onsdag 30 december 2015

Ack, jordens barn, vår tid är kort





Alt. koral (ur 1939 års koralbok):


1. Ack jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångens hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp 
men släcktes innan slutet. 
Så mången då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så mången då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
att jag må se se mitt överdåd 
och inse mitt elände, 
jag syndaträl, 
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som skulle sparat bliva, 
att en gång, tacksamt för din vård, 
det måtte frukter giva. 
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika i ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din bön allena gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
att jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
ty snart, där trädet föll omkull, 
där skall det ock förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2014
Musik: Burkhard Waldis, alt. G A Ericsson

tisdag 29 december 2015

Av goda makter trofast innesluten




1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.


2. Men hjärtat plågas än av gamla minnen
och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!


3. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.

4. Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

5. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.

6. När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd.

7. Av goda makter underbart bevarad,
jag går mot vad jag ännu inte vet.
Men Gud är med, i Kristus uppenbarad,
i går, i dag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995

Musik: Tysk melodi med sista strofen som refräng alt. Andrew Lloyd Webbers "koral" ur Jesus Christ Superstar alt. svensk folkmelodi enligt ovan

söndag 27 december 2015

Tryggare kan ingen vara



1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar,
över dem han sej förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dej då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dej bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han förbliver.
Och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.



Text (=SvPs 1986 nr 248): Lina Sandell 1850 (18 år), 1856
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi

fredag 25 december 2015

Du Ord för alla tider




1. Du Ord för alla tider
och evig Gud av Gud,
du Liv för allt som lever,
från dej går ljuset ut,
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld.
O, vilken nåd och glädje
att du, Guds Son, är här!

2. Vem såg din glans och trodde
att himlen var ditt hem,
när du i stallet bodde
i lilla Betlehem?
Jo, herdarna på marken
som dej i krubban fann
har med Maria tackat
för frälsning i ditt namn.

3. Var fanns ditt gudomsvälde,
var fanns din frälsarhand,
när nådens barn man fällde
med bilor, svärd och brand?
Vi såg din styrka, Herre,
vi trodde på dej, Krist,
när vad du gjort för världen
var deras sång till sist.

4. Låt dina vittnen visa
till dej med hand och mun
och dina under prisa
intill den dag och stund
då folk av alla släkten
skall stå inför din tron
och till din ära höja
en evig jubelton!

O du saliga



1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text (=SvPs1986 nr 127): V. 1 Johannes Daniel Falk, 1816 (48 år), v. 2-3 J C Heinrich Holzschuher 1829 (31 år) , övers. 1859.
Musik: italiensk 1700-talet/Tubingen 1807

torsdag 24 december 2015

Var hälsad, sköna morgonstund




*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida,
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.



Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år) (=SvPs 119) '
Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")

onsdag 23 december 2015

Jag står nu vid din krubba här




1. Jag står nu vid din krubba här,
du som är själva livet,
och fram till dej, o Jesus, bär
vad mej av dej är givet.
Ta mot min ande, själ och kropp,
mej fyll med kärlek, tro och hopp
och allt som dej behagar!

2. Förrän jag föddes såg du mej
och föddes till min frälsning,
förrän jag lärde känna dej
du gav mej löftets hälsning,
förrän du mej till mänska gjort
du utvalt mej till något stort:
att vara din för evigt!

3. Jag låg i dödens djupa natt,
men du mej ville smycka,
du kom och förde med en skatt
av ljus och liv och lycka.
Du sol som livets ljus har sänt,
du sol som tron i mej har tänt,
så skönt och milt du strålar!


4. Om, Jesus, du mej nåden ger
att evigt bli dej nära,
så vill jag redan mer och mer
dej i och med mej bära.
Ja, låt mej nu din krubba bli!
Kom, kom och fyll mej inuti
med dej och all din glädje!


Text: Paul Gerhardt 1656 (49 år), övers. A.H. 2014
Musik: Johann Sebastian Bach 1736 (51 år)
För en utförligare och originaltrognare översättning, se Katarina Eliassons från 2006!

fredag 18 december 2015

Min själ berömmer Gud med fröjd



Alt. koral:


1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.


Text: Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: J Olof Lindberg 1921 (51 år), alt. Robert Lowry 1884 (58 år)

måndag 14 december 2015

Vad gott kan jag väl göra



1. Vad gott kan jag väl göra
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.

2. Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!

3. Låt i din sunda lära
mej bli alltmera vis
och alltid själen nära
med denna himlaspis.
Låt det bli mitt beslut
att ädla skatter samla,
som aldrig ska bli gamla
och aldrig ska ta slut.

4. De bud du velat tyda
för oss på denna jord,
hjälp mej dem villigt lyda
i tanke, verk och ord.
Bevara själv mej så,
att jag ditt ömma hjärta
med uppsåt ej må smärta,
ej synd med flit begå.

5. Mej med din kärlek rena
uppamma i din famn.
Behåll mej vid det ena,
så fruktar jag ditt namn.
Låt aldrig mänskobud
mitt hjärta mera fälla,
låt aldrig mer mej ställa
dem jämte dej, o Gud.

[Abela Gullbransson 1775-1822]

fredag 11 december 2015

Vår Herre Jesus prisar vi





1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki: 
Johannes Döparen blev sänd 
att göra Herrens ankomst känd. 

2. I ökentrakten vid Jordan 
han döpte människor och sa: 
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är. 
Han svarar: "Snart han kommer här, 
men Frälsaren det är jag ej, 
för han fanns till långt före mej."  

4. När Jesus kommer vägen fram, 
Johannes säger: "Se Guds Lamm, 
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor 
för mej att knyta upp hans skor. 
Med eld och Ande döper han, 
från vetet agnar skilja kan." 

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär, 
då får du äran, Jesus kär!


Text och musik: Nikolaus Herman

lördag 5 december 2015

Nu ska ej synden mera



1. Nu ska ej synden mera
i träldom hålla mej.
Du, Herre, ska regera,
för nu jag tillhör dej. 
I dopets bad jag blev
från alla synder tvagen,
av dej till barn upptagen
och satan du fördrev. 

2. Men vill jag mej berömma
av dopet och din död,
så får jag inte glömma
vad dina ord mej bjöd:
att hedra dopets pakt.
Du lät mej pånyttfödas
för att min synd ska dödas
med Andens nåd och makt.

3. Vad glädje kan det ge mej
att, Jesus, du uppstod
om aldrig jag vill se dej
och aldrig göra bot,
om aldrig upp jag står
i barnaskapets lycka
att synden undertrycka
med dej som allt förmår?

4. Vid korset hjälp mej fästa
min Gammeladam så
att han ej mer kan mästra
och herraväldet få!
För synden gör mej död,
den som så hårt betungar
och ut i mörkret slungar,
ja, hjälp mej ur all nöd! 

Text: Thomas Kingo 1699 (64 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015

Som den gyllne sol frambryter




1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!
¨

4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/11 (Nikolausabend) 2015
Musik: Johann Schop

torsdag 3 december 2015

Guds rike skall rota sig sakta




1. Guds rike skall rota sig sakta, 
som höstsådd, när snö faller på, 
och Gud låter änglarna vakta 
vad människobarn har fått så. 

2. Guds rike skall vila sig stilla 
som sådden i senhöstens frost. 
Den växer, fastän den far illa 
som grödan i vårvinterns blåst. 

3. Guds rike skall växa som brodden 
i vårsolens värme och ljus. 
Guds Ord är som solen, och sådden 
är dopet i Gudsrikets hus. 

4. Guds rike skall växa och mogna 
som säden i högsommartid. 
Likt mognade ax skall de trogna 
få skördas till himmelens frid. 


Text och copyright: Christian Braw fritt efter Mark 4:26-29 (publ. med tillstånd)

onsdag 2 december 2015

Guds rike är nära

 



1. Guds rike är nära,
han kommer, vår Gud! 
All världen skall lära 
hans sanning och bud.
När fruktträden knoppas
är sommaren när,
så gläd er och hoppas:
snart Jesus är här.
När ångest och vånda
i världen får makt,
då kommer den dagen,
som Herren har sagt:
Guds rike är nära!
Hosianna!

2. När Frälsarens tecken
i världsrymden sker,
då sprider sig skräcken,
allt högmod böjs ner.
I ängslan och oro
vid vågornas dån
förnekarnas otro
skall möta Guds Son.
Men Kyrkan sig lyfter 
ur stoftet och ser:
Han kommer, min Herre,
och friheten ger.
Guds rike är nära!
Hosianna!

3. Men ännu i väntan
vi bidar hans tid.
I hoppet och längtan
vi ser mot hans frid.
Se, såsom en snara
sitt byte tar fast
hans ankomst skall vara,
han kommer med hast.
Så vänta i vaksamhet,
nykter, beredd,
med Frälsarens sinne
stå rustad och klädd.
Guds rike är nära!
Hosianna!

Text och copyright: Christian Braw fritt efter Luk. 21:25-36, publ. med tillstånd

söndag 29 november 2015

Den kristna kyrkans sköna namn




1. Den kristna kyrkans sköna namn
man överallt vill bära,
men bära korset ända fram
vill blott ett fåtal lära.
Sej kyrkans namn med orätt gav
så mången vackert kalkad grav,
som bara likben gömmer.

2. En världsvid kyrka kallas rätt
Guds kyrka här på jorden,
för alla folk av Adams ätt
i Södern och i Norden.
Från alla håll, mens världen står,
kring Herden flockas hjordens får,
vem kan väl det förhindra?

3. Men Kyrkan, den är ändå en,
ett namn i alla munnar.
Till grundval Gud har lagt en sten
som klippfast fred förkunnar.
Det är hans Son i tid och rum
och Sonens evangelium
som oss kan saliggöra.

4. Och därför kyrkans tecken är
just livets ord och lära,
åt hjärtat sol och dagg det bär
till Jesu Kristi ära.
Ty där det ljuder rent och klart
dess sanning visas underbart,
kan utan frukt ej vara. 

5. Guds kyrka står i dopets pakt
och vill Guds nåd få spegla,
och Herren vill, just som han sagt,
sitt vittnesbörd besegla,
med Anden, helig, ren och god,
med bröd och vin, sin kropp, sitt blod,
de kristnas dryck och föda.

6. På lydnaden mot Herrens ord
kan man så tydligt märka
var Gud har tempel på vår jord
och var hans kraft fått verka.
Där stiger ständigt stilla bön,
där visas tacksamhet så skön
med hjärta, mun och händer.  

7. Ett heligt liv i Jesu tro
kan världen ej behaga,
så under kors får kristna bo
i alla världens dagar.
Men alltid har av Herrens röst
hans kyrkas folk den rika tröst
att himlen de får ärva.

8. Att ogräs står bland vetet fram
kan ingen vis förnöja.
Munkristna går i last och skam,
som domens dag ska röja.
Guds helgon har ett enda dop,
en Gud, en Herre och en tro,
ett hopp om salig seger.

Text: Hans Thomissøn 1569 (36 år), bearb. N F S Grundtvig 1836 och 1945, sv. övers. A.H. 29/11 2015 (Första söndagen i advent)

fredag 27 november 2015

När vintermörkret kring oss står




1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.


Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Cruger 1640

En morgon jag vet som klar och skär




1. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

2. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 

med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

3. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

4. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara! 

onsdag 25 november 2015

Nattens skuggor sakta viker



1. Nattens skuggor sakta viker,
morgonstjärnan ljuvligt ler,
snart den sälla dagen randas,
och dess sol går aldrig ner.
Herren kommer,
Herren kommer,
slut är då all jordens strid.
Bruden siras,
bröllop firas
i en evig fröjd och frid.


2. Vilket jubel inför tronen
när de frälsta där en gång
efter tidens vedermöda
stämmer upp sin segersång!
Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mej redo
till ditt möte varje stund!
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhetsgrund.
Herren kommer...

Text: Nils Frykman 1889 (47 år), ngt bearb.
Melodi: James McGranahan 1881 (41 år), ngt bearb.

måndag 23 november 2015

Vakna upp! en stämma bjuder




1. Vakna upp! en stämma bjuder
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp! Stå upp, ni döda,
som glömmer tidens vedermöda
i dödens dvala, stum och lång.
Guds röst nu väcker er,
ty natten är ej mer,
dagen kommer!
Den sista dag,
den största dag,
den kommer efter Guds behag.

2. Jord och hav och himlar bävar
och ner Guds goda änglar svävar.
Han kommer, Gud och Mänskoson.
Djupen öppnas, berg ses falla
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här blir det fröjd och gråt:
han ska dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
ska kronan få,
men bort de onda måste gå.


3. Jesus, mej din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du mot palmer
och sorgerop mot glädjepsalmer,
min grav, den byts mot liv och fröjd.
Om än av mödan trött
en stund jag sovit sött
i dess skugga,

jag lämnas ej,
du väcker mej
till evig frid och fröjd hos dej. 



Text: v. 1 F G Klopstock 1758 (34 år) J O Wallin 1816 (37 år), v.2-3 J O Wallin 1816, ngt bearb. A.H. 2009, 2015.
Musik: Philipp Nicolai 1599 (melodin har kallats "Koralernas konung")

lördag 21 november 2015

Nu mörknar det i jordens höst




1. Nu mörknar det i jordens höst
och dunkla moln sig sprider.
Nu griper ängslan mänskors bröst,
det stundar orostider.
Förtryck och lögn kring jorden går
och våldet ostört härska får.

2. Men Gud, du är densamme nu
som alltid du har varit.
I det fördolda härskar du,
fastän vi från dig farit
långt bort i mörkrets tjänst och sold,
du var dock med, om än fördold.

3. I mörk novembers domssöndag
vi världens slut kan ana.
Din Kyrka samlas, rädd och svag,
men du en väg skall bana
för henne till ett nytt advent,
att möta Frälsaren du sänt.

4. Sök upp dem, som i mörkret har
förvillats bort från hjorden,
bevara dem som än är kvar
av Kristi folk i Norden.
Gör oss beredda för din dag,

du som med svaga har fördrag.

5. När värld och makt mot domen går,
mot frihet går Guds Kyrka,
då hon sin Herre famna får
och finner ro och styrka.
Befriad från all skam och strid
hon ärad blir och finner frid.

6. Kom snart, o Herre, ditt advent,
din ankomst låt oss skåda.
Du, som din hjord bland vargar sänt,
oss snart den gryning båda,
som med basuner budskap bär
att Jesus Kristus Herren är.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Bernhard Berglund 1919

tisdag 17 november 2015

Får ej i vårt hjärta bo




1. Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

2. Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud,
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

3. Salig den barmhärtig är,
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.


Text: Erik Natanael Söderberg 1911
Musik: Svensk folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör)

torsdag 12 november 2015

Med himlen det blir som för tio jungfrur



Alt. koral:


1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,

de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna börjat att slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"


8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:
det himmelska bröllopet. Amen.

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. dalakoral 

Den som hos Gud ska stå




1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! - 
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Text: John Bunyan 1684 (56 år), sv. övers. A.H. 11/11 2015
Musik: Trad. engelsk ("Monks gate"), arr. R V Williams 1904

måndag 9 november 2015

Nu upp och håll er vakna




1. Nu upp och håll er vakna 
med tända lampors sken, 
för Gud vill ingen sakna 
och timmen den är sen. 
Ur öppnade gemaken 
vår Brudgum härlig går. 
Må var och en stå vaken 
när midnattstimmen slår. 

2. Med olja stärk er låga, 
så att den lyser väl. 
Betänk er frälsningsfråga,
bered er kropp och själ. 
Hör väktarropen ljunga: 
Han kommer till sin brud!
Upp att hans ära sjunga 
med helga sångers ljud! 

3. Ni visa jungfrur alla, 
gå fram er stilla gång;
snart Herren vill er kalla 
ur världens nöd och tvång. 
Vårt hopp ska han uppfylla, 
ett bröllop tillrett är. 
Så låt oss honom hylla, 
snart är han hos oss här. 

4. O Jesus, du vår längtan, 
snart ur din borg bryt opp!
O sol, vårt hjärtas trängtan, 
fullborda snart ditt lopp! 
Vårt huvud, våra händer 
vi lyfter upp i frid 
och gläds åt att du sänder 
snart vår förlossnings tid.

Text: Laurentius Laurentii 1700 (40 år), sv. övers. Carl David af Wirsén, bearb. A.H. 2015
Musik: Melchior Teschner 1615

lördag 7 november 2015

Jag vet mej en sömn i Jesu namn





1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn, 
så moderligt hon mej gömmer. 
Min själ är hos Gud i himmelrik 
och möda och sorger glömmer. 

2. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

3. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 

med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

4. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara!

Text: Magnus Brostrup Landstad
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse

torsdag 5 november 2015

I frid kan de mot målet vandra





1. I frid kan de mot målet vandra
som rätt förstår vad Gud befallt:
att som sej själva älska andra
men älska honom över allt,
som ont med ont ej vedergäller
men övervinner ont med gott
och hämnden glömmer eller ställer
uti den Högstes händer blott.

2. O du som gav ditt liv för fåren,
om nåd och kraft vi beder dig
att framgent följa dig i spåren
på kärlekens och fridens stig.
Låt mer och mer en skingrad skara
förenas i din sannings ljus,
att de må vara, evigt vara
en herde och ett fårahus.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Ur Freylinghausens Geistliches Gesangbuch

onsdag 4 november 2015

Han på korset, han allena



1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.

Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: Johann Hermann Schein

Triumf, halleluja!




1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna tillrett borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

Text: Ur Sions Nya Sånger
Musik: Fredrik Hjort 1906

lördag 31 oktober 2015

En dalande dag



Alt. koral:



1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.


Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Per Ulrik Stenhammar ("Nu lovar min själ dig, Jesus, min vän"),
alt. norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

fredag 30 oktober 2015

Om salighet vi sjunger




1. Om salighet vi sjunger
och ser som i en dröm
hur livets träd bär frukter
vid livets friska ström.

2. Vi ser en frälsad skara
med folk av alla slag.
Fram gick de under sånger
mot Alla helgons dag.

3. Årtusenden försvinner
och varje jordisk krans.
Hos Gud de nu är hemma,
för evigt är de hans.

4. Vi tänker på de våra
som Gud ett rum har gett.
Igenom tårar ser vi
mot återseendet.

5. Vi lyfter bön och längtan
till Guds Jerusalem.
Vi bärs av tron och hoppet
tills vi har kommit hem.

Text: Jonas Dahl
Musik: Melchior Vulpius

torsdag 29 oktober 2015

När heliga man vill oss kalla




1. När heliga man vill oss kalla,
så sker det blott till spe och spott.
Men det är dock av öknamn alla
det enda som kan kallas gott.
Det ger allena Gud all ära,
det gör oss fattiga och små.
Det namnet ödmjukhet skall lära
dem som vill himmelriket nå.

2. Ja, helig är vår tro och Kyrka
och heligt är vårt dopförbund,
höghelig han som är vår styrka
från trons och bönens första stund.
Ja, helig inför Gud skall vara
var kristen, som det namnet bär.
Den heligheten räcker bara
som Kristi egen oskuld är.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. och copyright Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Freylinghausens koralbok 1704

tisdag 20 oktober 2015

Regering, folk och fosterland




1. Regering, kung och fosterland,
o Gud, vår Gud, beskydda!
Knyt kärlekens och fridens band
kring både slott och hydda!
Med insikt må bli tydda
de lagar du oss gav, o Gud,
och sanningens och rättens bud
av fria hjärtan lydda!

2. Stärk dem, o Gud, som land och bygd
vill värna om och stödja,
som om rättfärdighet och dygd
sej ärligt vill bemöda!
Låt ymnigheten flöda,
välsigna flit och helgdagsro,
välsigna stads- och landsbygdsbo,
giv arbete och gröda!

3. Må som ett hjärta och en själ
en gång vi kunna nämnas!
Må allmänt väl bli allas väl
och rätt och plikter jämnas!
Med ånger allt må lämnas
som gör ett syskonsinne kallt,
och Kristi Ande live allt
som önskas och som ämnas!

4. Välsigna dem som troget vill
ditt ord i verket sätta,
i nöd och lust sej håller till
det sanna och det rätta!
Bekymrens bördor lätta,
med arbetsglädje framgång giv
och låt oss i ett bättre liv
få mötas efter detta!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2015
Musik: Wittenberg 1526 

Sök den stadens bästa




1. Sök den stadens bästa
Gud er låtit gästa.
Rätt och godhet sprid,
ärlighet och frid.

2. Be i era böner
för den stadens söner.
Allt vad gott de får
också till er når.

3. Herrens folk och präster
främlingar och gäster
är i denna tid,
längtar till Guds frid.

4. Ändå skall de verka
här och troget stärka
allt vad gott och rätt
Herren här berett.

5. Men när Herren kallar
och basunen skallar,
tiden här är slut.
Fria drar de ut!

Text och copyrigt: Christian Braw, fritt efter Jeremia (Jer. 29:4-7), publicerad med tillstånd

fredag 16 oktober 2015

Så ljuvligt det är att möta






1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten Dorothea Ågård Hansen 1871 (21 år), övers. 27/1 2015
Musik: Sophie Dedekam

lördag 10 oktober 2015

Tack, käre Far, för än en natt




Alt. koral:


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg. 

fredag 9 oktober 2015

Vakna, du som sover




Vakna, du som sover, 
stå upp från de döda,
//: och Kristus skall lysa över dig ://

Text: Ef. 5:14
Musik: Hans Lindholm 1988 (publicerad med tillstånd)