Pris vare Gud som låter

1. Pris vare Gud som låter
oss glada vakna opp
och över jorden åter
en dag av nåd gå opp,
en dag som skall försvinna
lik den i går förgick;
o må vi då besinna
dess dyra ögonblick.

2. O, må vi noga märka
vad Gud av oss begär
och med all trohet verka
så länge dagen är,
att icke syndens minne
vårt hjärta förebrår
när aftonen är inne
och vi ej mer förmår.

3. Att gärna åt sin nästa
råd, hjälp och glädje ge,
ej blott på eget bästa,
men ock på andras se,
ej blott Guds vilja veta,
men vandra i hans bud,
det är att kristen heta,
det är att tjäna Gud.

4. Och salig är och bliver,
när Herren komma skall,
den tjänaren som giver
så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden
som intet öga sett,
men Herren Gud i höjden
åt sina barn berett.

5. Vår kraft, o Gud, föröka,
att vi med trofasthet
må först ditt rike söka
och din rättfärdighet.
Då vill du nådigt skänka
allt övrigt åt envar.
O, må vi det betänka
i dag och alla dar.

Text (=SvPs 1986 nr 177): Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb.

Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år)