Till den himmel som blir allas

1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.
Till hans hjärta en och var
lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
samma frälsning han dem bjuder.

2. "Kom ni alla som arbetar,
allt är redo", ropar han.
"Nåden, friden, saligheten
jag åt tyngda själar vann.
Och du vilseförde, kom!
Vill du leva, o vänd om!
Överge den breda vägen."
Så han ropar, god och trägen.

3. Den som ändå hjärtat sluter
för hans kallelse och nåd,
den som honom så förskjuter
i ett tanklöst överdåd,
som ej vänder om och tror,
men i synden säker bor,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

4. Jesus, gör mej angelägen
om vad evigt gagnar mej.
Du till himlen själv är vägen,
låt mej alltid följa dej.
Du mej frälst från synd och last,
gör min kallelse så fast
att jag, skyddad i all fara,
din i liv och död må vara.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Store Gud, vad skall jag göra", bearb.  
Musik: Svensk 1697 

Glad jag ständigt vill bekänna

 1. Glad jag ständigt vill bekänna:

jag är döpt i Jesu namn!

Ingen tillflykt är som denna,

öppen står min Faders famn.

Ringa jordens skatter väger

mot det ena, att jag äger,

klädd i dopets helga skrud,

nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mej ej fördöma:

jag är döpt i Jesu namn!

Fadern all min skuld vill glömma,

föra till den trygga hamn

där mitt hjärta rening vinner

och min själ sin glädje finner.

Jag i Jesu liv och blod
äger frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:

jag är döpt i Jesu namn!

Honom vill jag trogen vara,

vill ej ryckas ur hans famn.

Han från synden ren mej tvagit

och mej till sin egen tagit.

Honom jag, som han mej bjöd,

följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mej ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När en dag min blick ska brista,

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn!

Fader, ta mej i din famn. 

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år), Johan Alfred Eklund 1910 (47 år), ngt bearb.

Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år)

Tänk, jag är döpt

1. Tänk, jag är döpt!
Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes,
men av Guds löften jag lyftes och stöddes,
togs till den härliga, renande flod,
som fått sin kraft från vår Frälsares blod.

2. Tänk, jag är döpt!
Jag som i mej är så fattig och naken
är dock så rik, som Guds ord framställt saken.
Jag har mot himmelen riktat mitt lopp;
jag blev ju döpt till ett levande hopp.

3. Tänk, jag är döpt!
Jag fick för intet den himmelska skatten,
ifördes Jesus i döpelsens vatten.
Där blev jag klädd i hans helighets skrud,
bjuden till bröllop därhemma hos Gud.

4. Tänk, jag är döpt!
Det är min frälsning, min salighetsklippa:
Jesus mej håller och aldrig ska släppa.
Det blev min lycka, min glädje och ro,
det gav mej frid trots min famlande tro.

5. Tänk, jag är döpt!
Gud är min fader och himmelen hemma.
Gud, låt mej aldrig din salighet glömma,
hindra mej du från att ens en sekund
bryta det heliga dopets förbund!

6. Tänk, jag är döpt!
Jag har begraven med Frälsaren blivit,
uppstått med honom, som allt mej har givit,
döpts till en obruten tjänst i hans namn,
tills jag en dag andas ut i hans famn.

Text: N P Madsen, övers. A.H. 1991, 2007

Helge Ande, du som samlar

Alt. koral:


1. Helge Ande, du som samlar, 
lyser, tröstar med ditt ord 
en förvillad släkt, som famlar 
kring en olycksalig jord, 
sanningens och nådens tolk, 
som av jordens alla folk  
gör en kyrka, där de alla 
Gud i Kristus Far får kalla, 

2. vittna ständigt med min anda, 
att ock jag av samme Gud 
är ett barn, som vågar blanda 
rösten med de frälstas ljud, 
att till mej han även såg, 
när jag i det tysta låg, 
att till mej hans famn ock sträcktes, 
när jag ur det tysta väcktes. 

3. När du fordom lik en duva 
sänkts till Jordanflodens brädd, 
hördes orden, sköna, ljuva, 
strömma ner ur molnens bädd: 
"Se min Son, till vilken jag 
evigt har ett gott behag!" 
Ack, ännu med dessa orden 
öppnas himlen över jorden!  

4. Ja, ännu, o gudaflamma, 
du dej sänker, ljus och mild, 
över mänskors barn i samma 
frihetens och fridens bild. 
Även jag ur nådens bad 
gick, pånyttfödd, ren och glad, 
min Försonare till möte 
i hans helga kyrkas sköte.  

5. Du som troget mej påminner 
om vårt heliga förbund,  
giv, att där jag styrka vinner 
under varje livets stund! 
Visa än, jag beder dej,
att en Fader leder mej.
Bland besvären, plågan, bristen 
säg mej, att jag är en kristen!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H.
Musik: Johann Schop, alt. svensk 1697

Min Gud och käre Fader

1. Min Gud och käre Fader,
nu vill jag tacka dej!
I trygghet jag mej la där
du vakat över mej.
Du med din änglaskara
bevarat mej så väl
och skyddat från all fara
ditt barn till kropp och själ.

2. För denna dag jag beder:
o Gud och Fader min,
mej led i dina seder,
mej för i viljan din,
så att jag aldrig viker
från livets rätta stig,
så att jag aldrig sviker
när satan börjar krig.

3. Ge tron på den du sände,
på Sonen Jesus Krist,
vår Frälsare, den ende
som helar all min brist.
Du ska ej överge mej, 
det har du lovat mej,
när jag i tron vill se dej,
i tron åkallar dej.

4. Ge hoppet som man hyser
med frid och glädje stor,
ge kärleken som lyser
mot alla människor,
så jag allt gott vill göra
mot andra som mot mej,
och så en levnad föra
som kan behaga dej.

5. Ditt ord vill jag bekänna
för alla i min värld.
Mej ska ej från dej vända
gods, ära eller flärd.
Ja, led mej i din vilja
och lys i mörkret än,
låt ingenting mej skilja
från dej och sanningen.

6. Lär mej min dag fullända,
ditt namn, o Gud, till pris
och tro, vad än må hända,
att du är god och vis.
Ja, må du hos mej vara
var dag som möter mej,
och när jag hän ska fara,
så ta mej hem till dej.
 

Text: Johann Kohlros 1535, sv. övers. 1601, bearb. A.H. 24/5 2016

[Frostensons bearbetning är bättre, men copyrightskyddad]

Himmelske Far, vars kärlek stor

Alt. koral:



1. Himmelske Far, vars kärlek stor
återlöst alla människor:
inför din tron vi ödmjukt ber
att du oss himmelsk kärlek ger.

2. Guds Son, du Ord som blivit kött,
Profet och Präst som för oss dött,
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din frälsnings nåd oss ger.

3. Guds Ande god, vars andedräkt
oss ur vår synd och död har väckt,
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din glädjes liv oss ger.

4. Trefaldigt Store, hög och ren,
gåtfulla Gudom, Tre i En, 
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din frid och fred oss ger. 

Text: Edward Cooper 1805 (35 år)
Musik ("Rivaulx"): John Bacchus Dykes 1866 (43 år), alt. Orlando Gibbons (1583-1625)

Sol går upp i vårens tid

1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,
slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans
i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi spanat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi anat.

Text och musik: Ur Piae Cantiones 1582, övers. Jenny Petersson, tr. 1914, ngt bearb. 2012

Välsigna hus, välsigna bord

Välsigna hus, välsigna bord,
välsigna hela denna jord.
Välsigna oss med kraft och mod,
Gud Fader, Son och Ande god.

Text: Jörgen Victor Bloch 1847 (35 år), sv. övers. A.H. 2016
Musik: Thomas Tallis 1567 (62 år), Thomas Ravenscroft 1621

O Herre Gud, du ändras ej

1. O Herre Gud, du ändras ej,
så ge mej nåd att prisa dej
och sätta all min tro därtill
att du är evigt god och mild.

2. O Jesus som i krubban låg,
hjälp mej att alltid komma håg
din bittra död, ditt rena ord;
i dem min själ är saliggjord.

3. O helge Ande, ge oss nåd
att alltid följa dina råd!
Ja, lys och led oss, ge oss mod,
o Fader, Son och Ande god!

Text: Okänd sv. förf. 1572, bearb. Johan Olof Wallin 1816, A.H. 2016

Nu Jesus porten öppnat har

1. Nu Jesus porten öppnat har
till himlens sköna land,
och där sin plats han återtar
vid Faderns högra hand.

2. Han oss berett en boning där,
ett rum i Faderns hus,
så vi får vara där han är
i härlighet och ljus!

3. Vi nu, o Herre, dej fått se
till himlen fara opp.
Nu över livets lust och ve
står evighetens hopp.

4. Oss hjälp att genom denna värld
i dina fotspår gå,
så det kan bli en himmelsfärd
för oss en gång också!

Text: Erik Nyström
Musik: Jeremiah Clarke

Kom, alla folk på denna jord

Alt. koral:


1. Kom, alla folk på denna jord
och lär Guds kärlek känna!
Den ropas ut i livets ord
till världens alla ändar:
Var fattig syndare må gå
att nåd hos Jesus Kristus få,
ja, evigt liv och glädje!

2. Guds ord att han är mild och god
och sej med oss försonar,
Guds ord om Jesu död och blod
så starkt och mäktigt tonar
att det kan väcka den igen,
som ligger död i synden än:
stå upp då från de döda!

3. Det lyser in i hjärtats natt
så det i själen dagas,
när Jesus som en funnen skatt
i tron ses emottagas.
Då blir vår hela vandring ny,
då vill och kan man synden sky
och följa Jesus efter.

4. Så låt, barmhärtighetens Gud,
ditt ord med kraft förkunnas
och må ditt stora glädjebud
av oss åt alla unnas,
så alla värms av Andens glöd
och hämtar liv i överflöd
av Jesu nåd och kärlek!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. Fjärdedag Pingst 18/5 2016
Musik: Heinrich Schütz

Nu må väl alla glädja sej

¨



1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!

2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag var av synder full,
var han för mej en Fader huld
och gav sitt allra bästa.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.

6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.

7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,
i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.

*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva? 

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri1536 (43 år), Olof Hansson Forssell 1816 (54 år), bearb. A.H. 2016

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

Från himlen Herrens Ande kom

1. Från himlen Herrens Ande kom,
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja.

2. Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja.

3. Han kom med eld och kraft från Gud,
halleluja, halleluja
till alla Herrens sändebud,
halleluja, halleluja.

4. Och där de talar kring vår jord,
halleluja, halleluja,
ges liv och Ande med Guds ord,
halleluja, halleluja.

5. Till örat når då Faderns röst,
halleluja, halleluja,
till hjärtat både dom och tröst,
halleluja, halleluja.

6. Då äras Jesus runt vår värld,
halleluja, halleluja,
för både påsk och himmelsfärd,
halleluja, halleluja.

7. Guds Ande då till Herrens pris,
halleluja, halleluja,
på jorden skapar paradis,
halleluja, halleluja.

8. Där är Guds boning på vår jord,
halleluja, halleluja,
med Herrens bad och Herrens bord,
halleluja, halleluja!

9. Där lyfter sej en lovsång ny,
halleluja, halleluja,
som fågeln upp mot himlens sky,
halleluja, halleluja!

10. Där tackar Kristi kyrka Gud
halleluja, halleluja,
för eld och kraft och glädjebud:
halleluja, halleluja!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. A.H. Annandag Pingst 16 maj 2016 

Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

Ande, nådens källa

 


1. Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2. Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mej lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mej,
fyll mej du och bär mej,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dej att du låter
mej få liv och styrka åter.

3. Kom i pingstens skyar,
du som mej förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mej sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mej att din vilja göra
när mej ondskan vill förföra.

4. Styr mej på min bana
bort från syndig vana.
Låt mej där jag går
trots betryck och fara
trygg med dej få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt halleluja sjunga.

Text (=finlandssvenska psalmboken 1986 nr 110:1-2,4-5) Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde"), bearb. Jfr versionen i Svps1986 nr 363: "Ande ifrån ovan". 

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Nu får med Gud sej glädja

VID BARNAFÖDERSKORS KYRKOGÅNG

1. Nu får med Gud sej glädja
den lyckliga, som än
tillbedjande får träda
fram inför Skaparen!
Guds godhets lov sjung ut,
all sorg och suckan vike,
ja, sjung om nådens rike
i lovsång utan slut!

2. O du som smärtan drivit
till tunga ack och ve
nu helt lycksalig blivit
när du ditt barn fått se,
när du i kärlek stor
till Herren och de dina
fått glädje efter pina,
som människa och mor!

3. Så kan du rent av glömma
den värk där du blev stödd.
Låt jubelropen strömma:
En människa är född,
som evig arvsrätt fått
till härlighetens rike,
ett hopp förutan like,
så obeskrivligt gott!

4. Se, barn är Herrens gåva
och livsfrukt nådelön!
Nog får vi Herren lova
för barn och barnabön!
Ja, ropa, när din grav
ej mer ditt stoft kan spärra:
Se, här är jag, o Herre,
med barnen du mej gav!

5. Sjung: Pris och lov och ära
i tid och evighet
till dej jag vill frambära,
som såg min utsatthet! 
O Gud, så rik på nåd,
ta själv från mina läppar
den bön som ej vill släppa
ditt ord och dina råd!


6. Till dej, all kärleks låga,
till dej, min store Gud,
min själ av all förmåga
i tack sej sträcker ut.
Min sång, den ska du ha,
den Förste och den Siste,
den enda kraft jag visste,
mitt allt! Halleluja! 

Text: Birgitte Cathrine Boye, sv. övers. A.H. 11/5 2016

Kom, o Jesus, väck mitt sinne

1. Kom, o Jesus, väck mitt sinne 
och bered mej med ditt ord 
till den stund som snart är inne, 
då jag inbjuds till ditt bord, 
till det bord dit själv du stiger 
kärleksfull från himlen ner 
och till salighet inviger 
den som dej sitt hjärta ger. 

2. I din kärlek underbara
fyll mitt hjärta med din nåd. 
Din för alltid vill jag vara, 
led mej i din Andes råd. 
Du som tog de små i famnen
och min barndoms tillflykt var, 
led mej hem till himlahamnen, 
så jag inte vilse far. 

3. Låt ditt ljus så för mej skina 
att jag aldrig lämnar dej, 
påminn mej din död och pina 
då en avväg frestar mej. 
Låt mej djupt i själen fatta 
hur du lidit för min skuld 
och din kärlek högre skatta 
än all världens makt och guld. 

4. Mer än allting annat väger
kärleken jag får av dej,
ingen bättre vän jag äger 
än den vän som dött för mej. 
Ja, jag vet att du mej känner,
att din Ande hos mej är,
ja, jag vill bland dina vänner 
följa dej och ha dej kär.


Text: Frans Michael Franzén, bearb. A.H. 9/5, 3/12 2016
Musik: Gustaf Düben d.ä.

En 200-årig högtidspsalm: Till härlighetens land

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb.

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628

Att be till Gud han själv oss bjöd

Alt. melodi:


1. Att be till Gud han själv oss bjöd,
det är en utväg i all nöd.
Den som med troget hjärta ber
blir hörd av Gud som hjärtat ser. 
Kan någon lycka likna den 
att gå till Gud som till en vän? 

2. Ge akt på allt som gjort dej gott,
vad har du som du inte fått?
Allt kom som gåva eller lån,
allt blev dej tillsänt ovanfrån,
mer än du själv förstår och vet,
och först och sist din salighet. 


3. Be träget, be i Jesu namn,
se, öppen står Guds fadersfamn!
Han ger dej då sin Andes nåd 
till ljus och hjälp i råd och dåd, 
till hopp och tröst i sorgens tid, 
till kraft och mod i andlig strid. 

4. Be ödmjuk, be förtröstansfull,
att Gud för dina synders skull 
ej vägrar lyssna utan ger 
dej vad du ber om, så det sker. 
Ja, be med ånger och med tro, 
så får du i ditt hjärta ro! 

5. I förbön fall för Herren ner, 
ja, be för andra mer och mer! 
Försonlig, omtänksam och öm
i bönen ej din nästa glöm: 
hans vånda som din egen känn, 
han vare ovän eller vän!

6. Vår Fader, vilken förmån skön
att komma nära dej i bön!
Låt Anden driva oss därtill,
ja, lär oss leva som du vill!
Gud, må vår bön från hjärtat gå
och ej i tomma ord bestå!

Text: v. 1-2 okänd sv. förf. 1767, v. 3-6 Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 1/5 2016
Musik: Leipzig 1539