Till glädjen de rättfärdiga

1. Till glädjen de rättfärdiga,
ej i sig själva värdiga,
av nåd allena bäras.
Med fröjd de höja lovets ton
till Kristi pris inför hans tron,
där Gud trefaldig äras.
Ej sol, ej måne lyser där,
ty Herren själv där solen är.
De sina han förklarar,
beskyddar och bevarar.

2. Mig vishet giv, o Jesus kär,
den ondes list att undfly här,
i mörkrets dal ej falla.
Din ankomst låt påminna mig
att synden fly och följa dig
och göra väl mot alla.
När döden klappar på mitt bröst
och hjärtat våndas, var min tröst.
O Jesus, mig försvara,
min kropp och själ bevara.

Text: Okänd finsk författare 1686, sv. övers. P Boreman 1946