Jesus dej möter med allvar och kärlek

1. Jesus dej möter med allvar och kärlek,
tar dej från folket åt sidan med sej,
ser dej i ögat och frågar dej ärligt:
"Du som vill följa mej, älskar du mej?
Dyrt har jag löst dej med kors och med pina,
hjärtat mitt brustit av kärlek till dej.
Se, du är tecknad i händerna mina
och vill mej följa - men älskar du mej?"

2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara -
svara den ende som ser ända in?
Jesus, du hör om jag än säger bara:
"Fyll du mitt hjärta med kärleken din!"
Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig,
även om hjärtkylan ännu mej skär:
"Herre, du älskar fast jag är ovärdig,
hur kan jag annat än hålla dej kär?"

Text: Anders Hovden 1912 (52 år), sv. övers. A.H. 28/1 2015
Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)

Som den gyllne solen bryter

1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!
¨

4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015
Musik: Johann Schop 1642