Ditt namn ska nu bli prisat

*Ditt namn ska nu bli prisat,
Gud, hör vårt glada tack
för nåden du oss visat,
för vad vi åt och drack!
Din godhet vi fått märka,
vår tro du så vill stärka,
vår käre, gode Gud!

Text: Georg Thymus (Klee) 1518-1561, sv. övers. A.H. Första söndagen i advent 27/11 2016
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

Ta vårt tack till sist

1. Ta vårt tack till sist,
Herre Jesus Krist!
Evig är din nåd och ära,
allt ditt liv de dinas lära,
all din lära liv -
här hos oss förbliv!

2. Tack i psalmens brus!
Tack i hem och hus!
Du som ingen vill förlora,
du som vinkar små och stora
upp till paradis -
tack och lov och pris!

Sjung nu för Gud den nya sången

1. Sjung nu för Gud den nya sången,
hans under är i sanning stort!
Den onde fienden är fången;
hans högra hand har detta gjort.
Sin frälsning har han uppenbarat,
sin rätt för folk av alla slag.
Han har sitt eget folk bevarat 
i trofasthet från dag till dag.

2. Den frälsning som han vann åt alla
har jordens ändar nu fått se.
Stå upp, låt hyllningsropen skalla,
brist ut i jubel, dansa, le!
Ja, lova Herren med din harpa,
stäm upp din sång med helig fröjd,
blås i trumpet med toner skarpa,
stöt i basun mot himlens höjd!

3. Stäm in nu, alla jordens länder,
i havets sång som brusar, hör!
Må alla älvar klappa händer
och bergen sjunga högt i kör!
Ja, de skall jubla, ty han kommer,
vår Herre kommer till sin jord.
Rättfärdigt han all världen dömer,
han dömer med sitt starka ord.

Text: Fritt efter Psalt. 98
Musik: Geneve

Min sång skall bli om Jesus

 

1. Min sång skall bli om Jesus,
den enda tröst jag vet.
Han kröner mina dagar
med nåd och trofasthet.
Han lär mitt hjärta sjunga,
han är ju själv min frid.
Min sång skall bli om Jesus
i klar och mulen tid.

2. Min sång skall bli om Jesus,
det blödande Guds Lamm
som gått för mej i döden
och hängt på korsets stam.
Min sång skall bli om Jesus
när jag i stilla ro
besinnar vad han gjort mej
och i hans frid får bo.

3. Min sång skall bli om Jesus
som än bevarar mej
och med sin nåd och tuktan
mej håller kvar hos sej.
Att jag ej går förlorad,
det gör hans trofasthet.
O, skulle jag ej tacka
i evighet för det?

4. Min sång skall bli om Jesus
på vägen hem, tills jag
står frälst och glad och salig
hos honom själv en dag.
Och där i Edens lunder,
vid livets klara flod,
min sång skall bli om Jesus
som löst mej med sitt blod. 

Text: Fanny Crosby-van Alstyne 1875 (55 år)
Musik: William Howard Doane 1875

Lyssna, hör, du höga himmel

1. Lyssna, hör, du höga himmel,
lyssna, hör, du änglakor,
människa i världens vimmel,
lyssna, hör, varhelst du bor:
psalmen ifrån fädrens år
över Jesu läppar går,
och hans tack för nådens tider
tonar, innan själv han lider.

2. Himlens sång, den evigt rena,
Jesus, på din tunga låg,
när du, att med Gud oss ena,
fram mot offerdöden såg.
Adam drevs med vredens ris
under gråt från paradis.
Paradisets portar åter
under lovsång du upplåter.

3. Sjung, min själ, låt världen höra
lovsång även under nöd.
Ljuvt det klinge för mitt öra:
makten togs från synd och död.
Prisa honom som med sång
gick mot lidandet sin gång.
Sjung i tron, och du får fara
sist med sång till himlar klara.

Text: Thomas Kingo, sv. övers. Johan Alfred Eklund
Musik: Strasbourg

Lova Herren, lova Herren

1. Lova Herren, lova Herren
över hela jordens ring!
Tacka honom, ty hans godhet
tränger på oss runt omkring.
Allt som liv och anda har,
prisa högt vår Gud och Far!

2. Han har skapat jord och himmel,
havet och vad däri är.
Om det lilla, om det stora
han en faders omsorg bär.
Lova honom varje stund,
högt och utav hjärtats grund.

3. Stjärnorna på himlafästet,
solen som strör ut sitt gull,
rymdens lätta fågelhärar,
maskarna i jordens mull,
allt han vårdar, allt, ja allt.
Pris ske honom tusenfalt!

4. Dock av allt som Gud har skapat
mänskan honom kärast är.
O du underbara kärlek
som jag helt ej fattar här,
dej jag vill på barnavis
sjunga ära, lov och pris.

5. Ty så älskade Gud världen,
han om mänskan var så mån,
att han oss till liv och frälsning
gav i döden ut sin Son.
Därför sjunger vi med fröjd:
ära vare Gud i höjd! 

Text: Joël Blomqvist, bearb.
Musik: Joël Blomqvist

Lova Herren Gud, min själ

1. Lova Herren Gud, min själ!
Vad han gör är rätt och väl.
Lova honom all din tid,
ty han nådig är och blid.

2. Trösta ej på någon man,
huru hög han vara kan,
ty han hjälpa ej förmår,
när du mest i nöden står.

3. Människan är förelagt,
som Gud själv oss förutsagt,
dö och åter bli till jord,
varav människan är gjord.

4. Se, vad blir då hennes makt,
hennes anslag, hennes prakt?
Allt förlorat blir och dött,
allt förvandlat och förött.

5. Salighet för evigt fann
den på Gud förtrösta kan.
Den hos honom söker råd
säker är att finna nåd.

6. Gud är den som med ett ord
skapat himmel, hav och jord.
Men av allt, som jorden bär,
mänskan honom kärast är.

7. Den som hungrar gör han mätt,
skaffar den förtryckte rätt,
löser den som fången är
och den blinde syn beskär.

8. Han upprättar mer och mer
den, som ligger slagen ner,
älskar den som lever from,
spar den onde till sin dom.

9. Herren ser till änkors nöd,
ger de faderlösa bröd;
främlingar sin nåd han ger,
slår de ondas anslag ner.

10. Sions Gud är hög och stor:
salig den på honom tror!
Lova Herren, gammal, ung,
glada halleluja sjung! 

Text: Jakob Arrhenius efter Psalt. 146, bearb.
Musik: Herrnhut 1745

Herre, för min kropp jag vill

1. Herre, för min kropp jag vill
tacksamhetens lov dej bära!
Dina storverk hör den till
och bör hållas i all ära,
fastän satan oss förfört
och vår härlighet förstört.

2. Särskild tjänst gör varje lem,
särskild kraft ska dem tillhöra
och din Ande helgar dem
att din goda vilja göra.
Kroppen blivit hedrad nog
då din Son själv mandom tog.

3. Av din Kyrka är min kropp
ju en bild och ett exempel.
Genom kärlek, tro och hopp
vare den din Andes tempel.
Blir den än på nytt till jord,
låt den uppstå härliggjord!

Text: Philipp Friedrich Hiller, sv. övers. Severin Cavallin, bearb.

Glädje utan Gud ej finnes

1. Glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Tom den lycka är som vinnes,
om vi glömmer Gud därvid.
Men ej högsta nöd skall rycka
frid och glädje ur vårt bröst,
om i både nöd och lycka
vi förnimmer Herrens röst.

2. Molnen våra blickar stänger,
vanmakt tecknar våra spår,
men till allt hans blickar tränger,
över allt hans makt förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtats rätt:
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringssätt.

3. Låt oss därför glada sträva
genom tidens dunkla lopp
och ej tröttna eller bäva,
men till Herren ha vårt hopp.
I hans fruktan låt oss vandra
på den väg som blivit vår,
och den högre väg ej klandra
där han själv i vishet går.

4. Stilla är hans gång och säker
som hans milda stjärnors gång.
Våra hjärtans sår han läker,
löser våra bördors tvång,
när de budord vi betänker
som han skrev i våra bröst,
när den nåd som han oss skänker
är vår tillflykt och vår tröst.

5. Så vi känner hur försoning,
helgelse och sinnesro
på vår vandring, i vår boning
med oss vandrar, bland oss bor.
Så får hjärtat tröst och minnes
under livets sorg och strid:
glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.


Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Den som än är frisk och sund

1. Den som än är frisk och sund,  
må för sådan gåva 
böja hjärta, håg och mun 
Herren till att lova,
tacka honom natt och dag  
med en härlig visa,
som oss ger till välbehag 
sundhet och god lisa. 

2. Ty när Herren mild och god 
ger oss hälsan kära,  
och därtill förnöjsamt mod,  
vad vill man begära 
då i denna världen mer? 
Helst när vi förbidar  
evig lust och ej besvär 
vid Guds högra sida. 

3. Vore jag som Salmon rik 
utav guld och ägor, 
därtill tappra hjältar lik 
i triumf och seger;  
men likväl med krankhet full,  
utan någon lisa, 
ack! vad kunde makt och gull 
mig då gott bevisa? 

4. Stode än min duk och disk 
full med kostlig´ rätter,  
had´ jag villbråd, vin och fisk,  
som en rik framsätter: 
vad för nytta hade jag 
av slik kräslig föda, 
om jag både natt och dag 
lede värk och sveda? 

5. Sutte jag i ståt och prakt, 
utan vederlike, 
hade jämväl våld och makt 
över land och rike,  
och all sjukdom jämmerlig  
månde mig påkomma:  
ack! vad kunde sådant mig 
lända då till fromma? 

6. Bättre är ett stycke bröd,  
när man vandra vågar, 
än allt guld i överflöd, 
då oss fruktan plågar.
När jag mig kan äta mätt 
utan någon krämpa, 
låter jag en ringa rätt 
all min vällust dämpa. 

7. Dyrbar dräkt ej hjälper mig 
mitt elände bära,  
när all krankhet grymmelig  
månde mig besvära. 
Hellre vill jag glader gå 
uti ringa kläder, 
än med värk och ängslan stå 
uti präktigt läder. 

8. Men nu felar intet mig, 
frisk jag månde vara; 
jag har hugnad innerlig 
utav solen klara: 
Mina ögon se min gång, 
hörseln väl ock hörer 
huru alla fåglars sång 
Herrans lov utförer. 

9. Händer, fötter, hjärta, själ,  
ingen bräck besinnar: 
att jag mina sysslor väl 
med all lust kan hinna 
så uträtta, som sig bör, 
till Guds lov och ära,  
ja, till fröjd och nytta för
mig och många kära. 

10. Är det dager, gör jag då,  
vad mitt kall tillhörer:  
men när natten komma må, 
som till sömns oss förer, 
vilar jag i ro och frid, 
till dess solen klara 
väcker mig i rättan tid 
ifrån mörkrets fara. 

11. Dig, min Gud, i allan stund 
vill jag tack hembära 
för den nåd och det förbund 
du mig velat lära: 
Fast jag med min syndaskuld  
har min rätt förlisat;  
har du dock, min Fader huld, 
mig allt gott bevisat. 

12. Giv, den tid jag lever här,  
till dess hälsan ändar, 
att jag må den gåvan kär 
väl och rätt använda: 
Hjälp att min helbrägda mun, 
med min själ och tunga, 
måtte varje dag och stund 
lov och pris dig sjunga! 

13. Håll mig ock vid krafter opp, 
när mig åldern trycker, 
till dess döden sist min kropp  
ned i graven rycker. 
Då skall all min bräcklighet  
bort med allt försvinna, 
och en evig härlighet 
skall jag hos dig finna!

Text: Paul Gerhardt, sv. övers. 1695 års psalmbok, ngt bearb.
Musik: Johann Crüger

Lova vill jag Herren, Herren

Alt. koral (angiven till denna text 1697-1939):



1. Lova vill jag Herren, Herren, 
han har lyssnat till min röst. 
Han är, då all hjälp syns fjärran, 
dock min starkhet, sköld och tröst. 
Ja, det ondas kraft förtar han
och sitt barn han drar ur faran. 

2. Till min Gud i livet, döden 
har jag min förtröstan satt.
Han har hjälpt mej mitt i nöden 
och mitt hjärta är nu glatt. 
Därför vill jag honom prisa, 
honom tacka med min visa. 

3. Herre, du de trognas styrka 
och din smordes tillflykt är.
Fräls ditt folk och stöd din kyrka,
som välsignelse begär.
Den du bär ska aldrig falla, 
var en herde för oss alla!

Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Nürnberg 1731, alt. svensk 1694/95

Lova Gud i hans helgedom

F: Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.
A: Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

F: Lova Gud i hans helgedom.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom i hans makts fäste.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom för hans väldiga gärningar.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom för hans stora härlighet.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med basunklang.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med psaltare och harpa.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med strängaspel och pipa.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med ljudande cymbaler.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med klingande cymbaler.
A: Halleluja, halleluja.

F: Allt vad anda har, lova Herren.
A: Halleluja, halleluja.

F: Halleluja, halleluja.
A: Halleluja, halleluja.

Text: Psaltaren 150
Musik: Från Frankrike

Lova Herren Gud, min själ, lova Herren Gud

Lova Herren Gud, min själ, lova Herren Gud,
och allt det i mej är hans heliga namn.

1. Han som förlåter dej alla dina missgärningar
och helar alla dina brister.
Lova Herren Gud, min själ...

2. Han som förlossar ditt liv från graven
och kröner dej med nåd och barmhärtighet.
Lova Herren Gud, min själ...

3. Ära vare Fadern och Sonen
och den helige Ande.
Lova Herren Gud, min själ...

4. Såsom det var av begynnelsen,
nu är och skall vara
från evighet till evighet. Amen.
Lova Herren Gud, min själ...

Text: Psalt. 103

Musik: Från Kamerun

Guds ära vi sjunger och prisar hans namn

1. Guds ära vi sjunger och prisar hans namn
i morgonens härliga stunder.
I bönen vi möter Guds öppnade famn,
i ordet hans väldiga under.
Gud, låt oss få mötas i himlen en gång,
din ära bland änglarna sjunga.

2. Se, vi är Guds verk som han vårdar och minns
likt sommarens växande lilja.
Oss Gud har planterat, på jorden vi finns
så länge som det är hans vilja.
Gud, låt oss få mötas...

3. Det våras i dal och det knoppas på höjd,
vi ser att Guds rike är nära.
Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,
det hoppet skall ständigt oss bära.
Gud, låt oss få mötas...

Text: Paul Nilsson 1916 (50 år), bearb.
Musik: Per Ulrik Stenhammar

Kom inför Herren med tacksamhet

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665 

Gud över oss förbarmar sej

1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
att vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
att hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du hugnar, hägnar själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!

Text: Psaltaren 67, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Rikard Norén

Guds menighet, sjung till vår Skapares lov!

1. Guds menighet, sjung till vår Skapares lov
- änglar sjunger med -
han gav oss till frälsning sin enfödde Son.
Vi spelar och sjunger för Herren!

2. Slå harpan, du fromme psalmist på vår jord,
- strängen är av guld -
för Jesus, vår Konung, Guds levande Ord.
Vi spelar och sjunger för Herren!

3. Då hör vi de glödande tungornas röst
- Anden själv är här -
som ger oss sin eviga glädje och tröst.
Vi spelar och sjunger för Herren!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Till himlarna når din barmhärtighet Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 39:8-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)

Kristna sjung var än ni bor

Kristna, sjung var än ni bor:
Gud, vår Gud är evigt stor,
helig, mäktig, god och vis,
honom tillhör lov och pris!
Evig glädje får vi ha,
Gud är stor, halleluja!
Alla himlar svarar: Ja!

Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Så härligt det är att i ungdomens vår

1. Så härligt det är att i ungdomens vår 
få njuta av livet i Herrens fruktan! 
När hjärtat av hälsa och levnadslust slår 
och själen är lydig Guds Andes tuktan, 
då lever man livet, som Gud det vill, 
och växer i ålder och visdom till. 

2. Så saligt i frestelsens brännande sand 
att äga i Herren sin glädjekälla, 
att skyddad och ledd av Guds mäktiga hand 
med kropp och med själ till hans tjänst sej ställa! 
Ja, tänk, vilken lycka det är att så 
få vandra med Gud, i hans uppdrag gå! 

3. Så dyrbart det är att få tjäna sin Gud, 
att leva för honom till andras bästa! 
När störst utav allting blir kärlekens bud, 
då tjänar man ödmjukt och glatt sin nästa. 
O Gud, kom i hela mitt hjärta in 
och låt mej för evigt få vara din!

Text och musik: Joël Blomqvist