Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen
av Davids rot och stam,
av fäderna besjungen,
en ros i Juda land,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena
ljöd förr Jesajas ord,
att född av jungfrun rena
han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde
som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,
som doftar salighet,
i mörker skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar
i denna jämmerns dal
nu med din hjälp ledsaga
till himlens högtidssal.
Ja, i din Faders hus
låt oss dig evigt lova
i salighet och ljus.

Text:(=SvPs1986 nr 113) v. 1,2,4 efter tysk katolsk julsång 1588, v. 3 okänd tysk förf. 1831, Tekla Knös 1867, ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599