fredag 22 april 2016

Kärleken är ljusets källa



Alt. koral:


1. Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.

2. Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.

3. Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.

Text: Nikolaj Severin Frederik Grundtvig 1853 (70 år), övers. A.H. 3/7 2014
Musik: Wolfgang Wessnitzer, alt. Ludvig Mathias Lindeman 1862 (52 år)

Lär mej, du skog, att vissna glad



1. Lär mej, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad.
En bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd ska stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

2. Lär mej, du fåglars glada tåg
att dra iväg med lustfylld håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
når fram från köldens länder.

3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren också mej berett,
där du dej uppåt svingar.
I går dej puppan inneslöt,
i dag du glad din boja bröt.
Min själ får också vingar.

4. O Jesus Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
ge mej ditt liv, så även jag
kan efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.

Text: Adam Oehlenschläger, bearb. A.H. 22/4 2016
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

tisdag 19 april 2016

Gud vare tack och ära



Alt. koral:


1. Gud vare tack och ära 
för helga änglars vakt!
Ej satan ska förfära
med all sin list och makt!
Han tänker nog mej sålla
som vetet på vår jord,
men Gud ska mej behålla,
det säger mej hans ord.

2. De starka himmelskämpar,
o Gud, förordna hit!
När satan mot mej stämplar
till dej jag satt min lit.
Så ställ dem vid min sida
som fordom Jakobs här
och låt dem för mej strida
som för Elisa kär.

3. Då ängeln gav i nöden
Elia mat en kväll,
då änglar ifrån döden
fick rädda Daniel,
låt dem mej ta vid handen
som Lot ur eld och glöd,
som Petrus ifrån banden,
som Paulus ur hans nöd.

4. Min synd har jag begråtit
och funnit nåd hos dej,
ja, du har allt förlåtit
så änglar fröjdat sej
med jubelrop som hördes
i hela himmelen,
när fallna barnet fördes
till frid och ljus igen.

5. När livet ska upphöra,
gör vilan lyckosam,
låt änglarna mej föra
till ro hos Abraham.
När du till doms ska komma,
låt mej i himmelrik
med alla dina fromma
bli dina änglar lik.

onsdag 13 april 2016

Herre Jesus, du är vägen




1. Herre Jesus, du är Vägen,
som till Faderns rike för.
Salig den dej följer trägen
och din vilja villigt gör,
den till sist med dej ska få
in i himlens glädje gå.

2. Du är Sanningen den klara,
evigt dina ord består.
De för oss kan uppenbara
vad vi ej med tanken når:
Guds barmhärtighet och nåd
och hans djupt fördolda råd.

3. Herre Jesus, du är Livet,
salig den som på dej tror,
den som allt av nåd blir givet,
i vars hjärta själv du bor.
Bo hos oss och för oss bliv
Vägen, Sanningen, vårt Liv!

Text: Edvard Evers 1917, ngt bearb. 2013
Musik. Svensk 1697

måndag 11 april 2016

Vi prisar dig (Gloria och Laudamus)

(P) Ära åt Gud i höjden
och frid på jorden
bland människor som han älskar.




* Vi prisar dig
vi tillber dig,
vi tackar dig för dina verk.
Herre Gud,
Evige Konung,
vår himmelske Fader.
Herre, Guds Son, vår Broder,
Jesus Kristus.
Helige Ande,
livets Källa, vår hjälp och tröst.
Amen.


Musik: Rikard Norén 1897

O min Jesus, dit du gått




1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 

2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 11/4 2016
Musik: Johann Crüger

söndag 10 april 2016

Min själaherde, Gud och man



Alt. koral:
  


1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. Herdesöndagen (10/4) 2016
Musik: Tjeckisk 1576/hos Michael Praetorius 1620, alt. Andreas Peter Berggreen

torsdag 7 april 2016

Herren är min herde god




1. Herren är min herde god, 
mej ska inget fattas. 
Han mej för till källans flod, 
när av törst jag mattas. 
Han mej än upplivar väl 
på de ängar gröna, 
där en ljuvlig ro min själ 
i hans vård får röna.

2. Far jag vilse hör han mej,
vill mej hemåt bära, 
rätta vägar för han mej, 
ja, sitt namn till ära. 
Inte ens för död och grav 
jag behöver bäva: 
Du är med, din käpp och stav 
kan min fruktan häva.

3. Med din stav, ditt ord och råd 
du mej troget leder, 
och ett bord av idel nåd 
du åt mej bereder. 
Godhet, nåd ska följa mej 
hela levnadsdagen,
sedan blir jag upp till dej 
i din boning tagen.




Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år), bearb. A.H. 6/4 2016
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år)

Herren min gode herde är




1. Herren min gode herde är,
ingenting ska längre fattas mej!
Han är den som leder
mej till gröna ängar
och till vatten där jag finner ro.

2. Jag fruktar inte något ont,
inte ens i dödens mörka dal.
Herre, du är med mej,
i min nöd du ser mej,
och din käpp och stav, de gör mej trygg.

3. Då mina fiender ser på
dukar Herren upp sitt bord för mej.
Bara goda gåvor
ger han alla dagar,
evigt ska jag i hans hus få bo.



Text: Kung David (Psalt. 23), bearb. A.H. efter norsk förebild 2008
Musik: Folkmelodi (Davids egen mel. tyvärr förkommen).

onsdag 6 april 2016

Så skön en väg ej finns på jord






1. Så skön en väg ej finns på jord
som när vi med varandra
till samme Herres hus och bord
i Andens enhet vandrar.
Så stort att få i samma tro
som syskon här på jorden bo 
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara!

2. En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder!
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

3. Fast Guds församling bristfull är
och ingen ren vi finner,
har Herren dock sin vingård kär
och sitt förbund i minne.
Med ord och Ande här han bor,
han frälsar alla dem som tror.
Han söker sina vänner
där man sin brist bekänner.

4. Din äran är, vår Herre huld,
för om du vakt ej hölle
och ej förläte all vår skuld
allt snart i spillror fölle.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
dej inte från oss dragit,
ditt ljus ej från oss tagit.

5. Med dej vår kyrka väl består,
när hon med dej vill strida.
Av dej välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
bekänna rätt ditt stora namn.
Från land och folk och rike
din Ande aldrig vike.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909, bearb. A.H. 6/4 2016 (Britt G:s bearbetning, SvPs1986 nr 401, är bättre, men upphovsrättsskyddad).
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (David Wikanders koral är bättre, men noterna är upphovsrättsskyddade).

lördag 2 april 2016

Jesus, dej i djupa nöden



Alt. koral:
   


1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,  
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du ock den fallne åter 
med en blick upprätta kan.
Denne då likt Petrus gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag dej vållat sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du är hos mej än!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817, bearb. A.H. 2/4 2016
Musik: Svensk 1697

Min själ ska lova Herren



1. Min själ ska lova Herren, 
och allt som är i mej hans namn. 
Han är ej från oss fjärran, 
han möter oss med öppen famn. 
Han all vår synd förlåter 
och helar all vår brist, 
till nåder tar oss åter, 
hans ord är fast och visst. 
Vår ungdomstid han mättar 
med glädje utan tal 
och ålderns börda lättar 
och hjälper oss i dödens kval. 

2. Var dag han oss förkunnar 
sin helga lag, sin vilja god, 
och i sin nåd förunnar 
oss till det goda kraft och mod. 
Han kärlekslöst ej tuktar 
och sen till vrede är, 
mot dem som honom fruktar 
hans nåd oändlig är, 
han den så högt befäster 
som himlens ljusa bloss; 
som öster är från väster, 
så långt tar han vår synd från oss. 

3. Som sej en far förbarmar 
och barnens fel förgäter snart, 
så Gud i sina armar 
oss tar och tröstar underbart. 
Han vet vårt svaga väsen, 
av stoftet är det gjort, 
vi blomstrar såsom gräsen 
och vissnar lika fort. 
När blåsten blomman hinner 
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner, 
här hjälper inte konst och makt. 

4. Men Herrens nåd, den varar 
i både tid och evighet 
mot dem som honom svarar 
och söker hans rättfärdighet. 
Allt hör ju till hans välde, 
hans tron i himlen står, 
ni änglar som er ställde 
till Herrens tjänst och vår, 
allt jorden fått att bära 
på Herrens skaparbud, 
kom, sjung till Herrens ära, 
ja, låt oss alla prisa Gud!

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. 1986, 2016
Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca), ngt bearb.