tisdag 27 september 2016

När stormens lurar skalla




1. När stormens lurar skalla
kring bleka fält och land
och dystra vågor svalla
mot öde skär och strand,
när dödens lie blänker
i sommarblomstrens lid,
jag mänskans lott betänker
och hennes bråda tid.

2. Hör, allt omkring mig ropar:
Förgängelse och död!
Och mörkrets här sig hopar
kring dagerns sista glöd.
O Gud, mig kläd med styrka
för Andens höga strid!
Nu samlar sig din kyrka
till Mikaelitid.

3. Och himlens skyar jaga
mer hett och brått varann.
Sig härar sammandraga
kring himlens hövitsman.
Upp, Kristi stridsmän, vaken!
Guds kyrka, redo stå!
Nu Mikael mot draken
till väldig strid skall gå.

4. Se ljusets kämpaskara!
Ej frukan den betar.
Hur vapnen glänsa klara,
hör segerglad fanfar!
Igenom mörkrets länder
och heta striders bad
den hoppets blickar sänder
emot Guds gyllne stad.

5. Och falnar sista glöden
av solens eld en gång,
skall mörkrets här och döden
ej sjunga segersång.
Från fjärran stammar glansen
i Kristi stridsmäns drag:
de skymta segerkransen
och alla helgons dag
.

Text: Sam Rönnegård 1936 (43 år) , publ. med tillstånd.
Musik: Gustaf Lindberg 1917 (34 år)

måndag 19 september 2016

På den unge man han såg



1. På den unge man han såg
som invid hans fötter låg,
såg all längtan, allt begär,
fick den unge mannen kär,
den från barnsben fromme som
med sin stora saknad kom,
evigt liv vill fråga om.

2. Jesus har den unge kär,

ser vad han behöver här,
hugger Andens svärd så tungt
i hans hjärtas sjuka punkt:
"Ge de fattiga, min vän,
allt du har och äger än,
kom så hit och följ mej sen!"

3. Herre, du som känner allt

och i kärlek mej befallt
följa dej till evigt liv,
följa dej med rätt motiv,
säkert finner du hos mej
något ont som reser sej,
någon gud som trotsar dej,

4. säg då bara som det är,

fräls mej, du som har mej kär,
lyft din starka frälsarhand,
kapa varje träldomsband,
och om jag på denna färd
såras av ditt skarpa svärd
är din vänskap allting värd.

5. Låt mej bara inte då

bort från dej bedrövad gå,
hjälp mej lämna bakom mej
vad mej hindrar följa dej.
Visa mej ditt offer stort,
som har allt iordninggjort,
för mej öppnat himlens port!

6. Visst, nog undrar jag ibland:

når jag salighetens land?
Men jag tror ditt glädjebud:
"Allt är möjligt för vår Gud!"
Ut ur satans garn mej riv,
nåd utöver nåd mej giv,
låt mej ärva evigt liv!

Text: Gustav Jensen, sv. övers. A.H. 25/3 (Jungfru Marie Bebådelsedag) 2015

onsdag 14 september 2016

Det var en man vars giriga håg




1. Det var en man 
vars giriga håg
ej aktade svett och möda,
allenast han 
vart ögonblick såg
sitt gods förökas och flöda.
Hans borg blev full
av silver och gull,
hans lador ej rymde hans gröda.

2. Han sade då 
med innerlig fröjd:
"Min levnads ro jag tillagar,
jag äta må 
och dricka förnöjd
och leva som mej behagar:
i många år
mitt goda förslår
till glädje och goda dagar."

3. Men Herren bjöd: 
"Du dåre, i natt
du samlas till dina fäder,
ditt överflöd, 
din hopade skatt
ej mer dej båtar och gläder."
Och dåren föll;
ej mer han behöll
än fyra multnande bräder.

4. Så har det gått, 
så skall det ock gå,
besinna det, unga och gamla.
En timlig lott 
kan inte bestå,
en jordisk hydda skall ramla.
Ja, lär er här 
hur vanskligt det är
att bättre skatter ej samla!

5. För egen törst, 
för kläder och glans,
i otid ej våndas och bäva.
Nej, kristna! först 
Guds rike och hans
rättfärdighet eftersträva!
Mot himlen, där 
vår rikedom är,
vårt hjärta alltid må stäva!

6. Och han, som där 
oss ämnar ett arv,
det ingen ifrån oss kan skilja,
ja, han som när 
den ringaste sparv
och kläder den minsta lilja,
sitt bröd oss ger
att dela med fler,
allt efter sin nådiga vilja.

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Per Ulrik Stenhammar

söndag 31 juli 2016

Om Gud ej varit med oss nu

¨

1. Om Gud ej varit med oss nu,
det måste klart bekännas,
om Gud ej varit med oss nu,
så hade allt fått lämnas.
Vi är så fattiga och få,
att vi av dem som stormar på
med marken skulle jämnas.

2. Ja, hade Gud så låtit ske
så hade de i vrede
med hälen tryckt oss alla ner
i stridens första skede,
då liksom flodens vilda fors
förfärlig vältrat över oss
vår fiende den lede.

3. Men lovad vare Herren Gud,
som frälste oss ur faran!
För vi kom loss, vår själ slapp ut
som fågeln ut ur snaran.
Vår hjälp, den är i Herrens hand,
som skapat himmel, hav och land,
och sista ordet har han.

Text: Martin Luther fritt efter Psalt. 124, sv. övers. A.H. 2016
Musik: Martin Luther

Kom, helge Ande, Herre god




1. Kom, helge Ande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Lär du oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap du oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och prisar Anden likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!


Text: (=finlandssvenska psalmboken 1986 nr 106): Hrabanus Maurus ca 820, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, bearb.
Musik: Från ca 820 / Erfurt 1524