Välkommen åter från de döda

1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har;
nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade uti ditt fall!

2. Se, Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått
vars like ingenstans man finner:
var enda skapad mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad.
O, vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund.

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Kom, låt oss fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

Text: Anders Carl Rutström (1721-1772), bearb. 
Musik: A.H. 1988