Den som än är frisk och sund

1. Den som än är frisk och sund,  
må för sådan gåva 
böja hjärta, håg och mun 
Herren till att lova,
tacka honom natt och dag  
med en härlig visa,
som oss ger till välbehag 
sundhet och god lisa. 

2. Ty när Herren mild och god 
ger oss hälsan kära,  
och därtill förnöjsamt mod,  
vad vill man begära 
då i denna världen mer? 
Helst när vi förbidar  
evig lust och ej besvär 
vid Guds högra sida. 

3. Vore jag som Salmon rik 
utav guld och ägor, 
därtill tappra hjältar lik 
i triumf och seger;  
men likväl med krankhet full,  
utan någon lisa, 
ack! vad kunde makt och gull 
mig då gott bevisa? 

4. Stode än min duk och disk 
full med kostlig´ rätter,  
had´ jag villbråd, vin och fisk,  
som en rik framsätter: 
vad för nytta hade jag 
av slik kräslig föda, 
om jag både natt och dag 
lede värk och sveda? 

5. Sutte jag i ståt och prakt, 
utan vederlike, 
hade jämväl våld och makt 
över land och rike,  
och all sjukdom jämmerlig  
månde mig påkomma:  
ack! vad kunde sådant mig 
lända då till fromma? 

6. Bättre är ett stycke bröd,  
när man vandra vågar, 
än allt guld i överflöd, 
då oss fruktan plågar.
När jag mig kan äta mätt 
utan någon krämpa, 
låter jag en ringa rätt 
all min vällust dämpa. 

7. Dyrbar dräkt ej hjälper mig 
mitt elände bära,  
när all krankhet grymmelig  
månde mig besvära. 
Hellre vill jag glader gå 
uti ringa kläder, 
än med värk och ängslan stå 
uti präktigt läder. 

8. Men nu felar intet mig, 
frisk jag månde vara; 
jag har hugnad innerlig 
utav solen klara: 
Mina ögon se min gång, 
hörseln väl ock hörer 
huru alla fåglars sång 
Herrans lov utförer. 

9. Händer, fötter, hjärta, själ,  
ingen bräck besinnar: 
att jag mina sysslor väl 
med all lust kan hinna 
så uträtta, som sig bör, 
till Guds lov och ära,  
ja, till fröjd och nytta för
mig och många kära. 

10. Är det dager, gör jag då,  
vad mitt kall tillhörer:  
men när natten komma må, 
som till sömns oss förer, 
vilar jag i ro och frid, 
till dess solen klara 
väcker mig i rättan tid 
ifrån mörkrets fara. 

11. Dig, min Gud, i allan stund 
vill jag tack hembära 
för den nåd och det förbund 
du mig velat lära: 
Fast jag med min syndaskuld  
har min rätt förlisat;  
har du dock, min Fader huld, 
mig allt gott bevisat. 

12. Giv, den tid jag lever här,  
till dess hälsan ändar, 
att jag må den gåvan kär 
väl och rätt använda: 
Hjälp att min helbrägda mun, 
med min själ och tunga, 
måtte varje dag och stund 
lov och pris dig sjunga! 

13. Håll mig ock vid krafter opp, 
när mig åldern trycker, 
till dess döden sist min kropp  
ned i graven rycker. 
Då skall all min bräcklighet  
bort med allt försvinna, 
och en evig härlighet 
skall jag hos dig finna!

Text: Paul Gerhardt, sv. övers. 1695 års psalmbok, ngt bearb.
Musik: Johann Crüger