torsdag 30 oktober 2014

Jag har en underbar tjänst hos Gud




1. Jag har en underbar tjänst hos Gud,
att sköta träget och stilla,
där arbetskläderna är min skrud
och trohet krävs i det lilla.
Ja, skall jag en gång det stora få,
jag måste trogen min uppgift stå,
i Jesu fotspår med lydnad gå
//: och leva i Jesu vilja ://

2. Och när jag frågar mej varje dag:
"vad skulle Jesus nu göra?"
så ger han kraft att ta nya tag,
att leva enligt min lära.
Om av och till det blir vardagsgrått
och det jag gör verkar trist och smått,
med bön och bibel blir allting gott
//: för Jesus är själv mej nära ://

3. I allt Guds vilja är underbar,
han har vid Ordet sej bundit,
där ädelstenar och guld jag har
till livets byggnadsverk funnit.
Och när jag en gång till svars blir ställd
och domen över mitt liv blir fälld,
Guds verk i mej består provets eld
//: allt annat har snart förbrunnit ://

4. Så är mitt arbete stort för Gud
som kallat mej till mitt yrke,
där arbetströjan är helgad skrud
och arbetsplatsen min kyrka.
Så har jag hos mej Guds frid och fred,
till allt jag gör stiger änglar ned,
all Guds välsignelse har de med,
//: som dagen så är min styrka ://


Text: Matias Orheim 1909 (25 år), övers. A.H. 1992, 2006
Musik: Matias Orheim

O låt mej få vara en liten kvist




1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av himmelens dagg från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om grenen då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Text: Sigvald Skavlan, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Nils Lindhjem, arr. Fartein Valen

En åldrig Jakob sin Josef mister





En gång dö, och sedan domen.
PAULUS

1. En åldrig Jakob sin Josef mister,
och Jonatan ifrån David går,
och pressat bröst i en suckan brister,
som ingen tröst i all världen får!
Och Rakel gråter
de kära späda
och sig ej låter
av något gläda;
ty ute är med vad dyrast var
för hennes hjärta och hennes dar.

2. Men Gud är kärleken. - Lugnen eder,

betryckta hjärtan, och fatten hopp!
Det korn, I laden i jorden neder,
i gyllne skördar skall spira opp!
O, vad I laden
med sorg i graven,
vad kärt I haden,
vad kärt I haven,
det är ej borta - men dock ej där,
det är hos Honom, som evigt är!

3. I Honom lever allt liv, och röres

all kraft, och tänder sig klart allt ljus.
Hans kärlek famnar ock det, som föres
till andra boningar av Hans hus.
Se genom dimman,
du barnasinne!
När även timman
för dig är inne,
så kallar Fadern. Men i vår tid
med trohet verka och tåligt lid!

4. Dröj, lik Maria, med känslor rena,

vid Jesu fötter, och hör och bed!
Se upp till korset, som Magdalena,
där nåden blickar till ångern ned!
Johannes! slut dig
till Vännens hjärta!
Han tager ut dig
ur tvång och smärta,
till helig frihet och salig fröjd
uti sitt himmelska rikes höjd.

5. Väl dem, som redligt det ädla velat,

det rätta sökt och det milda tänkt,
som älskat mycket, fastän de felat,
då mycket blivit dem efterskänkt!
De här ej blivit
allt vad de skulle;
men änglar skrivit
- o Kärleksfulle! -
vad genom dem uti minsta mån
den världen glätt som de kommit från.

6. De hava hållit sig vid det ena,

att frukta Herran, och intet mer:
de hava tvagit sin' kläder rena
uti det blodet, som oskuld ger.
All strid är lyktad,
all synd förlåten,
och oron flyktad,
och stillad gråten.
Den store Fadern vet deras namn —
och trötta sjunka de i Hans famn.

7. Så fridfullt de uti Herren somna,

så fröjdfullt hälsa de Herrans dag:
De ur bedrövelse äro komna
och undan ödenas alla slag.
Ej mera fångna 
I jordebanden,
de äro gångna,
så talar Anden,
ur mödans träldom till fridens hem,
och deras gärningar följa dem.

8. De äro gångna! De gingo tida

till rätta hemmet i Fadrens hus.
De skola bo i den staden vida,
där sol och måne ej skifta ljus:
Ty klara solen
är Han, som råder
från höga stolen,
och ser i nåder
till allt, som rum i den staden fick -
och liv och salighet är Hans blick!

9. Och rum för alla, som tro och hoppas,

för alla rum uti himlen är.
Och som när fikonaträdet knoppas,
I veten sommaren vara när;
alltså I kännen,
då dagen svalkas,
hur Himlavännen
till eder nalkas,
och för till rummet, som Han berett,
där I med honom förbliven Ett.

10. Då dagen svalkas och skuggan breder

kring edra dalar och berg sitt flor,
så kommer Han och förlossar eder,
vars makt är såsom Hans kärlek stor.
De ögon trötta,
en stund de somna,
de verktyg nötta,
en stund de domna.
En annan stund, till ett annat lopp
I edra huvuden lyften opp.

onsdag 29 oktober 2014

För alla helgon som i kamp för tron



1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!


Text: W Walsham How 1864 (41 år), Nathan Söderblom 1911 (45 år)
Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan den senare melodin inte publiceras här än, men här kan du höra Walter Arties och Adventist Classics visa hur den kan låta med lite upphottat intro]

lördag 11 oktober 2014

Kom inför Herren




1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665


[Paul Nilsson har varit död i drygt 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

torsdag 9 oktober 2014

Min Jesus ifrån Nasaret




1. Min Jesus ifrån Nasaret, 
min bäste vän i evighet, 
som är för mej på korset död 
och friat mej från synd och nöd. 

2. Nu går jag på ditt löftesord 
till nya testamentets bord. 
Så full med tusende besvär 
jag kommer till dej, Herre kär. 

3. Du är mitt liv, min hälsas Gud, 
rättfärdighetens dyra skrud, 
min frihet är du, Jesus Krist, 
från dödens våld och satans list. 

4. Så vet jag ingen annan råd 
än be om nåd som idel nåd 
för mej, den störste syndare, 
till syndernas förlåtelse. 

5. Upplys mitt mörka själahus 
med nådens ord, ditt rika ljus, 
som sagt och evigt säga skall 
hur du har botat Adams fall. 

6. Förändra allt, som inom mej 
med viljan din ej passar sej. 
En salig del och styrka giv 
i din försonings död och liv. 

7. Som du är gjord av Gud till min, 
så gör mej evigt ock till din! 
Du vare all min sol och dag, 
din helga vilja mitt behag. 

8. Välan, så träder jag nu fram 
till hela världens påskalamm, 
som blev för mej och världen död 
men nu är livets brunn och bröd. 

9. Jag tar och äter, dricker dej 
och du förenar dej med mej. 
Min Skapare, min Frälserman, 
ej större nåd mej hända kan. 

10. O vilken höjd av nåd för mej! 
Min tankekraft förlorar sej. 
Du, Gud och människa, skall ha 
ett evigt tack. Halleluja!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.
Musik: Waldemar Rudin

tisdag 7 oktober 2014

Dagen går med raska steg




1. Dagen går med raska steg, 
dagens barn får ila. 
Aftonsolen bringar fred, 
nattens stjärnor vila. 

2. Lyckan gäckar stora, små, 
leker med sin tärning. 
Lyckligast att vila på 
är fullbordad gärning. 

3. Litet stora, mindre små 
orkar göra färdigt. 
Viljan ser vår Herre på, 
vad är mänskovärdigt? 

4. Lyckans hjul står aldrig still,
många där förtvivlar.
Allting fogas som Gud vill, 
när hos Gud vi vilar. 

5. Blomman bär nog frukt en gång,
höst ska följa sommar.
Dagen är ej gränslöst lång,
aftonstunden kommer.  

6. Hela dagen upp och ned 
vänder lyckans rulle.
Har om kvällen vi Guds fred, 
gick det, som det skulle. 

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 7/12 2013
Musik: C E F Weyse

torsdag 2 oktober 2014

Gud låter sina trogna här



1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider.
Din Ande give kraft och mod,
att vi i frid avlider.
Så sjunger vi med gott behag
vår lovsång på den stora dag
som vi med fröjd förbidar!


Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013