Herrens stad har fasta grunder

1. Herrens stad har fasta grunder,
den går i storm och flod ej,
på hälleberget byggd den står.
Intet hot Guds folk förfärar,
om världen all med sina härar
mot murarna till anfall går.
Ty Gud med all sin makt
i trohet håller vakt
kring de sina.
Han skänker ro
åt dem som tro
och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dig predikas!
Du löften fått som aldrig svikas,
Guds menighet bland jordens folk.
Du har sett Guds ljus, det rena,
hans Ande bor i dig allena,
du kallad är till Herrens tolk.
När här kring mörkrets jord
du sprider nådens ord,
ljuvligt klingar
det fridens ljud
som bringar bud
från frälsningens och livets Gud.

3. Herrens stad är folkens moder.
Från Sion strömma livets floder,
i Sion växer livets träd.
Du Guds folk, du evigt unga,
dig öva att din lovsång sjunga,
dig saligt i din Konung gläd!
Du höja får en gång
det nya livets sång,
Gud till ära,
som i vår nöd
mot synd och död
sitt liv, sin salighet oss bjöd!

Text: Karl Johann Philipp Spitta 1843 (42 år) efter Koras söner (Psalt. 87), övers. Severin Cavallin 1882 (62 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
[För tyska versionen, se Kirchengesangbuch]
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år)