onsdag 27 augusti 2014

Ge akt på ditt hjärta, du människobarn




1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på utsidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.


Text: Zacharias Topelius
Musik: Svensknorsk folkmelodi

torsdag 21 augusti 2014

Lova vill jag Herren, Herren



Alt. koral (angiven till denna text 1697-1939):



1. Lova vill jag Herren, Herren, 
han har lyssnat till min röst. 
Han är, då all hjälp syns fjärran, 
dock min starkhet, sköld och tröst. 
Ja, det ondas kraft förtar han
och sitt barn han drar ur faran. 

2. Till min Gud i livet, döden 
har jag min förtröstan satt.
Han har hjälpt mej mitt i nöden 
och mitt hjärta är nu glatt. 
Därför vill jag honom prisa, 
honom tacka med min visa. 

3. Herre, du de trognas styrka 
och din smordes tillflykt är.
Fräls ditt folk och stöd din kyrka,
som välsignelse begär.
Den du bär ska aldrig falla, 
var en herde för oss alla!

Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Nürnberg 1731, alt. svensk 1694/95

tisdag 12 augusti 2014

Du låga som Guds kärlek ger





Du låga som Guds kärlek ger,
du visdom från det höga
som kom till dina vittnen ner,
lys upp vårt inre öga!
Kring livets ord vi samlats här,
så visa oss att Kristus är
Guds löftens Ja och Amen!
Vår himlafarne Frälsare
har lovat oss vad du vill ge,
så fyll oss allesamman!

Han lever! Vilket segerbud!




Han lever! Vilket segerbud!
Min Gud är en försonad Gud
som dödat fiendskapen!
Min Jesus dog en segerdöd:
åklagaren full bot han bjöd
och knäckte mörkrets vapen.
Hans röst,
hans tröst 
ingen jävar,
satan bävar.
Vilken seger:
han var död, men se, han lever! 

Idag vår Herre bland oss bor




Idag vår Herre bland oss bor,
Guds Son har kommit som vår bror,
Gud vare pris och ära!
Nu är han född i Davids stad;
det barn som änglarna tillbad
är oss välsignat nära!
Kom du
som nu
vill förstå den
stora nåden,
låt ditt öga
möta ljuset från det höga!

Här utan sky och skugga




1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod.
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

5. Du Ande som hugsvalar
och i vår natt och nöd
om Jesu klarhet talar
och om hans kors och död:
mitt hjärta genomträng,
ja, rör mej när mitt öra
kan inget mera höra
i dödens kalla säng.

Text: Birgitte Cathrine Boye, sv. övers. A.H. 12/8, 22/8 2014

fredag 8 augusti 2014

Förunderligast på vår jord




1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets kval fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida. 

10. Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1829, 1853 (46, 70 år), övers. A.H. 8/8 2014, på sonen Jonatans dopdag

Gå varsamt, min kristen




1. Gå varsamt, min kristen,
giv akt på din gång!
Den vägen är smal och
den porten är trång
som leder till livet,
och de äro få
som finna den vägen
och vilja den gå.

2. Man bygger sig själv
en bedrägelig bro
av otrogen kärlek
och kärlekslös tro.
På den vill man komma
till himmelens port,
men faller, och fallet
blir evigt och stort.

3. Man tror ej att vägen
kan vara så smal,
som leder till bröllop
i himmelens sal.
Man vill den i ostörd
bekvämlighet gå,
ej världen försaka,
ej synden försmå.

4. Men nej, man bedrar sig,
man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen
det går ej så lätt.
Den vägen är smal
som till salighet bär,
och uppfylld av törne,
av kors och besvär.

5. Den måste man varsamt,
i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet
vandra därpå.
Blott ett steg på sidan
dig bringar i nöd,
din köttsliga frihet
är andelig död.

6. Här gäller att kämpa
mot djävul och värld,
att icke bedåras
av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt
försaka i grund
och hålla sig redo ¨
att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit
i din Frälsares blod,
som styrker till dagelig
bättring ditt mod.
Ja, fly för ditt liv
undan synder och last,
bed Gud att han gör
din utkorelse fast.

8. Gå troget och stadigt
i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring
av honom du får.
Hans börda är ljuvlig,
åt honom dig giv.
Han giver dig nåd till
evinnerligt liv.


Text: Olof Kolmodin 1742 (52 år), finländsk bearb. 1869, 1880

söndag 3 augusti 2014

Herre, vart ska vi gå hän?





1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt, som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Thomas Hastings

lördag 2 augusti 2014

Skönaste Jesus






1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.


Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu") 1600-talet?, övers. A.H. 2008

Musik: Tysk folkvisa ("Härlig är jorden") 

Med strålglans kring sin tinning




1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.

2. Ty när han uppenbaras
vid stoftets gräns på nytt,
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.

3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö
som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.

4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

5. "Men Herre, vänta bara,"
utbrister Petrus då,
"här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få!"

6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.

7. Men gott är här att vara,
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.

8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.

 10. Hans Ande är i världen,
hans ord är i vår mun,
vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.

11. Från kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
Här är oss gott att vara,
Gud ger oss ljus och syn! 

Text. Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 2/8 2014
Musik: Melchior Vulpius