söndag 27 mars 2011

Bereden väg för Herran



Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,
berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste.
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,
en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder,
sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna,
nu ropa: hosianna!
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida
för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida
att nå din salighet.
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt,
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider
och segrar när han lider.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket
ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger
är i hans Faders hus.
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

onsdag 16 mars 2011

Frälsarens kyrka i Sveriges land




1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!


2. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

3. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.


4. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 

5. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!


Text: Johan Alfred Eklund 1909 (45 år), bearb. A.H. 2015 (45 år)
Musik: Gustaf Aulén 1909 (30 år)


I himmelen sjunger kring Lammets tron




1. I himmelen sjunger kring Lammets tron
mångtusende helgons skara.
Om frälsningen talar var jublande ton,
och alla Guds änglar hörs svara:
Vår Gud vare ära och lov och pris,
och tack i all evighet, amen!

2. På jorden Guds barn går i smärtornas dal
och djupt under korset sej böjer.
Då nås de av glädjen från himmelens sal,
förtröstansfullt sången de höjer:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

3. En jublande förgård till paradis
vill Gud att hans kyrka ska vara.
Så låt oss då fröjdas och sjunga hans pris
tills Herren oss hem låter fara:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

4. När psalmen vi sjungit för sista gång,
o Gud, låt oss fridfullt få somna
och vakna i himlen vid änglarnas sång,
bland helgonen lovet fullkomna:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!


Text: Paul Nilsson,
alt. "Om sommaren sköna" (används den repriseras näst sista versraderna).
Musik: Per Ulrik Stenhammar

En stark förtröste ej på makt



1. En stark förtröste ej på makt
och på sin visdom ej en vis.
Vad är dock lycka, fröjd och prakt
och jordagods och mänskopris?
Fåfänglighet! Förgänglighet!

2. När samma jord man famna ser
en dagakarls och konungs ben,
vad säger mindre eller mer
en mullhög eller marmorsten?
Fåfänglighet! Förgänglighet!

3. Se, den som nyss på maktens höjd
av böjda skaror dyrkan fått,
för dödens makt själv nederböjd,
bekräftar stum all världens lott:
Fåfänglighet! Förgänglighet!

4. O mänskor, mänskor, frukta Gud
som ensam evig spira bär!
Hans löften varar och hans bud.
Allt annat under solen är
fåfänglighet, förgänglighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2011

Vår Skapare, all världens Gud



1. Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.

2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

3. Och den som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte utan ömkan se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.

4. När skall som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när skall dödens makt förgå,
när uppfylls löftesorden
om seger över synden hård
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?

5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida!


Text: Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Finsk koral alt. Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")

Gud mäter inte med vårt mått




1. Gud mäter inte med vårt mått
det ringa och det höga.
Den plats, som vi i världen fått
för Gud betyder föga,
ty Gud ej till personen ser,
till höghet eller annat mer,
som villar mänskors öga.

2. För alla solen skall gå opp
och regnet ner skall falla,
för alla finns en tröst, ett hopp,
ty Kristus dött för alla.
Den minste lik den störste är,
ej makt, ej höghet gäller, när
till doms oss Gud skall kalla.

3. Guds Son var ock en ringa man,
på mänskors sätt betraktad:
på jorden inget ägde han,
blev skymfad och föraktad;
och ändå Gud i himmelrik
upphöjt hans namn, ja, honom lik
är ingen konung aktad.

4. Som han var hans apostlar ju
i världens ögon ringa,
så skulle som en dåre nu
jag efter höghet springa?
Gud, gör mej nöjd med vad jag fått,
låt inte andras bättre lott
till knot mitt hjärta bringa.

5. Fräls oss från avund, Herre Gud,
ge oss ett ödmjukt sinne,
så alla har ditt goda bud
och Kristi kors i minne

och hör vid himlaporten än
ditt ord: "Stig högre upp, min vän,
till evig fröjd här inne!"

Att bedja är ej endast att begära



1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla varför fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.


Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb (v. 4)
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)

En salig fröjd den dagen ger



1. En salig fröjd den dagen ger,
som åter vi nu hos oss ser,
då Anden med sin nåd och fred
från himlens sköte strömmar ned.

2. Ett mäktigt dån från himlen ljöd:
då flammar eld ur helig glöd,
då flödar genom öppen barm
en flod av kärlek, ren och varm.

3. Kring skaran som blev Andens tolk
en skara stor från många folk
får lyssna i Guds tempelsal
till nya tungors nya tal.

4. Med vittnesbörd om synd och nåd,
om Kristi död och Faderns råd,
med dopets bad och livets ord
Guds kyrka grundas på vår jord.

5. Din kyrka, Gud, i stoft är böjd.
Oss åter giv från himlens höjd
en dag, den första pingsten lik,
på Andens kraft och gåvor rik!

6. Ånyo våra hjärtan vig
till tempel, helgade åt Dig!
Förlåt vår synd och giv oss frid
och salig fröjd till evig tid.


Text: Johan Alfred Eklund 1911 (48 år), ngt bearb (v. 1).
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

Vid den tid man räknar folket



1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
Herren, himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!


Text: Daniel Thambyrajah Niles, "On a day when men are counted",
övers. A.H. pingsthelgen 2011
Musik: Från Korea

Ett fostrarkall du, Gud, mej gav




1. Ett fostrarkall du, Gud, mej gav.
Jag ofta bävat för dess krav.
Men får jag med dess börda gå,
det större glädje gav ändå.

2. Jag glömmer livets tyngd och ve
och som ett barn jag själv kan le,
när denna späda mänskovår
så skön och daggfrisk runt mej står.

3. Men vårens liv som växer opp
av frosten hotas i sin knopp
och stormen stark vill bryta ned
och masken stinga bark och ved.

4. Så livets Herre, allas Far,
jag lämnar dem i ditt förvar.
Men lär mej leva bland dem så
att jag ditt ljus ej skymma må.

5. Välsigna varje hem och hus,
så att vi alla i ditt ljus
får växa här, ditt namn till pris,
och blomstra sist i paradis.


Text: Gustav Thorsell 1927 (42 år), ngt bearb. 2011
Musik: Balthasar König (?) 1738

Kom, Helge Ande, du som tände




1. Kom, helge Ande, du som tände
i dina trogna fordomtid
en himmelsk eld och ut dem sände
med vittnesbörd om nåd och frid,
o kom och vig på nytt ditt folk
att bli för världen all din tolk.

2. Sänd ut ditt ord med stora skaror
av tjänare och giv dem mod
för Kristi skull att trotsa faror,
ej spara för hans sak sitt blod.
Slut genom dem i Guds förbund
all mänskors släkt kring jordens rund.

3. Ja, öppna för dem portar vida,
en löpeld likt ditt budskap må
till folken som i mörker bida
med salighetens klarhet nå.
O du som skapar världen ny,
kom, Ande, undrens dag låt gry!


Text: Karl Heinrich von Bogatzky 1750 (60 år), Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.

Musik: Hamburg 1690

Herrens stad har fasta grunder



1. Herrens stad har fasta grunder,
den går i storm och flod ej,
på hälleberget byggd den står.
Intet hot Guds folk förfärar,
om världen all med sina härar
mot murarna till anfall går.
Ty Gud med all sin makt
i trohet håller vakt
kring de sina.
Han skänker ro
åt dem som tro
och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dig predikas!
Du löften fått som aldrig svikas,
Guds menighet bland jordens folk.
Du har sett Guds ljus, det rena,
hans Ande bor i dig allena,
du kallad är till Herrens tolk.
När här kring mörkrets jord
du sprider nådens ord,
ljuvligt klingar
det fridens ljud
som bringar bud
från frälsningens och livets Gud.

3. Herrens stad är folkens moder.
Från Sion strömma livets floder,
i Sion växer livets träd.
Du Guds folk, du evigt unga,
dig öva att din lovsång sjunga,
dig saligt i din Konung gläd!
Du höja får en gång
det nya livets sång,
Gud till ära,
som i vår nöd
mot synd och död
sitt liv, sin salighet oss bjöd!


Text: Karl Johann Philipp Spitta 1843 (42 år) efter Koras söner (Psalt. 87), övers. Severin Cavallin 1882 (62 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
[För tyska versionen, se Kirchengesangbuch]
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lov ske dig, store Gud




1. Lov ske dig, store Gud!
Ditt folk får, dig till ära,
i dag från detta rum
sitt första offer bära,
upphöja här ditt namn,
din godhet, dina råd,
av hjärtat tacka dig
och bedja om din nåd.

2. Du som, oändligt stor,
all världens öde vänder,
du bor ej i det hus
som byggs av mänskohänder.
En väckt, förkrossad själ,
som nåd och tröst begär

i Jesu Kristi namn,
ditt rätta tempel är.

3. Så kom, o Gud, att oss
i nåd och sanning leda,
att här i våra bröst
ett tempel dig bereda.
Din Ande till oss sänd
och låt i detta hus
oss glädjas av din tröst
och lysas av ditt ljus.

4. Låt icke här ditt ord
på hårda klippan falla.

Låt Jesu kors vår själ
till tro och bättring kalla. 

Hjälp dem som här gör tjänst
för dig på skilda sätt.
Giv prästen kraft och nåd
att tolka Ordet rätt.

5. De barn som fram till dig

i dopet vi får bära, 
bevara dem till liv
och var dem alltid nära.
Låt gäster vid ditt bord
nytt liv med Kristus få.
Låt den som kom betryckt
med lättat hjärta gå.

6. Nu, gode Gud, åt dig

vi viger denna kyrka,
för oss en tillflyktsort
där vi får hopp och styrka.
Se, svalan fann ett hem
och svalan bo åt sig:
ditt altare, o Gud,
där vi får möta dig! 

Text (=1986 års finlandssvenska psb nr 163): Samuel Ödmann 1798 (48 år), bearb.
Musik: Johann Crüger 1648 (50 år)

En handsbredd är vår levnads mått

Vid invigning av kyrkogård:


1. En handsbredd är vår levnads mått,
vår livstid är förgänglig.
Vi är som vind och skuggor blott,
vår rikedom fåfänglig.
Vi inom kort
skall bäras bort
att djupt i jorden gömmas.

2. I denna jord, varpå vi står,
skall dödens säde myllas.
Ja, när vår egen grav vi får,
skall just på oss uppfyllas
vår Herres ord:
"Du kom av jord,
och jord skall du bli åter."

3. Men som det korn som sås i mull
står upp i vårlig knoppning,
så skall det här för Jesu skull
bli sått på en förhoppning,
att ny vår kropp
en gång står opp
att oförgänglig leva.

4. Må marken, som vi nu i tro
skall till Guds åker viga,
omhägnas av en ostörd ro,
må världens larm här tiga.
Inom dess port
en fridens ort
i liv och död vi finne!

5. Må sorg som följt de döda hit
få himmelsk tröst erfara
och tårat öga lyftas dit,
där ingen gråt skall vara!
Må vi till sist,
o Jesus Krist,
hos dig få alla mötas!

Text: Bernhard Risberg 1902 (40 år), bearb. A.H. sommaren 2010 (vid invigningen av ny kyrkogårdsdel i Hanebo församling) och 2011.
Musik: Darmstadt 1698 ("Du bar ditt kors")

Herrens nåd är det



//: Herrens nåd är det
att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut på hans barmhärtighet:
den är var morgon ny ://


Text: Jeremia (Klag. 3:22-23)

Du som din församling vårdar




1. Du som din församling vårdar,
med ditt blod den återlöst
och i dina helga gårdar
söker oss med fridens röst,
hör idag ditt folk begära
sej en herde av din nåd,
som predikar livets lära
och förkunnar dina råd.

2. Hjälp oss du att rätt bedöma

vad som hör till herdens kall.
Skulle vi vårt ansvar glömma,
går vi mot vårt snara fall.
Låt oss sakens utgång bära
utan skam och samvetskval.
Själars frälsning och din ära
vare målet för vårt val.


Text: Samuel Ödmann (1750-1829), ngt bearb.
Musik: Gustaf Düben d.ä.

O Gud, ditt folk dig beder



1. O Gud, ditt folk dig beder
i hopp och ödmjukhet,
att du vårt val nu leder,
o du som allting vet.
Vi av din hand idag
en herde vill begära,
som kan oss troget lära
ditt bud och ditt behag.

2. Den giv oss, dig till ära,
som delar ordet rätt,
dig prisar med sin lära
och med sitt levnadssätt,
en våra själars vän,
som mån om sina likar
gör själv vad han predikar.
Gud, lär oss välja den.

3. Här må ej ränker gälla,
ej tvång, ej heller väld.
Den dom vi nu skall fälla
i himlen vare fälld.
Styr, Herre, vårt beslut
att den till herde kalla,
vars val må för oss alla
till evigt väl slå ut!


Text: Okänd svensk 1700-talsförfattare, Christopher Dahl, Johan Olof Wallin
Musik: "Jag lever och upphöjer"

Snart får jag skåda vad jag tror




1. Snart får jag skåda vad jag tror;
bör jag för döden bäva?
Nej, Kristus i mitt hjärta bor;
han lever - jag skall leva!
I Guds förbund
av Guds misskund
är jag upptagen vorden
och har min fröjd
i himlens höjd,
fast ännu stadd på jorden.

2. Välsignad vare Gud, som har
oss fött på nytt till livet,
och oss en evigt mildrik Far
i Jesus Kristus blivit!
Med honom vi
av nåd får bli
medarvingar i hoppet
till himlens ro,
när i sann tro
vi här fullbordar loppet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Burkhard Waldis

Morgonens rodnad över bergen brinner



1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkomme.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.


Text: Oscar Mannström 1928 (53 år)
Musik: Medeltida hymnmelodi

Jag lever och upphöjer





1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dej,
o Gud, vars vård jag röjer
i allt, som omger mej:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.

2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i din famn!

3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sej gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.


4. Ej blott att kroppen stärka

du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.

5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,

men tjäna dej i tro.

6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå!


Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år), bearb. 2011
Musik: Hamburg 1598 

O du som skapat jord och himmel




1. O du som skapat jord och himmel,
med vishet alla världar styr,
du tronar bortom stjärnors vimmel,
där för ditt ljus allt mörker flyr.
Vart skapat grand, tillbedjansvärde,
dej hyllning ger av lov och pris.
Men människan din kärlek lärde
att lova dej på barnavis.

2. Dej lovar fågelns glada kvitter
från luftens rymd, från skog och lund.
Dej lovar morgondaggens glitter
på blommans kalk, på markens grund.
I solens glans din ära glimmar
i skrift av eld från himmelen,
och stilla mitt i nattens timmar
i stjärneljus den tindrar än.

3. Dej lovar åskan och orkanen
och västanvindens milda smek.
Dej med sin skönhet prisar svanen
och havets fiskar med sin lek.
Din ära prisar norrskensflamman,
som strålar klar i nordens kväll.
Din ära sjunger allesamman
de höga, snöbetäckta fjäll.

4. Din ära över djupen svallar
med väldighet som havets våg.
Dej Skapare och Konung kallar
de många tusen änglars tåg.
Det klingar lov från myriader
som liv och sång av dej har fått.
Men rätten att dej kalla Fader
blev mänskans underbara lott!

Text: David Nyvall, bearb.
Musik: Lyon 1547

Skönt det är i kvällens timma



1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sig få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön.


Text (=PoS 1987 nr 552): Eric Bergquist 1890 (35 år)
Musik: Gunnar Wennerberg 1850 (33 år)

O Gud, ditt rike ingen ser



1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, i nådens sken
ser himlens råd förklarat.

2. Ett jordiskt sinne tryckes ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.

3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Ack, utan dig är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som av Andanom
sitt liv allena äger.

4. Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, för kött och blod
de skola slutna vara.

5. Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro i hopp och tro
som världen övervinner.

Text: J O Wallin 1816
Musik: B Waldis 1553

Herre, förbarma dig (Kyrie eleison)





Herre, förbarma dig,
Kristus, förbarma dig,
Herre, förbarma dig.

Kyrie eleison,
Kyrie eleison,
Kyrie eleison.

Text: Fornkyrklig
Musik: Ur ortodox liturgi, alt. från Ukraina





Du som med Guds fred mej hälsar




Du som med Guds fred mej hälsar,
jag som felar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!


Text: Christian Richardt 1880, övers. A.H. 1993, 2007
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

Om alla mina lemmar



Alt. melodi från Vallda:



1. Om alla mina lemmar
var fyllda helt av sång
och hade tusen stämmor
som ljöd på samma gång
och sjöng jag dag och natt -
jag kunde ej gengälda
Guds rikes stora skatt.

2. Jag vill mitt tack frambära,
o store Gud, till dej!
Dej vare lov och ära
för att du kallat mej
och räknat mej bland dem
som trots vad de förbrutit
hos dej har fått sitt hem.

3. Du grundlagt själv din kyrka
ibland oss, Herre kär!
Allt gott du ville verka
i din församling här.
Låt oss då i ditt hus
i trohet mot dej vandra
och följa Ordets ljus.

4. Låt livets källa flyta
med himmelsk nåd och makt
kring hela jordens yta,
till varje folk och trakt.
Låt lyckas Jesu namn,
så alla vägen finner
in i din fadersfamn.

5. Vår sång ska dej upphöja,
o Gud, som allt förmår.
Ditt bistånd skall ej dröja,
var än vår vandring går.
När vi nått hem en gång,
skall nya röster höjas
och sjunga Sions sång!


Text: Petter Dass, Morten Eskesen, övers. A.H. 1991

Musik: Erik Gabriel von Rosén 1824 (49 år), alt. mel. från Vallda (upptecknad av August Bondeson) alt. Sigvald Tveit 1982

Kung i törnekrona




1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mig ditt öga.
Ty för mig du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dig i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mig hos dig vara!
Fräls mig när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mig se!


Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)

Musik: Ira D Sankey 1874 (34 år), alt. Gunnar Hahn ("Sörj ej, hoppas bara")

Lammets folk och Sions fränder



1. Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
ofta törnestigar går,
Salems barn och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord,

2. du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren, med nåd otalig,
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd.
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvligt månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren, Herren, allt i alla,
är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatsro.

4. Tro och älska, det är saken!
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den som tror skall salig bliva,
den som älskar livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Ja, på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann.
Låt, som grenarna i stammen,
oss tillsammans trivas väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!


Text: Anders Carl Rutström 1767 (46 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

Min Jesus, varmt välkommen var!



1. Min Jesus, varmt välkommen var!
Just efter dej jag längtat har.
Mitt hjärta för dej öppet står;
jag hoppas du det ej försmår.

2. Du finna skall, o Jesus kär,
att fast det många synder bär,
så vill det genom dej bli nytt,
med tro och hopp och kärlek prytt.

3. Så stig dit in, o Jesus kär!
Din ankomst mej så ljuvlig är.
Ikläd mej så, du fridens Gud,
rättfärdighetens sköna skrud.

4. Bered, bered så hjärtat mitt
till hus åt dej, för det är ditt.
Kom in och stanna kvar hos mej,
att jag må evigt äga dej.


Text: Christian Arnold (d. 1685), övers. Jesper Svedberg (?), ngt bearb. 2011.
(Nr 281 i den första svedbergska psalmboken av år 1694)

Böjd under korset



1. Böjd under korset,
sargad och blodig
ledes till döden
Smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dig!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dig, Jesus,
Härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dig, o Jesus,
leva nu får.

Text: Joël Blomqvist, ngt bearb. 2010
Musik: Joël Blomqvist

Guds Son fick hemåt fara



1. Guds Son fick hemåt fara
vid änglasångers ljud.
Nu må vi himlen svara
och prisa Gud, vår Gud!
Ja, må vår lovsångston
från jorden upp sej svinga,
bland änglasånger klinga
och nå till Herrens tron!

2. Han tronar i stor ära
på Faderns högra hand,
men ser dock sina kära
i jordens alla land.
Han följer dej och mej
och vill oss troget leda
och rum åt oss bereda
i himmelen hos sej.

Text: Ur Hymnarium (1913) - "Guds Krist är himlafaren". Bearb. 2011
Musik: Från Wurtembergs koralbok

tisdag 15 mars 2011

Se påskens ljus, o vilken fröjd!



1. Se påskens ljus, o vilken fröjd!
Nu klingar upp mot himlens höjd
till livets Gud vår lovsångs ljud.
Halleluja, halleluja,
halleluja, halleluja!
Guds Son är du, Marias son.

2. Se, han som är vårt påskalamm
och dog för oss på korsets stam
med seger gått ur graven fram.
Halleluja...

3. All synd och död, all mörkrets makt
han slog, som själv han förutsagt.
Nu frälsning erbjuds varje trakt.
Halleluja...

*4. I både tid och evighet
dig vare pris, Treenighet,
så stor i nåd och helighet!
Halleluja...

onsdag 2 mars 2011

Han är uppstånden, Kristus vår Herre

1. Han är uppstånden, Kristus vår Herre!
Seger han vunnit, natten försvunnit,
dödsskuggan viker, halleluja!
Fängelsets bommar så väldigt han krossat,
saligt han lossat sitt folk från dess länkar.
Liv han oss skänker. Halleluja!

2. Han är uppstånden, rämnad är graven.
Nu skall ej mera döden regera.
Kristus har vunnit, halleluja!
Världen till frälsning vår synd han borttagit,
fienden slagit som sökt oss fördärva.
Liv får vi ärva. Halleluja!

3. Han är uppstånden, världen till frälsning!
Jubla, ni himlar, sjung, hela jorden,
sprid lovsångsorden: Halleluja!
Ära ske Herren, ja, honom ske ära!
Tackoffer bära vill hjärta och tunga,
Kristus lovsjunga: Halleluja!

Gud Fader, då han såg vår nöd



1. Gud Fader, då han såg vår nöd,
sin egen Son i himlen bjöd
att gå för oss till korsets död.
Halleluja.
Halleluja, halleluja, halleluja.

2. Guds Son den bittra kalken tog,
upp till Jerusalem han drog,
där han för oss på korset dog.
Halleluja.
Halleluja, halleluja, halleluja.

3. Guds Ande lovar fast och visst
att den som tror på Jesus Krist
blir frälst från all sin synd och brist.
Halleluja.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Det går ett tyst och tåligt lamm




1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar!
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mej och världen rinner.
Vad skall min själ då skänka dej,
Guds rena Lamm, för vad du mej
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, vill också jag
i trogen kärlek bida.
Du, hjärtats ljus, ej slocknar ut,
och när min levnadstid är slut

du evigt liv mej skänker.
Min själ är din, o Jesus, kom,
kom till ditt arv, din egendom,
mer värd än själv jag tänker.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dej prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dej jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dej
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och dyr i sej
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt,
är skatten som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesus god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet ständigt vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskydd skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.


8. Vad skadar mej den bittra död?
Den blir min vinst och seger.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors sin skugga ger mej.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
jag i ditt blod har blivit fri
och tvagit mina kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när du skall vigas vid din brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.


Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Carl David af Wirsén 1889 (49 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år), bearb. A.H.
Musik: Strassburg 1525

Så långt som havets bölja går



1. Så långt som havets bölja går,
så vitt sig solen tänder,
varhelst ett mänskohjärta slår,
till alla folk och länder
skall ordets ljud
med fridens bud
om Kristi rike föras
och Hosianna höras.

2. Hans ära stråla skall så ren
kring Jafets berg och lunder.
Sems hyddor skall få se hans sken,
Hams barn skall se hans under.
All jordens rund
av hans förbund
skall sist bli helt omsluten,
av nåden övergjuten.

3. För denne konungs himlaglans
förbleknar jordens glitter.
Vad är all storhet emot hans,
där på sin tron han sitter?
All kungaprakt,
all furstemakt
skall honom lydnad visa,
hans herradöme prisa.

4. Han inför Gud rättfärdighet
åt hela världen vunnit,
och frid av hans barmhärtighet
hans folk i tron har funnit.
För Jesu skull
Gud kärleksfull
oss möter när och fjärran.
All världen prise Herran!


Text: Carl Wilhelm Skarstedt 1861 (46 år), bearb.
Musik: Severus Gastorius 1675 (29 år)

Dig, vår Fader, vi åkallar



1. Dig, vår Fader, vi åkallar;
visa att vår bön är hörd!
Vi vill bedja: Sänd oss alla,
sänd oss, Herre, i din skörd!

2. Lär oss dock att stilla bida,
tills du visar väg och stund.
Du som känner fälten vida
känner våra hjärtans grund.

3. Men när du ser tiden inne,
i ditt namn då låt oss gå.
I din kraft vi övervinner,
genom dig vi allt förmår.

4. Segerfurste, du skall lära
oss att segra i all strid,
för ditt rike, till din ära.
Dig ske pris i evig tid!


Text: Hedvig Posse 1887 (26 år), ngt bearb.
Musik: Engelsk ("O Guds kärlek, dina höjder")

Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak



Herre, jag är inte värd
att du går in under mitt tak,
men säg ett ord,
ett enda ord,
så blir jag helad.


Text: Efter romersk officer på 30-talet e.Kr (Matt. 8:8)
Musik: Bertil Murray 2006 (56 år), publ. med tillstånd

Låt ingenting få störa dej




Låt ingenting få störa dej
men vila i Guds goda famn,
för Gud har lovat höra dej,
den bön du ber i Jesu namn.


Text och musik: Bertil Murray 2009 (59 år), jfr Joh. 14:13-14
"Samlingssång", publ. med tillstånd

Som en hjort



//: Som en hjort
skyndar fort
och söker efter vatten,
och söker efter vatten ://
längtar jag,
trängtar jag
//: till Herren min Gud ://
längtar jag,
trängtar jag
till Herren min Gud,
jag längtar efter Gud.


Text: Koras söner (Psalt. 42:2)
Musik: Från Israel

Om ni söker mej av allt ert hjärta



//: Om ni söker mej av allt ert hjärta,
då ska ni mej också finna,
så talar Gud ://
Om ni söker mej av allt ert hjärta,
//: då ska ni mej också finna,
så talar Gud ://



Text: Jeremia 29:13
Musik: Felix Mendelssohn (ur oratoriet "Elias")

Och det ska inte mer bli natt



Och det ska inte mer bli natt,
ingen behöver längre ljus
från någon lampa eller solens ljus,
ty Herren Gud ska lysa.

Text: Johannes (Upp. 22:5)
Musik (4-st. kanon): Bertil Murray 1981 (31 år)
[publ, med tillstånd]

Ljuset bär frukt överallt



//: Ljuset bär frukt överallt
där det finns godhet,
rättfärdighet och sanning ://
//: En gång var ni i mörker,
men i Herren har ni nu blivit ljus ://
//: Lev som ljusets barn
och tänk på vad Herren vill ha ://

Text: Paulus (Ef. 5:8-10)
Musik: Bertil Murray 1981 (31 år)
[publ. med tillstånd]

Led mej, Gud



//: Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg ://
//: Ty endast du, Gud, endast du
låter själen få ro och trygghet ://

Text: David (Psalt. 5:9, 4:8) Musik: Samuel Sebastian Wesley (1810-1876)

Lammet som offrat blev, det är värdigt




* Lammet som offrat blev, det är värdigt,
Lammet, ja, Lammet som offrat blev, det är värdigt
att ha all makt och rikedom
och vishet och styrka och ära,
ja, härlighet, pris och lovsång i evigheters evighet.
Amen,
amen,
amen,
amen.

Text: Myriaders myriader änglar enl. Johannes (Upp. 5:12-14)
Musik: Joël Blomqvist

Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud



Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud,
sjunga hans ära med lovsångers ljud.
Alla folk skall lova vår Gud.

Text: (=SvPs1986 nr 692) Psalt. 67:4-6
Musik: 3-stämmig kanon

Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta



Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta,
förtälja alla dina under
och lovsjunga ditt namn.
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
och vara glad och fröjdas i dej.
Halleluja!

Text: Psalt. 9:2-3

Herren min gode herde är



1. Herren min gode herde är,

ingenting ska längre fattas mej!
Han är den som leder
mej till gröna ängar
och till vatten där jag finner ro.

2. Jag fruktar inte något ont,
inte ens i dödens mörka dal.
Herre, du är med mej,
i min nöd du ser mej,
och din käpp och stav, de gör mej trygg.

3. Då mina fiender ser på
dukar Herren upp sitt bord för mej.
Bara goda gåvor
ger han alla dagar,
evigt ska jag i hans hus få bo.

Text: Kung David (Psalt. 23),
bearb. A.H. efter norsk förebild 2008
Musik: Folkmelodi (Davids egen mel. tyvärr förkommen).

Jag lyfter mina ögon upp till bergen



1. Jag lyfter mina ögon

upp till bergen,
varifrån skall jag få hjälp?
Min hjälp kommer ifrån Herren,
han som skapat jord och himmel.
Ingalunda låter han din fot slinta,
ej sover väl han
som ska bevara dej?
Nej, han slumrar inte,
han sover inte,
väktaren i Sion.

2. Herren är din herde,
han finns vid din sida,
Herren är ditt skydd.
Solens ljus ska inte
skada dej om dagen,
ej heller månen om natten.

3. Herren ska bevara
dej från allt ont,
han ska bevara din själ.
Herren ska bevara
din utgång och din ingång
från nu och intill evig tid, amen,
från nu och intill evig tid.

4. La la la la,
la la la la,
la la la la la la la,
la la la la,
la la la la,
la la la la la.