1. Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.
2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.
3. Och den som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte utan ömkan se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.
4. När skall som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när skall dödens makt förgå,
när uppfylls löftesorden
om seger över synden hård
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?
5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida!
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?
5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida!
Text: Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Finsk koral alt. Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar