lördag 30 januari 2016

Du morgonstjärna mild och ren





EN ANDLIG BRUDVISA OM DEN TROENDE SJÄLENS FÖRENING MED KRISTUS, SIN HIMMELSKE BRUDGUM

1. Du morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken 
som glans åt jorden givit! 
Du Davids son av Jakobs hus, 
mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus, 
min kärlek har du blivit! 
Ärlig, 
härlig
och begärlig, 
oumbärlig,
utan like, 
ge mej glädjen i ditt rike! 


2. Du pärla skön som gör mej rik, 
Marias son, Gud Fader lik, 
min Frälsare, min Konung! 
Välkommen i mitt hjärterum, 
din kärleks evangelium
är idel mjölk och honung! 
Rör mej,
hör mej!
Hosianna!
Himmelskt manna
är ju orden 
som du talar här på jorden. 


3. Nu i mitt hjärta lys och skin, 
du klara jaspis och rubin, 
med all din kärlek blida. 
Ja, låt mej känna att jag är 
en lem i din församling kär,
en vingren i din sida.
Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.
Jag vill evigt bli dej nära.


4. Pris vare Gud, som ser mej nu 
när dina milda ögon du
så vänligt mot mej vänder.
O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,
ditt ord, ditt liv, din Ande god,
ny låga i mej tänder.
Dra mej,
ta mej
in i famnen,
trygga hamnen
dit jag ilar
och i dina armar vilar.



5. Det är min största fröjd och ro,
att den som är mitt A och O
och mej sin Ande sänder
ska föra mej till paradis,
där jag av glädje till hans pris
ska klappa mina händer.
Amen,
amen,
du min krona,
mej förskona
från att mista
dej, mitt första och mitt sista. 

Text och musik ("koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1597 (41 år), sv. övers. A.H. 30/1 2016

onsdag 27 januari 2016

O du som till ditt tempel kom




1. O du som till ditt tempel kom,
gör själen till din helgedom
och in i hjärtats tempel drag
på denna Kyndelsmässodag!

2. Du som var lydig Faderns lag,
ge mig din lydnad, så att jag
blir som din mor Maria var
när hon dig upp till templet bar.

3. Hjälp mig att se som Simeon
att du är Faderns egen Son,
som oss från slaveriet löst,
för Israel en härlig tröst.

4. Ja, låt mig ta dig i min famn
och prisa Herrens stora Namn,
ty löftet sin fullbordan fått
och världens längtan målet nått:

5. "Min Gud, nu låt din tjänare
gå hem i frid, ty han fått se
ditt ljus, din uppenbarelse,
ditt folks och världens Frälsare."

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd


tisdag 26 januari 2016

Hur härligt vittna land och sjö




1. Hur härligt vittna land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.

2. Ty du barmhärtig år från år
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav,
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.

3. Ljus är din klädnad, Herre Gud;
i norrskensprakt och stjärneskrud
din himmel skådar neder.
Dig bliver intet mörker när,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
att vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej vike.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bo,
till ljuset i ditt rike.


Text: Zacharias Topelius 1880 (62 år)
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

Du, Herre, har kallat mej




1. Du, Herre, har kallat mej, glad vill jag gå.
Jag tackar för tjänsten du låtit mej få.
Du förde mej hit från min självvalda färd.
Jag prisar dej, Jesus, för det är du värd!

2. Din nåd är så stor, du var god mot mej, Gud.
Den synd jag bekände du plånade ut.
Så låt mej få vittna om allt du mej gav,
din nåd och din kärlek från vagga till grav.

3. Ja, låt mej få följa dej vart du än går,
och lär mej att se vad du ser och förstår,
att tala ditt ord på ditt värmande sätt,
att verka och be för de fattigas rätt.

4. Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri,
från osaltat tal och från tomt hyckleri,
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg.
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg!

5. Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår,
till skälvande händer, till grånande hår.
Om felsteg försvagar och vägen blir tung,
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

6. Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk
att leva och brinna för kärlekens verk!
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här.
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.



Text: Sigvald Skavlan 1893 (54 år), övers. A.H. 2010
Musik: Svensk-norsk folkmelodi ("Gå varsamt, min kristen")

fredag 22 januari 2016

Nåden, nåden den är fri



1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som här fått namn av lärd,
mycket verkat, tänkt och skrivit,
och den som i denna värld
dömd från liv och ära blivit,
måste båda, märk det ena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida.
Rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.


6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet

och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!


9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.  


Text: Lars Thorstensson Nyberg 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985, 2010
Musik: Johann Crüger "Hit, o Jesus, samlas vi"

söndag 10 januari 2016

När till Jordan vår Herre drog





1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 


Text: Martin Luther (1483-1546) "Christ unser Herr zum Jordan kam" , övers. Johan Alfred Eklund och Paul Nilsson, bearb.
Musik: Rikard Norén (1847-1922)

måndag 4 januari 2016

Det tändes en stjärna i natten



1. Det tändes en stjärna i natten,
en natt full av syner och sång.
De vise som sökt efter stjärnan,
de följde dess strålande gång.

2. Vi söker dej, dröjande stjärna,
vi hälsar dej, brinnande stund!
Vi samlas med händer i händer
till himlens och jordens förbund.

3. Förkunna för folket i mörkret,
trots allt som förbränts och förblött:
Den skapande viljan är vaken,
det heliga barnet är fött.

Text: Ragnar Jändel, ngt bearb. 2013
Musik: Folkmelodi ("Till Österland vill jag fara)


Av helig längtan hjärtat slår




1. Av helig längtan hjärtat slår:
min Jesus jag till mötes går.
Jag ska få se se och smaka här
hur ljuvlig du, o Herre, är. 



2. Jag är nu bjuden till ditt hus,
omsluten av din kärleks ljus
och smaka får en härlig spis
av frukter från ditt paradis.

3. Så vet jag då hur allt mitt ve
jag kan i fröjd förvandlat se:
när till ditt helga bord jag går
en himmelsk tröstedryck jag får.

4. Där får jag också himmelskt bröd,
som ger mej kraft i själanöd.
Jag fruktar då ej död och dom:
ditt offer är min rikedom.


5. Så kom då, Jesus, in till mej:
jag öppnar hjärtats rum för dej!
Tro, hopp och kärlek tar du med,
du bjuder mej Guds frid och fred.


6 . Och när du nattvard håller där,
jag mot ditt hjärta lutad är,
liksom Johannes vid ditt sköt’
den natten, då du brödet bröt.


7. Vid dej jag evigt vill förbli,
du är min glädje och mitt liv,
mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd
och saligheten i min död.

Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), J O Wallin, bearb. A.H. 2016
Musik: Svensk 1697

fredag 1 januari 2016

Din godhet vill vi lova




1. Din godhet vill vi lova,
o Herre Jesus kär,
vårt hjärta är den gåva
som du av oss begär.
O må det skänka sig
nu i ditt blod helt renat
och genom tron förenat
//: för evig tid med dig ://

2. Oss kan ej vederfaras
en större nåd och tröst,
än att oss uppenbaras,
att du oss återlöst.
Ditt blod som för oss rann
har helgat denna dagen.
Du, undergiven lagen,
//: förlossning för oss fann ://

3. Fördenskull är dig givet
ett namn, som härligt är,
som salighet och livet
allena innebär;
ty Jesus kallas du.
O Jesus, må du bliva
vår Jesus och oss giva
//: allt vad vi ber om nu ://

4. Dig Fadern velat skänka
åt oss till Frälsare,
o må vi det betänka
och alltid låta se
vårt hjärtas tacksamhet,
som vi därmed bevisar
att vi din kärlek prisar
//: med sann barmhärtighet ://

5. Du nådigt velat frälsa
vår syndinsnärjda själ,
oss givit liv och hälsa,
bevakat allas väl,
att vi, av ditt behag,
förskonade från våda
med glädje nu kan skåda
//: och fira denna dag ://

6. Vår första gärning denna
må alltså bli i år
att andaktsfullt bekänna
ditt namn, som allt förmår,
och glada samlas här,
där oss ditt ord förkunnas,
där oss den friden unnas,
//: som trygg och evig är ://

7. Förnya du vårt sinne
i detta nya år.
Giv att vi oss påminner
hur tiden snart förgår.
Ja, lär oss tänka så,
att vi vårt hjärta vänder
till det som ej har ände
//: men evigt skall bestå :// 

8. Så låt oss våra dagar
framleva här i ro,
att vi, som dig behagar,
i kärlek, hopp och tro
må vandra livets stig.
Ja, Herre, oss förläna
att vi dig rätt må tjäna
//: och så få ro hos dig ://

Text: Haqvin Spegel, bearb. A.H.
Musik: Heinrich Schütz (1585-1672)