måndag 26 november 2012

Gör det lilla du kan



1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå
med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag
han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"


Text: Lina Sandell 1885 (53 år)

Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg

2 kommentarer:

  1. Varför sej och mej och inte sig och mig?

    SvaraRadera
  2. Bra fråga! (Såg den inte förrän nu!). Jo, det är för att i vissa sånger bör man uttala dig som DIG och i vissa sånger som DEJ. T.ex. "Du bar ditt kors, så lär ock MIG, / o Segerhjälte, vinna / och uppå korsets helga STIG / till himlamålet hinna." Men för att kunna markera det uttalet i just de sångerna/psalmerna, behöver orden stavas mej och dej när det uttalet känns naturligast.

    Sen ska jag inte sticka under stol med att sångerna med stavningen mej dej och sej också ter sej lite "ungdomligare" (utan att egentligen behöva vara det), så jag fjäskar nog lite för den yngre generationen oxå...

    SvaraRadera