1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,
den stund som bebådad är vorden,
då Anden sig sänker från himmelens höjd
att bygga Guds kyrka på jorden.
Vad tröst och vad trygghet det budet beskär,
att Hjälparen, sanningens Ande, är när,
som lovats i mästareorden!
2. De fromma som bidat i längtan och hopp
få skåda Guds väldiga under.
Ej löftena glömts under tidernas lopp,
de vila på klippfasta grunder.
Med tungor av eld giver himmelen svar
på brinnande böner och suckan, som var
så tung under tvivlande stunder.
3. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst
som bot i Jerusalem bjuder.
Det går likt ett styng genom tusende bröst,
när Petri förkunnelse ljuder.
Guds kyrka nu föds i den heliga stund,
och än står hon fast på sin eviga grund,
hur tiden än stormar och sjuder.
4. O människa, gläd dig och prisa din Gud,
som dig med sin Ande hugsvalar,
och var ej en träl under bokstav och bud,
när nåden från himmelen talar.
I ordet och bönen din hugnad du får
och mod i ditt hjärta, om vägen ock går
igenom de mörkaste dalar.
5. Ack, mildaste Jesus, din Ande oss sänd
att väcka vårt domnade sinne!
Och giv att din sanning må bliva bekänd
och gömd uti hjärta och minne.
Försmäktar vår själ under ångest och strid,
låt komma din Ande med strömmar av frid,
där vi vår hugsvalelse finne.
Text (=SvPs1986 nr 475): O Bergqvist 1934 (70 år), ngt bearb.
Melodi: Svensk folkmelodi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar