söndag 20 april 2014

Kom till oss Jesus, där vi går på vägen



1. Kom till oss Jesus, där vi går på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara.
Du, världens ljus, ska själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
att vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.


Text och musik: Ur samlingen "Från fädernas tid" (nr 33)
bearb. A.H. 2010

Du som har öron, hör och vet





1. Du som har öron, hör och vet
att Livet steg som saven,
ja, gläds i tid och evighet
att Jesus gått ur graven!

2. I Josefs nya grav det blev

en tid för påskens under,
men Jesus säger: "hör och lev"
till mänskor alla stunder!

3. Och liv och ande är hans ord,

och sorgsna hjärtan glädes.
Och bäst förnims vid Herrens bord,
att själv han är tillstädes.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. Oscar Mannström, fri bearb. A.H. 30/1 2014
Musik: Carl Nielsen 

lördag 19 april 2014

Vad ljus över griften



*1. Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för
hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

*2. Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor,
vem söker ni här?
Den levande ej
bland de döda är.
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

*3. Så himlen med jorden ¨
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
Ni huvun som böjdes
vid korsets fot,
lyft upp er och fröjdas
trots världens hot!
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen.
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!

*4. Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast,
som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, ¨
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

*5. Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde
skall komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
ogräset från vetet.
Halleluja!


Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), ngt bearb (= finlandssvenska psalmboken 1986 nr 98)
Musik: Dansk ca 1528

fredag 18 april 2014

En i år 200-årig Wallinpsalm: Den mun är tyst, som bad så ömt



Alt. koral:



1. Den mun är tyst, som bad så ömt
för mänskors fallna släkte,
och kärleken den kalk har tömt
som heligheten räckte.
Till ro den gode herden går,
som gav sitt liv för sina får;
från kval och strid och möda
han vilar hos de döda.

2. Men evigt ej, du mänskors vän,
din hjord du övergiver;
en liten tid, och så av den
du återfunnen bliver.
Det korn, som dött i jorden var,
skall efter korta väntansdar
stå upp och frukter bära
att hela världen nära.

3. O livets förste, som steg ned
i gravens mörka sköte,
mej i din nåd och sanning led
till dödens vissa möte.
När från en värld av oro full
jag sänkes i den tysta mull,
må du min själ förvara
bland dina frälstas skara.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart, alt. John Morén

Ditt lidande har nått sitt slut



1. Ditt lidande har nått sitt slut.
O Jesus, du har kämpat ut
för oss den svåra striden.
Ej förr än frid åt oss du vann,
du ville njuta friden.

2. Så vila, gode Herde, nu.
Du förr ej fristad haft, där du
ditt huvud luta kunnat.
Det tjäll du ej bland mänskor fann
dig hårda klippan unnat.

3. Du stilla grav, du sälla bo,
min Jesus helgat har din ro.
När dödens afton skymmer,
som han jag somna skall förnöjd
från möda och bekymmer.

4. Du tunga sömn, du långa natt,
min Jesus målet för dig satt!
När livets morgon flammar,
som han jag träda skall med fröjd
ut ur min vilokammar´.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: 1400-talet/Zürich o 1552 


torsdag 17 april 2014

Kung i törnekrona




1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mig ditt öga.
Ty för mig du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dig i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mig hos dig vara!
Fräls mig när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mig se!


Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)

Musik: Ira D Sankey 1874 (34 år), alt. Gunnar Hahn ("Sörj ej, hoppas bara")

tisdag 15 april 2014

O du som för vår frälsnings skull



O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.


Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

söndag 13 april 2014

Lovsjung vår Herre nåd och makt



Alt. koral:




1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Nu spiran, som profeten sagt,
har kommit ifrån Juda.
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,

den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,

o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran.
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2013
Musik. Strassbur 1525, ngt bearb. 2013, alt. koral från Dalarna,  upptagen eller möjligen komponerad av kh Johan Gabrielsson (1846-1924) i Siljansnäs, där han införde melodin, "varvid han gick i kyrkans mittgång och dirigerade och övad in melodin." Melodin sjöngs varje julmorgon i Siljansnäs kyrka så länge psalmen var kvar i psalmboken (till 1986).

fredag 11 april 2014

Dej vare pris och ära



Alt. koral: 



1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012
Musik: Melchior Teschner, alt. Johann Abraham Peter Schultz (1747-1800)

Om, Jesus, på min vandringsstig



Alt. koral från Dala-Floda:


1. Om, Jesus, på min vandringsstig
ditt eget ord ej leder mig,
min själ av natt omgives
och mitt begär 
likt böljan är,
som kring av stormen drives.

2. Men av ditt evangelium
går ljuset upp i mörkrets rum.
Vid denna morgonstjärna
ditt råd jag ser, 
din nåd tillber
och gör din vilja gärna.

3. Ditt löfte jag ej glömma vill,
att himmelriket hör dem till
som äger barnasinne.
I barnatro
och samvetsro
jag livets vishet finne.

4. Då skall, i känslan av min brist,
det ord jag vörda, som är visst
och kan all sanning lära.
Din kärleksröst
skall bli min tröst,
ditt kors min fröjd och ära.

5. Då skall jag glad och tacksam be,
i Gud en älskad Fader se,
en broder i min like,
och vara din
och komma in
i löftets himmelrike.

6. Och salig, när jag detta vet,
i lydnad och uppriktighet
jag vill till målet skrida
och högre ljus
i Faderns hus
med barnsligt hopp förbida.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 29/9 2014
Musik: 1400-talet, Zürich o 1552, alt. Dala-Floda uppt. 1887 av Erik Johan Tunstedt

torsdag 10 april 2014

Jesus, du som segern vinner



1. Jesus, du som segern vinner, 
i Guds stad du rider in. 
Nu är palmsöndagen inne, 
nu är folkets hyllning din. 
Nu är fred och harmoni, 
"hosianna!" sjunger vi. 
Ja, men bakom hyllningsglansen 
skymtar ändå törnekransen. 

2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej. 
Många som i dag dej prisar 
kommer snart att håna dej. 
Gröna palmblad vi nu ser 
vissnar alltför tidigt ner. 
Snart där hosianna klingar 
skränet dej till korset bringar. 

3. Du som rider lugnt och stilla 
på en åsna vägen fram, 
inget jubel kan förvilla 
dej, Guds Son, vårt påskalamm. 
Bredda mantlar, fagra tal 
döljer inte dödens kval, 
ändå du av glädje lyser, 
kärlek till oss alla hyser. 

4. Fridens Konung, du ej dröjer 
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer 
och din kärleks makt tillber. 
"Korsfäst!" ropar många än, 
men du frigör syndaren. 
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"! 

Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. Karl Edvard Norström 1918 (59 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

torsdag 3 april 2014

Det går ett tyst och tåligt lamm




1. Det går ett tyst och tåligt lamm,
och på den tunga färden
det bära får all synd och skam,
all dom som tynger världen.
Det sänkes djupt i vanmakt ner,
dess vånda ökas mer och mer,
där offrets väg det skrider.
Det utstår outsäglig nöd,
hån, gisselslag och kval och död,
och allt det stilla lider.

2. Det lammet är Guds rena Lamm,
som löser syndens trälar,
Guds Son, som led på korsets stam
att frälsa våra själar.
O kärleks makt, som övergår
allt vad en människa förstår,
du Faderns hjärta tvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar!

3. Han frambär, klädd i helig skrud
och krönt med törnekrona,
ett offer utan vank åt Gud,
all världen att försona.
I lydnad och i tålamod
sig själv han offrar, när hans blod
för mig och världen rinner.
Vad skall min själ väl giva dig,
o helga Lamm, för vad du mig
i offerdöden vinner?

4. Jag stanna vill min levnads dag
i stillhet vid din sida,
och där du är, där vill ock jag
i trogen kärlek bida.
Mitt hjärtas ljus du vara skall,
och när min levnadstid är all,
mitt liv du evigt bliver.
Min själ är din, o Jesu from,
jag dig till arv och egendom
nu henne evigt giver.

5. Min lovsång om din kärlek blid
må fylla livets stunder,
min själ dig prisa varje tid
för dina nådesunder.
Ditt namn till ära, Jesu god,
må ren och klar min levnads flod
mot evigheten strömma.
Allt vad av dig jag undfått har,
det skall mitt hjärta hålla kvar,
min ande evigt gömma.

6. Mitt trånga hjärta, vidga dig
att i ditt djup förvara
en skatt mer skön och kostelig
än alla stjärnor klara.
Förmer än jordens lust och prakt,
dess ära, rikedom och makt
är skatten, som jag funnit.
Min skatt är du, o Jesu god,
du offrat har ditt dyra blod,
som ock för min skull runnit.

7. Det blodet städse vara skall
mitt värn i strid och fara.
Mot frestelse och syndafall
det mitt beskärm skall vara,
den djupa källan till min fröjd,
min tröst, när jag av sorg är böjd,
min hugnad under färden,
min svalka, när min törst är het,
min tillflykt i min ensamhet,
när allt jag mist i världen.

8. Vad skadar mig den bittra död?
Den blott min vinning bliver.
Försmäktar jag i solens glöd,
ditt kors mig skugga giver.
När oro i min ande bor,
när tron bli svag och bävan stor,
du skingrar tvivlets tankar,
och när på världens vreda hav
min farkost hotar gå i kvav,
är du mitt fasta ankar.

9. När jordelivet är förbi
och för Guds tron jag träder,
då skall ditt blod den purpur bli,
vari min själ sig kläder.
Därmed jag kan för Gud bestå
och in i Faderns rike gå,
och där i högtidsfröjden,
när Lammet viges vid sin brud,
jag bär min krona och min skrud
till evig tid i höjden.

Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år), Carl David af Wirsén 1889 (49 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Strassburg 1525

onsdag 2 april 2014

För oss led Kristus döden svår (Christus pro nobis passus est)





Christus pro nobis passus est
et immolatus agnus est.
Effuso suo sanguine
in ipso crucis arbore
et mortuus imperium
devicit diabolicum.

1. För oss led Kristus döden svår,

han som Guds Lamm bar synden vår.
På korset dödens udd han bröt,
när han sitt blod för oss utgöt.
Då utan skuld för oss han dog
han satans välde sönderslog.

2. En tillgång fri nu äger vi

till Gud, vår Fader, all vår tid,
igenom Kristus, Sonen kär,
som världens Frälsare nu är.
Halleluja, halleluja!
Lov, pris och tack skall Herren ha!

Text och musik: Ur "Någre Psalmer af Laurentio Jonae 1615", hämtad från Psalterium Dalecarlium (Dala-Harpan) 1914, mel i kh Aug Bäcks version, texten bearb. A. H. 2012

tisdag 1 april 2014

Det skedde för mej



Alt koral:



1. Det skedde för mej,
att Gud i vårt kött uppenbarade sej,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl;
det undret, min Jesus, ju skedde för mej;
nu tackar jag dej!

2. Det skedde för mej,
att här du har vandrat och uppoffrat dej.
Du ofta av kärlek dej arbetat trött
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mej;
nu tackar jag dej.

3. Det skedde för mej
att översteprästerna fängslade dej.
Att du av Pilatus till korset blev dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mej;
nu tackar jag dej.

4. Det skedde för mej,
att syndares händer marterade dej.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mej;
nu tackar jag dej.

5. Det skedde för mej
att du till ett syndoffer helgade dej.
Vart salighetsord av din heliga mun
gör klart att du vann i försoningens stund.
Allt har du i döden beseglat åt mej;
nu tackar jag dej.

6. Det skedde för mej,
att du såsom uppstånden visade dej
med märken i sida, i fot och i hand,
och sedan for hem till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mej;
nu tackar jag dej.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb. A.H. 2013
Musik: A. B-n, alt. Rikard Norén