måndag 22 juni 2015

De som fått ont när Moses hamrar





1. De som fått ont när Moses hamrar
men läkedom i Jesus Krist,
de gråter tyst i sina kamrar
och har fullt upp med egen brist.
De ser nog andras fel ibland,
men gör ej bjälke av ett grand.

2. Den vis vill vara, må bevaka
för fienden sin egen borg.
Ska han sin nästas fel rannsaka,
så må det ske med stilla sorg.
För vad ger det för frukt till slut
att andras felsteg ropa ut?

3. Tack du som mina fel vill rätta
ej bak min rygg, men när jag hör.
Gud ska belöna dej för detta,
när ock för mej din bön du gör.
De handlar ädelt som gör så,
men dessa är nog alltför få.

Text: Abela Gullbransson (1775-1822), bearb. A.H. 21/2 2015
Musik: Georg Neumark

onsdag 17 juni 2015

En vänlig grönskas rika dräkt



Alt. koral:


1. En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

2. Sin lycka och sin sommarro
de yra fåglar prisa:
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
från deras glada kväden,
från blommorna och träden.

3. Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

4. Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält stå tomma.

5. Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, huld och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.


Text: Carl David af Wirsén 1889 (47 år)
Musik: Waldemar Åhlén 1933 (39 år), alt. Severus Gastorius 1675 (29 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna till Åhléns melodi inte publiceras här än]

tisdag 16 juni 2015

Upp, alla ting som Gud har gjort




1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
det kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad ska jag säga när jag ser

den djupa skogens vimmel,
de vingar små som sej beger
upp under bladgrön himmel?

5. Vad ska jag säga när jag går
på sommarns blomsterängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

6. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

7. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

8. Vad ska jag säga när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

9. Vad ska jag säga? Gud är här,
fast inte orden räcker.
O Gud, så stor din visdom är,
din godhet lovsång väcker!

10. Upp, alla som på jorden bor,
slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

fredag 12 juni 2015

Den blomstertid nu kommer



1. Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna,
som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjunga
med mångahanda ljud,
skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, upphöj Guds ära,
stäm upp din glädjesång
till den som vill oss nära
och fröjda på en gång.


4. Du milde Jesu Kriste,
vår glädjesol och sköld,
ditt ljus och hägn ej briste,
uppvärm vårt sinnes köld.
Giv kärlekseld i hjärta,
förnya själ och and´,
vänd bort all sorg och smärta
med mild och mäktig hand.

5. Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal,
må du vår själ bekröna
med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
med nådens dagg, att hon
förskönas och befruktas
som ros på Libanon.
6. Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv oss var dag vår föda,
välsigna sjö och strand.
Ditt fotspår drype fetma,
bespisande vår jord,
och flöde nådens sötma
till oss av livets ord.

Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), ngt bearb.
Musik: Svensk folkvisa / 1693

lördag 6 juni 2015

Guds folk i Sverige, rädda hem




1. Guds folk i Sverige, rädda hem
till Gud vad du förmår.
För till Guds himmel alla dem
som du i världen når.

2. Så skynda, bruka rum och tid,
var möjlighet Gud ger.
Sky varken möda eller strid,
där öppen dörr du ser.

3. Låt ingenting förlorat gå
av skatterna Gud gett,
vad Gud har låtit värde få
och till sitt lov berett.

4. Försvara barn, familj och hem
med föredömets makt.
Ge ut dej själv för alla dem
Gud i ditt ansvar lagt.

5. Dra själar, folk och dikt till Gud
och värna språkets skatt.
Försvara rätten, lagens bud
i gudlöshetens natt.

6. Mot dig står mörkrets hela här;
de allt fördärva vill,
som av din Herre skapat är
och hör Guds rike till.

7. Är satan stark, än starkare
är Han som med dig står.
Du i Hans blod blir segrare,
när du i striden går.

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd
Musik: William Croft

Bevara, Gud, vårt fosterland



1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
mitt i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.


Text: Johan Ludvig Runeberg
Musik: A Methfessel

tisdag 2 juni 2015

Dopets löfte, dopets gåva



1. Dopets löfte, dopets gåva – 
vilken härlig rikedom! 
Jag vill Jesus Kristus lova 
att den gåvan till mig kom. 

2. Dopets gåva här i tiden 
gav mig hem och far och mor: 
Hela Kyrkans krets och i den 
Herren Gud och de som tror. 

3. Dopets stora, underbara 
verklighet kan ingen ta. 
Jag Guds eget barn får vara 
och en bror i Jesus ha. 

4. Dopets gåva når och räcker 
genom alla livets år. 
Med barmhärtighet den täcker 
allt jag inte rätt förmår. 

5. Dopets gåva bortom tiden 
har en större förmån kvar: 
att jag helt och fullt skall bli den 
människa Gud skapat har. 

6. Dopet kan jag inte göra, 
dopet kan jag bara få 
och med dopets gåva höra 
till Guds käraste och små. 

7. Dopets gåva världen renar. 
Tillgång till förlåtelsen 
ger oss gåvan och oss enar 
genom tro och liv i den. 

8. Dopet är det stora, sista 
bud, som Jesus Kyrkan gett. 
Aldrig får hon dopet mista. 
Dopet och Guds nåd är ett.  

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Du som mig på nytt vill föda




1. Gud, som mig på nytt vill föda
till ett liv som barn hos dig,
du i dopet måste döda
allt vad själviskt är i mig.

2. Dopets vatten överflödar
av din egen helighet.
Livet ger det dop som dödar,
Kristuslivets salighet.

3. Dopets vatten själen renar
genom din förlåtelse,
mig med Kristus själv förenar
och med hans uppståndelse.

4. Kristus vigt mig till att vandra
i mitt dops förnyelse:
dö hans död och tjäna andra
i hans efterföljelse.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Herre, underbar är gåvan



1. Herre, underbar är gåvan
som du i vårt barn har gett,
långt mer underbar och härlig
än vi i vår väntan bett.
Unders under, unders under
//: har din kärlek här berett ://

2. När vårt barn vi tryggt ser sova,
lyssnar till små andetag,
vi förundras att du skänker
sådant åt en tro så svag,
att din kärlek, att din kärlek
//: ger en sådan högtidsdag ://

3. Ja, som tecken på din kärlek
vi ur dina armar tar
barnet som en pant, ett löfte
att du i beredskap har
större gåvor, större gåvor,
//: härligare bönesvar ://

4. Och idag till dopets under
undrets barn vi glada för,
där du dopets stora gärning
med vårt barn i kärlek gör,
pånyttföder, pånyttföder
//: till det liv som aldrig dör ://

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Dopets vatten, nådens källa




1. Dopets vatten, nådens källa,
som en härlig ljusets flod
du med glädjens kraft skall välla
och ge världen hopp och mod,
helig Ande, helig Ande,
//: liv och frid i Kristi blod ://

2. Nu när jag dig har fått smaka
och fått se din ljuvlighet,
har jag kraft att glad försaka
all den ondes härlighet.
Allt jag önskat, allt jag önskat
//: ger mig dopets hemlighet ://

3. Gud i dopet mig har vigit
till att leva såsom Han,
som till jorden ned har stigit
och på korset döden fann,
men för evigt, men för evigt
//: dödens makter övervann ://

4. Från mitt dop är jag på vandring
till mitt mål, min salighet,
till den slutliga förvandling
då alltings förgänglighet
genomstrålas, genomstrålas
//: av min Herres härlighet ://

5. Livet skall få sista ordet,
dopet triumferar då, 
när det stora nattvardsbordet
vi hos Gud ser dukat står.
Å, jag längtar, å, jag längtar
//: att den glada festen nå! ://

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd 

måndag 1 juni 2015

Helge Ande, du som samlar




1. Helge Ande, du som samlar, 
lyser, tröstar med ditt ord 
en förvillad släkt, som famlar 
kring en olycksalig jord, 
sanningens och nådens tolk, 
som av jordens alla folk  
gör en kyrka, där de alla 
Gud i Kristus Far får kalla, 

2. vittna ständigt med min anda, 
att ock jag av samme Gud 
är ett barn, som vågar blanda 
rösten med de frälstas ljud, 
att till mej han även såg, 
när jag i det tysta låg, 
att till mej hans famn ock sträcktes, 
när jag ur det tysta väcktes. 

3. När du fordom lik en duva 
sänkts till Jordanflodens brädd, 
hördes orden, sköna, ljuva, 
strömma ner ur molnens bädd: 
"Se min Son, till vilken jag 
evigt har ett gott behag!" 
Ack, ännu med dessa orden 
öppnas himlen över jorden!  

4. Ja, ännu, o gudaflamma, 
du dej sänker, ljus och mild, 
över mänskors barn i samma 
frihetens och fridens bild. 
Även jag ur nådens bad 
gick, pånyttfödd, ren och glad, 
min Försonare till möte 
i hans helga kyrkas sköte.  

5. Du som troget mej påminner 
om vårt heliga förbund,  
giv, att där jag styrka vinner 
under varje livets stund! 
Visa än, jag beder dej,
att en Fader leder mej.
Bland besvären, plågan, bristen 
säg mej, att jag är en kristen!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2015
Musik: Johann Schop