onsdag 30 mars 2016

Jesus dej möter med allvar och kärlek




1. Jesus dej möter med allvar och kärlek,
tar dej från folket åt sidan med sej,
ser dej i ögat och frågar dej ärligt:
"Du som vill följa mej, älskar du mej?
Dyrt har jag löst dej med kors och med pina,
hjärtat mitt brustit av kärlek till dej.
Se, du är tecknad i händerna mina
och vill mej följa - men älskar du mej?"

2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara -

svara den ende som ser ända in?
Jesus, du hör om jag än säger bara:
"Fyll du mitt hjärta med kärleken din!"
Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig,
även om hjärtkylan ännu mej skär:
"Herre, du älskar fast jag är ovärdig,
hur kan jag annat än hålla dej kär?"

Text: Anders Hovden 1912 (52 år), sv. övers. A.H. 28/1 2015
Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38 år)

tisdag 29 mars 2016

Som den gyllne solen bryter





1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!
¨

4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), sv. övers. A.H. 5/12 2015
Musik: Johann Schop 1642

söndag 27 mars 2016

Lov pris och ära vare dej




1. Lov, pris och ära vare dej,
o Gud, att från det höga
du alltid vakar över mej
med nådigt fadersöga.

2. Ge mej din Ande, så jag må
till gagn för mej och andra
med trohet dina vägar gå
och i din fruktan vandra.

3. Ge nåd och lycka, ro och frid
åt överhet och rike.
Från våra bygder hungerstid
och pest och tvedräkt vike.

4. Släkt, vänner, verksamhet, förråd
vill jag dej anbefalla.
Slut ock min ovän i din nåd,
du gode Far för alla.

5. Må i mitt kall och i mitt bo
jag nöjd och tålig vara,
din sanning och ditt löfte tro
och fåfäng omsorg spara.

6. Ett saligt avsked mej förlän',
o Gud, från denna världen,
när jag en gång ska fara hän
den dyra, sista färden.

7. Min bön du också denna gång
må till din tron upptaga,
låt dej mitt hjärtas suck och sång
i Jesu namn behaga.

Text: Martin Brunnerus (1627-1679), tr. 1684

Nu vilans dag förflutit




1. Nu vilans dag förflutit,
då vi på nytt har njutit

din kärlek och din vård;
du livets väg oss visat,
med livets bröd bespisat,
o Jesus, i din ljusa gård.

2. Vi vill i hjärtat gömma
och aldrig mera glömma
vad du i ordet lär.
Så ge oss nåd att se dej
och helt vårt hjärta ge dej,
som alltid vid vår sida är.

3. Ditt rike bland oss främja,
ge endräkt, frid och sämja,
o Gud, omkring ditt ord.
Ge din betryckta kyrka
nytt ljus och liv och styrka
och hjälp i nåd din svaga hjord.

4. När dagen från oss ilar,
bered oss så vi vilar
hos dej i stilla tro.
För synd och nöd oss skydda,
sist låt oss i din hydda
få smaka evig sabbatsro.

Text: Lars Johan Nyblom 1908 (64 år), bearb. A.H. påskdagen 2016
Musik: Heinrich Isaac

Stå upp, för solen fram har gått




1. Stå upp, för solen fram har gått
ur nattens dunkla sköte!
Ur graven Jesus har uppstått,
gå salig till hans möte!
Han har besegrat dödens makt
och livet fram i ljuset bragt
till hela världens glädje.


2. Ur syndagraven nu stå upp
och sök det rätta livet.
Nu för din längtan och ditt hopp
ett härligt mål är givet.
Till himmelen, där Jesus är,
du rikta må din själs begär,
om du vill målet hinna.

3. På korset offrat har Guds Lamm
en evig frälsning funnit,
och lejonet av Juda stam
har härligt övervunnit.
Oss givs rättfärdighet och frid,
vår löftesman i väldig strid
har fienderna slagit.

4. Men eftersom han seger vann
bör även du nu strida,
för kraft till striden skänker han
och seger kan du bida.
Med tillit upp till honom se
och i förnyat leverne
din Frälsare nu tjäna.

5. Räds ej för djävul, värld och död
och mörkrets hela skara!
Han lever, hjälparen i nöd
och kan dej väl bevara.
Den starke segerhjältens hand
som sönderbrutit dödens band
är än de svagas styrka.

6. O Herre Jesus, du som är
från död till livet gången,
låt aldrig fiendernas här
mej svage hålla fången.
Nej, giv mej nåd att verka fritt
och tjäna dej i riket ditt,
där du oss plats förvärvat.


7. Du prisas här i skröplighet
av dem som nåd har funnit,
men bättre i din härlighet
av dem som målet hunnit.
Du köpt oss fria med ditt blod,
så Jesus, ge oss kraft och mod
att seger med dej vinna!

Text: Olof Kolmodin (?)
Musik: Johann Sebastian Bach (?)




lördag 26 mars 2016

Upp, min tunga




*1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett felfritt offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.


Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), Sigfrid Aron Forsius 1608 (58 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svensk 1693

fredag 25 mars 2016

Så är fullkomnat, Jesus kär




1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd. 

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb.

Minns du, min själ, den dyrbara stunden



1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla

dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,

därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,

det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,

drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,

tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,

Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och eviga ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,

sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,

som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. juli 2015

Då Herren Jesus korsfäst var




1. Då Herren Jesus korsfäst var
och hånad blev, gav han till svar 
sju ord för oss på jorden. 
Behåll då väl i minnet kvar 
de helga, dyra orden! 

2. Det första ord han hördes be,
det var en bön för syndare,
och än hans förbön hör du:
Förlåt dem, Fader, för de vet 
ju inte vad de gör nu.

3. Hans andra ord, som kärlek bär 
till mor och vän vid korset, är 
en bön som son och broder: 
O kvinna, se din son är där, 
o son, se där din moder! 

4. Hans tredje ord, Gud vare pris, 
är tröstens ord på samma vis 
när han hörs rövarn svara: 
I denna dag i paradis 
ska du med mej få vara. 

5. Hans fjärde ord oss lära kan 
hur han, Guds Son och avbild sann, 
för vår skull straffad blivit: 
Min Gud, säg varför, ropar han, 
har du mej övergivit? 

6. Jag törstar, är hans femte ord. 
Han som berett oss nådens bord
sin törst ej släcka mäktar.
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dej försmäktar! 

7. Hans sjätte ord, det innebar 
att nu den seger vunnen var 
om vilken Skriften ordat. 
Vår frälsning nu en borgen har - 
han sagt: Det är fullbordat. 

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sjunde ord, så fullt av frid, 
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid, 
jag lämnar nu min ande.

Min Frälsare, vad själave



1. Min Frälsare, vad själave
du lider i Getsemane,
vem kan det rätt beskriva -
hur helvetets och dödens kval
och bäckarna av Belial
till ångest dej kan driva!
Nöden,
döden
dej förskräcker,
och du sträcker
dina händer
upp mot den som trösten sänder.


2. Så hjälper du min arma själ,
du trofaste Immanuel,
ifrån så stort elände!
Din ångest i en örtagård,
din kamp och strid med döden hård
min dom ifrån mej vände.
Jag bör
därför
dej lovsjunga,
själ och tunga
dej må prisa,
som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!
Ja, låt din Glädjeande vis
min håg och ande styrka,
att jag i mitt Getsemane,
i mitt bekymmer, kval och ve,
må tillitsfullt dej dyrka,
tacka,
blicka
bortom kvalen,
tåredalen,
finna friden 
redan här och efter tiden.

Text: Johann Qvirsfeld 1682, sv. övers. A.P. Amnelius 1690, bearb. A.H. 2013
Musik: Svensk 1697

onsdag 23 mars 2016

O låt mej få vara en liten kvist



1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av himmelens dagg från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten än blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Text: Sigvald Skavlan, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Arr. Fartein Valen

tisdag 22 mars 2016

O Gud, som mina steg ledsagar




EN ÄLDRE KRISTENS TACKOFFER PÅ SIN FÖDELSEDAG

1. O Gud, som mina steg ledsagar
ifrån min vagga till min grav,
dej helgas, främst bland mina dagar,
den dag du mej att födas gav.
I ditt beskydd, min högste vän,
jag lugn och lycklig firar den.

2. För svag är denna röst att lova
ditt milda, underbara råd.
Allt vad jag äger är din gåva,
allt vad jag njuter är din nåd.
Vad är det jag dej offra vill,
då allt, o Herre, hör dej till?

3. Att jag ifrån de späda åren
fått i din kunskap växa opp,
att faror som mej följt i spåren
ej helt förtagit mod och hopp,
dej tackar jag, o Gud, för det,
jag levt av din barmhärtighet.

4. För allt som har lyst upp min levnad,
för mödors lön, för vänners tro,
för hälsa, dagligt bröd och trevnad,
för husets och för hjärtats ro,
dej tackar jag, till tårar rörd,
och vet att jag av dej är hörd.

5. Jag ödmjukats i nödens stunder
och sorgen undervisat mej.
Men om för dem jag dukat under,
det var den stund jag glömde dej.
Jag tackar dej som gav och tog,
din nåd, o Herre, är mej nog.

6. Jag sörjer ej för morgondagen,
du, Herre, för mej sörja skall.
Din hand är aldrig från mig tagen,
när jag är trogen i mitt kall.
Vad fruktar jag, vad fattas mej,
o Herre, när jag dock har dej?

7. Vad mer, om hjärtat än skall blöda
en stund av korsets tyngd och kval?
Jag vet att tidens vedermöda
och några mulna timmars tal
ej är att likna mot den fröjd,
som väntar mej i himlens höjd.

8. O du som räknat mina dagar
och känner vad mej görs behov,
jag vet att du mej dock ledsagar
till målet genom alla prov.
Så är jag nöjd med ditt behag
och tackar dej för varje dag.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Svensk 1820

måndag 21 mars 2016

Vår Herres Jesu minnesfest



1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu. 

2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!

3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut, 
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.

4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.

5. Den föder kärlek hos oss med,
till dej, som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.

6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.

7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord,
blir stoftet famnat av ditt ord.

8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!

9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!

10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom 

och låste upp Guds helgedom!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843, 1845 (60, 62 år), sv. övers. A.H.
Musik: Bartholomäus Gesius 1603

söndag 20 mars 2016

Se hur nu Jesus rider





1. Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

2. Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

3. så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

4. Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

5. Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

6. Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

7. Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

8. O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej älska någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!


9. Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

10. Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

11. Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

12. Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Text: Thomas Kingo 1689 (54 år), sv. övers. A.H. 19/3 2016
Musik: Melchior Vulpius

fredag 18 mars 2016

Jesus, du som segern vinner



Alt. koral:


1. Jesus, du som segern vinner, 
i Guds stad du rider in. 
Nu är palmsöndagen inne, 
nu är folkets hyllning din. 
Nu är fred och harmoni, 
"hosianna!" sjunger vi. 
Ja, men bakom hyllningsglansen 
skymtar ändå törnekransen. 

2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej. 
Många som i dag dej prisar 
kommer snart att håna dej. 
Gröna palmblad vi nu ser 
vissnar alltför tidigt ner. 
Snart där hosianna klingar 
skränet dej till korset bringar. 

3. Du som rider lugnt och stilla 
på en åsna vägen fram, 
inget jubel kan förvilla 
dej, Guds Son, vårt påskalamm. 
Bredda mantlar, fagra tal 
döljer inte dödens kval, 
ändå du av glädje lyser, 
kärlek till oss alla hyser. 

4. Fridens Konung, du ej dröjer 
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer 
och din kärleks makt tillber. 
"Korsfäst!" ropar många än, 
men du frigör syndaren. 
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"! 

Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. Karl Edvard Norström 1918 (59 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. svensk koral 1697

torsdag 17 mars 2016

Du har förordnat, store Gud




1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro den andre håller kär,
i Kristus kristligt lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas.

3. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

4. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att någon tar förargelse
av deras onda leverne
som bör allt gott oss lära.

5. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

6. Så skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

Text: Jesper Svedberg 1694, bearb. A.H.

tisdag 15 mars 2016

Vilken kärlek du bevisat




1. Vilken kärlek du bevisat,
nådens bottenlösa hav,
när du dej i döden gav!
Ditt namn vare evigt prisat
av mitt hjärta och min röst,
du i liv och död min tröst!

2. Dej, min Jesus, nu jag skådar
när du ödmjuk rida skall  
till den stad, vars djupa fall 
under tårar du bebådar,  
du som sagt: »Betänk i tid, 
vad som ger dej fred och frid!» 

3. När du med din ankomst gläder 
menigheten utanför, 
som din väg med palmer strör,
när i portarna du träder,
skallar folkets glada röst: 
»Hosianna, Sions tröst!» 

4. Du, som mänskohjärtat känner, 
ser hur denna fröjd till slut 
skall mot grymhet bytas ut. 
Många dyrkare och vänner, 
som ödmjukar sej som bäst, 
ropar snart: "korsfäst, korsfäst!"

5. Då i nåd på oss du tänker 
och ett testamente gör, 
som vi heligt hålla bör: 
Du i vin ditt blod oss skänker, 
och din kropp i helgat bröd,
oss till styrka i vår nöd. 

6. När du oss av nåd bespisar,
låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död, 
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

7. Att försonlighet oss lära, 
ödmjukhet och tålamod,  
du, så kärleksrik och god, 
du, så stor i makt och ära, 
oss i ringhet föregår, 
när du andras fötter tvår. 

8. När du är så djupt bedrövad 
över Judas’ fall och brott, 
ack, vad skall då bli min lott? 
Daglig synd, av mej förövad, 
daglig svaghet, daglig brist 
har förrått dej, Jesus Krist! 

9. Petrus sej i faran kastar, 
tror sej fast som klippan stå,  
lovar att i döden gå. 
Jesus, låt mej inte hasta  
dit mitt högmod leder mej,
där jag lätt förnekar dej. 

10. Jesus, du som för oss vinner, 
bed för oss och styrk vår tro, 
så att all vår frid och ro 
vi i din förening finner
och som du från världen går,
med dej evigt leva får.

måndag 14 mars 2016

Så har då denna dag



Alt. koral:



1. Så har då denna dag
allt efter Guds behag
fram till sin ände nått
och natten, sömnens vän,
har nu för oss igen
i ljusets rum uppstått.

2. Du höga himlamakt,
som jordens nedre trakt
med dina himlabloss
förändrar underlig,
själv oföränderlig
vik aldrig bort från oss.

3. Snart tillsluts ögonen,
en himmelsk änglavän
sänd till min hjälp åstad
att hålla trogen vård
om hem och hus och gård
och om min vilostad.

4. Jag kläderna tar av,
min synd, o Gud, begrav
i Kristi sidosår,
så ska min skröplighet
bli vänd i härlighet
när jag ur jord uppstår.

5. Av hjärtat ska jag sen
från alla synder ren
och i en härlig skrud
lovsjunga dej, som såg 
hur jag i synden låg
och lyfte upp mej, Gud!

Text: Samuel Columbus 1674 (32 år), bearb. A.H. 14/3 2016
Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674, alt. dalakoral från Rättvik, efter E Karin Olsson, uppt. Gunnar Ekström

onsdag 9 mars 2016

Upp, för dagen som frambryter




1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Text: Johann Anastasius Freylinghausen, dansk övers. Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)


tisdag 8 mars 2016

Stå upp och låt er röst bli höjd





1. Stå upp och låt er röst bli höjd
med helig fägnad, frid och fröjd,
i Herren Jesus gläd er!
Ja, se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!

Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är

än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

Text: Thomas Kingo
Musik: Johann Christian Friedrich Haeffner 

måndag 7 mars 2016

Guds folk för sin Konung ska sjunga





1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 

till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände

mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,

vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,

men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar

och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära

som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Text: Bernt Støylen 1917 (59 år) fritt efter Marias lovsång (Luk. 1), sv. övers. A.H. 7/3 2016
Musik: Medeltida hymn ("Nu tystne de klagande ljuden")

söndag 6 mars 2016

Du har skapat allt, o Gud



1. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud:
luft och ljus och sjö och land,
fåglar, skog och fisk och strand.

2. Blom på mark och frukt på träd,
sol och snö och vind och säd,
högt och lågt och stort och smått
har du skapat, skapat gott.

3. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud.
Allt som lever på vår jord
lever av ditt skaparord.

Text: Peter Andreas Jensen 1843 (31 år)
Musik: Carl Fredrik Sandberg 1867 (57 år)

lördag 5 mars 2016

Du livets bröd, o Jesus Krist



1. Du livets bröd, o Jesus Krist,
som här dej låter finna
av den som all sin synd och brist
vill ångra och besinna:
av hjärtat nu jag beder dej
att du i nåd bereder mej
till denna höga måltid.

2. På gröna ängar denna stund

du vill av nåd mej leda,
vid källan som gör frisk och sund
ett bord för mej bereda,
så att min själ liksom min mun
av livets bröd och nådens brunn
ska kunna vederkvickas. 

3. Ta bort allt hat, all bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta!
Låt mej av hjärtat ångra det
som gjort dej sorg och smärta. 
Du blev för mej på korset död,
har frälsat mej från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus!

4. Du livets bröd som under gör:

låt mej idag få njuta
din helga nattvard som jag bör,
i dej mej innesluta.
Är jag i dej och du i mej,
ska jag, hur allt än vänder sej,
till himlens glädje föras!

Text: Johann Rist 1654 "Du Lebensbrot, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2013
Musik: Peter Sohren 1668 (38 år)

fredag 4 mars 2016

Gud är nådig, hör, han vill ej



1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!

Text:Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 31/7 2015
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

Betvivla ej att Gud är god




1. Betvivla ej att Gud är god, 
när synd och skam slår ner ditt mod. 
För Gud din synd förhatlig är,
men likafullt har han dej kär.
Så fall nu ner för Herrens fot
med ödmjuk bön och redlig bot. 

2. Ty Jesus själv, Guds egen Son,
har kommit från sin himmelstron
att hela våra samvetssår.
För sina barn och fosterfår
han sej i döden givit har
och all vår skuld på sej han bar.

3. Om du otaligt gott har mist,
otaligt gott har Jesus Krist
förvärvat dej, ja endast han,
som seger över döden vann.  
Den lag du brutit har han fyllt
och lidit vad du har förskyllt.

4. Om du dej skilt från Herren Gud
med synder mot hans helga bud
och därför kväljs av lagens hot,
hos Jesus får du säker bot.
Guds vrede har han på sej lagt
och friden han dej återbragt.  

5. Om du förskräcks för evig död,
för satans våld och avgrundsglöd,  
betänk att Jesus nederlagt
död, helvete och satans makt,
förvärvat dej rättfärdighet
och Faderns nåd i evighet.

6. Om du i tron är matt och svag,
dock tröst av Jesu löfte tag,
att han som tro i hjärtat ger
skall ock fullborda den alltmer.
En rykand´ veke släcks ej ut,
den svaga tron når ock gott slut.

7. Din bättring ofullkomlig syns:
för Gud rättfärdig ingen finns.
Gud gör din bot och bättring sann 
om du i tron den tar dej an.
Med Jesus skall du allt förmå,
hans löfte har du ju därpå.

8. Är du Guds godhet inte värd,
den är dej dock av nåd beskärd.
Din Jesus mottar syndare,
den allra mest ovärdige.
Till honom fly! Gud är dej god
på grund av hans förtjänst och blod.

9. Om dej stor svaghet kommer på, 
med trogen bön till Jesus gå. 
Hos Jesus finns det tröst och råd, 
ty han är rik på makt och nåd. 
Sann läkedom mot synd och brist 
i Jesu sår du finner visst. 

10. Alls ingen utom Jesus kär 
i himlen och på jorden är, 
som glädja kan en sorgsen själ; 
i Kristus är oss evigt väl. 
Håll dej med tron vid honom fast; 
han hjälper dej från all din last.

Så högt har Gud, oss till stor fröjd




1. Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
den fallna världen älskat,
att han har sänt från himlens höjd
sin Son, som oss har frälsat.
I synden världen var så sänkt
att hjälp ej stod att finna,
ej nåd att vinna,
om Gud sin Son ej skänkt.
O mänska, det besinna!

2. Men detta är vår själatröst,
en nådens klara källa,
att Jesus har oss återlöst
och lidit i vårt ställe.
O Gud, så stor din kärlek är,
som så oss ville lisa,
oss hjälp bevisa!
En mänskotunga här
kan aldrig nog dej prisa.

3. Ty den som tror på Jesus Krist
för evigt salig bliver.
Den salighet vi hade mist
Gud genom Jesus giver.
Ty inte sände Gud sin Son
att fallna världen döma
och nåden gömma,
nej, frälsa världen från
dess fall och synden glömma.

4. Men den är redan dömd förvisst
och honom Gud förkastar
som ej vill tro på Jesus Krist,
han till fördärvet hastar.
Ty då han inte ville tro
i Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena,
Gud honom själaro
och himlen skall förmena.

5. Den som till änden trogen är
skall livet få att ärva.
Det liv som döden aldrig tär
har Kristus oss förvärvat.
Så giv oss, Gud, en stadig tro
som Jesu namn bekänner
med dina vänner. 
Ja, giv oss evig ro,
oss tag i dina händer.  

Text: Israel Kolmodin, bearb. A.H:
Musik: Wittenberg 1541

torsdag 3 mars 2016

En röst, en ljuvlig röst jag hör



Alt. koral (psalmens ursprungsmelodi, fast då i 1820 års utjämnade form):




1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:
"Stå upp och fira som sej bör
den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus jag berömde mej,
förnekade och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här

den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569