fredag 30 december 2016

Ni jordens barn, vår tid är kort



Alt. koral (ur 1939 års koralbok):


1. Ni jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångas hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp 
men släcktes innan slutet. 
Så många då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så många då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
så jag ska se mitt överdåd 
och inse mitt elände,
jag syndaträl,
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som du har velat spara,
så att det, tacksamt för din vård, 
till glädje skulle vara.
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din förbön ensam gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
så jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
för snart, där trädet föll omkull, 
där måste det förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2014
Musik: Burkhard Waldis, alt. G A Ericsson

söndag 25 december 2016

O Gud, vår broder Abels blod




1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.


Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Burkhard Waldis 

O Gud, vår broder Abels blod




1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina.


Text: Frans Michael Franzén 1813, 1814 (42 år)

Musik: Burkhard Waldis 

fredag 23 december 2016

Världens Frälsare kom här



1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig,
Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord.

Text: Ambrosius 300-talet, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

lördag 10 december 2016

Herre, du Herre ska växa och jag ska bli mindre



Alt. koral:



1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än mitt offer är litet, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 
och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 
i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 
med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 
dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

Text:  Gustav Jensen 1915 (70 år), övers. A.H. 2012
Musik: Norsk folkmelodi från Eksingedal, alt. tysk koral ("Lobet den Herren")

I din glädje, o Gud, vill vi sjunga


1. I din glädje, o Gud, vill vi sjunga,
om din glädje, o Gud, vi ber.
I din glädje, o Gud, vill vi sjunga,
låt oss sjunga i all evighet.
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Herre sjung!
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Kung!

2. I din frid, o vår Gud, vill vi vila,
om din frid, o vår Gud, vi ber.
I din frid, o vår Gud, vill vi vila,
låt oss vila där i evighet.
Hosianna, hosianna...

3. I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
om din kärlek, o Gud, vi ber.
I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
låt oss tjäna dej i evighet.
Hosianna, hosianna...

4. Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
om din Ande, o Gud, vi ber.
Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
låt oss lysa klart i evighet.
Hosianna, hosianna...


Text och musik: Eng. trad., övers. A.H. 2010

tisdag 6 december 2016

Vår Herre Jesus prisar vi





1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki: 
Johannes Döparen blev sänd 
att göra Herrens ankomst känd. 

2. I ökentrakten vid Jordan 
han döpte människor och sa: 
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är. 
Han svarar: "Snart han kommer här, 
men Frälsaren det är jag ej, 
för han fanns till långt före mej."  

4. När Jesus kommer vägen fram, 
Johannes säger: "Se Guds Lamm, 
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor 
för mej att knyta upp hans skor. 
Med eld och Ande döper han, 
från vetet agnar skilja kan." 

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär, 
då får du äran, Jesus kär!


Text och musik: Nikolaus Herman

lördag 3 december 2016

Kom nu hit med alla små





1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.

2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan, 
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.

3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.

4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.

5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1836 (53 år), 1844 (61 år), sv. övers. A.H. 18/11 2015

fredag 2 december 2016

Kom, pröva mej, min Gud




1. Kom, pröva mej, min Gud,
du vet ju hur jag menar:
om världen eller dej
i håg och verk jag tjänar.
Se till om inte jag
på orätt bana är
och led mej på den väg
som till ditt rike bär.

2. I dopets helga bad
min käre Far du blivit,
mej nådens barnaskap
och löftets arv du givit,
men har jag som ditt barn
här under livets lopp
dej fruktat, älskat, lytt
med hjärtats tro och hopp?

3. Har jag ej spart den kraft,
den tid som du mej unnat
att verka i min krets
det goda som jag kunnat?
Och gick, där jag det gjort,
i min beräkning in
ej mera världens dom
än samvetets och din?

4. Har jag med trohet sörjt
för dem du mej förtrodde,
med godhet dem bemött,
som av mitt bud berodde,
och varit i mitt kall, 
min bostad och min bygd
en värdig förebild
av ordning, flit och dygd?

5. Har jag mot hämndelust
och avund mej bemannat,
för dem mej hatat bett,
välsignat dem mej bannat?
Har jag gjort alla rätt
och önskat alla gott,
vid andras lycka glad
och nöjd med egen lott?

6. O Gud, har denna röst
ej smickrat, ej förtalat,
men lika öm och sann
bestraffat som hugsvalat?
Har denna hand jag räckt
till nästans hjälp i nöd,
till den betrycktes värn,
den övergivnes stöd?

7. Har med din Andes kraft
mot ont begär jag kämpat,
dess väckta gnista kvävt,
dess första utbrott dämpat,
så ej begärelsen 
i hjärtat synden fött
och i fullbordad synd 
jag andligen har dött?

8. Har jag i glädjens dag
mej fröjdat i din fruktan?
Bar jag i sorgens dag
med tålamod din tuktan?
Gav jag i fröjd och nöd
dej tacksamhetens pris,
förvissad att i allt
du nådig är och vis?

9. O Gud, vem märker här
hur många bud han bryter?
Gå ej till doms med mej,
du ser ju allt som tryter.
De många fel jag gjort
för Jesu skull förlåt,
och ge mej kraft och nåd
att följa honom åt.

Text: Johann Adam Valentin Weigel 1775 (35 år), sv. övers. Johan Olof Wallin, bearb. 

tisdag 29 november 2016

Ditt namn ska nu bli prisat



*Ditt namn ska nu bli prisat,
Gud, hör vårt glada tack
för nåden du oss visat,
för vad vi åt och drack!
Din godhet vi fått märka,
vår tro du så vill stärka,
vår käre, gode Gud!

Text: Georg Thymus (Klee) 1518-1561, sv. övers. A.H. Första söndagen i advent 27/11 2016
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

Gå, Sion, din Konung att möta



1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.
Var glad...


Text: Erik Nyström 1893 (51 år), ngt bearb.

Musik: James McGranahan 1891

lördag 26 november 2016

Gläd dej, du Kristi brud





Alt. dalakoral från Mora (står ej i psalmboken):





1. Gläd dej, du Kristi brud, 
och möt din Herre Gud.  
Den stora dag du skådat 
som Guds profeter bådat. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

2. En åsna honom bär,
men segerrik han är. 
Hans prakt är mycket ringa, 
men döden kan han tvinga. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära. 

3. Saktmodig, mild och god, 
han ger de svaga mod. 
Stor nåd han hit vill föra, 
den ska hans brud tillhöra. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

4. Låt hjärtat öppna sej, 
bjud Kristus hem till dej!
I dag vill han dej gästa
och sitt förbund befästa. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

5. Höj glädjerop till skyn 
vid denna glada syn: 
här kommer Sions förste, 
bland konungar den störste. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.  

6. Strö kvistar på hans led,
lägg mjuka kläder med!
Bekänn hans namn så salig,
fast världen än är farlig. 
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

7. Och spenabarnens ljud
med dej ska lova Gud
och hedningarnas skara
ska glad och frälsad svara:
Hosianna, pris och ära! 
Vår konung är nu nära.

Text: Okänd dansk författare, sv. övers. 1642, bearb. Samuel Hedborn 1812, A.H. 2016
Musik: Jakob Regnart 1574

[Britt G Hallqvists bearbetning är bättre - men copyrightskyddad]

fredag 25 november 2016

När vintermörkret kring oss står




1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd.
Ditt liv åt ärans konung vig;
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.


Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Cruger 1640

onsdag 23 november 2016

Nu mörknar det i jordens höst




1. Nu mörknar det i jordens höst
och dunkla moln sig sprider.
Nu griper ängslan mänskors bröst,
det stundar orostider.
Förtryck och lögn kring jorden går
och våldet ostört härska får.

2. Men Gud, du är densamme nu
som alltid du har varit.
I det fördolda härskar du,
fastän vi från dig farit
långt bort i mörkrets tjänst och sold,
du var dock med, om än fördold.

3. I mörk novembers domssöndag
vi världens slut kan ana.
Din Kyrka samlas, rädd och svag,
men du en väg skall bana
för henne till ett nytt advent,
att möta Frälsaren du sänt.

4. Sök upp dem, som i mörkret har
förvillats bort från hjorden,
bevara dem som än är kvar
av Kristi folk i Norden.
Gör oss beredda för din dag,

du som med svaga har fördrag.

5. När värld och makt mot domen går,
mot frihet går Guds Kyrka,
då hon sin Herre famna får
och finner ro och styrka.
Befriad från all skam och strid
hon ärad blir och finner frid.

6. Kom snart, o Herre, ditt advent,
din ankomst låt oss skåda.
Du, som din hjord bland vargar sänt,
oss snart den gryning båda,
som med basuner budskap bär
att Jesus Kristus Herren är.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Bernhard Berglund 1919

fredag 18 november 2016

O Gud, om allt mig säger




1. O Gud, om allt mig säger
att jag ej dröjer här,
hjälp att jag överväger
hur dyrbar tiden är
och frukter samlar in
av stunden som jag äger:
den nästa är ej min.

2. Vad båtar det att ärva
börd, rikedom och makt,
vad båtar att förvärva
all världens gunst och prakt,
om detta allt likväl
blott tjänte att fördärva
min återlösta själ?

3. Jag vill för eget bästa
så sträva, att min plikt
mot Gud och mot min nästa
för mig har helig vikt,
så bruka denna värld
att den mig ej må fästa
i bojan av sin flärd.

4. Men gör mig angelägen,
o Jesus, om din nåd.
Hos dig jag from och trägen
vill hämta kraft och råd.
Ack, led mig med din hand,
o du, som känner vägen
till salighetens land!

5. Fast domaren är över
och graven under mig,
jag varje stund behöver
ett varningsrop från dig,
en väckelse, som gör
att synden mig ej söver
och jag för evigt dör.

6. Så intryck i mitt sinne
din egen bild, din lag,
att jag med dem i minne
må helga dem min dag
och gå med salig ro
när aftonen är inne,
hem till min Herres ro.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Erik Gabriel von Rosén (1824)

måndag 14 november 2016

En gång dö och sedan domen



1. En gång dö och sedan domen
är oss alla förelagt.
När vår kropp till jord är kommen
hålls dock själen än vid makt.
Kropp och själ en gång ska stå
inför Gud att domen få.
Räkenskap vi måste göra
för det liv vi fått att föra.

2. Heligt liv och salig ände,
det har Gud tillsammans satt.
Den som här sej ej omvände
stannar där i evig natt.
Ja, förlorad är förvisst
all den nåd som Jesus Krist
så oändligt dyrt förvärvat,
när vi själva oss fördärvat.

3. Ej har Gud oss hit till världen
skapat för fåfänglighet,
inte för att dyrka flärden,
vältra oss i yppighet.
Nej, så lyder Herrens lag:
Tjäna honom natt och dag,
sträva efter andras bästa,
sök Guds rike, se din nästa!

4. Jesus, hjälp mej alla dagar
leva efter dina bud,
så min vandring dej behagar,
styrk mej med din Ande, Gud!
Jesus, stanna kvar hos mej,
hjälp mej nu förbli i dej,
all förtröstan till dej sätta,
efter dej mitt verk uträtta.

5. Styr, o Jesus, till det bästa
vad som av mej väntas kan.
Må vid dej du så mej fästa,
att min tro blir viss och sann.
Skilj det onda ifrån mej,
allt det goda är i dej.
Stå mej bi i alla öden,
var mitt liv i själva döden.

6. När min sista stund må vara,
uppehåll mej med din hand.
Låt mej salig hädanfara
till det rätta hemmets land.
Öppna för mej livets dörr,
fast din lag mej dömde förr.
Milde Herre Jesu Kriste,
låt mej inte här ta miste.

7. Gud, du vet att jag är renad
genom Jesu Kristi blod
och igenom tron förenad
med min Frälsare så god.
Herre, se i nåd till mej
så att jag kan möta dej,
livets krans med glädje bära
och för evigt ge dej ära.

Text: Emund Gripenhielm 1674 (52 år), bearb. A.H. 14/11 2016
Musik: Strasbourg 

lördag 12 november 2016

Så skön går morgonstjärnan fram



Alt. koralversion: 



1. Så skön går morgonstjärnan fram
och bådar, klar och lyckosam,
den stora dagens möte,
den dag Guds barn, av nåden höjd,
får svinga sej med helig fröjd
till Himlafaderns sköte.
Tiden, 
striden
snart ska slutas,
friden njutas,
hoppet vinna,
tro och kärlek målet hinna.

2. Jag skyndar till den staden fort,
det nya Salem, på vars port
min bön så länge klappat.
Du, som i döden för oss gått,
av dem som du av Fadern fått
ej någon har borttappat.
Du stred,
du led,
kärleksfulle,
så vi skulle
evigt frälsas
och av dina änglar hälsas. 

3. Och varsamt lossas jordens band,
jag vet att vid din trogna hand
jag i den glädjen hamnar
där vännen återfår sin vän
och David, from och glad, igen
sin Jonatan omfamnar.
Modern,
brodern
där ej gråter,
makar åter
möts och finner
fröjd som aldrig mer försvinner.

4. Ej mer med blicken skum och svag
jag leta ska Guds anletsdrag
i världens dunkla spegel,
men Herrens klarhet ohöljd se
bland dem som blivit tecknade
med Herrens Guds insegel.
Salig,
salig
ska jag röna
allt det sköna,
sanna, höga,
som här doldes för mitt öga.

5. Min sällhetsdag, jag väntar dej!
Jag redo är, jag kläder mej
i vita högtidsdräkten.
Kom, Jesus! "Ja, jag kommer snart,"
du svarar mej, jag hör nu klart
din röst i morgonväkten.
Ära,
ära
vare Herren!
Vik nu fjärran,
sorger alla!
I Guds armar får jag falla.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 2016
Musik: Philipp Nicolai

fredag 11 november 2016

Med himlen det blir som för tio jungfrur



Alt. koral:


1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,

de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
För sent de nu sökte den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"


8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:
det himmelska bröllopet. Amen.

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, alt. dalakoral 

onsdag 2 november 2016

För alla helgon som i kamp för tron



1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!



Text: W Walsham How 1864 (41 år), Nathan Söderblom 1911 (45 år)
Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan den senare melodin inte publiceras här än, men här kan du höra Walter Arties och Adventist Classics visa hur den kan låta med lite upphottat intro]

lördag 8 oktober 2016

Gud över oss förbarmar sej




1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
att vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
att hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du hugnar, hägnar själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!

Text: Psaltaren 67, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Rikard Norén

fredag 7 oktober 2016

Kom inför Herren




1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.


Text: Paul Nilsson 1908, ngt bearb., Musik: Stralsund 1665 

söndag 2 oktober 2016

Gud låter sina trogna här



1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider.
Din Ande give kraft och mod

i alla världens tider.
Så sjunger vi med gott behag
vår lovsång på den stora dag
som vi med fröjd förbidar!


Text: G Reimann 1639, Jesper Svedberg 1694 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 2013

tisdag 27 september 2016

När stormens lurar skalla




1. När stormens lurar skalla
kring bleka fält och land
och dystra vågor svalla
mot öde skär och strand,
när dödens lie blänker
i sommarblomstrens lid,
jag mänskans lott betänker
och hennes bråda tid.

2. Hör, allt omkring mig ropar:
Förgängelse och död!
Och mörkrets här sig hopar
kring dagerns sista glöd.
O Gud, mig kläd med styrka
för Andens höga strid!
Nu samlar sig din kyrka
till Mikaelitid.

3. Och himlens skyar jaga
mer hett och brått varann.
Sig härar sammandraga
kring himlens hövitsman.
Upp, Kristi stridsmän, vaken!
Guds kyrka, redo stå!
Nu Mikael mot draken
till väldig strid skall gå.

4. Se ljusets kämpaskara!
Ej frukan den betar.
Hur vapnen glänsa klara,
hör segerglad fanfar!
Igenom mörkrets länder
och heta striders bad
den hoppets blickar sänder
emot Guds gyllne stad.

5. Och falnar sista glöden
av solens eld en gång,
skall mörkrets här och döden
ej sjunga segersång.
Från fjärran stammar glansen
i Kristi stridsmäns drag:
de skymta segerkransen
och alla helgons dag
.

Text: Sam Rönnegård 1936 (43 år) , publ. med tillstånd.
Musik: Gustaf Lindberg 1917 (34 år)

måndag 19 september 2016

På den unge man han såg



1. På den unge man han såg
som invid hans fötter låg,
såg all längtan, allt begär,
fick den unge mannen kär,
den från barnsben fromme som
med sin stora saknad kom,
evigt liv vill fråga om.

2. Jesus har den unge kär,

ser vad han behöver här,
hugger Andens svärd så tungt
i hans hjärtas sjuka punkt:
"Ge de fattiga, min vän,
allt du har och äger än,
kom så hit och följ mej sen!"

3. Herre, du som känner allt

och i kärlek mej befallt
följa dej till evigt liv,
följa dej med rätt motiv,
säkert finner du hos mej
något ont som reser sej,
någon gud som trotsar dej,

4. säg då bara som det är,

fräls mej, du som har mej kär,
lyft din starka frälsarhand,
kapa varje träldomsband,
och om jag på denna färd
såras av ditt skarpa svärd
är din vänskap allting värd.

5. Låt mej bara inte då

bort från dej bedrövad gå,
hjälp mej lämna bakom mej
vad mej hindrar följa dej.
Visa mej ditt offer stort,
som har allt iordninggjort,
för mej öppnat himlens port!

6. Visst, nog undrar jag ibland:

når jag salighetens land?
Men jag tror ditt glädjebud:
"Allt är möjligt för vår Gud!"
Ut ur satans garn mej riv,
nåd utöver nåd mej giv,
låt mej ärva evigt liv!

Text: Gustav Jensen, sv. övers. A.H. 25/3 (Jungfru Marie Bebådelsedag) 2015

onsdag 14 september 2016

Det var en man vars giriga håg




1. Det var en man 
vars giriga håg
ej aktade svett och möda,
allenast han 
vart ögonblick såg
sitt gods förökas och flöda.
Hans borg blev full
av silver och gull,
hans lador ej rymde hans gröda.

2. Han sade då 
med innerlig fröjd:
"Min levnads ro jag tillagar,
jag äta må 
och dricka förnöjd
och leva som mej behagar:
i många år
mitt goda förslår
till glädje och goda dagar."

3. Men Herren bjöd: 
"Du dåre, i natt
du samlas till dina fäder,
ditt överflöd, 
din hopade skatt
ej mer dej båtar och gläder."
Och dåren föll;
ej mer han behöll
än fyra multnande bräder.

4. Så har det gått, 
så skall det ock gå,
besinna det, unga och gamla.
En timlig lott 
kan inte bestå,
en jordisk hydda skall ramla.
Ja, lär er här 
hur vanskligt det är
att bättre skatter ej samla!

5. För egen törst, 
för kläder och glans,
i otid ej våndas och bäva.
Nej, kristna! först 
Guds rike och hans
rättfärdighet eftersträva!
Mot himlen, där 
vår rikedom är,
vårt hjärta alltid må stäva!

6. Och han, som där 
oss ämnar ett arv,
det ingen ifrån oss kan skilja,
ja, han som när 
den ringaste sparv
och kläder den minsta lilja,
sitt bröd oss ger
att dela med fler,
allt efter sin nådiga vilja.

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Per Ulrik Stenhammar

söndag 31 juli 2016

Om Gud ej varit med oss nu

¨

1. Om Gud ej varit med oss nu,
det måste klart bekännas,
om Gud ej varit med oss nu,
så hade allt fått lämnas.
Vi är så fattiga och få,
att vi av dem som stormar på
med marken skulle jämnas.

2. Ja, hade Gud så låtit ske
så hade de i vrede
med hälen tryckt oss alla ner
i stridens första skede,
då liksom flodens vilda fors
förfärlig vältrat över oss
vår fiende den lede.

3. Men lovad vare Herren Gud,
som frälste oss ur faran!
För vi kom loss, vår själ slapp ut
som fågeln ut ur snaran.
Vår hjälp, den är i Herrens hand,
som skapat himmel, hav och land,
och sista ordet har han.

Text: Martin Luther fritt efter Psalt. 124, sv. övers. A.H. 2016
Musik: Martin Luther

Kom, helge Ande, Herre god




1. Kom, helge Ande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Lär du oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap du oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och prisar Anden likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!


Text: (=finlandssvenska psalmboken 1986 nr 106): Hrabanus Maurus ca 820, Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, bearb.
Musik: Från ca 820 / Erfurt 1524

lördag 16 juli 2016

Mitt hopp är byggt i evighet




1. Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

2. När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus...

3. Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus...

4. När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus...


Text: Edward Mote 1834, övers. A.H. 2003

Musik: William Bradbury

onsdag 13 juli 2016

Bygger du ditt hus på sanden

'

1. Bygger du ditt hus på sanden
här vid hav och vindars sus?
Eller bygger du på klippan
som står fast vid böljans brus?
Det är viktigt, det är viktigt
se sej själv i Ordets ljus.

2. Sätter du ditt hopp till Kristus,
har du säker byggnadsgrund.
Då kan trygg du möta faran
i den vilda stormens stund.
Och din sällhet, och din sällhet
kan ej rubbas från sin grund.

3. Bygg på klippan, bygg på klippan!
Snart kan slagregn komma på!
Stormens makter är så stora,
hårt ska hoppet prövas då.
Bygg på klippan, bygg på klippan!
Evigt ska du då bestå.



Text: Maria Lundell 1889, ngt bearb. 2008
Musik: W B Bradbury 1864

lördag 9 juli 2016

Här utan sky och skugga




1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod.
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

5. Du Ande som hugsvalar
och i vår natt och nöd
om Jesu klarhet talar
och om hans kors och död:
mitt hjärta genomträng,
ja, rör mej när mitt öra
kan inget mera höra
i dödens kalla säng.

Text: Birgitte Cathrine Boye, sv. övers. A.H. 12/8, 22/8 2014

måndag 4 juli 2016

Å Jesus, jag har lovat



1. Å Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut,
så var för alltid hos mej,
min Herre och min Gud!
Jag fruktar inte kampen
för himmelrikets sak,
din smala väg är bred nog
när du mej håller rak!

2. All världen stormar mot mej
och bländar synen min,
jag hör miljoner stämmor,
men låt mej höra din!
Min ovän i och kring mej
vill få mej i sin makt,
men du besegrat ondskan
och står vid vad du sagt.

3. Å Jesus, du har lovat
dem som står fast i tro
att där du är i himlen
ska också de få bo.
Och Jesus, jag har lovat
dej trohet livet ut -
så hjälp mej då att följa,
min Herre och min Gud!

Text: John Ernest Bode 1868 (52 år), övers. från norskan A.H. 2015
Musik: Johann Steurlein

söndag 3 juli 2016

O min Jesus, dit du gått




1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 


2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 11/4 2016
Musik: Johann Crüger