måndag 29 oktober 2012

Johannes såg en härlig syn



Alt. koral: 


1. Johannes såg en härlig syn
högt ovan skyn,
i himlen vid Guds sida.
Han såg ett folk i högtidsskrud
stå inför Gud
och i tillbedjan bida.
Den frid och fröjd,
den sällhets höjd
det folket vann
ej köpas kan
för hela världen vida.

2. I härlighet de där trätt fram
inför Guds Lamm
med segerpalm i händer.
Den vita dräktens glans var ren
som solens sken,
när dagen ny sig tänder.
I evigt ljus
vid harpors brus
de stod nu där,
en tallös här
från alla folk och länder.

3. På frågan "varfrån kommer de,
som vi får se?"
en röst man hörde svara:
Den skaran omkring tronen är
Guds helgons här,
de trognas hjälteskara,
som efter strid
i ro och frid
i segerskrud
hos Herren Gud
får evigt bo och vara.

4. De fordom gått i jordens dal
på vägen smal,
där många tårar runnit.
Mot djävul, värld och själviskt jag
för varje dag
den heta striden brunnit.
I kval och ve
och hån och spe
de härdat ut
till livets slut
och lyckligt övervunnit.

5. De satt till Kristus all sin lit,
sin klädnad vit
i Lammets blod de tvagit.
Mot satans arga list och makt
de stått på vakt,
sej själva ej bedragit,
sett världens flärd
som inget värd,
men Kristi blod
till sin klenod
för evig tid de tagit.

6. Nu står de där inför Guds tron
i sabbatsron;
de får med helig tunga
i Herrens tempel natt och dag
vid harposlag
hans makt och nåd lovsjunga.
All klagan där
försvunnen är.
I himlens sal
ej tidens kval
och sorg dem kan betunga.

7. Gud över dem i nåd skall bo,
i salig ro,
där ingen brist dem kränker.
Han med sin kärleksfulla röst
en ljuvlig tröst
i deras hjärtan sänker.
Ej öra hört,
ej hjärta rört,
ej öga sett
vad Gud berett
och åt de sina skänker.

8. Han mättar dem med himmelsbröd,
ej hungersnöd,
ej törst de mer skall lida.
De plågas ej av solens brand;
i livets land
Gud värme själv skall sprida.
Ej köld dem når,
ej hetta svår,
ty Herren är
själv solen där
med all sin kärlek blida.

9. Och Lammet som för tronen är
dem leder där
i evigt gröna vårar
till livets klara hälsoflod
och mild och god
dem till sitt folk utkorar.
Till evig tid
de bor i frid
för synd och fall,
och Herren skall
avtorka alla tårar.

Text: Paul Gerhardt ("Johannes sahe durch Gesicht"), sv. övers. Svante Alin, bearb. A.H. 2012
Musik: Wittenberg 1533 (se SvPs 424), alt. koral från Bergen, Norge. 

Allas ögon väntar på dig Herre



Allas ögon väntar på dig, Herre,
och du giver åt dem deras föda i rättan tid.
Du upplåter dina händer
och mättar allt levande, 
allt levande med ditt goda.

Text: Kung David (Psaltaren 104:26-27)
Musik: Heinrich Schütz 1657 (72 år) "Aller Augen wartet auf dich, Herre"


söndag 28 oktober 2012

Löst från gamla träldomsband




1. Löst från gamla träldomsband,
löst till frihet av Guds hand,
kristen, lägg ej på dej sen
något träldomsok igen!
Göm i hjärtat korsets ord,
följ din store vän och bror
och var fri var än du bor.

2. Löst och fri från mänskobud
fråga dej: vad önskar Gud?
Dyrka inte form och skick
som Guds vigning aldrig fick.
Ingen människa tillbed,
gör ej heller själv dej bred,
trampa blott den onde ned.

3. Allt är ert! Ja ditt, märk väl:
var då inte mänskors träl!
Jesus gottgjort Adams fall,
hans och din är världen all.
Barn i huset redan här,
barn till Gud som har dej kär,
köpt med Kristi blod du är,

4. fri, men i all evighet
fäst vid Guds barmhärtighet
- fri och fäst blir samma sak
under hemmets höga tak
- kallad att till Guds behag
tjäna andra varje dag,
fylld av Kristi sinnelag.

5. Du vår Frälsare, hos dej
får en kristen lära sej
att stå fri från dom och lag
men med svaga vara svag.
Din är äran, Herre, som
tjänande till världen kom
och till tjänst oss vände om!


Text: Gustav Jensen 1912 (67 år), övers. A.H. 1998

Melodi: Ur 1697 års koralbok

lördag 27 oktober 2012

Bort, värld, med all din ståt och prakt




1. Bort, värld, med all din ståt och prakt,
som själars ro förtagit,
bort, rikedom och gunst och makt
som mången man bedragit,
bort, syndig njutnings yppighet,
som gör att lätt vi viker
från kärlek och barmhärtighet
och skiljs ifrån Guds rike.

2. Hur mången lever inte här,
som vore honom livet
till idel lek för hans begär,
till nöjen endast givet!
I rus och yra spiller han
det goda Gud oss giver
och stormar lik den rike man,
som dagens text beskriver.

3. Där håvor slösas utan skam,
där är han gärna inne,
men vågar armod träda fram,
förbittrar sej hans sinne;
den fattige får hårda ord,
får vid hans dörrar ligga
och för sin hunger från hans bord
förgäves smulor tigga.

4. En tid, en dag det räcker så,
då blir varandra lika
de som till nödhjälp måste gå
och de omätligt rika.
Vad olikt varit har förut,
det jämnas allt i graven,
där klädes purpurn av till slut,
där fälles tiggarstaven.

5. Vid slutet, vad bevaras väl,
när världslig ära ramlat?
Vem har då skatter åt sin själ
för evigheten samlat?
Den ensam är i sanning rik
och värd att lycklig skattas.
All annan lycka, bubblan lik,
knappt ägs förrn den oss fattas.

6. Ve sådan fröjd, som drar oss bort
från glädjen utan ände!
Ve sådan lust, som är så kort
och slutar i elände!
Ve sådan glans och rikedom,
som när oss döden nalkas
oss lämnar kvar med törstig gom
att evigt aldrig svalkas!

7. Nej, Jesus, ge mej kamp och nöd
långt hellre här i världen,
än helvete och avgrundsglöd
bakpå den sista färden!
Men får jag gods och guld, så gör
mej snar att mej förbarma
och med din nåd mitt hjärta rör
till hjälp åt dina arma!

Text: Johan Ludvig Runeberg efter Lukas 16
Musik: Burkhard Waldis

Vi prisar Kristus, Konungen




1. Vi prisar Kristus, Konungen,
från soluppgång till aftonen.
Han som all världens Herre är,
han föddes av en jungfru här.

2. O under! Världens skapare
är här som en av oss att se!
I mänsklig kropp nu kommer han
att lösa oss ur syndens bann.

3. Guds egen Son i salig tid
kom hit till oss med fröjd och frid.
Så späd han låg i jungfruns famn,
född i Guds Andes kraft och namn.

4. Gud själv ett underverk bedrev,
när utan man hon moder blev.
Då Gabriel till henne gick

av Herrens ord sitt barn hon fick.

5. Elisabet kan det förstå
och till Maria säger så:
"Min Herres mor!" Så är han röjd!
Johannes spritter till av fröjd.

6. Ett ljus är här i natten tänt,
nytt liv blev oss från himlen sänt
och vi har fått en broder kär
som själv den sanne Guden är.

7. I krubbans halmbädd lades han,
som jungfrun undfick utan man.
Med lite mjölk han närdes då,
som låter oss vår föda få.

8. Då hördes också änglafröjd:
"Ära ske Gud i himlens höjd!"
Ja, vi får höra än idag:
"Åt mänskor frid och Guds behag!"

9. Gud, ge oss julens goda frid
i Herren Krist till evig tid.
Dig, Fader, Son och Ande, må
från alla länder lovsång nå!

Text: Caelius Sedulius (400-talet), Martin Luther, sv. övers. Olaus Petri 1536, bearb.
Musik: 400-talet/Erfurt 1524

Alla kristna fröjdas vid



1. Alla kristna fröjdas vid

denna nådens tid:
"Frid på jorden!"
Den som himlens krona bär
av en jungfru skär
född är vorden.

2. Jesus Kristus, livets sol,

har sin kungastol
övergivit,
för att fria oss från nöd
trotsat kval och död,
mänska blivit.

3. Under av all kärleks höjd!
Frälsning, frid och fröjd

är hans gåva.
Jubla, folk och vittne bär:
Jesus kommen är!
Tacka, lova!

Text: Okänd medeltida (1100-tal), Topelius Zacharias, Runeberg Johan Ludvig, ngt bearb.
Musik: Rudolf Lagi 1866 (43 år)

Fridens Gud, oss frid förläna




1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dig troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.


Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

fredag 26 oktober 2012

Gud gav i skaparorden



1. Gud gav i skaparorden
dej, människa, ditt höga kall.
Du i hans namn på jorden
i makt en konung vara skall.
Själv konung utan like,
dej Kristus del beskär
av väldet i det rike
vars grundare han är.
I skapelsen som trängtar
till sin förlossnings dag,
men våndas än och längtar,
du råda skall med Andens lag.

2. Är syndens boja krossad
och brutet lustans tyranni,
går människan förlossad
från alla världens makter fri.
Hon får den makten stora,
i ringhetens gestalt,
att kunna allt förlora
och kunna äga allt,
att kunna allt försaka
och allt behålla kvar,
ja, vinna allt tillbaka
om allt på jord hon offrat har.

3. Dej Kristus visar vägen,
där du till denna höghet når,
om ödmjuk, fast och trägen
du stilla i hans lydnad går,
i mödans verk att bringa
de dina dagligt bröd,
i tjänargärning ringa
att ge de svaga stöd,
att tåligt utstå tuktan
i bitter sorgetid
och utan knot och fruktan
här kämpa ut din goda strid.

4. Gud i det dolda skådar
och kröner redan nu och här.
Han redan nu benådar
den som i tron har honom kär,
med purpurklädet, vunnet
Guds heliga till skrud,
och silket, som är spunnet
till dräkt åt Kristi brud.
Han troget skall förvara
det arv han dej berett
och saligt uppenbara
vad ännu inget öga sett.

5. Så må vårt lov vi höja
till Gud i varje verk och ord.
Var teg som vi får plöja,
den är Guds rikes åkerjord,
var boning vi får bygga
i våra fäders land,
vill Fadern överskygga
med hägnet av sin hand.
Så må vi glatt och stilla
gå fram i nådens tid
och trogna i det lilla
förvänta oförgänglig frid.

6. Den härlighet och ära,
som Kristus åt de sina vann,
den skatt han vill få bära
till dem som allt i honom fann,
må han av nåd förläna,
sin vilja till behag,
han hjälpe mej så tjäna
min levnads hela dag,
att, när den är förrunnen,
jag hör från himlens höjd:
"Du trogen är befunnen,
gå in nu i din Herres fröjd."

Text: Johan Alfred Eklund 1910 (46 år),, ngt bearb.  
Musik: Andreas Holmberg 1991

söndag 21 oktober 2012

Nu hör och jubla, varje själ



1. Nu hör och jubla, varje själ:

se Gud med oss, Immanuel!
I krubban är det barnet lagt,
som oss Jesaja förutsagt.

2. Var inte längre syndens träl:

se Gud med oss, Immanuel!
Gud nåd och makt så underbar
har stigit upp som solen klar.

3. Gud vare ära! Allt är väl!

Se Gud med oss, Immanuel!
I liv och död var nu tillfreds,
när himlens glädje står till reds!

Text: Okänd förf., bearb. A.H. 2012
Musik: Michael Praetorius 1609 (38 år)

lördag 20 oktober 2012

Välsignat är det hem förvisst




1. Välsignat är det hem förvisst, 
som har sitt allt i Jesus Krist. 
Där han ej är, är världen tom, 
där han ej bor, är fattigdom. 

2. Välsignat mer än allt på jord 
är varje hem, där Kristi ord 
om Faderns nåd och välbehag 
till alla talar dag från dag. 

3. Välsignat är det stilla bo, 
där alla blivit ett i tro, 
där alla nu vill tjäna Gud 
och vandra i hans viljas bud. 

4. Välsignad är den hemmets härd, 
där bönens helga offergärd 
som rökelse mot höjden går 
och Herren Gud tillbedjan får. 

5. Välsignad är vår gärning all, 
om vi är trogna i vårt kall 
och var och en i kärlek bär 
den börda honom given är. 

6. Välsignat varje folk består, 
där tron till nya släkten når, 
där Faderns nåd och Kristi frid 
regera får från tid till tid. 

7. Så sluter jag i denna stund, 
jag och mitt hus, med dej förbund, 
o Gud, att dej jag tjäna vill 
och höra dej för evigt till. 

8. Ja, du vår Fader, hos oss bliv, 
välsigna oss och nåd oss giv 
att skåda upp till dej i tro, 
och skänk oss sist en salig ro.

Text: Christoph C L von Pfeil 1746 (34 år), Johan Alfred Eklund 1911, 1917, bearb. 2015
Musik: Svensk 1697

fredag 19 oktober 2012

Det är så härligt när hand i hand



1. Det är så härligt, när hand i hand
de två som nu hör ihop får vandra.
Ty dubbelt skön lyser lyckans land,
men sorg är halv, när man har varandra.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är resekost ://

2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet 
//: är hjärtats språk ://

3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Hans oss ej glömmer, då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://

4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://

5. Var helst två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1855 (72 år) "Det er så yndigt at fölges ad", sv. övers. Elin Silén, bearb.
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1833 (59 år)

onsdag 17 oktober 2012

Himlens morgon röda

 



1. Himlens morgon röda
sej lät på jorden föda
vid midnattstid i Betlehem,
den dunkla vrån blev ljusets hem.
Ära vare Herren i höjden!

2. Himlens morgon röda

för levande och döda,
den grydde då Guds ende Son
fick mor - en jungfru härifrån.
Ära vare Herren i höjden!

3. Himlens morgon röda

oss når med toner spröda.
Här bjuds Guds rikes blomsterfång
med paradisets fågelsång.
Ära vare Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig  1850 (67 år), övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen  1852 (51 år)

måndag 15 oktober 2012

Himlen öppnas. Mörkret svinner.



1. Himlen öppnas. Mörkret svinner.

Herrens segerdag upprinner 
över hus och kyrkotak.
Livets flod ska aldrig stäckas,
livets sol ska aldrig släckas,
Herrens dag är livets dag.

2. Synd och död och stränga lagar,

sorg och bittra söckendagar
kommer ej min glädje vid!
Vänligt över skulden, kraven,
över korset, över graven
denna dag har lyst sin frid.

3. Är den allvarsam och stilla

gör ej tårarna mej illa
när jag jublar Jesu namn.
Det är salighet att gråta
när Guds rikes stora gåta
får sitt svar i Jesu famn.

4. Nådens rikedom ska räcka

genom hela denna vecka,
genom livet, ty jag tror:
Livets flod ska aldrig stäckas,
livets sol ska aldrig släckas,
livets Furste bland oss bor!

Text: Caspar Johannes Boye, övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen 1849 (48 år)

Kristus kom från döden



Alt. koral:




1. Kristus kom från döden
med påskdagsmorgonglöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

2. Kristus blev i döden

vår räddare i nöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

3. Kristus vann mot döden,

nu strömmar livets flöden!
Nu sjunger fri och själaglad
hans kyrka genom land och stad:
Ära vare Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. Andreas Peter Berggreen

fredag 12 oktober 2012

Guds ära vi sjunger och prisar hans namn




1. Guds ära vi sjunger och prisar hans namn
i morgonens härliga stunder.
I bönen vi möter Guds öppnade famn,
i ordet hans väldiga under.
Gud, låt oss få mötas i himlen en gång,
din ära bland änglarna sjunga.

2. Se, vi är Guds verk som han vårdar och minns
likt sommarens växande lilja.
Oss Gud har planterat, på jorden vi finns
så länge som det är hans vilja.
Gud, låt oss få mötas...

3. Det våras i dal och det knoppas på höjd,
vi ser att Guds rike är nära.
Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,
det hoppet skall ständigt oss bära.
Gud, låt oss få mötas...

Text: Paul Nilsson 1916 (50 år), bearb.
Musik: Per Ulrik Stenhammar

Helgedomen det beskriver





1. Helgedomen det beskriver:
Allting är fullbordat nu!
Herren säger det och river
templets förlåt mitt itu.
Förebilder, flytta er,
här är det som väger mer!
Vik ni skuggor, här är solen
och den sanna nådastolen!

2. Jesus dör, och helgedomen

öppnas genom Jesu död.
Vår försoning är fullkommen,
Jesus bruten sönderbröt
det som skilde oss från Gud.
Han som uppfyllt lagens bud
alla våra brott fick sona
när han bar en törnekrona.

3. Jesus har gått in och stannar

i det Allrahelgaste,
frälsar dem Guds lag förbannar,
som en sann Försonare.
Templets förlåt rämnade!
Det är nog, nu kan jag se
att Guds Son, så tryckt och slagen
är från död och ångest tagen.

4. Med sitt eget blod han träder

fram på vår försoningsdag 
som en Bror som för oss beder,
skänker oss Guds välbehag.
En gång får jag döende
ärans himmel öppen se!
Ärans konung burit skammen,
evigheten svarar: Amen!

5. Medlaren min synd fått bära,

skulden han mej löst ifrån.
Evigt lov och evig ära
tillhör dej, Guds egen Son!
Det är nog! Halleluja!
Sjung min själ, ja sjung nu glad:
Jesus genom dödens smärta
gav mej tillgång till Guds hjärta!

Text ("Helligdommen gienlyd giver"): Birgitte Cathrine Boye 1778 (36 år), sv. övers. A.H. 2012

Jesus, du vår salighet



1. Jesus, du vår salighet,
Herre Jesus!
Största rikedom jag vet,
Herre Jesus!
Grunden för min trosvisshet,
Herre Jesus,
Jesus, Herre Jesus!

2. Tack att jag på dej får tro,
du som löst mej!
Bara du ger själen ro,
du som löst mej!
Evigt jag hos dej får bo,
du som löst mej,
Jesus, du som löst mej!

3. Låt mej stärkt av livets bröd
framåt ila!
Låt i öknens själanöd
källor strila!
Var i både liv och död
själens vila,
Jesus, själens vila! 


Text: Johann Flittner 1660, övers. A.H. 2011
Musik: Johann Rudolph Ahle 1660, sats Johann Sebastian Bach

Jesus, Jesus, du är min



1. Jesus, Jesus, du är min,

ditt liv blev för mej utgivet.
Låt mej helt få vara din
varje dag jag är i livet.
Jag åt dej mej överlämnar,
dödens mörka mur då rämnar.
Allt mitt onda övervinn,
Jesus, Jesus, du är min.

2. Om mej lyckan överger,

ja, om vänner dör och sviker,
när din trofasthet jag ser
aldrig min förtröstan viker.
Evig lycka överhöljer
den som dej till målet följer.
Du är lyckan, du är min.
Låt mej helt få vara din!

Text ("Jesu, Jesu, du bist mein"): Okänd 1687, övers. A.H. 2012
Musik: Johann Sebastian Bach (?) 1736

torsdag 11 oktober 2012

Kom inför Herren med tacksamhet




1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665 

tisdag 9 oktober 2012

Alla Herrens vägar äro




VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar äro
godhet, sanning, trofasthet.
Även där vi intet veta
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: o, han vill allt framgent hjälpa
som han hittills hulpit har! ://

2. Kasta vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
uti både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dig och mig,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sig,
//: när den törnen eller rosor
strödde på vår levnadsstig ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde,
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi se beständigt
samma nåd och tålamod ://

4. Se vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sig än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet allena
all vår hjälp och välfärd står ://

5. O, så må vi ej förtvivla
trots all egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
må vi ej förgäta det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, allena hans;
i vår egen kraft ock ännu
aldrig någon seger vanns.
//: Han har lovat med oss vara;
större trygghet aldrig fanns ://

6. Varje skiljeväg i livet
har sin löftesstjärna fått:
nya plikter, nya strider,
men ock ökat nådesmått.
Så var Herrens sätt av ålder,
känt av mången Jesu vän,
och uti hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://

Text: Lina Sandell 1868 (36 år)
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877

Vem kallar du din nästa här




1. Vem kallar du din nästa här?
Vem är det Herren menat?
Är det blott den som närmast är
i frändskap som förenat?
En vän kanske?
Ja, vidare,
den fromma hop
som Kristi dop
har samlat, styrkt och renat?

2. Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.

3. Du ser en människa som du
vid fröjd och sorger bunden,
du ser ett liv som leves nu
och som förgår med stunden,
du ser den lott
du själv har fått
av lust och nöd,
av liv och död,
så lika allt i grunden.

4. Det är din nästa som du ser.
Så följ då ordets lära
och skynda, där han fallit ner,
att hjälpa, stöda, bära.
Till bistånd var
beredd och snar
med tröst och råd,
med verk och dåd,
till Jesu fröjd och ära.

5. Ja, Jesus, du som lidit har
för vän och ovän lika,
i kärlek lär oss en och var
att ej vår nästa svika.
Om känd han är,
om främling här:
är han i nöd
bör vi ge stöd
och ej från honom vika.

6. Så sant och visst är Herrens ord
att kärlek är det bästa.
I allt, i himmel och på jord
gör kärleken det mesta.
Men ensam går
och utan spår
och utan vän 
försvinner den
sig själv blott har till nästa.

Text (=finl.-sv. psb. 1986 nr 475): Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

söndag 7 oktober 2012

Gud över oss förbarmar sej




1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
att vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
att hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du hugnar, hägnar själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!

Text: Psaltaren 67, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Rikard Norén

Kristi ord må bland oss vara



1. Kristi ord må bland oss vara,
alltid rikligt hos oss bo.
Låt oss här varann förmana,
undervisning ge i tro,
med all vishet tala så,
att uppbyggelse vi får.
Vi Guds rena ord behöver,
ej den falska frid som söver.

2. Vi med psalmen får förkunna,
lära med koralen skön.
Härlig lovsång får vi sjunga,
andlig visa bär vår bön.
Alltid dock vårt hjärta må
vara med i sången, då
kan vi rätt vårt tack frambära,
endast Gud för allt ge ära.


Text: Hakon Långström 1986 (40 år) efter aposteln Paulus (Kol. 3:16)

[publ. med tillstånd]
Musik: Johann Schop

Jesus gråter, världen ler.



Alt. koral:


1. Jesus gråter, världen ler.
Vanvett sjunger mellan gravar.
Syndens vän ej faran ser,
döden dansar med dess slavar.
Hund till spyan vänder åter,
världen ler men Jesus gråter.

2. Slutet kommer - ve, o ve!

Vill du dej vid satan länka?
Kan du Jesu gråt ej se?
Kan du på din frid ej tänka?
Grät förgäves han som dömer,
ve dej, ve, när slutet kommer!

3. Jesus gråter - smält, vart bröst,

vakna, du som synden söver!
Bäva för din falska tröst,
det är dej han gråter över.
Till din frälsare vänd åter,
smält, vart hjärta, Jesus gråter!

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Petter Berggreen 1852 (51 år)

lördag 6 oktober 2012

Omkring ditt ord, o Jesus



1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dej möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dej
låt över varje hjärta
få gjuta sej.



Text: Anna Ölander 1900 (39 år)
Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år)