söndag 19 mars 2017

Du vet det nog, mitt hjärta



1. Du vet det nog, mitt hjärta,
du vet att stor är Gud,
men stor är också satan
som ständigt byter skrud.

2. Nåväl, så får du kämpa

och tro trots brutna bud
att stor är mörkrets furste,
men större är dock Gud.

Text: Kaj Munk 1938 (40 år), övers. A.H. 6/3 2914
Musik: Melchior Vulpois

söndag 12 mars 2017

Vi nu begraver denna kropp





1. Vi nu begraver denna kropp,
men detta är vårt fasta hopp:
att den en dag till liv uppstår
och oförgänglig styrka får.

2. Den i Guds hand av jord är gjord,
ska också återgå till jord,
men sist bli väckt ur bädd så brun 
av ängelns röst och Guds basun.

3. I Gud har själen redan ro,
i Gud vars nåd vi här får tro,
och som från all vår synd och brist
oss återlöst i Jesus Krist. 

4. Så lämnar vi i gravens bo
det korn som sist till skörd ska gro
och ber på väg till hem och hus
att Gud ger också oss sitt ljus.

5. Ja, hjälp oss, Jesus, du vår tröst,
som med ditt blod så dyrt oss löst
från satans makt och evig nöd!
Dej vill vi prisa till vår död. 

Text: Mikael Weisse 1531 (43 år), sv. övers. A.H. 29/1 2016

onsdag 1 mars 2017

Öppna fastans port



Utjämnad form: 


1. Öppna fastans port!
Låt vad Jesus gjort
nu för dig det enda vara.
Vandra med i kyrkans skara
med ditt hjärtas bön
upp till korsets krön.

2. Lämna överflöd,
dela dagligt bröd
med den värld där Kristus lider,
lindra andras svåra tider;
i ditt inre bli
ifrån jaget fri.

3. Kristus vandrar fram
emot korsets skam.
Också du skall korset bära,
skam med Kristus är en ära.
Följ din Herre helt,
inte halvt och delt.

4. Följ där Jesus går
och till korset når.
Långfredag ej evigt räcker,
snart en påskdagsmorgon bräcker
fylld av liv och glöd:
seger över död!

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Adam Drese

lördag 18 februari 2017

Försvunnen är natten



Alternativ melodi:



1. Försvunnen är natten
som höljde vår jord
och funnen är skatten,
Guds heliga ord!
Ett folk som var fånget
i mörker och kval
ser ljuset uppgånget
i skuggornas dal.
Och människofunder
som dimmor förgår,
men sanningens grunder
orubbliga står.
Guds kyrka sej gläder.
Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus få bygga,
på honom få tro,
det gör oss nu trygga,
ja, så får vi ro.
Vår ande sej gläder
och fröjdas i Gud,
han själv oss ikläder
rättfärdighetsskrud,
som Kristus förvärvat.
Halleluja!

3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelens bröd,
en läkedom vordet
mot synder och nöd.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar,
att bo i den stad
där Kristus är Konung!
Halleluja!

4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös ska vara,
o Sion, din släkt,
som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land:
det himmelska Kanaan!
Halleluja!

*5. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och hörsamhet visa
hans heliga bud.
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sport,
han har oss benådat
och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår
som blomstren försvinner -
Guds ord dock består.
Och evigt förblir det.
Halleluja!

Text: Svante Alin 1906 (54 år), bearb.
Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

onsdag 15 februari 2017

Vida kring jorden




1. Vida kring jorden
doldes löftesorden,
heliga Skriften hemlig var.
Skatten är funnen,
natten försvunnen
och solen lyser åter klar!

2. Människofunder,
falska tröstegrunder
viker för Guds sannings ljus.
Ordet blir brukat,
bordet blir dukat,
som bjuder nåd i Herrens hus.

3. Helgon att dyrka,
tro på egen styrka
stred mot nådens lära sann.
Läran den rena
äran allena
åt Gud i höjden återvann.

4. Gamla och unga
på sitt språk får sjunga,
höra, läsa nådens ord.
Då blir det visat,
så blir beprisat,
hur syndarn blir rättfärdiggjord. 

5. Skriften får tala,
visa vägen smala,
Gud är där och ger oss tro.
Banden han krossar,
anden förlossar
och skänker frid och samvetsro.

6. Nu vill vi lova
Herren för hans gåva:
öppen bibel, öppen famn!
Kalla blir varma,
alla vi arma
får mötas där i Jesu namn!

Text: Robert Theodor Kihlberg (1848-1908), ngt bearb. 2012
Musik: "Schönster Herr Jesu"