Visar inlägg med etikett Teschner Melchior. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Teschner Melchior. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2015

Nu upp och håll er vakna




1. Nu upp och håll er vakna 
med tända lampors sken, 
för Gud vill ingen sakna 
och timmen den är sen. 
Ur öppnade gemaken 
vår Brudgum härlig går. 
Må var och en stå vaken 
när midnattstimmen slår. 

2. Med olja stärk er låga, 
så att den lyser väl. 
Betänk er frälsningsfråga,
bered er kropp och själ. 
Hör väktarropen ljunga: 
Han kommer till sin brud!
Upp att hans ära sjunga 
med helga sångers ljud! 

3. Ni visa jungfrur alla, 
gå fram er stilla gång;
snart Herren vill er kalla 
ur världens nöd och tvång. 
Vårt hopp ska han uppfylla, 
ett bröllop tillrett är. 
Så låt oss honom hylla, 
snart är han hos oss här. 

4. O Jesus, du vår längtan, 
snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan, 
fullborda snart ditt lopp! 
Vårt huvud, våra händer 
vi lyfter upp i frid 
och gläds åt att du sänder 
snart vår förlossnings tid.

Text: Laurentius Laurentii 1700 (40 år), sv. övers. Carl David af Wirsén, bearb. A.H. 2015
Musik: Melchior Teschner 1615

onsdag 1 juli 2015

Vi kastar åter nätet




1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Text: Magnus Brostrup Landstad, övers. A.H. 17/6 2015
Musik: Melchior Teschner 1615

måndag 2 februari 2015

Med alla Herrens fromma







1. Med alla Herrens fromma
jag till den staden går,
där livets träd i blomma
vid livets källa står,
där tusen sinom tusen
åtnjuter vad vi tror,
och i de sälla husen
hos Gud för evigt bor.

2. Och herdens röst jag känner
som ropar mej vid namn,
och många gamla vänner 
där räcker mej sin famn. 
Ty sorgerna och nöden
ej hittar denna stråt,
och aldrig mer skall döden
oss kunna skilja åt.

3. Här får vi tåligt lida
och vara vid gott mod
och Herrens dag förbida
och tro att Gud är god. 
Ack, för så liten möda,
vad härlig lön han ger!
Där skall ej såren blöda,
ej ögat gråta mer!

4. O klarhet, som fördriver
all tidens dunkelhet!
O härlighet som bliver
min lott i evighet!
Där alla tungor höjer
vår Faders lov och pris
och alla hjärtan röjer
att Gud är god och vis.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Melchior Teschner

söndag 24 mars 2013

Med alla Herrens fromma




1. Med alla Herrens fromma
jag till den staden går,
där livets träd i blomma
vid livets källa står,
där tusen sinom tusen
åtnjuter vad vi tror,
och i de sälla husen
hos Gud för evigt bor.

2. Och herdens röst jag känner
som ropar mej vid namn,
och många gamla vänner 
där räcker mej sin famn. 
Ty sorgerna och nöden
ej hittar denna stråt,
och aldrig mer skall döden
oss kunna skilja åt.

3. Här får vi tåligt lida
och vara vid gott mod
och Herrens dag förbida
och tro att Gud är god. 
Ack, för så liten möda,
vad härlig lön han ger!
Där skall ej hjärtat blöda,
ej ögat gråta mer!

4. O klarhet, som fördriver
all tidens dunkelhet!
O härlighet som bliver
min lott i evighet!
Där alla tungor höjer
vår Faders lov och pris
och alla hjärtan röjer
att Gud är god och vis.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Melchior Teschner

torsdag 3 februari 2011

Är Gud i himlen för mig



1. Är Gud i himlen för mig,
må allt gå mig emot,
platt ingen skada gör mig
all världens våld och hot.
Vad hjälper mot mig strida
med än så mäktig här,
om Gud är på min sida
och jag har honom kär?

2. Min tillförsikt jag grundar
på Kristus och hans blod.
Vad än i tiden stundar,
han ger mig frid och mod.
I livets svåra lägen
han är mitt fasta stöd.
Han följer mig på vägen,
han giver livets bröd.

3. En boning han bereder
åt mig i Faderns hus,
han dag från dag mig leder
och skänker livets ljus.
Den han ur domen tagit
skall ej i döden dö,
den han från synden tvagit
blir vitare än snö.

4. Hans Ande i mitt hjärta
med tröst och kraft skall bo,
fördriva sorg och smärta
och giva själen ro.
Om sig bekymmer hopa
han ger de rätta råd.
Han lär mig Abba ropa
i barnaskapets nåd.

5. När stum är hjärtats trängtan
och tungt är själens kval,
han talar ut min längtan
i outsägligt tal.
Och fuktar än med tårar
jag varje dag mitt bröd,
min Jesus mig utkorar
till frälsning ur all nöd.

6. Ej lidandet och nöden,
ej tidens lust och fröjd,
ej livet eller döden,
ej djuphet eller höjd,
ej onda makters vilja,
ej list, om än så stor,
kan från Guds kärlek skilja
den som på Kristus tror.

7. Min själ av fröjd må sjunga
och icke sörja mer,
nu jubla kan min tunga,
ty sommarsolen ler.
Min sol, du evigt klara,
min Herre Jesus kär,
kom du att uppenbara
vad i Guds himmel är.


Text: Paul Gerhardt 1656 (49 år), Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år)

fredag 21 januari 2011

På mina gamla dagar




1. På mina gamla dagar,
o Gud, mej inte glöm.
När åldern mej försvagar,
du i ditt hägn mej göm.
Du allt från ungdomsvåren
på fadersarm mig bar.
När jag blir tyngd av åren,
en fader än mej var.

2. När jag min ålder märker
och kroppens möda ser,
giv att din Ande stärker
mitt inre liv alltmer.
När minne och när öga
ej har sin skärpa kvar
och tankarna blir tröga,
mitt ljus, o Jesus, var.

3. Blir svagare mitt öra,
jag ber dej dock att jag
i själens djup kan höra:
"Min nåd är ny var dag."
Och får jag lida smärta
och blir min vånda svår,
så läk, o Gud, mitt hjärta
med Jesu Kristi sår.

4. Om tungan kraft ej äger,
o Gud, att prisa dej,
i tron ditt barn dock säger:
"Min Jesus ber för mej."
När mina lemmar domnar
i dödens köld, så giv
att jag i frid insomnar
och vinner evigt liv.


Text: Philipp Friedrich Hiller 1767 (68 år), Severin Cavallin 1874, bearb. (Ur svensk psalmbok för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland).

Musik: M Teschner ("Pris vare Gud som låter")

Jag lyfter mina händer



Alt. melodi:


1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.


Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år), alt Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

Pris vare Gud som låter




1. Pris vare Gud som låter
oss glada vakna opp
och över jorden åter
en dag av nåd gå opp,
en dag som skall försvinna
lik den i går förgick;
o må vi då besinna
dess dyra ögonblick.

2. O, må vi noga märka
vad Gud av oss begär
och med all trohet verka
så länge dagen är,
att icke syndens minne
vårt hjärta förebrår
när aftonen är inne
och vi ej mer förmår.

3. Att gärna åt sin nästa
råd, hjälp och glädje ge,
ej blott på eget bästa,
men ock på andras se,
ej blott Guds vilja veta,
men vandra i hans bud,
det är att kristen heta,
det är att tjäna Gud.

4. Och salig är och bliver,
när Herren komma skall,
den tjänaren som giver
så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden
som intet öga sett,
men Herren Gud i höjden
åt sina barn berett.

5. Vår kraft, o Gud, föröka,
att vi med trofasthet
må först ditt rike söka
och din rättfärdighet.
Då vill du nådigt skänka
allt övrigt åt envar.
O, må vi det betänka
i dag och alla dar.



Text (=SvPs 1986 nr 177): Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb.
Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år)