När Stefanos blir fängslad

1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.

Text: Bertil Murray 2008 (58 år) - publ. med tillstånd.
Musik: 1400-talet / Köln 1599

En jungfru födde ett barn i dag

1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst;
vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo:
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som Herren är i Davids hus.
Si, ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text (=SvPs 1986 nr 124): v. 1 latinsk sång från 1300-talet, tysk folkvisa från 1400-talet, Olavus Petri (?) 1530

Musik: Böhmen 1410/1531

Var hälsad, sköna morgonstund

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida,
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år) (=SvPs 119) '
Musik: Philipp Nicolai 1599 ("Koralernas drottning")

Du, Herre, gott ej fann

1. Du, Herre, gott ej fann,
att mänskan blev allena.
Du velat därför man
och kvinna själv förena,
att de med trogna bröst
må vara till sin död
varandras hjälp och tröst,
förnöjelse och stöd.

2. Som du, o Jesus, ett
med din församling blivit,
åt henne frid berett,
för henne dej utgivit,
en make främje så
av kärlek makans väl,
och blive av de två
ett hjärta och en själ.

3. Ty kärleken är mild,
den tål och den förlåter,
från agg och misstro skild,
och vänder inte åter.
Den ökar livets fröjd
och minskar dess besvär,
den över smärtan höjd
och stark som döden är.

4. Men, Herre, utan dej
vi alla är så svaga!
Vi har ju var för sej
att våra fel beklaga.
I mildhet för oss an,
vi har ej annat råd
än älska ömt varann
och hoppas på din nåd.

5. När vi besinnar det 
och på din väg vill vandra,
med kärlek, fridsamhet
och trohet mot varandra,
då blir du, kärlekens
och fridens Gud, oss när
och oss till livets gräns
allt gott av nåd beskär.

6. Jag kan mitt hjärtas vän
ej själv åt mej bevara.
O Gud, bevara den
för dold och öppen fara!
Ja, låt oss sammanbo
att lova än ditt namn
och följas åt i ro
en gång till fridens hamn!

7. Men är det ditt behag
att vännen från mej skilja,
o, lär mej dag för dag
att bedja "ske din vilja",
så att, när livets lopp
för mej har nått sitt slut,
jag går med saligt hopp
dit vännen gått förut.

I din vård som räcker till

Alt. koral:



1. I din vård som räcker till,
gode Gud, för alla,
jag min nästa lämna vill
och ditt namn åkalla:
Herre, var
hans försvar,
var hans hjälp i nöden,
styrk hans hopp i döden.

2. Med ditt fadershjärtelag
ville du mej lära,
att mot alla borde jag
brodershjärta bära.
Denna plikt
ökad vikt
av det blod har vunnit,
som för alla runnit.

3. Ingen kristen glädjas kan
åt en broders skada.
Med de sorgsna sörjer han,
glädes med de glada.
Hatets röst
till hans bröst
ingen ingång finner,
avund där ej brinner.

4. Litet mindre eller mer
skall min håg ej fästa.
När, o Gud, din vilja sker,
sker också mitt bästa.
Vad mej här
nyttigt är
vet jag du förlänar
mer än jag förtjänar.

Text: Johan Olof Wallin
Musik: Enligt Haeffner 1820, alt. A.H. 1987

En jordisk del och lott finns till

1. En jordisk del och lott finns till,
som Gud vill dej tillmäta.
Men den som ej arbeta vill
skall inte heller äta,
och detta bud
från Herren Gud
du aldrig får förgäta!

2. Var arbetsam, du jordens son!
I svett skall du dej föda.
Gud kommer allt ditt goda från,
låt svettens droppar flöda!
Han lovat ge
välsignelse,
men efter använd möda.

3. Var arbetsam! I nyttans värv
ditt mod, din kraft sej dane!
Vet, lättjan är din själs fördärv,
din oskulds säkra bane,
då plikten är
så lätt, så kär,
för den vid bördan vane.

4. Var arbetsam! Guds hjälp ej dröjt
för dem som den kan skatta.
De händer du mot himlen höjt
med kraft i verket fatta,
och bönen gör
dig arbetsför,
när händerna blir matta.

5. Var arbetsam! Men se ej blott
på vinst och eget bästa!
Gör alltid rätt, gör gärna gott,
ha ömhet för din nästa!
De hjälptas bön
skall frid och lön
vid dina mödor fästa.

6. Var arbetsam! Men blott de dar,
då Gud dej bjöd arbeta.
Den sjunde dagen helgad var,
att Herrens sabbat heta.
Så låt din själ
sitt högre väl
begrunda, se och veta!

7. Ditt verk du både först och sist
med Guds behag förlike.
Bli hellre än på jorden störst
den minste i Guds rike.
Ett enda här
nödvändigt är!
För det allt annat vike!

O Gud, du skänkt mej barn

1. O Gud, du skänkt mej barn
som föddes att dej dyrka.
De tillhör i sitt dop
ditt rike och din kyrka.
Min plikt mot dem är stor:
ge mej välsignelse
att dana till din tjänst
dem du lät ljuset se.

2. Ge mej din Andes nåd
att dem din vilja lära,
så att de må ditt namn
rätt frukta och rätt ära.
Låt detta vishetsfrö 
så tidigt rötter slå,
att dagligt de i nåd
och ålder växa må.

3. Låt mej så samvetsgrant
mitt ansvar eftersinna,
att de sin förebild
kan i min vandel finna.
O Herre, skydda dem
för all förargelse,
som kan en menlös själ
till rov åt lasten ge.

4. Må ej som Eli jag
så blind i kärlek vara,
att när jag skådar fel
jag skulle näpsten spara!
Med saktmod allvarsam
och nitisk i min vård,
må jag ej vara vek,
må jag ej vara hård.

5. O Gud, som bjudit mej
att godhet mot dem öva,
förkasta ej min bön:
må de mej ej bedröva!
Med framgång krön mitt hopp,
ledsage dem din hand
att goda kristna bli
och gagna Sveriges land.

6. O må jag dem få se
emot min omsorg svara
och, glad av denna syn,
i frid från världen fara!
Men är min stund bestämd
i deras späda dar,
så bli, o Herre, själv
de värnlösas försvar!

7. När sist jag samlad är
med dem till mina fäder
och jordens hela ätt
inför din domstol träder,
låt mej få säga glad,
uppstånden ur min grav:
O Gud, se här är jag
med barnen du mej gav!

Text: G G Adlerbeth, ngt bearb. A.H. 2013

Allt står i Guds fadershand

1. Allt står i Guds fadershand,
Anden verkar i vårt land.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

2. Evig glädje kommer från
Jesus själv, Guds ende Son.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ;//

3. Vi får dela Herrens fred,
Herrens kraft och kärlek med.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

Text: Nikolaj Severin Grundtvig, övers. A.H.7/1 2013
Musik: Ivar Widéen, alt. Th Laub

Tack och ära vare Gud

1. Tack och ära vare Gud, 
som har stått vid sina bud!
Syndare till salighet
sände han sin Son hit ned.

2. Det som många önskade
att en dag med fröjd få se,
det som fordom lovat var,
Herren härligt uppfyllt har.

3. Var välkommen, du min frid,
dej ske tack i evig tid!
Kom, o Jesus, kom till mej,
röj en farbar väg åt dej!

4. Kom, du ärans Konung, kom!
Hjärtat är din egendom!
Rensa, forma som du vill,
flytta in, jag hör dej till!    

5 Av din tröst gör själen full
för min skams och fruktans skull,
så i dej jag finner ro,
håller fast vid dej i tro,  

6. så när du, som allting vet,
kommer hit i härlighet,
jag kan dej till mötes gå
och rättfärdig för dej stå.   


Text: Heinrich Held 1658, N. J. Holm 1829, övers. A.H. 5/12 2013 
Musik: Georg Strattner 1691

När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)

Musik: Johann Cruger 1640

Din Konung kommer, Sion, träd

1. Din Konung kommer, Sion, träd
med glädje till hans möte!
Hans väg med palmers grenar kläd
och jubla vid hans sköte!
Ja, han som förr bebådad var
till världens frälsning kommit har.

2. Saktmodig han sitt intåg gör,
han skriar ej och ropar.
Hans röst man ej på torgen hör
och ej bland yra hopar.
Han nalkas ej med larm och prakt,
fast allt är honom underlagt.

3. Han kommer ej som stormens brus,
som jordskalv ej och låga.
Men lik den stilla vindens sus
hans stämma nu hörs fråga:
"Vill du få ro? Vill du bli min?
Får jag i hjärtat komma in?"

4. Ja, kom med frid i våra bröst,
sträck ut din milda spira,
du Konung rik på nåd och tröst,
vars ankomst vi vill fira.
Till dej nu våra böner går:
Välsigna du vårt kyrkoår!

Text: Carl David af Wirsén, ngt bearb.

Bereden väg för Herran

Alt. dalamelodi från Boda (står ej i psalmboken men sjungs av Åsa Pitkänen ovan):



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kommer i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

Se, han kommer snart i höjden

1. Se, han kommer snart i höjden,
han som dog för syndare.
Tusen, tusen helgon följer
honom triumferande.
//: Han skall komma, han skall komma,
han som är vår Frälsare ://

2. Löftets ljusa morgon bräcker,
fikonträdet står i knopp.
Barnen, som förlossning väntat,
lyfter glatt sitt huvud opp.
//: Kristus kommer, Kristus kommer,
Kristus, härlighetens hopp ://

3. Varje själ skall honom skåda,
se hans kraft och majestät,
även de som honom hängde,
krönt med törnen, upp på trät.
//: Nu med bävan, nu med bävan
får de se hans härlighet ://

4. Öar, berg och hav och länder,
himmel, jord, all världens prakt
flyger bort som löv för vinden
inför himlafurstens makt.
//: Domen kommer, domen kommer,
allt är Sonen underlagt ://

5. Amen, Herre Jesus, skynda!
Kom med frälsning, rätt och dom!
Kom att oss och allt förnya
med din kärleks rikedom!
//: Se, vi längtar, se, vi längtar,
hämta snart din egendom ://

Text: Charles Wesley, sv. övers. Erik Nyström
Musik: Philip Paul Bliss

Mitt hopp är byggt i evighet

1. Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

2. När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus...

3. Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus...

4. När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus...

Text: Edward Mote 1834, övers. A.H. 2003

Musik: William Bradbury

Nu är det påsk

1. Nu är det påsk. Ett under stort
har i sin allmakt Herren gjort!
Låt inga sorger mera
din kropp och själ regera!
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

2. Nedslagen är nu ondskans makt,
Guds nåd och frid i ljuset bragt.
Den seger här du skådar
dej evigt liv bebådar. 
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

3. Högtlovad vare Frälsaren!
Han Livet är, Uppståndelsen!
Det är Guds goda vilja
från synd och död oss skilja.
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

Text: Arvid Lund, ngt bearb.
Musik: Friedrich Funcke (1642-1699)

Stå upp, du som sover, stå upp från de döda

1. Stå upp, du som sover, stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej famnar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), övers. A.H. 2013
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år) 

Yttersta dagen en glädjedag bliver

Alt. koral:




1. Yttersta dagen en glädjedag bliver
för dem på Jesus, vår Frälsare, tror.
Yttersta stunden dem tillträde giver
till deras sälla och eviga ro.
Arbete, strid
byts då i frid,
härlighet följer på mödosam tid.

2. Den som nu önskar sej värdigt bereda
för att så saligt få sluta sin tid,
må låta ordet och Anden sej leda
barnsligt i tron till sin Frälsare blid.
Änden blir god
när blott hans blod
rätt fått uppliva och stärka vårt mod.

3. Fruktar du ännu för döden och domen
bör du betänka din Frälsares död.
Han för att göra vår frihet fullkommen
dömdes och dog i den yttersta nöd.
Är det vår tröst
att han oss löst,
blir domsbasunen en glädjefull röst.

4. Gör, Herre Jesus, den saken rätt viktig
för våra hjärtan, att du är vårt allt,
att du vår sak och vår räkning gjort riktig,
då du fullgjorde vad lagen befallt.
Giv att vi må
lita därpå
och för din tron med frimodighet stå.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt 1754 (30 år), bearb. 2013
Musik: Svenska folkmelodier

Om han kom nu idag, din Herre och Gud

1. Om han kom nu idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?

Om du hörde idag det kallande ljud

av basunen från himmelens sky,

skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han kom nu idag, rättfärdig och vis,

till att ställa oss fram inför sej,

månne människors dom och människors pris

skulle vara av värde för dej

eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort

även då skulle synas dej så?

Månne allt vad idag blir talat och gjort

bleve talat och gjort även då?

Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han kom nu idag, o, pröva dej än

medan Herren nu dröjer, och säj:

Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?

O, vart leder då vandringen dej?

Den stund du ej menar, han kommer.

Text: Lina Sandell 1874 (42 år), ngt bearb.

Musik: Gunnar Wennerberg 1877 (60 år)

Med himlen det blir som för tio jungfrur

Alt. koral:


1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,
de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna börjat att slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"

8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:

det himmelska bröllopet. Amen.

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. dalakoral

Kristna, sjung var än ni bor

Kristna, sjung var än ni bor:
Gud, vår Gud är evigt stor,
helig, mäktig, god och vis,
honom tillhör lov och pris!
Evig glädje får vi ha,
Gud är stor, halleluja!
Alla himlar svarar: Ja!

Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Kom inför Herren med tacksamhet

Alt. koralvariant av Bach:


1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text (=SvPs1986 nr 168): Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665

[Paul Nilsson har varit död i drygt 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt]. 

Hans kropp är inte död men helt förvandlad

1. Hans kropp är inte död men helt förvandlad
och oberoende av rum och tid.
Han överför sitt hjärtas eld till andra,
och där den brinner upphör döden, allt får liv.

2. Hans kropp är inte död men helt förvandlad
och oberoende av rum och tid.
Han andas på de sina här i tiden
och andas genom dem förlåtelse och frid.

Text: Margareta Melin (publ. med tillstånd)
Musik: Leif Johansson

Du vår Herre

*1. Du, vår Herre, du, vår Herre,
du vår Herre och Gud,
du är värdig att mottaga
pris och ära och makt.

*2. Du har skapat hela världen,
du vår himmelske Far.
Genom kraften i din vilja
blev den till och står kvar.

*3. Helig, helig, helig är du,
du som härskar och bär,
du som varit, du som kommer,
du som alltid är.
Text: De tjugofyra äldste och de fyra väsendena (Upp. 4:11,8)

Musik: Okänd

Tack, min Gud, för vad som varit

1. Tack, min Gud, för vad som varit,
tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som farit!
Tack för stund, som inne är!
Tack för ljusa, varma vårar,
tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar,
tack för friden i mitt bröst!

2. Tack för vad du uppenbarat!
Tack för vad jag ej förstår!
Tack för bön som du besvarat,
tack för vad jag icke får!
Tack för livets hemligheter!
Tack för hjälp i nödens stund!
Tack för nåd som ingen mäter!
Tack för blodets fridsförbund!

3. Tack för himmel blå i livet!
Tack för moln du strött därpå!
Tack för solljus, av dig givet!
Tack för mörkret likaså!
Tack för prövningar och strider!
Tack för hopp som uppfyllts väl!
Tack för dagen som framskrider!
Tack för hopp som slagit fel!

4. Tack för rosorna bland vägen!
Tack för törnet ibland dem!
Tack för resta himlastegen!
Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga!
Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga!
Tack för allt i evighet!

Text: August Storm 1891 (29 år)

Musik: Johannes Alfred Hultman 1908 (47 år)

Gud låter sina trogna här

1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider,
din Ande give kraft och mod
i alla världens tider,
så sjunger vi med gott behag
Guds änglars sång den stora dag
som vi med fröjd förbidar!

Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013

Jag går i fara var jag går

Svensk koraltradition (mel. ursprungligen i dur!):


1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångs dimma runt mej står.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.
Musik: Tysk koral i Johann Sebastian Bachs sättning "Der lieben Sonne Licht und Pracht", alt. Gotha 1726, omformad i svensk koraltradition

Herren vare tack och lov (Benedicamus)

Julserien:


Påskserien:


Allmänna serien:




P: Tackom och lovom Herren!
(Låt oss tacka och lova Herren!)
F: Herren vare tack och lov.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Musik: 900-talet (Allmänna serien), 1553 (Julserien), 1558 (Påskserien)

Till den himmel som blir allas

1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.
Till hans hjärta en och var
lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
samma frälsning han dem bjuder.

2. "Kom ni alla som arbetar,
allt är redo", ropar han.
"Nåden, friden, saligheten
jag åt tyngda själar vann.
Och du vilseförde, kom!
Vill du leva, o vänd om!
Överge den breda vägen."
Så han ropar, god och trägen.

3. Den som ändå hjärtat sluter
för hans kallelse och nåd,
den som honom så förskjuter
i ett tanklöst överdåd,
som ej vänder om och tror,
men i synden säker bor,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

4. Jesus, gör mej angelägen
om vad evigt gagnar mej.
Du till himlen själv är vägen,
låt mej alltid följa dej.
Du mej frälst från synd och last,
gör min kallelse så fast
att jag, skyddad i all fara,
din i liv och död må vara.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Store Gud, vad skall jag göra", bearb.  
Musik: Svensk 1697 

En gång, en gång, en gång

1. En gång, en gång, en gång
skall något härligt hända,
när dagen inne är för brudens hädanfärd.
Då ska ju tidens tvång
i salighet sej vända
och jag blir aldrig mer i Babels bojor snärd.
Den täcka våren
går in för fåren,
och sommaren i härlighet tar aldrig slut.
Vår Herres salighet
blir stor i evighet,
då ärver var och en långt mer än den har tänkt
//: och evigt lov ska offras den som allt har skänkt ://

2. Upp, Salems väktare,
och ring till himlen samman
och öppna templets dörr, där Herren Gud själv står:
det allrahelgaste,
där rätta kärleksflamman
i allan evighet på allas hjärtan rår,
från nådastolen,
från Lammet, solen
som alla arma syndare har återlöst.
Du som har hjälpt mej hit,
o hjälp mej även dit,
så får jag mycket att dej evigt tacka för.
//: Jag lever nu till dess och för din räkning dör ://

Text: Anders Carl Rutström 1754 (33 år)
Musik: Ur Melodier till Sions Nya Sånger 1873

Tack, min Gud, för att jag vaknar

Tack, min Gud, för att jag vaknar
frisk och glad till en ny dag!
Din är dagen, din är solen,
din är jorden, din är jag. 


©Text: Margareta Melin 1971 (36 år), publ. med tillstånd
Musik: Folkmelodi från Älvdalen, alt. Lars Åke Lundberg

Fader vår som är i himlen

1. Fader vår, som är i himlen,
låt nu helgas här ditt namn;
utbred mitt bland oss ditt rike,
samla folken i din famn!

2. Ske din vilja här på jorden,
såsom den i himlen sker!
Ge oss dagligt bröd, o Herre,
du som till vårt bästa ser.

3. Gud, förlåt oss våra skulder,
ge oss nåd till ärlig bot,
så att vi kan helt förlåta
dem som brutit oss emot.

4. In i frestelse ej led oss,
låt oss inte vilse gå,
utan fräls oss från det onda,
låt oss livets krona få!

5. Ty, vår Fader, ditt är riket,
din all makt och härlighet,
ditt allt lov, allt pris, all ära,
amen, i all evighet!

Text: F N Beskow, ngt bearb. 2013
Musik: A P Wahlin

Ljuset bär frukt överallt

//: Ljuset bär frukt överallt
där det finns godhet,

rättfärdighet och sanning ://
//: En gång var ni i mörker,
men i Herren har ni nu blivit ljus ://
//: Lev som ljusets barn
och tänk på vad Herren vill ha ://

Text: Paulus (Ef. 5:8-10)

Musik: Bertil Murray 1981 (31 år)

[publ. med tillstånd]

Bygger du ditt hus på sanden

'

1. Bygger du ditt hus på sanden
här vid hav och vindars sus?
Eller bygger du på klippan
som står fast vid böljans brus?
Det är viktigt, det är viktigt
se sej själv i Ordets ljus.

2. Sätter du ditt hopp till Kristus,
har du säker byggnadsgrund.
Då kan trygg du möta faran
i den vilda stormens stund.
Och din sällhet, och din sällhet
kan ej rubbas från sin grund.

3. Bygg på klippan, bygg på klippan!
Snart kan slagregn komma på!
Stormens makter är så stora,
hårt ska hoppet prövas då.
Bygg på klippan, bygg på klippan!
Evigt ska du då bestå.


Text: Maria Lundell 1889, ngt bearb. 2008
Musik: W B Bradbury 1864

Var min vision

1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, vad än från mej flyr
var min vision, du som världarna styr.

Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision",  sv. övers. Andreas Holmberg 2012

Lycksalig är den lilla flock

1. Lycksalig är den lilla flock,
den gode Herdens hjord,
som trots all världens hot och pock
dock hör och tror hans ord.
Fast fienden är verksam än,
de äger dock en mäktig vän
och vandrar, ledda av hans hand
hem till hans eget land.

2. Med nya hjärtan vandrar de
i kärlek, tro och hopp.
De tror, fastän de inte ser,
och lyfter blicken opp
från mörker, ovisshet och nöd,
ja, från förgängelse och död,
till landet där all tro, allt hopp
fullbordar snart sitt lopp.

3. Men kärleken, den upphör ej,
ty kärlek evig är
och ej som tron och hoppet, nej,
den slutar aldrig där.
Blott högre, högre stiger den
hos Gud som själv är kärleken.
Att älska blir vår salighet
hos Gud i evighet.

4. Men Jesus, är jag en av dem
som hör till skaran din?
Går jag med dej på vägen hem
och får jag komma in?
Gör nu den saken riktigt klar,
för mej, för alla och envar.
Säg, är vi dina sanna får
som följer dina spår?

5. Rannsaka, Herre, hjärtat mitt.
Du, endast du, det kan!
Och låt det evigt vara ditt,
min käre Löftesman!
Du som har löst mej med ditt blod
långt innan jag din nåd förstod,
o lär mej du att älska dej,
jag vet du älskar mej!

6. Och när du frågar sen min själ
om jag nu älskar dej,
jag svarar: du mej känner väl,
du utrannsakar mej,
du vet, att fastän jag är svag
och jämt i kamp mot syndens lag,
jag ville gärna älska dej
som först har älskat mej.

7. Om än ibland med tvekan så
jag svarar dej ännu,
så vet jag till min tröst ändå
att du ej tvekar, du.
Du älskar mej i lust och nöd,
du vän och brudgum vit och röd,
och en gång ska jag älska dej
som du nu älskar mej.

Text: N J Holm 1829 (51 år), övers. för Ahnfelts sånger 1861, bearb. A.H. 2008
Musik: Ur Sionstoner, alt. L M Lindeman

Lova Gud i hans helgedom

F: Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.
A: Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

F: Lova Gud i hans helgedom.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom i hans makts fäste.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom för hans väldiga gärningar.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom för hans stora härlighet.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med basunklang.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med psaltare och harpa.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med strängaspel och pipa.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med ljudande cymbaler.
A: Halleluja, halleluja.

F: Lova honom med klingande cymbaler.
A: Halleluja, halleluja.

F: Allt vad anda har, lova Herren.
A: Halleluja, halleluja.

F: Halleluja, halleluja.
A: Halleluja, halleluja.

Text: Psaltaren 150
Musik: Från Frankrike

Lova Herren Gud, min själ, lova Herren Gud

Lova Herren Gud, min själ, lova Herren Gud,
och allt det i mej är hans heliga namn.

1. Han som förlåter dej alla dina missgärningar
och helar alla dina brister.
Lova Herren Gud, min själ...

2. Han som förlossar ditt liv från graven
och kröner dej med nåd och barmhärtighet.
Lova Herren Gud, min själ...

3. Ära vare Fadern och Sonen
och den helige Ande.
Lova Herren Gud, min själ...

4. Såsom det var av begynnelsen,
nu är och skall vara
från evighet till evighet. Amen.
Lova Herren Gud, min själ...

Text: Psalt. 103

Musik: Från Kamerun

Frid, verklig frid

Alt. koral:



1. Frid, verklig frid, 
bland jordens synd och strid?
Ja, Jesu blod ger hjärtat ro och frid.

2. Frid, verklig frid, 
bland jäktande bestyr?
På Jesu viljas väg all oro flyr.

3. Frid, verklig frid, 
när allt känns svårt och tungt?
Vid Jesu hjärta, där är stilla, lugnt.

4. Frid, verklig frid, 
där vänner inte är?
Ja, Jesus oss och våra kära bär.

5. Frid, verklig frid, 
när okänd framtid gryr?
Vi känner Jesus, han vår farkost styr.

6. Frid, verklig frid, 
i dödens mörka trakt?
Ja, Jesus kuvat döden och dess makt.

7. Det är oss nog: 
snart slutar jordens strid
och Jesus kallar oss till evig frid.

Text: Edward H Bickersteth 1875 (50 år), övers. Anna Ölander, bearb. 2013
Musik: Orlando Gibbons, alt. George T Caldbeck, alt. Axel Södersten