Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm inte alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.

2. Stanna och vakna, tänk vad du äger
ej i dej själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dej själv men i honom du är.

3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dej leder - är detta ej nog?

6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

7. Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)