Ack, hjärtans ve

1. Ack hjärtans ve 
att jag skall se 
Guds egen Son bli hädad, 
och Guds väsens avbild så 
trampad på och smädad. 

2. Den store Gud 
vars röst och bud 
kan skaka jordens öden, 
blev som mänska lagd i jord 
då han lidit döden. 

3. Kan syndare 
den synen se 
förutan skräck och tårar, 
när det är vår egen synd 
som vår Herre sårar? 

4. Han trädde fram, 
Guds rena lamm, 
och lät sitt blod utgjuta, 
att vi nåd och salighet 
skulle evigt njuta. 

5. Ack sköna mun, 
all sannings brunn! 
Du är oskyldigt slagen. 
Av vår mun blev du förrådd, 
skymfad och bedragen.

6. O Herre kär, 
så stor du är 
i makt och nåd tillika! 
Men som fattig mänska här 
gjorde du oss rika. 

7. Det gör vår själ 
oändligt väl 
att Kristi liv besinna 
och hans kval och bittra död. 
Så kan tröst vi finna. 

8. Emedan han, 
sann Gud och man, 
för vår skull ville lida, 
får vi utan all förtjänst 
salighet förbida. 

9. Den nya grav 
man honom gav 
har helgat jorden för oss. 
I vår grav skall vi få frid. 
Ingen oro stör oss. 

10. Ack Jesus kär, 
vår tröst du är. 
Vi nu i tro dig beder 
att ditt kval, ditt kors, din död 
oss till frälsning leder.

Text: Johannes Rist 1641, sv. övers. Haqvin Spegel, bearb.
Musik: Friedrich von Spee (?)

Ack, hjälp mej du som hjälpen är

1. Ack, hjälp mej du som hjälpen är! 
Du ser hur tungt jag strider. 
I syndens boja som jag bär 
min själ sej hopplös vrider. 
Mitt kval i ord jag ej får sagt. 
Det onda fick så väldig makt. 
Som brand i barm det svider. 

2. Ja, hjälp mej du som hjälpa kan. 
Till dej min bön jag vänder. 
Du stred ju själv och övervann 
i dessa prövoländer. 
Min nöd är stor, i natt min själ: 
kom till mej du som vill mej väl 
och räck mej dina händer.

Text: Arne Garborg 1895 (44 år) sv. övers. A.H. 2014
Musik: "Aus tiefer Not schrei ich zu dir"