Vår Herres Jesu minnesfest

1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu. 

2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!

3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut, 
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.

4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.

5. Den föder kärlek hos oss med,
till dej, som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.

6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.

7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord,
blir stoftet famnat av ditt ord.

8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!

9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!

10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom 
och låste upp Guds helgedom!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), sv. övers. A.H.
Musik: Bartholomäus Gesius 1603

Av helig längtan hjärtat slår

1. Av helig längtan hjärtat slår:
min Jesus jag till mötes går.
Jag ska få se se och smaka här
hur ljuvlig du, o Herre, är. 


2. Jag är nu bjuden till ditt hus,
omsluten av din kärleks ljus
och smaka får en härlig spis
av frukter från ditt paradis.

3. Så vet jag då hur allt mitt ve
jag kan i fröjd förvandlat se:
när till ditt helga bord jag går
en himmelsk tröstedryck jag får.

4. Där får jag också himmelskt bröd,
som ger mej kraft i själanöd.
Jag fruktar då ej död och dom:
ditt offer är min rikedom.


5. Så kom då, Jesus, in till mej:
jag öppnar hjärtats rum för dej!
Tro, hopp och kärlek tar du med,
du bjuder mej Guds frid och fred.


6 . Och när du nattvard håller där,
jag mot ditt hjärta lutad är,
liksom Johannes vid ditt sköt’
den natten, då du brödet bröt.


7. Vid dej jag evigt vill förbli,
du är min glädje och mitt liv,
mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd
och saligheten i min död.

Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), J O Wallin, bearb. A.H. 2016
Musik: Svensk 1697

Utan ord, i tystnad höjes

1. Utan ord, i tystnad höjes 
upp Guds närhets sakrament. 
Åter är han mitt ibland oss, 
Han, som Faderns kärlek sänt. 
Faderns ansikte i Sonen 
är i längtan mot oss vänt. 

2. Kalken med försoningsblodet 
lyftes inför Faderns blick. 
Där, i blod, på korset flutet, 
världens gåta lösning fick. 
Det är offret, där Guds kärlek 
världens nöd till mötes gick. 

3. I Guds åsyn sakramentet 
räcks nu också emot mig. 
Kristus, jag vill öppna hjärtat 
till att bli ett hem åt dig. 
Låt vad du på korset vunnit 
med mitt liv förena sig.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Henry Purcell

Muntra dej, mitt sorgsna sinne

1. Muntra dej, mitt sorgsna sinne!
Håll dej fast vid Herrens ord!
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet
är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,
vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge
gått med köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ute från Guds gästabud!
Kom du ej i gångna tider,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,
den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mej:
Synderna förlåtas dej!

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2014
Musik: Gustaf Düben

En gång låg du, Jesus, där

1. En gång låg du, Jesus, där
i en krubba, och nu är
du på lika verkligt sätt
här i bröd på altaret.

2. Då, i natten hördes sång
ifrån änglar – denna gång
våra sångers ljud du hör
stämma in i himlens kör.

3. Fast vi inte kan som de
undrets hela vidder se,
låter du idag oss få
mera än vi kan förstå.

4. De fick bära bud om dig.
Här du ger dig själv åt mig.
De beundrade Guds råd.
Jag får fyllas av din nåd.

5. Och med kraften av ditt ord
är du på vårt altarbord.
Dig jag tillber, som kom ned
hit till oss med himmelsk fred.

Text: copyright Christian Braw (publicerad med tillstånd)
Musik: Från 300-talet ("Världens Frälsare kom här")

Säll den som håller Jesus kär

1. Säll den som håller Jesus kär
och honom i sitt hjärta bär,
ty ingen glädje större är
än den att Jesus själv är där.

2. Han är mot ångerfulla god,
han skänker de betryckta mod,
han renar oss i dopets flod
och styrker med sin kropp, sitt blod.

3. Han är mitt hjärtas högsta fröjd,
han ensam gör mej evigt nöjd,
han lyfter upp mot himlens höjd
den som av korsets tyngd var böjd.

4. När jag om morgonen uppstår,
jag söker efter Jesu spår,
och som Maria helst jag går
dit där jag honom höra får.

5. O Konung, över alla stor,
all världen av ditt ord beror,
men full av nåd du ändå bor
hos den av hjärtat på dej tror.

6. Bli kvar hos mej, Immanuel!
Med dej och genom mej min själ
är frälst och viss om evigt väl -
men utan dej en syndens träl.

7. Din kärlek, Herre Jesus Krist,
är utan biavsikt och list,
den överskyler all vår brist
och återger oss vad vi mist.

8. Din kärlek som i döden brann,
ditt blod som från din sida rann,
din död som döden övervann
förlossning för oss alla fann.

9. Du kom till oss från himlen ned,
för oss ditt liv i kamp framskred,
och korsets död för oss du led
att oss förvärva evig fred.

10. Och för att vi det här skall tro,
du lovat själv att hos oss bo
och fylla själen med den ro
som föds av kärlek, hopp och tro.

11. Här skänker du vår svaghet stöd,
här med välsignat vin och bröd
ditt folk förkunna skall din död
till tidens ände som du bjöd.

12. Den som i tro nu mottar dej
och som till satan säger nej, 
får friden din, men världens ej,
och har ditt rike inom sej.

13. Ja, Jesus, oss beredda gör,
all syndens makt i oss förstör,
vårt hjärta öppna, väck och rör
så vi tar mot dej som vi bör.

14. Ja, nu och alltid hos oss bliv,
allt ont, o Jesus, från oss driv
och oss av nåd omsider giv
en salig död, ett evigt liv.

Vår Herres Jesu Kristi död

Alt melodi från Näsum:




1. Vår Herres Jesu Kristi död
ger hopp och tröst i all vår nöd,
ja, när i tro vi tänker så,
en hjärtans glädje får vi då.

2. Utplånat har han med sitt blod
den handskrift som emot oss stod.
Han ej med silver eller guld
men med sitt blod betalt vår skuld.

3. Att vi ska tro att det är sant
han givit oss en säker pant
i denna helga måltid, där
vi smakar, ser hur ljuv han är.

4. Ty hans lekamen, helig, sann,
liksom hans blod, som för oss rann,
vi mottar vid hans nattvardsbord,
som han har lovat i sitt ord.

5. En härlig dryck här delas ut
med nåd som aldrig ska ta slut,
ett himmelskt manna som vår själ
till evigt liv bevarar väl.

6. Säll är då varje nattvardsgäst
som sej vid Jesu löfte fäst,
för Jesus vill med kärlek bo
hos den som tar emot i tro

7. och gärna skulle vilja bli
från all sin synd och klentro fri,
i Kristus leva inför Gud
i lydnad för hans kärleksbud.

8. Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.

9. O Jesus Krist, vår broder kär,
du som för vår skull korsfäst är,
med dina sår du helar väl
en sargad och bedrövad själ.

10. Giv att med dej i denna stund
vi rätt förnyar vårt förbund.
Din nåd är rik, din makt är stor:
Amen, välsignad den som tror!

Jesus Kristus är vår hälsa

1. Jesus Kristus är vår hälsa,
han oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
han löste oss ur helvetsnöd.

2. För att honom ej förgäta
får vi här hans kropp att äta,
gömd i dessa bröd så små;
hans blod i vinet likaså.

3. Vid sitt bord han vill oss trösta
med att vi är återlösta.
Allt han offrade vi får
när vi till Herrens nattvard går.

4. Ingen har han vägrat kalla,
kärleksfull han bjuder alla
fram till nådens rika bord,
så låt oss lyssna till hans ord!

5. Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Om du fram i otro går
ej liv, men död och dom du får.

6. Därför nu din nöd begrunda,
tvivla sedan ingalunda
på att nådens ord är sant:
du finner här dess underpant.

7. All vår synd på sej han lade:
"Kom, ja kom till mej", han sade,
"du som tunga bördor bär,
din trötta själ får vila här."

8. I hans löfte får du hålla
trots den nöd din synd kan vålla.
Den som känner synden svår
till detta bordet värdig går.

9. Den som så hos Gud fått gästa
fylls av kärlek till sin nästa.
Så får andra glädje av
vad Herren Kristus här oss gav.

*10. Outsägligt rika gåva!
Gud Treenig vill vi lova:
Tack i tid och evighet
för en så stor barmhärtighet!


Text: Martin Luther 1524 efter latinsk sång från 1300-talet, sv. övers. Olaus Petri 1536, bearb.
Musik: Från 1400-talet

O låt mej få vara en liten kvist

1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av himmelens dagg från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om grenen då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Text: Sigvald Skavlan, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Nils Lindhjem, arr. Fartein Valen

Min Jesus ifrån Nasaret

1. Min Jesus ifrån Nasaret, 
min bäste vän i evighet, 
som är för mej på korset död 
och friat mej från synd och nöd. 

2. Nu går jag på ditt löftesord 
till nya testamentets bord. 
Så full med tusende besvär 
jag kommer till dej, Herre kär. 

3. Du är mitt liv, min hälsas Gud, 
rättfärdighetens dyra skrud, 
min frihet är du, Jesus Krist, 
från dödens våld och satans list. 

4. Så vet jag ingen annan råd 
än be om nåd som idel nåd 
för mej, den störste syndare, 
till syndernas förlåtelse. 

5. Upplys mitt mörka själahus 
med nådens ord, ditt rika ljus, 
som sagt och evigt säga skall 
hur du har botat Adams fall. 

6. Förändra allt, som inom mej 
med viljan din ej passar sej. 
En salig del och styrka giv 
i din försonings död och liv. 

7. Som du är gjord av Gud till min, 
så gör mej evigt ock till din! 
Du vare all min sol och dag, 
din helga vilja mitt behag. 

8. Välan, så träder jag nu fram 
till hela världens påskalamm, 
som blev för mej och världen död 
men nu är livets brunn och bröd. 

9. Jag tar och äter, dricker dej 
och du förenar dej med mej. 
Min Skapare, min Frälserman, 
ej större nåd mej hända kan. 

10. O vilken höjd av nåd för mej! 
Min tankekraft förlorar sej. 
Du, Gud och människa, skall ha 
ett evigt tack. Halleluja!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.
Musik: Waldemar Rudin

Herre, vart ska vi gå hän?

1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Thomas Hastings

Sanctus

Julserien:


Påskserien:


Allmänna serien:


* Helig, helig, helig
Herre Gud Sebaot.
Himlarna och jorden är fulla
av din härlighet.
Hosianna i höjden.
Välsignad vare han som kommer
i Herrens namn.
Hosianna i höjden.

Text: Medeltida
Musik: 1100-talet (julserien), 1544 (påskserien), 1000-talet (allmänna serien)

Du livets bröd, o Jesus Krist

1. Du livets bröd, o Jesus Krist,
som här dej låter finna
av den som all sin synd och brist
vill ångra och besinna:
av hjärtat nu jag beder dej
att du i nåd bereder mej
till denna höga måltid.

2. På gröna ängar denna stund
du vill av nåd mej leda,
vid källan som gör frisk och sund
ett bord för mej bereda,
så att min själ liksom min mun
av livets bröd och nådens brunn
ska kunna vederkvickas. 

3. Ta bort allt hat, all bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta!
Låt mej av hjärtat ångra det
som gjort dej sorg och smärta. 
Du blev för mej på korset död,
har frälsat mej från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus!

4. Du livets bröd som under gör:
låt mej idag få njuta
din helga nattvard som jag bör,
i dej mej innesluta.
Är jag i dej och du i mej,
ska jag, hur allt än vänder sej,
till himlens glädje föras!

Text: Johann Rist 1654 "Du Lebensbrot, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2013
Musik: Peter Sohren 1668 (38 år)

Allt är redo. Kom att njuta

Alt. koral:


1. Allt är redo! Kom att njuta

rätterna vid nådens bord!

Du mot Jesus dej får luta,

han dej lovar i sitt ord

nåd, förlåtelse och frid,

andekraft till helig strid,

hjälp i alla livets öden,

segervisshet sist i döden.

2. Allt är redo. Nu oss bjuder

Herren till sin glädjefest.

Låt oss lyssna; kanske ljuder

dödens bud till oss härnäst.

Lär oss, milde Herre Gud,

ta emot ditt frälsningsbud

och, när livet är tillända,

dej i tro vår ande sända.

Text: Wilhelmina Söderström, ngt bearb. 2012

Musik: J Schop 1660, alt. Daniel Vetter 1713 (56 år)

Sion, upp, din Konung hälsa

1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.

2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dig räcka
nådens kalk och livets bröd.
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.

3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus själv sig har utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.

4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."

5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.

6. Gode herde, dig förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dig själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!

Text ("Lauda Sion"): Thomas av Aquino, d. 1274, sv. övers. Oskar Wågman, d. 1913, ngt bearb.
Musik: Andreas Peter Berggreen 1849 (48 år)

Högt må prisa varje tunga

1. Högt må prisa varje tunga
Jesu kropp så underbar
och en lovsång honom sjunga
för det blod han gjutit har,
tacka honom för det tunga
korset som för oss han bar.

2. Fadern honom till oss sände,
rena jungfruns son han är,
ljuset han i världen tände,
evig sanning lärde här.
Han till sist vid livets ände
fram sej själv som offer bär.

3. När, som lagen föreskriver,
på de gamla fäders vis
Lammets högtid firad bliver,
- honom vare lov och pris! -
han med egna händer giver
åt de tolv sej själv till spis!

4. Vid det sista nattvardsbordet,
dagen före Jesu död,
Ordet, som vart kött, med ordet
till sitt kött förvandlar bröd;
vinet Kristi blod är vordet,
då hans allmakts ord det bjöd.

5. Må i ödmjukhet vi ära
detta helga sakrament!
Nya testamentets lära
övergår vad förr var känt.
Att oss Herren här är nära
ser vi genom tron han tänt.

6. Fadern, som i höjden tronar,
vare tack i evighet,
Sonen, den som synden sonar,
Anden, den som lär oss det!
Högt vår jubelsång nu tonar,
Heliga Treenighet!

Text: Thomas av Aquino 1263 "Pange, lingua, gloriosi corporis mysterium" , Skyddsengeln 1887, ngt bearb. A.H. 2011
Musik: Henry Smart 1866 (53 år) "Regent Square",

En röst, en ljuvlig röst jag hör

Alt. koral (psalmens ursprungsmelodi, fast då i 1820 års utjämnade form):




1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus jag berömde mej,
förnekade och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569 

Dej, o Jesus, vill vi prisa

1. Dej, o Jesus, vill vi prisa,
du och bara du är god.
För att nåd oss alla visa
offrar du din kropp, ditt blod.

2. Dej, o Jesus, vill vi lova,
ty vår frälsnings hopp du är.
Du oss ger din största gåva,
ger dej själv, o Herre kär.

3. Herre Jesus, du som vunnit
frid åt alla med din död,
tack att vi i dej har funnit
nådens källa, livets bröd.

Text: Från den romersk-katolska psalmboken Cecilia 1902, bearb.
Musik: Edvard Wessel 1902 (46 år)

Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak

Herre, jag är inte värd
att du går in under mitt tak,
men säg ett ord,
ett enda ord,
så blir jag helad.

Text: Efter romersk officer på 30-talet e.Kr (Matt. 8:8)
Musik: Bertil Murray 2006 (56 år), publ. med tillstånd

Du saliga dag

1. Du saliga dag,
då Frälsaren själv gick inunder mitt tak!
Nu fyller en underbar glädje min själ,
med Jesus i hjärtat ska allting bli väl.
En oförtjänt ära - nu hälsar jag dej:
Välkommen till mej!

2. Min ande är full
av glädje som inte kan köpas för guld.
Jag smakat och sett att min Herre är god,
han gav mej sin heliga kropp och sitt blod
tillsammans med fridens och frälsningens ord
vid nattvardens bord.

3. Jag givit min tro
åt honom som nu i mitt hjärta ska bo.
Ej avgrundens härar ska komma mej vid,
där Jesus får råda, där lyser han frid.
Ej nöden, ej döden, ej satans försåt
ska skilja oss åt.

4. Vem ville då väl
mer anklaga denna benådade själ?
Vem vill väl fördöma mej?
Kristus är här,
han gör mej rättfärdig och håller mej kär.
Jag honom vill älska som älskat mej först
och lyda hans röst.