakel gråter
de kära späda
och sig ej låter
av något gläda;
ty ute är med vad dyrast var
för hennes hjärta och hennes dar.

2. Men Gud är kärleken. - Lugnen eder,
betryckta hjärtan, och fatten hopp!
Det korn, I laden i jorden neder,
i gyllne skördar skall spira opp!
O, vad I laden
med sorg i graven,
vad kärt I haden,
vad kärt I haven,
det är ej borta - men dock ej där,
det är hos Honom, som evigt är!

3. I Honom lever allt liv, och röres
all kraft, och tänder sig klart allt ljus.
Hans kärlek famnar ock det, som föres
till andra boningar av Hans hus.
Se genom dimman,
du barnasinne!
När även timman
för dig är inne,
så kallar Fadern. Men i vår tid
med trohet verka och tåligt lid!

4. Dröj, lik Maria, med känslor rena,
vid Jesu fötter, och hör och bed!
Se upp till korset, som Magdalena,
där nåden blickar till ångern ned!
Johannes! slut dig
till Vännens hjärta!
Han tager ut dig
ur tvång och smärta,
till helig frihet och salig fröjd
uti sitt himmelska rikes höjd.

5. Väl dem, som redligt det ädla velat,
det rätta sökt och det milda tänkt,
som älskat mycket, fastän de felat,
då mycket blivit dem efterskänkt!
De här ej blivit
allt vad de skulle;
men änglar skrivit
- o Kärleksfulle! -
vad genom dem uti minsta mån
den världen glätt som de kommit från.

6. De hava hållit sig vid det ena,
att frukta Herran, och intet mer:
de hava tvagit sin' kläder rena
uti det blodet, som oskuld ger.
All strid är lyktad,
all synd förlåten,
och oron flyktad,
och stillad gråten.
Den store Fadern vet deras namn —
och trötta sjunka de i Hans famn.

7. Så fridfullt de uti Herren somna,
så fröjdfullt hälsa de Herrans dag:
De ur bedrövelse äro komna
och undan ödenas alla slag.
Ej mera fångna 
I jordebanden,
de äro gångna,
så talar Anden,
ur mödans träldom till fridens hem,
och deras gärningar följa dem.

8. De äro gångna! De gingo tida
till rätta hemmet i Fadrens hus.
De skola bo i den staden vida,
där sol och måne ej skifta ljus:
Ty klara solen
är Han, som råder
från höga stolen,
och ser i nåder
till allt, som rum i den staden fick -
och liv och salighet är Hans blick!

9. Och rum för alla, som tro och hoppas,
för alla rum uti himlen är.
Och som när fikonaträdet knoppas,
I veten sommaren vara när;
alltså I kännen,
då dagen svalkas,
hur Himlavännen
till eder nalkas,
och för till rummet, som Han berett,
där I med honom förbliven Ett.

10. Då dagen svalkas och skuggan breder
kring edra dalar och berg sitt flor,
så kommer Han och förlossar eder,
vars makt är såsom Hans kärlek stor.
De ögon trötta,
en stund de somna,
de verktyg nötta,
en stund de domna.
En annan stund, till ett annat lopp
I edra huvuden lyften opp.

För alla helgon som i kamp för tron

1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!

Text: W Walsham How 1864 (41 år), Nathan Söderblom 1911 (45 år)

Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan den senare melodin inte publiceras här än, men här kan du höra Walter Arties och Adventist Classics visa hur den kan låta med lite upphottat intro]

Kom inför Herren

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665

[Paul Nilsson har varit död i drygt 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Min Jesus ifrån Nasaret

1. Min Jesus ifrån Nasaret, 
min bäste vän i evighet, 
som är för mej på korset död 
och friat mej från synd och nöd. 

2. Nu går jag på ditt löftesord 
till nya testamentets bord. 
Så full med tusende besvär 
jag kommer till dej, Herre kär. 

3. Du är mitt liv, min hälsas Gud, 
rättfärdighetens dyra skrud, 
min frihet är du, Jesus Krist, 
från dödens våld och satans list. 

4. Så vet jag ingen annan råd 
än be om nåd som idel nåd 
för mej, den störste syndare, 
till syndernas förlåtelse. 

5. Upplys mitt mörka själahus 
med nådens ord, ditt rika ljus, 
som sagt och evigt säga skall 
hur du har botat Adams fall. 

6. Förändra allt, som inom mej 
med viljan din ej passar sej. 
En salig del och styrka giv 
i din försonings död och liv. 

7. Som du är gjord av Gud till min, 
så gör mej evigt ock till din! 
Du vare all min sol och dag, 
din helga vilja mitt behag. 

8. Välan, så träder jag nu fram 
till hela världens påskalamm, 
som blev för mej och världen död 
men nu är livets brunn och bröd. 

9. Jag tar och äter, dricker dej 
och du förenar dej med mej. 
Min Skapare, min Frälserman, 
ej större nåd mej hända kan. 

10. O vilken höjd av nåd för mej! 
Min tankekraft förlorar sej. 
Du, Gud och människa, skall ha 
ett evigt tack. Halleluja!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.
Musik: Waldemar Rudin

Dagen går med raska steg

1. Dagen går med raska steg, 
dagens barn får ila. 
Aftonsolen bringar fred, 
nattens stjärnor vila. 

2. Lyckan gäckar stora, små, 
leker med sin tärning. 
Lyckligast att vila på 
är fullbordad gärning. 

3. Litet stora, mindre små 
orkar göra färdigt. 
Viljan ser vår Herre på, 
vad är mänskovärdigt? 

4. Lyckans hjul står aldrig still,
många där förtvivlar.
Allting fogas som Gud vill, 
när hos Gud vi vilar. 

5. Blomman bär nog frukt en gång,
höst ska följa sommar.
Dagen är ej gränslöst lång,
aftonstunden kommer.  

6. Hela dagen upp och ned 
vänder lyckans rulle.
Har om kvällen vi Guds fred, 
gick det, som det skulle. 

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 7/12 2013
Musik: C E F Weyse

Gud låter sina trogna här

1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider.
Din Ande give kraft och mod,
att vi i frid avlider.
Så sjunger vi med gott behag
vår lovsång på den stora dag
som vi med fröjd förbidar!

Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013

Vi kristna bör tro och besinna

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig skall han dem beröva
sitt bistånd, sitt huldrika stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglarna så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kunna ej spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring vi finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar icke en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Ack, skulle, o klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön skall han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad skola vi äta och dricka,
vad skola vi kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var ej en fåfängans träl.
Sörj icke för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och hugna din torftiga like,
så får du det övriga väl.

Text: H Spegel 1686 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Alt. (utjämnad form från 1939 års koralbok, finns ej i 1986 års koralbok):


1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.
Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.

Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år)

Musik: Strassburg 1545/Johann Cruger 1653 (alt. svensk utjämnad form)

Ge akt på ditt hjärta, du människobarn

1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på utsidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.

Text: Zacharias Topelius
Musik: Svensknorsk folkmelodi

Lova vill jag Herren, Herren

Alt. koral (angiven till denna text 1697-1939):



1. Lova vill jag Herren, Herren, 
han har lyssnat till min röst. 
Han är, då all hjälp syns fjärran, 
dock min starkhet, sköld och tröst. 
Ja, det ondas kraft förtar han
och sitt barn han drar ur faran. 

2. Till min Gud i livet, döden 
har jag min förtröstan satt.
Han har hjälpt mej mitt i nöden 
och mitt hjärta är nu glatt. 
Därför vill jag honom prisa, 
honom tacka med min visa. 

3. Herre, du de trognas styrka 
och din smordes tillflykt är.
Fräls ditt folk och stöd din kyrka,
som välsignelse begär.
Den du bär ska aldrig falla, 
var en herde för oss alla!

Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Nürnberg 1731, alt. svensk 1694/95

Du låga som Guds kärlek ger

Du låga som Guds kärlek ger,
du visdom från det höga
som kom till dina vittnen ner,
lys upp vårt inre öga!
Kring livets ord vi samlats här,
så visa oss att Kristus är
Guds löftens Ja och Amen!
Vår himlafarne Frälsare
har lovat oss vad du vill ge,
så fyll oss allesamman!

Han lever! Vilket segerbud!

Han lever! Vilket segerbud!
Min Gud är en försonad Gud
som dödat fiendskapen!
Min Jesus dog en segerdöd:
åklagaren full bot han bjöd
och knäckte mörkrets vapen.
Hans röst,
hans tröst 
ingen jävar,
satan bävar.
Vilken seger:
han var död, men se, han lever! 

Idag vår Herre bland oss bor

Idag vår Herre bland oss bor,
Guds Son har kommit som vår bror,
Gud vare pris och ära!
Nu är han född i Davids stad;
det barn som änglarna tillbad
är oss välsignat nära!
Kom du
som nu
vill förstå den
stora nåden,
låt ditt öga
möta ljuset från det höga!

Här utan sky och skugga

1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod.
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

5. Du Ande som hugsvalar
och i vår natt och nöd
om Jesu klarhet talar
och om hans kors och död:
mitt hjärta genomträng,
ja, rör mej när mitt öra
kan inget mera höra
i dödens kalla säng.

Text: Birgitte Cathrine Boye, sv. övers. A.H. 12/8, 22/8 2014

Förunderligast på vår jord

1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets kval fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida. 

10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1829, 1853 (46, 70 år), övers. A.H. 8/8 2014, på sonen Jonatans dopdag

Gå varsamt, min kristen

1. Gå varsamt, min kristen,
giv akt på din gång!
Den vägen är smal och
den porten är trång
som leder till livet,
och de äro få
som finna den vägen
och vilja den gå.

2. Man bygger sig själv
en bedrägelig bro
av otrogen kärlek
och kärlekslös tro.
På den vill man komma
till himmelens port,
men faller, och fallet
blir evigt och stort.

3. Man tror ej att vägen
kan vara så smal,
som leder till bröllop
i himmelens sal.
Man vill den i ostörd
bekvämlighet gå,
ej världen försaka,
ej synden försmå.

4. Men nej, man bedrar sig,
man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen
det går ej så lätt.
Den vägen är smal
som till salighet bär,
och uppfylld av törne,
av kors och besvär.

5. Den måste man varsamt,
i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet
vandra därpå.
Blott ett steg på sidan
dig bringar i nöd,
din köttsliga frihet
är andelig död.

6. Här gäller att kämpa
mot djävul och värld,
att icke bedåras
av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt
försaka i grund
och hålla sig redo ¨
att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit
i din Frälsares blod,
som styrker till dagelig
bättring ditt mod.
Ja, fly för ditt liv
undan synder och last,
bed Gud att han gör
din utkorelse fast.

8. Gå troget och stadigt
i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring
av honom du får.
Hans börda är ljuvlig,
åt honom dig giv.
Han giver dig nåd till
evinnerligt liv.

Text: Olof Kolmodin 1742 (52 år), finländsk bearb. 1869, 1880

Herre, vart ska vi gå hän?

1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Thomas Hastings

Skönaste Jesus

1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu") 1600-talet?, övers. A.H. 2008

Musik: Tysk folkvisa ("Härlig är jorden")