Dej ska min själ sitt offer bära

Alt. mel. av Johann Sebastian Bach:


1. Dej ska min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud!
Dej vill jag med mitt hjärta ära,
liksom med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du liv och existens har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dej förklarat har,
o Skapare och Gud och Far!

3. Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
för du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
och hör vad dina barn begär.

4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna som på fästet tindrar
är vittne om ditt majestät,
med minsta blomma som jag ser
en tröstens hälsning du mej ger.

5. Och därför, Fader i det höga,
jag i din hand mej anförtror.
Jag vet ju att ditt fadersöga
ser även masken där den bor.
Hur sorg och glädje vänder sej,
du för mej slutligen till dej.

6. O Herre, dej jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön.
Bland morgondaggens pärlor alla
till dej jag rikta ska min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud!

Text: Arvid August Afzelius 1814 (29 år), bearb. A.H.
Musik: Hamburg 1690, alt. Johann Sebastian Bach