torsdag 3 februari 2011

Det är natt i Palestina




1. Det är natt i Palestina,
när han föds i enkelt stall,
Morgonstjärnan som skall skina
över värld i djupt förfall.
Jesus Kristus kommen är,
världens Frälsare är här!

2. Alla löften om Messias
som Gud gett oss i sitt ord,
varje ljuvlig profetia
om att Gud till denna jord
skulle sända Frälsaren,
uppfylls nu i Betlehem.

3. Han har kommit för att lossa
bojorna från fången värld.
Han har kommit för att krossa
ormens huvud. Ej med svärd
skall han seger vinna här.
Kärlek stor hans vapen är.

4. Tidigt flykting får han vandra
lidandets och dödens väg.
Men han uppstår: med varandra
sjung hans lov i jul och säg:
Pris ske världens Frälsare
nu och i all evighet!


Text: Hakon Långström 1988 (42 år), publ. med tillstånd
Musik: Henry James Gauntlett 1849 (44 år), alt. tysk folkmelodi ("Morgen, Kinder")

Herre, till vem skulle vi gå?



Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Text: Simon Petrus Jonasson (Joh. 6:68)
Musik: Tore Karlsson 2008 (82 år)

Gud bevisar sin kärlek till oss



Gud bevisar sin kärlek till oss
genom att Kristus dog för oss
medan vi ännu var syndare.

Text: Aposteln Paulus (Rom. 5:8)
Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

Lovad vare du Herre Jesus Kristus



//: Lovad vare du, Herre
Jesus Kristus!
Lovad vare du Herre
Jesus Kristus! ://
//: Ditt ord är mina fötters lykta,
Jesus Kristus!
Ditt ord är mina fötters lykta,
Jesus Kristus ://

Text: Psalt. 119:105, liten textbearb. Eva Norberg 1980
Musik: Från södra Afrika

Detta är dagen, detta är dagen



Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort,
ja, som Herren gjort!
Låt oss i glädje, låt oss i glädje
nu tacka Gud,
ja, nu tacka Gud!
Detta är dagen som Herren gjort,
låt oss i glädje nu tacka Gud!
Detta är dagen, detta är dagen
som Herren gjort!


Text: Psalt. 118:24
Musik: Från Filippinerna

Jesus till Getsemane har gått




1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.


Text och musik: Hakon Långström 1985 (39 år)
[publ. med tillstånd]

Nu skall du få höra




1. Nu skall du få höra
något som jag vet:
vi Guds barn får vara.
Vilken salighet!

2. Gud oss alla älskar,
vill att vi ska gå
vid hans hand så trygga,
tröst och krafter få.

3. När vi något illa
gjort så får vi be
till vår Gud i himlen
om förlåtelse.

4. Gud förlåter dem som
ångrar vad de gjort.
För all världens synder
Jesus straffet tog.

5. Vi får vara glada,
vi blir tröstade
av Guds helge Ande
som oss hjälp vill ge.

6. Kom då med bland barnen
som Guds egna är,
spring till fadersfamnen,
Gud vill ha dig där!

7. Vi Guds barn får vara
hela livet ut.
Gud till himlens glädje
för sitt barn till slut.


Text och musik: Hakon Långström 1987 (41 år)

[publ. med tillstånd]

Stilla här i hemmets sköte



1. Stilla här i hemmets sköte
kommer enligt Guds behag
vilan åter till mitt möte
efter en förfluten dag.
Gud ske ära för allt gott
som har blivit här min lott!
O, jag önskar att jag gjorde
glad och tacksam allt jag borde!

2. Men vad finner jag väl skrivet
i min öppna samvetsbok?
Har jag glatt och undergivet
burit Jesu milda ok?
Har jag kärleksfullt och ömt
om min svaga like dömt?
Har jag understött min nästa
och ej sökt blott eget bästa?

3. Har med något gagn åt jorden
jag sökt gälda himlens lån?
Är väl världen bättre vorden
genom mig i någon mån?
Är vid denna dagens slut
själv jag bättre än förut,
eller finner du mig, Herre,
lika syndig, om ej värre?

4. Där ej mänskor skuld kan finna,
är för dig dock mycken skuld.
Lär mig rätt min frid besinna,
du som är av godhet full.
Jesu kors må bli mitt stöd,
må av hans förtjänst och död
tron i hjärtat ständigt verkas
och på goda frukter märkas.

5. Så av nåd jag tillgift äger,
så av nåd jag äger hopp
att i morgon från mitt läger
stiga än med glädje opp.
Och när det behagar dig,
Gud, att hädankalla mig,
du ej barnet från dig skjuter
som sig till ditt hjärta sluter.


Text: Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb.
Musik: Svensk 1697

Tag väl emot de nådefulla orden



1. Tag väl emot de nådefulla orden
och ödmjuk sitt vid Herrens Jesu fötter,
ty ödmjukheten är den goda jorden,
där ordets säd välsignas och slår rötter.

2. Hon liknas må vid dalen vatturika,
dit frukt och fröjd på milda skurar flöda,
då högmod är med kala berget lika,
som saknar must och skänker ingen gröda.

3. Om av Guds nåd jag bättre lottad blivit,
o skulle jag däröver mig förhäva?
Ack nej, av den som Herren mera givit
jag vet att han skall även mera kräva.

4. Jag vet, min Gud, att jag är alltför ringa
till all den nåd du velat mig bevisa.
Min mun dig ej ett värdigt lov kan bringa,
o måtte dig min vandel bättre prisa!

5. Lär mig förstå att jag är stoft och aska
och trogen vara även i det lilla.
Då skall mig ej ditt budskap överraska;
på stilla dag skall natten komma stilla.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2011

Om inte Herren bygga vill




1. Om inte Herren bygga vill,
är sten och trä förgäves,
ty mer än världen tror ska till,
ett annat virke kräves.
Det måste till ett gudomsord
från Herren själv, när på vår jord
hans helgedom ska byggas.

2. Ett klocktorn och en vacker funt,
ett bord med ljus man tänder,
det kan man hitta jorden runt,
det görs av mänskohänder,
men samvetsro och fred med Gud
blir inte till av klockors ljud
och hus som vi har smyckat.

3. Så ber vi: kom, o Herre stark!
Låt Anden här regera!
Då byggs här upp en rymlig ark
med frälsning för allt flera.
Var Herrens dag, vart kyrkoår
vår Herre mitt ibland oss går,
när livets ord får ljuda.

4. Till det Guds ord, som likt en sol
med ljus och kraft kan verka,
vi reste denna predikstol,
vi byggde denna kyrka.
Vi helgar nu dess skepp och kor,
dess dopfunt och dess altarbord
till trogen tjänst för ordet.

5. O du som skapat världen vid
och universum känner:
låt också denna byggnad bli
ett verk av dina händer.
Med ord och Ande bygg ett rum
som blir en verklig helgedom,
där du i sanning dyrkas!

6. I Jesu namn till dig vi ber,
vi på ditt ord vill bygga.
Ty endast om du själv är med
är vi för evigt trygga.
O du som skapat rymd och jord,
vår Herre, bygg nu med ditt ord
ditt tempel mitt ibland oss!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 1994
Musik: Nurnberg 1524

Helig, helig, helig, helig Herren är



*1. Helig, helig, helig,
helig Herren är.
Helig, helig, helig,
lovsång honom bär!
Han, som evigt bliver,
var av evighet,
evigt skall regera
i rättfärdighet.

*2. Helig, helig, helig,
stor i makt är Gud.
Genom rymden stiger
evig lovsångs ljud.
Allmakt, under, kärlek,
allt oss säger här:
helig, helig, helig,
helig Herren är!


Musik (inkl. sats): Franz Schubert 1826 (29 år).

Så slutar än ett år sitt lopp



1. Så slutar än ett år sitt lopp.
Dess dagar går ej mera opp,
dess timmar har nu slagit.
Och tidens flod
har ond och god
med sig i farten dragit.

2. Men oss, o Herre, låter du
på jorden vandra kvar ännu,
så var och en må hinna
omvända sig,
o Gud, till dig,
och nåd i himlen finna.

3. Ett annat år upprinner fort,
men förrän det sitt omlopp gjort
kan dödens hand oss röra.
Då blir försent,
oss blir förment
att bot och bättring göra.

4. Så vill vi, medan än är tid,
betänka vad tillhör vår frid
och mer i synd ej falla.
Ja, dig vi vill
om kraft därtill
med daglig bön åkalla.

5. Du helige, du gode Gud,
hjälp att med lydnad för ditt bud
vi mot din kärlek svarar
och Jesu tro
till hjärtats ro
och helgelse bevarar.

6. Då är vårt hopp, för Jesu skull,
att du ej sträng men nådefull
med dina barn skall handla
och hjärtats hopp
vid slutat lopp
i salighet förvandla.


Text: Johan Olof Wallin, bearb. 2011
Musik: 1400-talet/Zurich o 1552

Vår Herre, du som sagt oss



1. Vår Herre, du som sagt oss:
"Låt barnen komma fram till mej",
nu i din hand vi lagt oss
med dem som vi har fått av dej.
I kärlek gör oss trygga,
vår håg, vår vilja stärk;
om också du vill bygga
välsignat blir vårt verk.
Vår ingång nu bevara,
ge växt och visdom här,
och i din barnaskara
uppta oss alla, Herre kär.

2. Åt skilda håll i livet
ska våra vägar sträcka sej,
men vad oss än blir givet
vårt rätta hem vi har hos dej.
Din sanning må förklara
den uppgift här vi får,
ditt ord må stjärnan vara
som leder oss vart år,
så ska du sist oss samla
i härlighetens ljus,
de unga som de gamla,
som barn där i vår Faders hus. 

Text: Karl Alfred Melin 1880 (31 år), ngt bearb. A.H. 2016
Musik: Hans Kugelmann 1540 (45 år)

Från dig, all nåds och visdoms Gud



1. Från dig, all nåds och visdoms Gud,
vi väntar råd och styrka
att undervisa i de bud
som tryggar folk och kyrka.
I tro och bön
sås livets frön
från ljusets helga länder.
Men utan tro
kan inget gro:
där sås med tomma händer.

2. Vårt kall är högt, vårt verk är stort,
vi själva är så svaga;
där vi från himlen hjälp ej sport,
vi ingenting kan taga.
Så giv oss nåd,
att liv och råd
ej från din vilja viker.
Var barnasjäl
bevara väl,
o Herre, åt ditt rike.

3. Den kunskap du, o Gud, oss gav
om världens ting och under
är strålar från ett ljusets hav
som flödar alla stunder.
Och den som här
har sanning kär
får kraft som du vill öka
att först av allt,
som du befallt,
dig och ditt rike söka.

4. Välsigna oss, giv ljus och frid,
giv fröjd i liv och lära.
Bered vårt folk en sommartid,
ditt namn till pris och ära.
Giv tro och dygd
i bo och bygd,
giv kärlek, mod och hälsa.
Vi tror att du
i nåd ännu
vill folk och kyrka frälsa.


Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2011
Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)

Fridens Gud, oss frid förläna




1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dig troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.


Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

Jesus, lär mig rätt betrakta



1. Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mig:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.

2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.

3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mig ur faran för,
när din röst hos mig jag hör,
o, då känner jag dig vara
och din härlighet förklara.

4. Dock, när tanken dig vill hinna
i det ljus som höljer dig,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.

5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord.
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
ej till dig kan lyfta sig,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.

7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
så vi ett med dig må vara,
dig i allt vårt verk förklara.


Text: Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.
Musik: Genéve 1551

Vad inte ens en klok och lärd



1. Vad inte ens en klok och lärd
kan helt och fullt begripa,
det låter Gud i denna värld
sitt folk var dag predika:
Att han allena Konung är,
hög över alla gudar,
och sej har uppenbarat här
för hedningar och judar
- ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn
är Fader, Son och Ande.
Han öppnat för envar sin famn,
vi känner nu den Sanne.
Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud
han givit sej tillkänna,
som den som stiftat lagens bud
men också nåd vill sända
och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet
sin Son, sin avbild, födde,
som oss till liv och salighet
på jorden led och blödde,
och Anden sedan evig tid
går ut från dessa båda.
Gud give oss sin nåd och frid,
att vi må honom skåda
i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992
Musik: Richard Norén (1847-1922)

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag




1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mig nära och fjärran.
Hur skall jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herran?
Gud vare mig syndare nådig.

2. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud vare mig syndare nådig.

3. Vart skall jag mig vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mig slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud vare mig syndare nådig.

4. O Gud, mig ej bort från ditt ansikte driv
och tag ej ifrån mig din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud vare mig syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mig ej må bliva förspillt.
På dig jag förtröstar och beder:
Gud vare mig syndare nådig.



Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Franzén Frans Michael 1814 (42 år), ngt bearb.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624

Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat



Alt koral:



1. Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat,
har oss besökt och våra bojor krossat!
Han salighetens horn upprättat har
i Davids släkt i dag för alla dar.

2. Vad heliga profeter har förkunnat
för länge sedan, har han nu oss unnat.
Han frälsar oss från fiendernas hot
och ifrån dem som hatfullt står oss mot.

3. Han tänker på förbundets rika gåva,
på den barmhärtighet han velat lova.
Han minns den ed som i förgångna dar
vår fader Abraham han svurit har.

4. Oss alla vill han göra fria, rena
att utan fruktan villigt honom tjäna
i helighet, rättfärdighet och frid
inför hans ögon all vår levnads tid.

5. Han sänt Johannes till att väg bereda
och Israel till Herren Kristus leda,
som bär vår skuld, oss renar i sitt blod.
Ja, Gud är nådig, kärleksfull och god.

6. Rättfärdighetens sol skall uppenbaras
och här för oss i dödens natt förklaras.
Så skall den leda oss på fridens stig.
O Gud i himlen, ära vare dig!


Text: Sakarias (Luk. 1), Lars Stenbäck 1865, bearb. finlandssvenska psalmboken 1986 (nr 302)
Musik: Peter Sohr 1668 alt. "Bliv kvar hos mig" eller "Vad Jesus gjort, jag aldrig kan beskriva"

Hur ska jag till målet hinna




1. Hur ska jag till målet hinna,
jag som ofta tvivel bär?
Hur ska jag väl övervinna
fiendernas starka här?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
I hans namn jag kraft ska finna,
mod hur svag jag själv än är.

2. Hur bestå i varje fara,
som i livet möter mej?
Hur ska jag min fot bevara
från de hot som döljer sej?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
"Han", så hör jag ordet svara,
"kan fullkomligt frälsa dej."

3. Hur ska jag väl kunna häva
allt det onda i mitt bröst,
själviskhetens stämma kväva,
tvivlens och bekymrens röst?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Jag behöver inte bäva:
Jesus kan, det är min tröst!

4. Vem besegrar syndens lågor,
där så mången själ förbrann?
Vem förjagar dödens vågor,
där så månget hopp försvann?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Svar jag hör på livets frågor
i Guds eget ord: "Han kan!"


Text: Erik Gustaf Bohman 1916 (42 år), bearb. A.H. 2010
Musik: Jöns Sonesson 1917 (48 år)

Kom, Jesus, var oss alla när

Maran ata: Du vår Herre, kom!



1. Kom, Jesus, var oss alla när
och hjälp dem som gått vilse här.
Dem kalla åter till din famn,
som är vår enda säkra hamn.

2. Ja, för dem fram till tro på dig,
att helt på dig förlita sig.
Den minsta tro behåll vid liv
och med din Ande styrka giv.

3. De sorgsna trösta, Jesus kär.
De sjuka med din kraft var när,
förkorta smärtans svåra tid,
de ångestfyllda fyll med frid.

4. Till döpta barn i gudlöst hem
giv ordets ljus och bistå dem
som blir förföljda för sin tro.
Sätt gräns för ondskan, giv dem ro.

5. Oss led så att vi alla når
till himlen där de trogna får
i himlakör - halleluja! -
lovsjunga dig. Maran ata!


Text och musik: Hakon Långström 1986 (40 år)
[publ. med tillstånd]

Så stilla, så sval, så läkande skön



1. Så stilla, så sval, så läkande skön
är din närhet, o Jesus, min Gud.
Besvarar så ljuvt min ordlösa bön
med din närhet du gör, o min Gud.

2. O mäktige Herre, änglarnas kör
får du höra vid tronen var dag.
De svagaste böner ändå du hör
och du kommer till den som är svag.

3. När du är mig nära vila jag kan
i den frid som du giver så rikt.
Låt strömma från dig en läkande kraft,
när jag fattar din mantelfålls flik.


Text och musik: Hakon Långström 1987 (41 år)
[psalmen publicerad med tillstånd]

Hör du till Jesu vänner



1. Hör du till Jesu vänner,
men här i tiden känner
betryck och sorgsenhet,
tag till dig löftesorden
de trogna här på jorden
har fått till tröst och salighet.

2. Var dag tills livet slutar
i tro du får dig luta
tätt intill Jesu bröst.
Med dem han lovat vara
som är Guds barnaskara,
de får som lyssnar till hans röst.

3. I livet här på jorden
du stava får på orden:
"Min nåd för dig är nog."
Den nåden Jesus vunnit
med blodet som har runnit,
när på ett kors han för dig dog.

4. Minns hur en Guds apostel
av plågor lida måste
när Satans ängel slog.
I bön tre gånger gick han
till Herren och så fick han
det svaret: "Herrens nåd är nog."

5. Den lagen är gudomlig
att kraften blir fullkomlig
i själva svagheten.
Gud vill oss här bevara
för högmods stora fara,
så "nåd är nog", han säger än.

6. Vad än dig sker i livet
är löftet till dig givet:
det går den trogne väl.
Vad svårt dig än kan hända,
skall Herren för dig vända
allt till det bästa för din själ.


Text: Hakon Långström 1986 (40 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)

O törnekrönte Herre



1. O törnekrönte Herre
på väg mot Golgota,
längs smärtans väg du föres
i fridens, Salems stad,
längs mörka, trånga gränder
bland rop och skratt och gråt.
Vem inser vad som händer,
vem är här som förstår?

2. Jag ser dig, Jesus, falla
tungt under korsets trä.
Du bar det för oss alla,
det tvingar dig på knä.
Fast det är vi som skulle
för dig här falla ner
och tillbe dig, vår Herre,
blott smärta vi dig ger.

3. Nu Simon från Kyrene
det tunga korset bär
i bullret och i trängseln.
Han därtill tvingad är.
Ja, tvingad är den ende
som någon hjälp dig ger.
Vi andra bort oss vände,
vi ville inte se.

4. Jag skulle velat torka
ditt slagna ansikte
med mjuka linnedukar
och någon lindring ge
i all den svåra plåga,
som människor dig bragt.
Men skulle jag ha vågat?
Vad skulle makten sagt?


Text: Hakon Långström 1992 (46 år)
(publ. med tillstånd)
Musik: Hans Leo Hassler

På Gud som åt fågeln bereder




1. På Gud, som åt fågeln bereder
ett bo i den grönskande lund
och över oss människor breder
sin nåd liksom himmelens rund,
vår lycka och ro får vi bygga
och glada till honom oss trygga,
som helgat vårt äkta förbund.

2. Vi knutits av Gud vid varandra
med dyraste bandet på jord.
Vi även fått nåden att vandra
tillsammans till Frälsarens bord.
O, må vi ej se oss tillbaka,
men båda den vila få smaka,
Gud lovat sitt folk i sitt ord.


Text: Svante Alin (1852-1931), ngt bearb. 2011
Musik: Kangasala 1623

Så vill vi nu säga varandra farväl



1. Så vill vi nu säga varandra farväl
och önska Guds frid till varandra,

Guds frid både morgon och kväll åt var själ
som ber för sej själv och för andra
att Kristus blir kvar

hos oss när vi far,
och när vi från världen ska vandra.

2. O hjälp oss, Gud Fader,
och hjälp oss, Guds Son,
så lyckligt vi målet kan hinna!
Guds Ande, vår tröstare ovanifrån,
låt kärlekens eld i oss brinna!
Att kämpa oss lär
i prövningen här,
så vi livets krona kan vinna!


Text: Martha Clausen f. Rasmussen på Langeland 1843 (28 år) - död 1846 i Wisconsin
Melodi: Johan Christian Gebauer 1852 (44 år)

J C Gebauer på äldre dagar:

Se nådigt till vår kyrka




1. Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god.
Giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar,
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

2. Giv kraft till våra präster
att samla till Guds hjord,
att största vikt de fäster
vid Herren Jesu ord:
Gör lärjungar av alla
som bor i denna värld.
Ja, rätta präster kalla
till Herrens stora skörd.

3. Lär kyrkans folk rätt lära
vart barn som blivit döpt.
Guds ord låt rätt frambäras
till dem som Jesus köpt
så dyrt, att de må vandra
mot himlens mål var dag
och älska högt varandra
i väntan på Guds dag.

4. Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

5. Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.

Text och musik: Hakon Långström 1986 (40 år)

(publ. med tillstånd)

Gör porten hög



1. Gör porten hög, gör dörren bred
och djupt i stoftet böj dig ned:
din Gud och Frälsare det är
som på ditt hjärta klappar här.
Höj upp din röst med helig fröjd,
stäm upp din sång till himlars höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär,
som komma vill och bli mig när!

2. All sällhet Jesus med sig för.
All nåd han dig av hjärta gör.
Hans krona är av helighet,
hans spira av barmhärtighet.
På all din jämmer gör han slut
och all din skuld han plånar ut.
Dig vare pris, o Jesus Krist,
som hjälper mig i all min brist!

3. Du stad är säll, du land står bäst,
som denne konung får till gäst.
I dig finns kärlek, hopp och tro,
då Jesus själv vill hos dig bo.
Han främjar dina verk i nåd
och är dig när i råd och dåd.
Dig vare pris, o Jesus mild,
som från de trogna ej är skild!

4. Gör porten hög, gör dörren bred:
ditt hjärta till hans boning red.
Låt tron han tänt få brinna klar
och vaka, bed och redo var!
Han kommer snart, han närmar sig
att med all nåd bekröna dig.
Dig vare pris, o Jesus kär,
som mig så mild och nådig är!

5. Kom snart till mig, o Jesus kär!
För dig mitt hjärta öppet är.
Kom in med nåd och salighet
och stanna kvar i evighet!
O Jesus, giv en stadig tro
och hjälp mig till din himlaro!
"Jag kommer snart, o kära själ!"
Ja, amen, kom, nu är mig väl.

Text: Georg Weissel 1623 (33 år, till invigningen av en kyrka i Königsberg), bearb. 1642, övers. Jakob Arrhenius 1694, Johan Olof Wallin 1816, ngt bearb.
Musik: Svensk 1697

Han kommer i sin kyrka





1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herren sår.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.


Text: Paul Nilsson 1905 (39 år) Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut även hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Vi tackar dig, o Herre Krist



Alternativ melodi:



1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
Amen.


Text: Nicolaus Selnecker 1578 (48 år), övers. 1610, Johan Alfred Eklund 1912, 1934
Musik: Hymnmelodi från 300-talet



[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Höga kors, du enda ädla



1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.


Text: Crux fidelis, ur Pange lingua av Venantius Fortunatus (530-609), Johan Alfred Eklund (1864-1945)
Musik: Darmstadt 1698

Det dukas i himlarnas rike ett bord




1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike!

2. Dit kommer ej den, som sitt eviga väl
vill köpa med tanke och vilja,
som menar sig själv kunna frälsa sin själ
och själv sig från synderna skilja.
Säll den som har rum i Guds rike!

3. Men ordet om nåden det kallar oss än
och ljuder med makt över landen.
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,
när kallelsens tid är förhanden!
Säll den som har rum i Guds rike!

4. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike!

5. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

6. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.


Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. mel. av Jonas Andersson

Är Gud i himlen för mig



1. Är Gud i himlen för mig,
må allt gå mig emot,
platt ingen skada gör mig
all världens våld och hot.
Vad hjälper mot mig strida
med än så mäktig här,
om Gud är på min sida
och jag har honom kär?

2. Min tillförsikt jag grundar
på Kristus och hans blod.
Vad än i tiden stundar,
han ger mig frid och mod.
I livets svåra lägen
han är mitt fasta stöd.
Han följer mig på vägen,
han giver livets bröd.

3. En boning han bereder
åt mig i Faderns hus,
han dag från dag mig leder
och skänker livets ljus.
Den han ur domen tagit
skall ej i döden dö,
den han från synden tvagit
blir vitare än snö.

4. Hans Ande i mitt hjärta
med tröst och kraft skall bo,
fördriva sorg och smärta
och giva själen ro.
Om sig bekymmer hopa
han ger de rätta råd.
Han lär mig Abba ropa
i barnaskapets nåd.

5. När stum är hjärtats trängtan
och tungt är själens kval,
han talar ut min längtan
i outsägligt tal.
Och fuktar än med tårar
jag varje dag mitt bröd,
min Jesus mig utkorar
till frälsning ur all nöd.

6. Ej lidandet och nöden,
ej tidens lust och fröjd,
ej livet eller döden,
ej djuphet eller höjd,
ej onda makters vilja,
ej list, om än så stor,
kan från Guds kärlek skilja
den som på Kristus tror.

7. Min själ av fröjd må sjunga
och icke sörja mer,
nu jubla kan min tunga,
ty sommarsolen ler.
Min sol, du evigt klara,
min Herre Jesus kär,
kom du att uppenbara
vad i Guds himmel är.


Text: Paul Gerhardt 1656 (49 år), Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år)

Från Gud vill jag ej vika




1. Från Gud vill jag ej vika,
han viker ej från mej,
och han ska ingen svika
som överlåter sej.
När arbetsdagen gryr
han till mitt kall mej leder
och vilan mej bereder
när aftonsolen flyr.

2. När ingen kan mej råda
och ingen hjälpa mer,
jag upp till Gud får skåda,
han ensam hjälpen ger,
han för mej ut ur nöd,
ur frestelse och fara,
han sliter syndens snara
och frälsar mej från död.

3. På honom vill jag bygga
i prövningarnas år
och mej vid honom trygga,
tills sorgens tid förgår.
Det är mitt vissa hopp:
han allt till godo vänder.
jag lämnar i hans händer
min ande, själ och kropp.

4. Jag honom vill åkalla
i all min skuld och brist.
Av kärlek till oss alla
han gav oss Herren Krist.
Jag därför säkert vet,
att med sin Son han skänker
mer än jag ber och tänker 
för tid och evighet.

5. All världen ska förbrinna
med all sin glans och prakt
och hastigt ska försvinna
dess rikedom och makt.
Men till sin härlighet
ska Gud de trogna spara,
hans makt ska dem bevara
i tron till salighet.

6. Min själ ska frigjord föras
till evighetens ro,
där ingen gråt ska höras
och ingen smärta bo,
där, löst ur syndens garn,
jag blir Guds änglars like
och ärva får Guds rike
med Faderns rätta barn.

7. O Fader, du oss tage
bland barnen i din famn.
Vår lovsång dej behage
i ende Sonens namn.
Din Ande, god och vis,
i nåd oss härliggöre
och oss till himlen före,
ditt namn till lov och pris.


Text: Ludwig Helmbold o 1564 (32 år), sv. övers. Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), bearb. A.H. 9/4 2016
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572

Ett enda, Jesus, önskar jag




Ett enda, Jesus, önskar jag:
följ med och led mej varje dag
och mej på vägen skydda.
I mörker var mitt klara ljus,
i fattigdom mitt rika hus,
i storm min lugna hydda.
Var min stav
till min grav,
dryck och föda
ro i möda,
allt i alla.
Sist min själ till himlen kalla.


Text: Johan Possieth 1709, bearb. 2011
Musik: A.H. 1991 (21 år)

Kom, helge Ande, med ditt ljus



1. Kom, helge Ande, med ditt ljus,
församla oss till Herrens hus
att vi må Kristus hylla.
O kom att alla trognas bröst
med evangelii nåd och tröst,
med tro och kärlek fylla.
Fridens tolk,
lär allt folk
när och fjärran
känna Herran,
lär oss alla
allas Fader rätt åkalla.

2. Ett hopp, en tro, ett dop, en Gud,
så kring vår jord med fröjdeljud
bekännelsen må höjas.
I skaran av Guds Israel
må blott ett hjärta och en själ
och blott ett sinne röjas.
Fridens ord,
nådens bord
kraft oss give
och oss drive,
Gud till ära,
att varandras bördor bära.

3. Ack, ännu varar stridens nöd,
till seger över synd och död
oss med din kraft omgjorda.
De säkra väck, de svaga stärk,
ditt påbegynta goda verk
till Kristi dag fullborda.
Ande god,
hopp och mod,
fridens styrka
giv Guds kyrka
här i tiden,
samla henne sist i friden.


Text: Johan Hjerten 1814(?), Johan Alfred Eklund 1914 (51 år)
Musik: Andreas Holmberg 1991

Så tag nu mina händer



1. Så tag nu mina händer
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.
Ditt barn i nåd ledsaga,
min väg är svår.
Jag vill ett steg ej taga
där du ej går.

2. Ja, låt mitt arma hjärta
en gång få ro,
åt dig i fröjd och smärta
sig helt förtro,
och låt ditt barn sig luta
intill ditt bröst
och sina ögon sluta
och finna tröst.

3. Får jag ej strax förnimma
ditt starka stöd,
jag ser dock målet glimma
ur natt och nöd.
Så tag då mina händer,
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.


Text: Julie von Hausmann 1862 (37 år), Johan Alfred Eklund 1917 (53 år)
Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år), eller alternativ "solomelodi".


[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Nu gläd dig du Sions förskingrade skara



1. Nu gläd dig, du Sions förskingrade skara,
din framtid är rik och skön!
Din Gud skall församla sitt folk och besvara
det kämpande hjärtats bön.
Sin spira han höjde
ur Israel opp;
dess anblick dig fröjde
och vare ditt hopp!
Dess strålande glans skall i evighet vara
och bringa dig himmelsk lön.

2. O härskarestav, du din skönhet ej vinner
av guld eller ädelsten,
men morgonens gyllene prakt dig ej hinner,
ej solen i middagssken!
Ej Libanons cedrar
dig ärofull gjort.
Den Högste förnedrar
vad världen har stort.
Men utvald av Honom din härlighet brinner
så underbart hög och ren.

3. Välsignad sig höjer ur Jakob en stjärna,
en spira ur Israel.
Ett fridens banér skall Guds menighet värna
i trygghetens eviga tjäll.
Guds heliga händer
nu fatta dess stav,
och riken och länder
besegras därav.
De heliga bo i dess strålar så gärna
och skåda Immanuel.

4. Hans konungaspira är frälsningens spira
och kärlek och nåd är dess glans.
Och levande tro och gudaktighet vira
omkring den en evig krans.
Och själen sig svingar
till Barnet så glad,
och lovsången klingar
i Betlehems stad.
Ja, lovom den Konung, vars högtid vi fira,
ty riket och makten är Hans.

5. Se, jorden den vida Hans välde skall skåda
och död blir i liv förbytt.
Och Gud sitt förlorade barn skall benåda,
den Gud som gör allting nytt.
Då helas och skäras
en blödande värld;
i elden förtäras
dess blodiga svärd.
Och riket av Gud ibland folken skall råda
och mörker och nöd ha flytt.


Text: Erik Gustav Bohman 1930, fritt efter Bileams profetia (4 Mos. 24:17), ngt bearb. 2011.
Musik: Andreas Holmberg 2011 (41 år)

Förlossningen är vunnen



1. Förlossningen är vunnen:
Guds Son från evighet
av Fadern är upprunnen
till världens salighet.
Han är den morgonstjärna
som lysa kan och värna
i mörker och i kval.

2. Han människa är vorden.
En lovad nådetid
har uppgått över jorden
med ljus och hopp och frid.
Nu dödens makt är krossad
och syndens boja lossad
och öppnad himlens port.

3. O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

4. Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk som sällt skall ärva
det rike du berett.

5. Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra,
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.


Text: Elisabet Cruciger 1524 (24 år), övers. Olavus Petri 1536 (43 år), Johan Åström 1816 (49 år)
Musik: 1400-talet / Erfurt 1524 - hör gärna J S Bachs version av koralen!