Jesus, lär mej rätt betänka

1. Jesus, lär mej rätt betänka 
din tänkvärda, svåra död  
och din bittra pinas nöd: 
Hjälp att jag mej nu må sänka 
ned i dina helga sår, 
där jag liv och hälsa får. 

2. Öppna mej förståndets öga, 
så att jag den kärlek ser,  
som från dej till mej flöt ner, 
när du på det korset höga 
som ett lamm uppoffrad var 
och all världens synder bar. 

3. Högfärd ur min själ försvinne, 
när du, som den högste är, 
törnekronan ödmjuk bär! 
Världens svek och flärd jag finne, 
när du först blir högt berömd 
och till korset sedan dömd. 

4. Vällust mej då bitter blive, 
när den galla erbjuds dej, 
som bort räckas fram åt mej!  
Girighet jag från mej drive, 
när man, dej till hån och spott,
kastar om din klädnad lott! 

5. Judas´ kyss och Petri eder, 
Hannas´ list och Kaifas’ trug 
samt Pilati rädda hug  
och Herodi hala seder  
gör för alla klart att man 
ej på världen lita kan. 

6. Du blev för ett ringa värde 
av din vän förrådd och såld  
i det arga folkets våld, 
för att jag, som satan snärde,
skulle helt förlossad bli,
med ditt blod så köpas fri. 

7. Du blev gripen av de många, 
överfallen, bunden hårt  
och i mörkret släpad bort,  
för att jag, en usel fånge, 
bunden hårt i mörkrets band, 
skulle lösas av din hand. 

8. Grymt man dej för brott beskyllde, 
dej som aldrig gjorde ont, 
dej som alla hjälpt och skont, 
så att jag, den synduppfyllde, 
jag som ond och brottslig var, 
skall få njuta ditt försvar. 

9. Dina lemmar måste svida, 
när man dej med grymhet slog, 
stötte, ryckte, slet och drog,  
för att jag ej skulle lida 
vad min svåra synd förtjänt, 
men få straffet från mej vänt. 

10. Du hudflängdes och avkläddes,
så min sjuka, nakna själ 
skulle läkas, prydas väl. 
Du bespottades och häddes, 
för att jag skall ära få,  
när jag skall för domen stå. 

11. Utom staden du upphängdes 
på ett kors bland rövare
för att samla syndare
som av lagen utestängdes
från Guds nåd och välbehag
i ditt paradis en dag.

12. Därför vill jag övergiva 
världen med dess flärd och list 
och hos dej, o Jesu Krist,  
uti liv och död förbliva, 
vara med ditt kors förnöjd, 
äga blott i dej min fröjd. 

13. Ty ditt kors är all min ära 
och ditt blod min högsta skatt: 
ja, jag har mej föresatt, 
att jag vill din smälek bära, 
lida förr med dej förakt  
än behaga världens prakt. 

14. Värdes mej det hopp förläna, 
styrk mej i den fasta tro,  
att din möda var min ro,  
att du ville för mej tjäna,  
för att jag, en syndaträl, 
skulle få en frigjord själ. 

15. Sådant ville visst ditt hjärta
fullt av nåd försäkra mej, 
när det öppnades på dej
då din mun, av dödens smärta 
sluten och berövad röst
mer ej kunde tala tröst. 

16. Hjälp mej, Jesus, detta lära, 
hjälp mej detta stadigt tro,  
så får jag till själen ro! 
Ty jag kan ej rätt dej ära  
eller leva som jag bör, 
om jag inte med dej dör.

Text: Haqvin Spegel, bearb.