Ack, hjärtans ve

1. Ack hjärtans ve 
att jag skall se 
Guds egen Son bli hädad, 
och Guds väsens avbild så 
trampad på och smädad. 

2. Den store Gud 
vars röst och bud 
kan skaka jordens öden, 
blev som mänska lagd i jord 
då han lidit döden. 

3. Kan syndare 
den synen se 
förutan skräck och tårar, 
när det är vår egen synd 
som vår Herre sårar? 

4. Han trädde fram, 
Guds rena lamm, 
och lät sitt blod utgjuta, 
att vi nåd och salighet 
skulle evigt njuta. 

5. Ack sköna mun, 
all sannings brunn! 
Du är oskyldigt slagen. 
Av vår mun blev du förrådd, 
skymfad och bedragen.

6. O Herre kär, 
så stor du är 
i makt och nåd tillika! 
Men som fattig mänska här 
gjorde du oss rika. 

7. Det gör vår själ 
oändligt väl 
att Kristi liv besinna 
och hans kval och bittra död. 
Så kan tröst vi finna. 

8. Emedan han, 
sann Gud och man, 
för vår skull ville lida, 
får vi utan all förtjänst 
salighet förbida. 

9. Den nya grav 
man honom gav 
har helgat jorden för oss. 
I vår grav skall vi få frid. 
Ingen oro stör oss. 

10. Ack Jesus kär, 
vår tröst du är. 
Vi nu i tro dig beder 
att ditt kval, ditt kors, din död 
oss till frälsning leder.

Text: Johannes Rist 1641, sv. övers. Haqvin Spegel, bearb.
Musik: Friedrich von Spee (?)