Jag tänker på min Herre

1. Jag tänker på min Herre,
som alltid gjorde gott.
Den tack han fick för hjälpen
var spikar, hån och spott.
Han spikades på korset
för vad han gjort och sagt,
och folket ropa´  retsamt:
"Kliv ner om du har makt!"
Men du blev kvar på korset,
du dog i maktlöshet.
Så klart att dina vänner 
blev rädda då och smet.

2. Jag tänker på dig, Herre,
du känner all tortyr,
du är där fångar plågas
och där förföljda flyr.
Du känner till all ondska,
du vet vad våldet kan,
men du är ändå starkast
som döden övervann.
Din kärlek är det största,
det starkaste jag vet,
du bär oss genom döden
till dig i evighet.

©Text: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Nils Jacobsson

Jesus Kristus vill bli känd

1. Jesus Kristus vill bli känd, 
trodd och älskad och bekänd. 
Vad han med sitt liv har gjort 
måste överallt bli sport. 

2. Tystnad och försiktighet 
gör att ingenstans man vet 
att han är den Herren, som 
kommit hit med liv och dom. 

3. Men hans sanna vänner kan 
inte tiga med vad han 
gjort och gör i alla land 
med sin kärleks starka hand. 

4. Och där detta klart blir sagt 
visar han sin Andes makt. 
Liv förvandlas, föds på nytt 
som när vårens dag har grytt. 

5. Händer detta, räkna med 
slut på enighet och fred. 
Inget värre mörkret vet 
än Guds kraft och verklighet. 

6. Så blir Stefanus martyr. 
Där man Kristi frälsning skyr 
finns det falska vittnen än, 
som kan kasta sten igen. 

7. Men var än martyrens blod 
spilldes, växer tro och mod. 
Själv han äras av Guds Son 
och hans änglar vid Guds tron.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Vi lovar dej i stad och land

1. Vi lovar dej i stad och land, 
Guds kärleks eld, Guds godhets hand! 
Till allt som är du sträcker dej 
och dina gåvor sinar ej. 

2. När sorgen vill oss tynga ned 
och hjärtat bävar utan fred, 
du närmar dej med råd och tröst 
och lyfter bördan från vårt bröst. 

3. Och trampas vi i stoft och mull 
för Guds och för hans sannings skull, 
och ställer världen vakter ut 
att göra på vår tro ett slut, 

4. då blir du inom oss en eld, 
som bryter fram där man blir fälld, 
du styrker oss med mod och hopp 
och lyfter våra blickar opp. 

5. Till varje plats på denna jord 
du banar väg för Herrens ord. 
Så övergiven ingen är 
att inte du kan vara där. 

6. All vishet, tro och kärlek sann, 
allt mod som rätt så kallas kan, 
all endräkt, frid och glädje ljuv, 
o helge Ande, verkar du. 

7. Vi ber dej nu i denna stund:
behåll oss kvar i ditt förbund, 
och för oss sist till evig fröjd 
och evig frid i himlens höjd.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H. 2012
Musik: Görlitz 1648

När Stefanos blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.

Text: Bertil Murray 2008 (58 år) - publ. med tillstånd.
Musik: 1400-talet / Köln 1599

O Gud, vår Herre, vi dej ber

1. O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.

2. Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.

3. Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från jordens tvång
till salig fröjd och segersång.

Text: Johannes Johansson 1932, bearb. A.H. 2011 
Musik: Wittenberg 1543

Du Ord för alla tider

1. Du Ord för alla tider
och evig Gud av Gud,
du Liv för allt som lever,
från dej går ljuset ut,
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld.
O, vilken nåd och glädje
att du, Guds Son, är här!

2. Vem såg din glans och trodde
att himlen var ditt hem,
när du i stallet bodde
i lilla Betlehem?
Jo, herdarna på marken
som dej i krubban fann
har med Maria tackat
för frälsning i ditt namn.

3. Var fanns ditt gudomsvälde,
var fanns din frälsarhand,
när nådens barn man fällde
med bilor, svärd och brand?
Vi såg din styrka, Herre,
vi trodde på dej, Krist,
när vad du gjort för världen
var deras sång till sist.

4. Låt dina vittnen visa
till dej med hand och mun
och dina under prisa
intill den dag och stund
då folk av alla släkten
skall stå inför din tron
och till din ära höja
en evig jubelton!

O Gud, vår broder Abels blod

1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.

Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Burkhard Waldis