söndag 25 december 2011

Han väcker var morgon mitt öra




1. Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
Det finns inget budskap på jorden
som är mej mer dyrbart än orden 
från Frälsarens välkända röst.

2. Han vet att var timme på dagen
ska frestaren lägga försåt.
Han känner hur lätt jag blir dragen
långt bort på den villande stråt.
Men han som har krafter för andra,
min Frälsare, med mej vill vandra
från morgon till afton var dag. 

3. Så väcks varje morgon mitt öra
av Frälsarens ljuvliga röst,
som bjuder mej uppmärksamt höra
vad han har att säga till tröst,
till maning och varning och tuktan,
att Gud jag må tjäna med fruktan,
med kärlek, med tro och med hopp.

Text: Kämpe Gleerup, bearb. A.H. 2012
Musik: Kangasala 1624

Låt oss alla glada sjunga



1. Låt oss alla glada sjunga
halleluja!
prisa Gud med själ och tunga:
halleluja!


2. Kristus har stått upp ur griften,
halleluja,
enligt löftena i Skriften,
halleluja!


3. Dödens fasa är försvunnen,
halleluja,
mörkrets makt är övervunnen,
halleluja!


4. Han sitt folk nu kan försvara,
halleluja,
hos de sina alltid vara,
halleluja!


5. Gud, vi vill dej evigt lova,
halleluja,
evigt glädjas åt din gåva,
halleluja!


Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år), sv. övers. Petrus Brask 1690, ngt bearb.
Musik: Troligen svensk, tryckt 1697

När till Jordan vår Herre drog





1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 


Text: Martin Luther (1483-1546) "Christ unser Herr zum Jordan kam" , övers. Johan Alfred Eklund och Paul Nilsson, bearb.
Musik: Rikard Norén (1847-1922)

torsdag 22 december 2011

O Gud, vår Herre, vi dej ber




1. O Gud, vår Herre, vi dej ber
att du i nåd till alla ser
som lider marter, kval och hån
för tron på dej och på din Son.

2. Ja, stärk dem i den svåra strid
de kämpar i vår hårda tid.
Var nära dem med frid och tröst,
fyll mörkret med din Andes röst.

3. Den tåresådd de nu bär ut
låt bli en glädjeskörd till slut,
och dem förlös från jordens tvång
till salig fröjd och segersång.

Text: Johannes Johansson 1932, bearb. A.H. 2011 
Musik: Wittenberg 1543

onsdag 21 december 2011

Evigt innan himlens fäste





1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.


2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.


3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.


4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.



5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582

Nu strålar söndagssol från sky




1. Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"

2. I dag gick Kristus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.

3. Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.

4. O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna dig.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

Text: J. Olearius, sv. övers. Johan Alfred Eklund, ngt bearb. 2011
Musik: Carl Nielsen 1914 (65 år)

Till den oförgängligt rika




1. Till den oförgängligt rika
livets källa trår min själ.
Hem från främlingslandets öknar
trår förgänglighetens träl.
Hän jag längtar till mitt hemland,
till min vila och mitt väl.

2. Mot Jerusalem jag skådar
och den helga stadens fröjd
i den högtidssal där guldet
strålar rent i himlens höjd,
där av livets ädelstenar
skönt är valvets båge böjd.

3. Där för alla uppenbaras
livets dolda hemlighet,
där vad djupt i själar dväljes
varje själ i kärlek vet,
en är viljan, en är anden
i Guds stora menighet.

4. Kriste, konung över hären,
som du för i helig strid,
låt mig lösa krigarbältet
och få ingå i din frid.
Låt mig där i livets rike 
tjäna dig till evig tid.

Text: Petrus Damiani (1007-1072) "Ad perennis vitae fontem", sv. övers. Johan Alfred Eklund
Musik: John Goss

Den stora skaran kring Guds tron




1. Den stora skaran kring Guds tron
med segerns palm, i snövit skrud
bär på sin tunga lovets ton
och aldrig tystnar sångens ljud.


2. Från deras ögon Herren själv
har alla tårar torkat av.
Ej finns det sorg vid livets älv,
ej rop, ej plåga, död och grav.


3. De fröjdas att Guds anlet se
och prisa hans barmhärtighet:
Vår Gud må tack och ära ske
från evighet till evighet.


4. En sky av vittnen skådar ned
på oss som än i världen gå.
O själ, dig dag och natt bered
att i den stora skaran stå.


5. Vi oss förtror i Herrens hand.
Den heliga Treenighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
ske tack, ske lov i evighet.


Text: Paul Nilsson
Musik: England 1783

Du Evige, som världen styr




1. Du Evige, som världen styr,
din är den dag, den natt som flyr.
Du skiljer mellan tid och tid
och dagens verk och nattens frid.


2. När morgonrodnad tändes ny,
från himlen viker nattens sky.
Envar sin väg i ljuset ser
och mörkrets makt ej villar mer.


3. Låt oss i tron med glädje gå
ur sömnen fram och redo stå
att börja ljusets verk igen,
att väcka dem som sover än.


4. Du Sol, för anden stråla klar
och gör din kärlek uppenbar.
Dig lovar vi av hjärtats grund
för nådens ljus i morgonstund.


*5. Din är all makt och härlighet,
o Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.


Text: Aurelius Ambrosius 300-t.
Musik: 300-t.

I Jesu Kristi smärta stor




1. I Jesu Kristi smärta stor
den själ som fast på honom tror
kan målet för sin längtan nå
och mättnad för sin trängtan få.

2. Hans smärta aldrig glömmer vi,
i troget hjärta gömmer vi
den törnekrona Kristus bar,
det kors där fast han naglad var.

3. Nu väg till himlen öppen står
för den med Kristus troget går.
För Kristi nöd Gud skonar oss,
hans helga död försonar oss.

4. Dig ärar vi, som korsfäst var
och alla världens synder bar.
Du från all smitta renar oss,
med helgonen förenar oss.

5. Högt prisad vare Kristi nåd,
som lät sig efter Faderns råd
till offerdöd på korsets stam
i helig lydnad föras fram.

*6. Din, Fader, är all härlighet,
all makt i tid och evighet,
med Sonen, vår rättfärdighet,
och Anden, som förklarar det.

Text: Bonaventura 1221-1274 ("In passione Domini"), sv. övers. Johan Alfred Eklund, v. 6 bearb. 2011


När morgonstjärnan framgår skön



1. När morgonstjärnan framgår skön,
o Gud, vi nalkas dig med bön
att än mot ondskans makt och här
vårt hägn för kropp och själ du är.

2. Vid ögats port ställ helig vakt,
att oss ej bländar fåfäng prakt.
Vår tanke och vår tunga styr,
så att vi hat och tvister flyr.

3. Så skall vi då, när solen flytt
och dagen är i natt förbytt
dig bringa lovets aftongärd
och renas vid din altarhärd. 

*4. O Fader, Son och Ande, bliv
hos oss med kärlek, ljus och liv.
Dig, heliga Treenighet,
ske pris och lov i evighet.

Text: 700-talet ("Iam lucis orto sidere"), sv. övers. Oscar Mannström, bearb. A.H. 2011
Musik: Johann Cruger

O Jesus, du som hemlös var




1. O Jesus, du som hemlös var,
lik pilgrim som ej hydda har,
kom in, kom in här i mitt tjäll,
och stanna kvar, snart är det kväll.

2. Blott ensamhet ger ingen ro,
o kom och i mitt hjärta bo!
Du vet det väl: du är den gäst
som där är efterlängtad mest.


3. Ja, dagen snart till ända går
och nattens mörker förestår.
Du som det sanna ljuset är,
förbli i mörkret hos mej här.


4. Allt vad av nåd du givit har
jag anförtror i ditt förvar.
Dej, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.


Text: Angelus Silesius (Johann Scheffler), sv. övers. Edvard Evers, ngt bearb. 2011
Musik: Hakon Långström 1986 (40 år)

O Gud, vår Skapare, vars råd



1. O Gud, vår Skapare, vars råd
gjort himlen till vårt fadershus,
som klädde dagarna i ljus
och gav åt natten sömnens nåd.


2. Vi slutar dagens verk med bön,
med bön vi går till nattens ro.
Låt oss i morgon i vårt bo
få sjunga lovsång, klar och skön.


3. Till dig går vakna själars gång,
dig lovar mänsklig stämmas röst,
dig kärlek ren i troget bröst,
dig hjärtedjupets tysta sång.


4. När dagens portar slutit sig,
låt tron i natten ljuset se.
Låt tron ej smaka mörkrets ve,
men finna ljusets väg till dig.


5. O Fader, Son och Ande blid,
dig av allt hjärta beder vi,
att natt och dag du står oss bi
och frälsar oss för evig tid.


6. Gud Faderns lov vi sjunger här
för Sonens kärlek, Andens nåd.
Treenige, din makt, ditt råd
din kyrka pris och ära bär. Amen.


Text: Aurelius Ambrosius (300-t.), sv. övers. Johan Alfred Eklund (1863-1945)
Musik: 300-t.

I Herrens hand jag lämnar mej




1. I Herrens hand jag lämnar mej
när mina ögon sluter sej.
När jag ur sömnen vaknar opp
är Gud min glädje och mitt hopp.


2. Kär kommer nattens stilla ro
när jag mej Herren fått förtro,
och glad jag ser en dag igen,
när jag med Gud får börja den.


3. Min gode hjälpare är han,
som för all nöd mej skydda kan,
min väktare som hör och ser
när jag ej hör och skådar mer.


4. Jag vet, ja, jag är viss därpå,
att ingen ofärd ska mej nå,
om inte han ger lov därtill
och mej av kärlek pröva vill.


5. Min Gud är stark, min Gud är god.
Så är jag nöjd och vid gott mod.
Gud, Fader, Son och Ande vis
må alla folk ge lov och pris!


Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. 2011
Musik: Carl Nielsen 1914 (49 år)

Det finns i himmel och på jord




1. Det finns i himmel och på jord
ej något lika dyrbart ord
som Jesu namn, vars salighet
når över tid och evighet.


2. I Jesu namn i dopets stund
Gud gjort med oss ett livsförbund.
I detta namn i all vår tid
vi vinner seger, äger frid.


3. Det namnet över alla namn
oss lede till en salig hamn.
O Fader vår, av nåd oss giv
i Jesu namn ett evigt liv.


Text: Edvard Evers, ngt bearb. 2011

O Fader, stor i makt, i råd



1. O Fader, stor i makt, i råd
och oföränderlig i nåd,
du bredde vitt kring jordens rund
ditt klara ljus i morgonstund.

2. En afton rik av nåd oss giv.
Då slutar ej i natt vårt liv.
En helgad död, en krona skön
oss skänk som evig nådelön.

*3. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

Text: Fornkyrklig "Rerum Deus tenax vigor", sv. övers. Johan Alfred Eklund 
Musik: Wittenberg 1544

tisdag 22 november 2011

Du Ord för alla tider




1. Du Ord för alla tider
och evig Gud av Gud,
du Liv för allt som lever,
från dej går ljuset ut,
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld.
O, vilken nåd och glädje
att du, Guds Son, är här!

2. Vem såg din glans och trodde
att himlen var ditt hem,
när du i stallet bodde
i lilla Betlehem?
Jo, herdarna på marken
som dej i krubban fann
har med Maria tackat
för frälsning i ditt namn.

3. Var fanns ditt gudomsvälde,
var fanns din frälsarhand,
när nådens barn man fällde
med bilor, svärd och brand?
Vi såg din styrka, Herre,
vi trodde på dej, Krist,
när vad du gjort för världen
var deras sång till sist.

4. Låt dina vittnen visa
till dej med hand och mun
och dina under prisa
intill den dag och stund
då folk av alla släkten
skall stå inför din tron
och till din ära höja
en evig jubelton!

Nu borde hela jorden




1. Nu borde hela jorden
sej fröjda åt de orden
att Gud är människa
och oss till himlen leder.
Kom, visa honom heder:
lov, pris och tack, halleluja!


2. Kom, låt oss fira helgen!
Låt se ni hellre väljer
er själs än kroppens kost!
Med himlen får vi jubla,
men de i mörkrets kula
har ingen jul och ingen påsk.


3. Se nu den stora dagen
som folket under lagen
så länge väntat på!
Se Herren Gud och Lammet
i krubban och i dammet,
ja, kära du, se solen då!


4. Se solen från det höga!
Det blir som världen föga
tillförne sett en sol,
när härlighetens strålar
båd´ berg och dalar målar
med ljus och glans från nådens pol.


5. Nu templet kom till korta:
förbundets ark är borta
och flyttat till ett stall,
som nu är vigt till kyrka,
där vi får Herren dyrka
och böja knä med världen all. 


6. Blott det att Jesus gråter
och liksom barnen låter,
är nådens ord och skri!
Här får vi höra annat
än lagen som förbannat
och ljuder än från Sinai.


7. En röst som alla gläder,
ett sakta ljuvligt väder
för allas öron är.
Den munnen som med orden
har skapat hela jorden, 
nu diar hos Maria här.


8. Kom vänner allihopa!
Hör änglaskaran ropa
och båda evig fröjd!
Min Jesus, när jag tänker
på friden du oss skänker,
så blir jag både glad och nöjd.


9. Tänk, Skaparen är bliven
med kropp och själ omgiven,
liksom ett annat barn.
Den ingen kan omringa
nu låter sej betvinga
och lägges ner bland stoft och skarn.


10. Den änglarna tillbeder
och visar evig heder
för var sin höga lott,
den ingen makt kan rubba
är flyttad till en krubba -
så präktigt är hans dyra slott.


11. Av Isais rot är stammen,
där vi nu allesamman
får bli en fruktbar gren.
Han där vill införliva
den honom sej vill giva,
ja, pånyttföda var och en.


12. Så låt oss aldrig mera
blott gods och guld värdera,
men ständigt fira jul
och sjunga om monarken
som föddes där på marken
för oss bland åsnor i ett skjul.


13. Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.


14. Den ene sjunge psalmer, 
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med Hosianna, Amen,
tills jord och himmel sammanbinds!


Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. 2011
Musik: Herman Fredrik Lundberg (1852-1913)
 

O låt oss, Herre Gud



Alt. koral:



1. O låt oss, Herre Gud,
bli dina änglar lika
i lovsång inför dig,
och låt oss aldrig svika
i ödmjuk tjänst hos dig,
men vandra i ditt råd,
bestå i kärleken
och helgas av din nåd.

2. Då skall ditt lov alltjämt
vårt hjärtas glädje vara
i tiden här och sist
i dina änglars skara,
när kring din allmakts tron
vi böjer knä för dig.
Ja, amen, dig ske pris,
vår Gud, evinnerlig.


Text: Johann Friedrich Starck 1734 (54 år), övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.
Musik: Johann Sebastian Bach (1685-1750), alt. Ahasverus Fritsch 1679 (50 år)

Han är här





1. Han är här,
han är här,
han har uppstått från de döda,
han är här.
Varje knä ska böjas,
varje tunga bekänna
att Jesus Herre är.

2. Han är med,
han är med,
när vi går och när vi kommer
är han med.
Han vill ta oss alla
i sin tjänst för ett rike
av frihet, frid och fred.

3. Han är kvar,
han är kvar
med sitt ord och med sin Ande
är han kvar.
Han som lovat vara med
till tidernas ände,
är hos oss alla dar.


He is Lord,
he is Lord,
he is risen from the dead
and he is Lord.
Every knee shall bow,
every tongue confess
that Jesus Christ is Lord.

Nu har sorgens dag förrunnit




1. Nu har sorgens dag förrunnit,
lyssna till Guds glädjebud:
Jesus Kristus seger vunnit, 
kläder oss i högtidsskrud! 
Med sin död han döden slagit, 
syndens skuld ifrån oss tagit. 
Jesus, dig ske pris och lov,  
pris och lov, pris och lov,
dig ske evigt pris och lov! 


2. För att livet åt oss giva 
själv sitt liv för oss han gav. 
För att dödens makt fördriva 
stod han upp ut ur sin grav. 
Dödens stolta makt föröddes 
då ur graven livet föddes. 
Jesus, dig ske pris...


3. Att i himlen plats bereda 
stiger han till Faderns hus. 
Han som herde skall oss leda
hem till paradisets ljus. 
Ej sin hand han från oss tager, 
till sitt hjärta han oss drager. 
Jesus, dig ske pris...


4. Från sin Fader han oss sänder 
Andens gåva, fred och tröst. 
Så skall alla folk och länder 
nås av glädjebudens röst. 
Påskens gåva, Andens styrka 
vare alltid med Guds kyrka. 
Jesus, dig ske...

Text: Pone luctum Magdalena, Mainz 1671, tysk övers. F G Klopstock 1769 (v. 1), Trier 1846 (v. 2-3), H F Bone 1851 (v. 4) sv. övers. Cecilia 1902, bearb. 1950, 1986, 2011
Musik: Düsseldorf 1836

Detta är dagen som Herren har gjort




1. Detta är dagen som Herren har gjort,
kom, låt oss jubla och sjunga,
dagen som skådat ett under så stort,
borta är sorgen, den tunga.
Halleluja, halleluja!
Dödsrikets välde är krossat,
livet ur graven förlossat.
Halleluja, halleluja!
Detta är dagen som Herren har gjort.

2. Kristus har uppstått i morgonens ljus.
Glädjebud, flyg över jorden!
Graven, som varit förintelsens hus,
skapelsens sköte är vorden.
Halleluja, halleluja!
Mäktigt ur djupet mot höjden
stige den jublande fröjden:
Halleluja, halleluja!
Kristus har uppstått i morgonens ljus.

3. Detta är dagen som Herren har gjort.
Kristus, den korsfäste, lever!
Öppnad är vägen mot himmelens port,
helvete, var är din seger?
Halleluja, halleluja!
Världen i dag blivit frälsad,
Kristus, vår glädje, var hälsad!
Halleluja, halleluja!
Detta är dagen som Herren har gjort.


Text: Halfdan Kejser (1868-1916), bearb.
Musik: Dansk? omkring 1900

Oljebergets lunder




1. Oljebergets lunder,
se Guds kärleks under!
Sorg som gräns ej känner
Jesu hjärta bränner.
Av hans ångest pannan glöder,
och nu nalkas falska bröder.
Jesus, döden nära,
all vår synd vill bära.

2. Allt han måste våga.
Kalken fylld av plåga
han ej från sej visar.
Vi hans lydnad prisar.
Ängeln om hans pina talar,
styrker honom och hugsvalar.
Jesus, stor är nöden,
trött du är till döden.

3. Vänners stöd har svikit,
bort de fegt har vikit.
Redo står dock Judas,
grymma män ska bjudas
att i mörkret överfalla
honom som vill frälsa alla.
Sveket ofärd stiftar,
Judas kyss förgiftar.

4. Fastän allmaktsorden
kastar dem till jorden,
synden ej förskräcker
dem som mörker täcker.
Honom de i döden sänder,
som vårt tvång i frihet vänder.
Jesus till vår ära
dödens band vill bära.


Text: Polsk 1600-talspsalm "Ogrodzie Oliwny", Cecilia 1950, bearb.
Musik: Polsk 1600-talet?

Ett barn är fött i Betlehem




1. Ett barn är fött i Betlehem,
i Betlehem,
nu gläder sej Jerusalem:
Halleluja, halleluja!

2. I fattigt stall en jungfru satt,
en jungfru satt.
Hon födde i den kalla natt.
Halleluja, halleluja!

3. Då blev var himlens ängel glad,
var ängel glad,
och jublade i Davids stad.
Halleluja, halleluja!

4. Strax markens herdar hörde dem,
de hörde dem,
och fann Guds Son i Betlehem.
Halleluja, halleluja!

5. Från Österland kom vise män,
kom vise män,
med myrran, guldet, rökelsen.
Halleluja, halleluja!

6. Vi föds på nytt, Guds barn vi är,
Guds barn vi är,
ty nådens stora dag är här.
Halleluja, halleluja!

7. Ty han som bor i härlighet,
i härlighet,
ger oss ett hem i evighet.
Halleluja, halleluja!

8. Vi prisar dej, vår Fader kär,
vår Fader kär,
din kärlek utan ände är.
Halleluja, halleluja!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig efter "Puer natus in Betlehem", 1400-talet
Musik: 1300-talet/1553

Evige Fader, dig sitt lov förklara



1. Evige Fader, dig sitt lov förklara
himmel och jord och alla väsens skara.
Tryggt är i dina vingars skugga vara.
Din är all ära.

2. Frälsare, Konung, du bar smärtans krona,
gav så dig själv att oss i domen skona
och, i din kärlek, allt med Gud försona.
Din är all ära.

3. Helige Ande, från förgängligheten
leder du oss i tron till härligheten.
Skänk oss för evigt livet, saligheten.
Din är all ära.

4. Vig våra läppar, helga du vår tunga,
till att din makt, Treenige, besjunga.
Samla ditt folk i lovsång, gamla, unga.
Din är all ära.

Text: Edvard Evers
Musik: Chartres 1784, alt. Paris 1681

Dej, o Jesus, vill vi prisa



1. Dej, o Jesus, vill vi prisa,
du och bara du är god.
För att nåd oss alla visa
offrar du din kropp, ditt blod.

2. Dej, o Jesus, vill vi lova,
ty vår frälsnings hopp du är.
Du oss ger din största gåva,
ger dej själv, o Herre kär.

3. Herre Jesus, du som vunnit
frid åt alla med din död,
tack att vi i dej har funnit
nådens källa, livets bröd.


Text: Från den romersk-katolska psalmboken Cecilia 1902, bearb.

Musik: Edvard Wessel 1902 (46 år)

Herre Jesus, dina trogna




1. Herre Jesus, dina trogna
med sin hela varelse
längtansfullt ser tiden mogna
för din uppenbarelse,
då i makt från Sions höjd
ljuset strålar fram med fröjd!

2. Fast omkring oss stormar viner
och det mörknar för vår syn,
dock i ordet löftet skiner:
snart du komma skall i skyn.
Och för dig är tusen år
som den dag som gick i går.

3. Hör vår bön, du kärleksrike:
helgat varde här ditt namn,
komme snart till oss ditt rike,
samla alla i din famn
och låt skapelsen bli fri,
fri från syndens tyranni.

4. Om du dröjer, under tiden
gör oss trogna i vårt kall.
Ge oss mod och kraft i striden
och bevara oss från fall.
Kom, o Jesus, Herre kär,
låt oss vara där du är.


Text: William Hiley Bathurst 1831 (35 år), övers. Erik Nyström 1893 (51 år), bearb. A.H. 2011
Musik: Henry Gauntlett

torsdag 7 april 2011

Hör, i fria rymder skallar




1. Hör, i fria rymder skallar
stämda klockors högtidsljud!
Må nu alla som de kallar
glada följa deras bud!
Följ, mitt hjärta, följ att fira
andaktsstund för tro och hopp;
i dess spår skall kärlek spira
mot den ljusa himlen opp!

2. Låt oss våra röster blanda
med varandras sång och bön,
livas upp av samma anda
och få samma nådelön:
kraft att världen övervinna,
ödmjukhet och tålamod,
fröjd som aldrig skall försvinna,
hjärtlig tro att Gud är god.

3. Låt i Jesu namn oss alla
enas genom bönens ljud,
låt oss troget anbefalla
våra vägar åt vår Gud!
Där man bönens armar gärna
flätar omkring korsets stam,
där skall hoppet se sin stjärna,
följa den och hinna fram.

4. O min själ, din Gud är nära!
Hör idag hans ord och känn
Anden, som till dej vill bära
kraften och hugsvalelsen!
Strålen faller från det höga,
dimman skingrar sej och flyr
och för trons och hoppets öga
evighetens morgon gryr.


Text. Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2011

söndag 27 mars 2011

Bereden väg för Herran



Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,
berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
av Davids hus den störste.
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,
en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder,
sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna,
nu ropa: hosianna!
Välsignad vare han,
som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida
för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida
att nå din salighet.
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt,
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider
och segrar när han lider.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
giv akt, det helga riket
ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger
är i hans Faders hus.
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

onsdag 16 mars 2011

Frälsarens kyrka i Sveriges land




1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!


2. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

3. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.


4. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 

5. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!


Text: Johan Alfred Eklund 1909 (45 år), bearb. A.H. 2015 (45 år)
Musik: Gustaf Aulén 1909 (30 år)


I himmelen sjunger kring Lammets tron




1. I himmelen sjunger kring Lammets tron
mångtusende helgons skara.
Om frälsningen talar var jublande ton,
och alla Guds änglar hörs svara:
Vår Gud vare ära och lov och pris,
och tack i all evighet, amen!

2. På jorden Guds barn går i smärtornas dal
och djupt under korset sej böjer.
Då nås de av glädjen från himmelens sal,
förtröstansfullt sången de höjer:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

3. En jublande förgård till paradis
vill Gud att hans kyrka ska vara.
Så låt oss då fröjdas och sjunga hans pris
tills Herren oss hem låter fara:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

4. När psalmen vi sjungit för sista gång,
o Gud, låt oss fridfullt få somna
och vakna i himlen vid änglarnas sång,
bland helgonen lovet fullkomna:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!


Text: Paul Nilsson,
alt. "Om sommaren sköna" (används den repriseras näst sista versraderna).
Musik: Per Ulrik Stenhammar

En stark förtröste ej på makt



1. En stark förtröste ej på makt
och på sin visdom ej en vis.
Vad är dock lycka, fröjd och prakt
och jordagods och mänskopris?
Fåfänglighet! Förgänglighet!

2. När samma jord man famna ser
en dagakarls och konungs ben,
vad säger mindre eller mer
en mullhög eller marmorsten?
Fåfänglighet! Förgänglighet!

3. Se, den som nyss på maktens höjd
av böjda skaror dyrkan fått,
för dödens makt själv nederböjd,
bekräftar stum all världens lott:
Fåfänglighet! Förgänglighet!

4. O mänskor, mänskor, frukta Gud
som ensam evig spira bär!
Hans löften varar och hans bud.
Allt annat under solen är
fåfänglighet, förgänglighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2011

Vår Skapare, all världens Gud



1. Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.

2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

3. Och den som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte utan ömkan se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.

4. När skall som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när skall dödens makt förgå,
när uppfylls löftesorden
om seger över synden hård
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?

5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
den dag, då Anden helt en gång
skall lösa varelsernas tvång
och ingen mer skall lida!


Text: Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Finsk koral alt. Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")

Gud mäter inte med vårt mått




1. Gud mäter inte med vårt mått
det ringa och det höga.
Den plats, som vi i världen fått
för Gud betyder föga,
ty Gud ej till personen ser,
till höghet eller annat mer,
som villar mänskors öga.

2. För alla solen skall gå opp
och regnet ner skall falla,
för alla finns en tröst, ett hopp,
ty Kristus dött för alla.
Den minste lik den störste är,
ej makt, ej höghet gäller, när
till doms oss Gud skall kalla.

3. Guds Son var ock en ringa man,
på mänskors sätt betraktad:
på jorden inget ägde han,
blev skymfad och föraktad;
och ändå Gud i himmelrik
upphöjt hans namn, ja, honom lik
är ingen konung aktad.

4. Som han var hans apostlar ju
i världens ögon ringa,
så skulle som en dåre nu
jag efter höghet springa?
Gud, gör mej nöjd med vad jag fått,
låt inte andras bättre lott
till knot mitt hjärta bringa.

5. Fräls oss från avund, Herre Gud,
ge oss ett ödmjukt sinne,
så alla har ditt goda bud
och Kristi kors i minne

och hör vid himlaporten än
ditt ord: "Stig högre upp, min vän,
till evig fröjd här inne!"

Att bedja är ej endast att begära



1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla varför fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.


Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb (v. 4)
Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)

En salig fröjd den dagen ger



1. En salig fröjd den dagen ger,
som åter vi nu hos oss ser,
då Anden med sin nåd och fred
från himlens sköte strömmar ned.

2. Ett mäktigt dån från himlen ljöd:
då flammar eld ur helig glöd,
då flödar genom öppen barm
en flod av kärlek, ren och varm.

3. Kring skaran som blev Andens tolk
en skara stor från många folk
får lyssna i Guds tempelsal
till nya tungors nya tal.

4. Med vittnesbörd om synd och nåd,
om Kristi död och Faderns råd,
med dopets bad och livets ord
Guds kyrka grundas på vår jord.

5. Din kyrka, Gud, i stoft är böjd.
Oss åter giv från himlens höjd
en dag, den första pingsten lik,
på Andens kraft och gåvor rik!

6. Ånyo våra hjärtan vig
till tempel, helgade åt Dig!
Förlåt vår synd och giv oss frid
och salig fröjd till evig tid.


Text: Johan Alfred Eklund 1911 (48 år), ngt bearb (v. 1).
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

Vid den tid man räknar folket



1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
Herren, himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!


Text: Daniel Thambyrajah Niles, "On a day when men are counted",
övers. A.H. pingsthelgen 2011
Musik: Från Korea

Ett fostrarkall du, Gud, mej gav




1. Ett fostrarkall du, Gud, mej gav.
Jag ofta bävat för dess krav.
Men får jag med dess börda gå,
det större glädje gav ändå.

2. Jag glömmer livets tyngd och ve
och som ett barn jag själv kan le,
när denna späda mänskovår
så skön och daggfrisk runt mej står.

3. Men vårens liv som växer opp
av frosten hotas i sin knopp
och stormen stark vill bryta ned
och masken stinga bark och ved.

4. Så livets Herre, allas Far,
jag lämnar dem i ditt förvar.
Men lär mej leva bland dem så
att jag ditt ljus ej skymma må.

5. Välsigna varje hem och hus,
så att vi alla i ditt ljus
får växa här, ditt namn till pris,
och blomstra sist i paradis.


Text: Gustav Thorsell 1927 (42 år), ngt bearb. 2011
Musik: Balthasar König (?) 1738

Kom, Helge Ande, du som tände




1. Kom, helge Ande, du som tände
i dina trogna fordomtid
en himmelsk eld och ut dem sände
med vittnesbörd om nåd och frid,
o kom och vig på nytt ditt folk
att bli för världen all din tolk.

2. Sänd ut ditt ord med stora skaror
av tjänare och giv dem mod
för Kristi skull att trotsa faror,
ej spara för hans sak sitt blod.
Slut genom dem i Guds förbund
all mänskors släkt kring jordens rund.

3. Ja, öppna för dem portar vida,
en löpeld likt ditt budskap må
till folken som i mörker bida
med salighetens klarhet nå.
O du som skapar världen ny,
kom, Ande, undrens dag låt gry!


Text: Karl Heinrich von Bogatzky 1750 (60 år), Erik Nyström 1893 (51 år), bearb.

Musik: Hamburg 1690

Herrens stad har fasta grunder



1. Herrens stad har fasta grunder,
den går i storm och flod ej,
på hälleberget byggd den står.
Intet hot Guds folk förfärar,
om världen all med sina härar
mot murarna till anfall går.
Ty Gud med all sin makt
i trohet håller vakt
kring de sina.
Han skänker ro
åt dem som tro
och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dig predikas!
Du löften fått som aldrig svikas,
Guds menighet bland jordens folk.
Du har sett Guds ljus, det rena,
hans Ande bor i dig allena,
du kallad är till Herrens tolk.
När här kring mörkrets jord
du sprider nådens ord,
ljuvligt klingar
det fridens ljud
som bringar bud
från frälsningens och livets Gud.

3. Herrens stad är folkens moder.
Från Sion strömma livets floder,
i Sion växer livets träd.
Du Guds folk, du evigt unga,
dig öva att din lovsång sjunga,
dig saligt i din Konung gläd!
Du höja får en gång
det nya livets sång,
Gud till ära,
som i vår nöd
mot synd och död
sitt liv, sin salighet oss bjöd!


Text: Karl Johann Philipp Spitta 1843 (42 år) efter Koras söner (Psalt. 87), övers. Severin Cavallin 1882 (62 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
[För tyska versionen, se Kirchengesangbuch]
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lov ske dig, store Gud




1. Lov ske dig, store Gud!
Ditt folk får, dig till ära,
i dag från detta rum
sitt första offer bära,
upphöja här ditt namn,
din godhet, dina råd,
av hjärtat tacka dig
och bedja om din nåd.

2. Du som, oändligt stor,
all världens öde vänder,
du bor ej i det hus
som byggs av mänskohänder.
En väckt, förkrossad själ,
som nåd och tröst begär

i Jesu Kristi namn,
ditt rätta tempel är.

3. Så kom, o Gud, att oss
i nåd och sanning leda,
att här i våra bröst
ett tempel dig bereda.
Din Ande till oss sänd
och låt i detta hus
oss glädjas av din tröst
och lysas av ditt ljus.

4. Låt icke här ditt ord
på hårda klippan falla.

Låt Jesu kors vår själ
till tro och bättring kalla. 

Hjälp dem som här gör tjänst
för dig på skilda sätt.
Giv prästen kraft och nåd
att tolka Ordet rätt.

5. De barn som fram till dig

i dopet vi får bära, 
bevara dem till liv
och var dem alltid nära.
Låt gäster vid ditt bord
nytt liv med Kristus få.
Låt den som kom betryckt
med lättat hjärta gå.

6. Nu, gode Gud, åt dig

vi viger denna kyrka,
för oss en tillflyktsort
där vi får hopp och styrka.
Se, svalan fann ett hem
och svalan bo åt sig:
ditt altare, o Gud,
där vi får möta dig! 

Text (=1986 års finlandssvenska psb nr 163): Samuel Ödmann 1798 (48 år), bearb.
Musik: Johann Crüger 1648 (50 år)

En handsbredd är vår levnads mått

Vid invigning av kyrkogård:


1. En handsbredd är vår levnads mått,
vår livstid är förgänglig.
Vi är som vind och skuggor blott,
vår rikedom fåfänglig.
Vi inom kort
skall bäras bort
att djupt i jorden gömmas.

2. I denna jord, varpå vi står,
skall dödens säde myllas.
Ja, när vår egen grav vi får,
skall just på oss uppfyllas
vår Herres ord:
"Du kom av jord,
och jord skall du bli åter."

3. Men som det korn som sås i mull
står upp i vårlig knoppning,
så skall det här för Jesu skull
bli sått på en förhoppning,
att ny vår kropp
en gång står opp
att oförgänglig leva.

4. Må marken, som vi nu i tro
skall till Guds åker viga,
omhägnas av en ostörd ro,
må världens larm här tiga.
Inom dess port
en fridens ort
i liv och död vi finne!

5. Må sorg som följt de döda hit
få himmelsk tröst erfara
och tårat öga lyftas dit,
där ingen gråt skall vara!
Må vi till sist,
o Jesus Krist,
hos dig få alla mötas!

Text: Bernhard Risberg 1902 (40 år), bearb. A.H. sommaren 2010 (vid invigningen av ny kyrkogårdsdel i Hanebo församling) och 2011.
Musik: Darmstadt 1698 ("Du bar ditt kors")

Herrens nåd är det



//: Herrens nåd är det
att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut på hans barmhärtighet:
den är var morgon ny ://


Text: Jeremia (Klag. 3:22-23)

Du som din församling vårdar




1. Du som din församling vårdar,
med ditt blod den återlöst
och i dina helga gårdar
söker oss med fridens röst,
hör idag ditt folk begära
sej en herde av din nåd,
som predikar livets lära
och förkunnar dina råd.

2. Hjälp oss du att rätt bedöma

vad som hör till herdens kall.
Skulle vi vårt ansvar glömma,
går vi mot vårt snara fall.
Låt oss sakens utgång bära
utan skam och samvetskval.
Själars frälsning och din ära
vare målet för vårt val.


Text: Samuel Ödmann (1750-1829), ngt bearb.
Musik: Gustaf Düben d.ä.