Herre, hur skall nog vi lova

1. Herre, hur skall nog vi lova 
dig för dessa rika år, 
när i äktenskapets gåva 
vi fick mer än vi förstår!

2. Du oss förde till varandra, 
tände våra hjärtans glöd 
och lät oss tillsammans vandra, 
dela liv och dagligt bröd. 

3. Du gav kraft i vardagsmöda, 
glädje, mod och arbetslust. 
Du välsignade vår föda 
och gav livet färg och must. 

4. När vi tacksamt ser tillbaka 
vi förundras över att 
vi som lycklig man och maka 
fått så mycket ljust och glatt. 

5. Och vi ser att du förvandlar 
också det som bittert var; 
därför tror vi att du handlar 
likadant i nya dar. 

6. Du vet dagen, som skall skilja 
oss ifrån varann en tid. 
När det blir, så ske din vilja 
bara det får ske i frid. 

7. Fast du ännu är förtegen 
om hur det till sist skall gå, 
ber vi att de sista stegen 
i din närhet vandra få. 

9. Låt då lyckan vi fått äga 
under dessa rika år 
vittna utan ord och säga: 
”Det finns liv, som ej förgår.” 

10. Och låt dagen, när du åter 
synligt vill ibland oss bo 
bli den dag, när du oss låter 
finna vad du hjälpt oss tro.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)