1. Den rätt på dig, o Jesus, tror,
hans sällhet är osägligt stor.
Vår ende Medlare du är,
i dig vår Fader har oss kär.
2. Den lösen som åt Gud du gav,
din ångest, pina, död och grav,
de kommer mig till godo så,
att jag kan trygg för Gud bestå.
3. Ej större nåd mig hända kan
än när av dig, min Löftesman,
jag all min skuld så gäldad ser,
att den mig ej fördömer mer.
4. För mig Guds lag du uppfyllt har,
när du till döden lydig var.
Du av din fullhet allt beskär,
när din i tron jag vorden är.
5. Jag vinner barnaskap och frid
och tillgång till min Fader blid,
och när från denna värld jag går
Guds rikes arv jag vänta får.
6. Men, Herre Jesus, jag är svag:
o stärk mig, led mig dag från dag
och hjälp att jag din stora nåd
ej bruka må till överdåd.
7. Fullborda själv ditt verk i mig
och drag mig närmare till dig
och låt mig sist på änglars vis
dig prisa få i paradis.
Text (=SvPs 556): Anders Nohrborg 1767 (42 år)
Musik: Svensk 1697
Musik: Svensk 1697
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar