Bergen må vika och höjderna falla

1. "Bergen må vika och höjderna falla,
evig min nåd och min trofasthet är.
Aldrig förbundet av frid ska förfalla"
- så säger Herren, din Frälsare kär!

2. Hjälp mej, o Jesus, att gömma de orden,
lär mej att riktigt ta fasta på dem!
Och när jag slutar min vandring på jorden,
låt mej i tron på det löftet gå hem!

Text: Lina Sandell 1859 (27 år)
Musik: Ur Pilgrimsharpan

I denna ljuva sommartid

1. I denna ljuva sommartid,
gå ut, min själ, och gläd dej vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dej och mej hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Oss åkern bådar ymnig tid
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds mildhet prisa
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

4. Låt, Jesus, mej nu i ditt hägn,
alltjämt av nådens milda regn
bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
min själ, att Andens frukter må
av hennes värme komma.

5. Behåll mej till ditt paradis,
och låt mej på de trognas vis
i dina gårdar grönska.
Låt mej få tjäna dig allen'
i trohet sann, i kärlek ren,
så vill jag mer ej önska.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), J von Duben 1725, C O Angeldorff 1855, ngt bearb.

Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

Tvång att tro

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2991, 2012
Musik: Louis Monsen 1924

Glad jag städse vill bekänna

1. Glad jag städse vill bekänna:

jag är döpt i Jesu namn!

Ingen tillflykt är som denna,

öppen står min Faders famn.

Ringa jordens skatter väga

mot det ena, att få äga,

klädd i dopets helga skrud,

nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma:

jag är döpt i Jesu namn.

Fadern all min skuld vill glömma,

föra till den trygga hamn

där mitt hjärta rening vinner

och min själ hugsvalan finner.

Mig i Jesu dyra blod

skänkes frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:

jag är döpt i Jesu namn.

Honom vill jag trogen vara,

vill ej ryckas ur hans famn.

Han från synden ren mig tvagit

och mig till sin egen tagit.

Honom jag, som han mig bjöd,

följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista,

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn.

Fader, tag mig i din famn.

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år), Johan Alfred Eklund 1910 (47 år)

Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år)