I all sin glans nu solen strålar

1. I all sin glans nu solen strålar,
och livets ljus Guds kärlek målar.
Nu pingstens liljor fått sin tid,
och sommar nalkas ljus och blid.
Oss mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

2. När sommarnatten svalka bjuder,
i lunden näktergalen ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herrens pris.

3. Som vinden fläktar blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
och vi dess ljuvhet smaka får.
I bäcken porlar livets flod.
Den ger oss glädje och nytt mod.

4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har denna gåva till oss bringat,
ej av sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
av Jesus Krist som till oss kom
och som till himlen vände om.

5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herrens bord
i Guds församlings hyllningsord!

6. Se, tungorna av Anden glöder,
och judar, hedningar, blir bröder!
I Jesusnamnets offerskål
förenas alla modersmål.
I evighet höjs lovets ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

7. Vår Gud och Fader utan like!
Snart blommar rosen i ditt rike.
För hjärtat som vi åt dig gett
du himlens rike oss berett.
Som solar små i evighet
vi strålar i din härlighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år), David Termén 2004 (67 år) - publicerad med tillstånd
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)

O Gud, all sannings källa

Alternativ melodi (från Leksand):

1. O Gud, all sannings källa,

jag tror ditt löftes ord.

Vad du har sagt skall gälla

i himmel och på jord:

"Åkalla mig i nöden

så får du hjälp av mig."

Ja, Herre, intill döden

vill jag åkalla dig.

2. Vad lindring i min smärta

att lita på din nåd

och anförtro mitt hjärta

åt dina visa råd.

När du mig bedja lärde

i Jesu Kristi namn,

jag fick vad jag begärde:

en fristad i din famn.

3. Och vad mitt hjärta beder,

det vet jag att du hör;

och vad mitt väl bereder,

det vet jag att du gör.

I nödens högsta smärta

din hjälp mig närmast är.

Jag vet att på ditt hjärta

du mina sorger bär.

4. Jag skall ej övergiva

det enda hopp jag har.

Min tröst skall det förbliva

att ropa till min Far.

Förtvivlan, håll dig fjärran!

Till avgrund bär din stig.

Jag släpper icke Herran

förrn han välsignar mig.

Text: (=SvPs1986 nr 209) P O Nyström 1814 (50 år), J O Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Tysk folkvisa 1546, alt. dalakoral från Leksand (efter Tusen Anna Persson, Tibble)