lördag 31 januari 2015

Gode Jesus, får jag vara




1. Gode Jesus, får jag vara
i din skola kvar hos dej?
Under livets gång förklara
allt vad du vill lära mej!

2. Vill den onde i mitt sinne
väcka vrede, hat och kiv,
Herre, påminn mej därinne
att du gav för oss ditt liv!

3. Lockar frestaren att fara
efter fåfängt skryt och pris,
lär mej då att honom svara
med Guds ord just på ditt vis!

4. Vill mej lögnens fader driva
till den lögn som han har kär,
må du i mitt hjärta skriva
att du evig sanning är!

5. Börjar lättjan hos mej råda,
liknöjdhet i själen bo,
må ditt nit, din flit jag skåda!
För vår skull du fick ej ro.

6. O om vandringen och hågen
vore mer lik dej, Guds Lamm,
skulle det väl locka någon
att mej följa till dej fram!

7. Mästare, när jag nu träder
i ditt fotspår, bistå mej,
så att jag din Ande gläder,
gläder änglarna och dej!

Text: Betty Ehrenborg-Posse, bearb.

Glädje utan Gud ej finnes




1. Glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Tom den lycka är som vinnes,
om vi glömmer Gud därvid.
Men ej högsta nöd skall rycka
frid och glädje ur vårt bröst,
om i både nöd och lycka
vi förnimmer Herrens röst.

2. Molnen våra blickar stänger,
vanmakt tecknar våra spår,
men till allt hans blickar tränger,
över allt hans makt förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtats rätt:
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringssätt.

3. Låt oss därför glada sträva
genom tidens dunkla lopp
och ej tröttna eller bäva,
men till Herren ha vårt hopp.
I hans fruktan låt oss vandra
på den väg som blivit vår,
och den högre väg ej klandra
där han själv i vishet går.

4. Stilla är hans gång och säker
som hans milda stjärnors gång.
Våra hjärtans sår han läker,
löser våra bördors tvång,
när de budord vi betänker
som han skrev i våra bröst,
när den nåd som han oss skänker
är vår tillflykt och vår tröst.

5. Så vi känner hur försoning,
helgelse och sinnesro
på vår vandring, i vår boning
med oss vandrar, bland oss bor.
Så får hjärtat tröst och minnes
under livets sorg och strid:
glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.



Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Ge oss en pingstdag, Herre




1. Ge oss en pingstdag, Herre,
en nådens pingstvind än!
Ja, sänd din helge Ande
till oss från himmelen!

2. Ge åt den torra jorden
ett ljuvligt särlaregn,
så att den börjar blomstra
i nådens trygga hägn!

3. Du har ju lovat, Herre,
en ny, en salig tid;
så tänk på detta löfte,
vi binder dej därvid!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Melchior Vulpius

Ge oss än en stund av nåd, o Jesus






1. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus, 
när vi nu har samlats i ditt namn! 
Gör oss stilla, stilla för din Ande, 
led oss alla till din öppna famn! 
Duka än som en gång mitt i öknen 
för ditt Israel ditt rika bord! 
//: Ge åt var och en vad den behöver 
av det sanna livets ord! ://

2. Ge oss än en stund av nåd tillsammans, 
såsom du ditt folk så gärna ger, 
och låt dina varningar och löften 
tränga djupt i våra hjärtan ner! 
Du ju vet, vi ingenting kan ta oss,
om du, Herre, inte ger oss det.
//: O så ge utöver vad vi ber om,
visa oss din salighet! ://  

3. Ge oss än en stund av nåd, o Jesus,
låt ditt frälsningsord oss alla nå!
Hjälp oss att i tacksamhet ta vara
på de kallelser vi än kan få! 
Låt det ske, att särskilt denna stunden
för oss djupare i ordet in!
//: Se, vi lämnar allt i dina händer;
saken, Herre, är ju din ://

Text: Lina Sandell, bearb. A.H. 2014
Musik: Troligen dansk

Förlorat är det första paradiset





1. Förlorat är det första paradiset.
För lydnad var dess glädje första priset.
Med lydnaden från jorden det försvann
och ingen sedan här det återfann.

2. Men Gud i nåd har än ett nytt planterat,
i skönhet och i vidd han det förmerat.
Han satt dess första träd på Golgata.
Kring hela jorden når nu grenarna.

3. På detta träd vi ser nu rosor blomma
till alla trogna hjärtans lust och fromma.
De vissnar ej, de har en himmelsk lukt
och evig salighet är deras frukt.

4. Gud, låt mej bo i detta paradiset
för Kristi skull, ty han har vunnit priset.
Omskapa, Gud, min syndiga natur,
så inte ängeln driver mej därur.

5. Låt mej, du livets träd, din frukt få smaka,
så att jag Edens glädje får tillbaka.
Inympa djupt min själ i dej och giv
mej syndare i dej ett evigt liv.

Text: Ur Pilgrimsharpan
Musik: Genéve 1552

För dopets stora gåva




1. För dopets stora gåva
och heliga förbund,
vi vill dej, Herre, lova
i denna glada stund.
I dopets klara vatten
du oss till mötes är,
hur rik är inte skatten
som du vill ge oss där!

2. Till dej vi döpts att höra
dej, Herre Jesus, till,
för att i trohet göra
vad du och Fadern vill.
Vi till din död är döpta
för att med dej uppstå.
Från dödens välde köpta 
får vi till himlen gå.

3. Och du ska aldrig svika
din nåd, ditt fridsförbund,
som gör oss saligt rika
på din försonings grund!
Du vill oss dina kalla,
du är oss när all tid.
Du vill få hem oss alla
till evig fröjd och frid.

Text: Oscar Lövgren, bearb.
Musik: Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

För all din kärlek rika




1. För all din kärlek rika,
o Gud, jag tackar dej!
Du kropp och själ tillika
i nåd berett åt mej.

2. Gud, dina verk du gläder
och dem försörjer väl,
ger kroppen mat och kläder
och lyser upp min själ.

3. I vattnets bad beredes
min kropp till härlighet,
av nådens Ande ledes
min själ till salighet.

4. Hjälp mej att iver visa
när du ger krafter här,
att med min kropp dej prisa
och med min själs begär.

5. När livets dag ska sluta,
lös varsamt alla band,
låt kroppen vila njuta,
ta själen i din hand.

6. All död till slut låt vika,
ur graven uppväck mej,
så kropp och själ tillika
i dej kan fröjda sej!

Text: Philipp Friedrich Hiller, sv. övers. S Cavallin, bearb.
Musik: M Vulpius

Faderns och Marias Son




1. Faderns och Marias Son, 
du för oss är nådens tron! 
Gud och mänska ligger där 
och ett barn i krubban är. 
Hjälte, stark i evighet, 
fylld av kraft och väldighet, 
prisad av din kristenhet! 

2. Fastän fattig, rikt du ger 
där en fattig själ du ser. 
Fastän liten, stort du gör, 
när du ondskans makt förstör. 
Du är här. Bli uppenbar 
inför alla och envar, 
Gud och mänska underbar! 

3. Låt din nåd och trofasthet 
ifrån nu i evighet 
bli allt kärare för mig. 
Låt mig aldrig lämna dig. 
Skulle mörkret sänkas ner 
på min väg, bli då än mer 
den som ljus och ledning ger. 

4. Såsom herdarna en gång 
låt mig nu få ana sång 
ifrån himlen om Guds frid 
också över denna tid. 
Sen till platsen led du mig 
där min oro stillar sig 
i tillbedjan inför dig.

Text och copyright: Christian Braw efter Johann Olearius ("Wunderbarer Gnadenthron")
Musik: Andreas Peter Berggreen

Faderns nåd och kärlek kan



1. Faderns nåd och kärlek kan 
så förvandla människan
att hon, fri från själens kramp 
övervinner i sin kamp. 

2. Fast beslut och goda råd 
är förgäves utan nåd, 
men Guds kärlek lyfter opp 
mänskans ande, själ och kropp. 

3. Samvetet och Herrens lag 
ger jag rätt, men vet att jag 
inte av mig själv kan nå 
upp till det jag vill förmå. 

4. Svarta tankar mörker spred, 
onda bilder stänkte ned 
allt vad gott och skönt och stort 
Fadern hade för mig gjort. 

5. Men som vårens ljumma bris 
smälter undan vinterns is, 
blev de frestelser jag haft 
upplösta av nådens kraft. 

6. Framåt, framåt går min blick 
sedan friheten jag fick, 
framåt mot den nåd, som jag 
vänta får från Gud var dag.

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

Fader, låt nu Kristus bli



1. Fader, låt nu Kristus bli 
målad för oss alla i 
den predikan vi skall få; 
låt den till vårt hjärta gå. 

2. Led vår själasörjare 
att oss just de orden ge, 
som vår själ behöver mest 
och inför dig själv är bäst. 

3. Låt de orden leda oss 
fram till Jesu Kristi kors 
och få oss att falla ned 
för att ta emot din fred. 

4. Ge oss Andens gåvor när 
Ordet oss förkunnat är: 
profetia, underverk 
och med tungotal oss stärk. 

5. Låt oss, Fader, denna dag 
få din goda, klara lag 
och låt evangelium 
i vårt hjärta finna rum. 

6. Då skall denna gudstjänstdag 
bli din Kyrkas glädjedag, 
dagen, när din himmel hör 
änglaskarans jubelkör. 

Text och copyright: Christian Braw efter Gal. 3:1-6, Apg. 10:44 (publ. med tillstånd)

En är Herren, en är tron






1. En är Herren, en är tron,
ett är dopet, en är Gud,
allas Fader; han som bor
i sin himmel, evig Gud,

2. över allt och alla står,
verkar genom allt och finns
i sin skapelse och når
överallt med helig blick.

3. Lev ett liv som värdigt är
kallelsen som ni har fått,
så Guds ord oss manar här.
Trogen var i stort och smått.

4. Ödmjuk, tålig var och mild.
Ha i kärlek gott fördrag
med varandra, förebild
ni i Jesus Kristus har.

5. Andens enhet dyrbar är;
sträva att bevara den
med det band av frid som här
knyter Jesu vän till vän.

6. Gör då allt vad ni förmår
att den enhet Anden ger
må fördjupas år från år
och få gälla för allt fler,

7. tills en gång i himlens stad
alla trogna evigt får
stämma in i lovsång glad,
när de inför tronen står.


Text och musik: copyright Hakon Långström 1988 (42 år)
[publicerad med tillstånd]

En gång låg du, Jesus, där





1. En gång låg du, Jesus, där
i en krubba, och nu är
du på lika verkligt sätt
här i bröd på altaret.

2. Då, i natten hördes sång
ifrån änglar – denna gång
våra sångers ljud du hör
stämma in i himlens kör.

3. Fast vi inte kan som de
undrets hela vidder se,
låter du idag oss få
mera än vi kan förstå.

4. De fick bära bud om dig.
Här du ger dig själv åt mig.
De beundrade Guds råd.
Jag får fyllas av din nåd.

5. Och med kraften av ditt ord
är du på vårt altarbord.
Dig jag tillber, som kom ned
hit till oss med himmelsk fred.


Text: copyright Christian Braw (publicerad med tillstånd)
Musik: Från 300-talet ("Världens Frälsare kom här")

Eld från himlen, kom




1. Eld från himlen, kom!
Hjärtats helgedom
väntar på din glöd och kraft.
Fyll min själ med liv,
Jesu kärlek giv
vida mer än förr jag haft!

2. Bränn bort allt i mej
som ej gläder dej,
gör mej ren i Jesu blod.
Låt allt själviskt dö,
brännas bort som hö.
Sänk mej djupt i nådens flod.

3. Håll mej fast var stund
i ditt fridsförbund,
med din kärleks starka band,
att jag aldrig går
bort från dina spår.
Led mej med din starka hand.

4. I din himmels höjd
blir det idel fröjd,
synd och smärta finns ej där.
Lovet brusar fram:
Ära ske Guds Lamm!

Evig, evig glädjen är.


Text: Thomas Ball Barratt 1906 (44 år)
Musik: Henry S Thompson 1850-talet

Där varje väg skall sluta





1. Där varje väg skall sluta 
vid gravens branta rand, 
vart huvud sig får luta 
i skuggans mörka land. 
Där sjunker alla händer, 
där vissnar varje krans, 
där samlas stoftets fränder, 
där bleknar ärans glans. 

2. Förtröstansfullt vi höjer 
vår blick mot himlen opp 
och ej i sorg oss böjer 
likt dem som saknar hopp. 
Ty Kristus, Gud till ära, 
ur gravens mörker steg. 
Han samlar sina kära 
från dödens åkerteg.

3. Vad mer, om graven famnar 
det som förgängligt är. 
Hos Jesus anden hamnar 
och blir för evigt där. 
När klockorna hörs ringa 
till påsk hos Herren Gud, 
till graven skall de bringa 
om liv ett saligt bud. 

4. Så må, fastän i tårar, 
vart öga spegla fröjd. 
Vi skymtar nya vårar 
i himlens ljusa höjd. 
Vi knäpper våra händer 
i Jesu Kristi namn. 
Han samlar stoftets fränder 
in i sin frälsarfamn.

Du vid din bortgång, Herre vår




1. Du vid din bortgång, Herre vår,
oss lovat Anden sända,
den helge Ande som utgår
att Herrens eld upptända
i alla hjärtan som dej tror
och trots den synd som i dem bor,
på Ordets kraft förtröstar.

2. Ty ej åt lärjungarna blott
är detta löfte givet.
Nej, samma löfte vi har fått,
det står så tydligt skrivet.
Vi därför ber av hjärtats grund:
O Jesus Krist, du livets brunn,
uppfyll oss med din Ande.

3. O Jesus, gjut i våra bröst
din glädjeolja rena.
Uppfyll oss med din Andes tröst
och innerligt förena.
Ja, till ett hjärta och en själ
i kärlek slut oss samman väl,
med fridens band omhägna.

4. Din Andes eldsdop du oss giv,
samt nya tungors gåva.
Din lag i våra hjärtan skriv
och lär oss rätt dig lova.
Ja, öppna för oss ordets dörr,
så med helt annan kraft än förr
ditt ord av oss förkunnas.

5. Du minns ditt löfte, Jesus kär,
du kan ditt ord ej glömma:
från den som tron inom sig bär
skall livets vatten strömma.
Så ber vi dig av hjärtats grund:
O Jesus Krist, i denna stund
gjut över oss din Ande!


Text: Fredrik Gabriel Hedberg 

Du som kom att oss försona






1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare"
Musik: Caspar Christian Hoffman 1878 

Du heliga Treenighet





1. Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, stå du mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte nu till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.


Text: Okänd
Musik: Andreas Holmberg

Du helge Ande, sanne Gud





1. Du helge Ande, sanne Gud,
lär världen all din kärleks bud,
att hålla Herren Jesus kär
och älska vad hans eget är.


2. Predika du om Jesu död

som hela världen frälst ur nöd.
Ja, vittna för var själ därom
att hon är Jesu egendom.

3. Säg världen som i mörkret går
att all dess synd däri består
att den ej vill på Jesus tro
och ej hos honom söka ro.

4. Lär världen rätt den hemlighet,
att den har full rättfärdighet,
blott därför att Gud själv blev man
och oss med blodet återvann.

5. Ge världen verklig insikt om
den nådefulla frihetsdom,
då varje mänska dömdes fri
från satans makt och slaveri.

6. Hugsvala var bedrövad själ,
så att den mår hos Jesus väl.
Ge rädda hjärtan tröst och mod
att se sin frälsning i hans blod.

7. Led alla dem som vilse går,
så att de alla vägen når,
som Jesu kärlek banat har,
när han ett offer för oss var.

8. Ge hela Herrens menighet
sann kärlek och sann enighet,
så vi som frälsta syndare
varann i Jesus börjar se.


9. Låt glädjen av den nåd vi fått
uppmuntra oss att göra gott!
Låt Jesu frid oss fägna mer
än all den frid som världen ger.

10. I Jesu namn nu lär oss rätt
att tro och be på barnasätt,
tills vi Gud Fader, Son och Dig
får sjunga lov evinnerlig! 


Text: Magnus Brynolf Malmstedt, bearb.
Musik: Folkmelodi

Ditt ord, o Jesus, skall bestå




1. Ditt ord, o Jesus, skall bestå, 
ditt rike kan ej falla. 
Hur vilt än otron rasa må 
och syndens vågor svalla, 
du har ändå för evig tid 
i full rättfärdighet och frid 
ett härligt rike grundat! 

2. Visst kan det synas, Herre kär, 
som skulle det gå under. 
Visst stormar det än här, än där, 
som bävade dess grunder. 
Men nej, det endast synes så - 
ditt rike står och skall bestå 
när jord och himmel faller. 

3. Om moln och töcken samlas här 
omkring din tron, vad mera? 
Rättfärdighet dess fäste är, 
och du, du skall regera 
från evighet till evighet, 
då andra rikens härlighet 
om några år försvinner. 

4. Det segra skall, ditt korsbanér, 
trots alla mörkrets makter, 
och samla folken fler och fler 
från jordens skilda trakter, 
på det ditt namn må bliva stort, 
liksom ditt lov, från ort till ort, 
allt intill världens ände. 

5. Ditt helga rike är dock ej 
av denna världen, Herre, 
och aktas ej av världen, nej, 
den ser det ej, dessvärre. 
Den ser de kristnas skröplighet 
men aldrig deras härlighet 
och deras konungs ära. 

6. Pris vare dig, o Jesus kär, 
du Konung utan like, 
att jag, så arm och svag jag är, 
fått syn på detta rike, 
att jag får, evigt glad och fri, 
som präst och kungabarn däri, 
om dina under sjunga!

Text: Lina Sandell, bearb.
Musik: Finländsk

Din synd, o värld, besinna




Svensk utjämnad form:


1. Din synd, o värld, besinna.
Se här det blodet rinna,
som frälsar Adams släkt!
Se höjden av all smärta!
O måtte dock vart hjärta
av Jesu sista suck bli väckt!

2. Det kval hans känsla följer,
den krans hans huvud höljer,
det kors som honom bär,
den törst som ingen lindrar
hans hjärta dock ej hindrar
dej intill döden hålla kär.

3. Till dej sin blick han sträcker,
till bättring dej han väcker
och dej till livet för.
Mot nåden mer ej sträva,
se här din dom och bäva
om Jesus fruktlöst för dej dör.

4. I dag till korset hasta
och ångerns blickar kasta
på synd som samlat sej.
Mot frestelserna vaka,
gå aldrig dit tillbaka
där skam och jämmer väntar dej.

5. Så lev till Jesu ära!
Att övermodet nära
han inte göt sitt blod.
Nej, mörkrets furste krossad
och mänskors släkt förlossad
är Jesu kärleks segerstod.

Text: Samuel Ödmann 1798 (48 år)
Musik: Heinrich Isaac 1490 ca

Du som vill att jag ska finnas




Du som vill att jag ska finnas,
du som vet att jag är jag,
du förstår mitt hjärtas längtan
och är hos mig natt och dag.
Din jag är, och all din kärlek
får jag varje andetag.

Text©: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Henry Purcell ("Westminster Abbey")

Du löftenas stund





1. Du löftenas stund,
som hjärtan förenar vid altarets rund,
som skänker för livet ett hem och ett bo,
en fristad för lycka, för kärlek och tro!
Vi lyfter vår bön till välsignelsens Gud
för brudgum och brud.

2. I ungdomens vår
hur tryggt att få lämna de kommande år
åt honom, som ömt om de sina slår vakt
och råder för lyckan med kärlekens makt,
som i varje hem, dit han inbjuds som gäst,
gör livet till fest.

3. Med hand nu i hand,
så härligt att blicka mot framtidens land,
mot morgon som väntar med möda och id
och kväll som sej sänker med evighetsfrid,
mot stunder av längtan och jublande sång
all livsdagen lång!

4. O Ande som tänt
den kärlek vart älskande hjärta har känt,
i helg och i andakt du, Herre, dem stärk
till offrande håg mitt i vardagens verk!
Att älska och tjäna och lyftas till Dig
de unga nu vig!

Text: Okänd (ur västlaestadianska psalmboken)
Musik: Andreas Holmberg 1994 (24 år)

Du liv i denna jämmerdal



Alt. melodi:



VÄRLDENS FÅFÄNGLIGHET

1. Du liv i denna jämmerdal,
vad är väl du? Ett litet tal  
av sorgeår, av fröjdeår, 
en längtan, som ej målet når, 
en rök till vindars tidsfördriv, 
en skugga av ett verkligt liv. 

2. I dag gror plantan fager opp, 
i morgon bär hon vissnad knopp; 
i dag hörs glädjens jubelröst, 
i morgon suckas utan tröst; 
i dag syns mänskan frisk och röd, 
i morgon är hon blek och död. 

3. Fåfänglighet, förgänglighet, 
vem finns som känner dej och vet? 
Du pryder dej för var och en, 
du tänder opp ditt falska sken, 
och ung och gammal inom kort 
du villar så i tomhet bort. 

4. Här, där vi börjar först med gråt, 
med tårar fuktar se’n vår stråt, 
här, där vårt liv, när bäst det är, 
är idel möda och besvär, 
där ingen stund är andra lik, 
här vill man bli av tingen rik. 

5. Här glömmer man i syndens band 
sitt sanna hem och fosterland, 
går som en främling och en gäst 
och tror sej dock för evigt fäst, 
vill leva trygg från år till år
där allt liksom en suck förgår. 

6. Gud, öppna våra ögon snart,
så att vi skådar uppenbart
hur vanskligt allt på jorden är,
hur flyktig lust det med sej bär,
hur stadig fröjd och saligt hopp
hos dej vi måste söka opp.

7. Ja, led oss i din sanning, Gud, 
ge kraft att följa dina bud, 
var med oss i allt verk och råd 
och lär oss fly till Jesu nåd; 
då, fast vad jordiskt är förgår,
vårt rätta liv i dej vi får.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb.

Du har skapat allt, o Gud



1. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud:
luft och ljus och sjö och land,
fåglar, skog och fisk och strand.

2. Blom på mark och frukt på träd,
sol och snö och vind och säd,
högt och lågt och stort och smått
har du skapat, skapat gott.

3. Du har skapat allt, o Gud,
med din makt och på ditt bud.
Allt som lever på vår jord
lever av ditt skaparord.

Text: Ur norska psalmboken, sv. övers. A.H. 2014
Musik: Johan Fredrik Lagergrén

fredag 30 januari 2015

Din rikssak, Jesus, vara skall





1. Din rikssak, Jesus, vara skall
min största härlighet. 
Tack att jag också fick ditt kall
och nu får vara med!
Ovärdig är jag, Herre kär,
att stå som en i rikets här,
men du som kallat mej vid namn
och ömt mej slutit i din famn
skall ge mej makt
att gå dit du har sagt.

2. Ge mej en känslighet lik din 
för världens sorg och harm!
Slut mej i dina smärtor in
och gör mej stark och varm!
Lär mej att skåda med din blick
vart folk som liv och gränser fick,
att bära världens nöd och skam
i bön och längtan till dej fram,
att gå åstad
uthållig, stark och glad!

3. Då vet jag att mitt öga får
en härlig utsikt se,
när det mot livets afton går
för både lust och ve:
Guds rike står i sommarskrud,
och Kristus går där med sin brud,
en skara krönt med livets krans,
från varje folk och språk som fanns;
nu firas det
i evig salighet! 

Text: Karl Ludvig Reichelt, tr. 1913 (36 år), sv. övers. A.H. 9/8 2014
Musik: Michael Haydn o 1800 (63 år)

Dej ska min själ sitt offer bära



Alt. mel. av Johann Sebastian Bach:


1. Dej ska min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud!
Dej vill jag med mitt hjärta ära,
liksom med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du liv och existens har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dej förklarat har,
o Skapare och Gud och Far!

3. Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
för du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
och hör vad dina barn begär.

4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna som på fästet tindrar
är vittne om ditt majestät,
med minsta blomma som jag ser
en tröstens hälsning du mej ger.

5. Och därför, Fader i det höga,
jag i din hand mej anförtror.
Jag vet ju att ditt fadersöga
ser även masken där den bor.
Hur sorg och glädje vänder sej,
du för mej slutligen till dej.

6. O Herre, dej jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön.
Bland morgondaggens pärlor alla
till dej jag rikta ska min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud!

Text: Arvid August Afzelius 1814 (29 år), bearb. A.H.
Musik: Hamburg 1690, alt. Johann Sebastian Bach

Detta är den stora dagen




1. Detta är den stora dagen
som vår Herre Kristus gjort!
Mörkrets furste är nu slagen,
nedlagd är nu dödens port.
Gravens mörker har försvunnit,
livets sol har nu upprunnit!

2. Var är nu, o död, ditt välde?
Helvete, var är din makt?
Ormen som oss mänskor fällde
han, vår Jesus, har nedlagt.
Över allt som oss fördärvat
Kristus seger oss förvärvat.

3. Vi har varit dödens trälar,
vi har varit mörkrets barn,
satan hade våra själar
snärda i fördärvets garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormens huvud sönderkrossat.

4. Adams barn, er otro spegla
nu i dessa underting!
Utsätt vakten och besegla
graven med Pilati ring:
Kristus går dock utan möda
genom stenen från de döda.

5. Låt oss därför vara glada,
fröjdas på var tid och ort:
nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort.
Dödens fasa är fördriven,
döden är uppslukad bliven. 

*6. Upp, min själ, min mun och tunga,
upp, mitt hjärta och min röst
till att prisa och lovsjunga
Jesus, som oss återlöst,
Jesus tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma!

Text: Johann Franck, sv. övers. Gustaf Ållon, bearb. 

Det är ett fast ord





1. Det är ett fast ord, i alla skiften
väl värt att hela sin tillit ge,
att Jesus Kristus kom hit i världen,
han kom att frälsa just syndare.

2. Och är bland syndare jag den störste,
jag sjunger ändå på barnavis:
barmhärtighet även mej bevisats
igenom Jesus, Gud vare pris!

3. Vår Herre Jesus är själv oss nära,
han verkar, vem kan förhindra det?
Den eld på jorden han kom att tända
skall härligt brinna i evighet.

4. O Herre Jesus, kom med din Ande,
blås liv i benen som ligger här
på marken döda och har förtorkat -
kom, skänk dem livet, o Jesus kär!

5. Låt himlen rämna och kom som regnet
hit ner till jorden så torr och hård!
Låt ödemarken snart härligt blomstra
och gör av öknen en örtagård.

6. Sätt stora skaror vid dina fötter
och lär dem känna dej som du sa!
Ja amen, amen, ditt namn ske ära,
dej tillhör riket. Halleluja!

Text och musik: Joël Blomqvist

Den stora skaran kring Guds tron




1. Den stora skaran kring Guds tron
med segerns palm, i snövit skrud
bär på sin tunga lovets ton
och aldrig tystnar sångens ljud.

2. Från deras ögon Herren själv
har alla tårar torkat av.
Ej finns det sorg vid livets älv,
ej rop, ej plåga, död och grav.

3. De fröjdas att Guds anlet se
och prisa hans barmhärtighet:
Vår Gud må tack och ära ske
från evighet till evighet.

4. En sky av vittnen skådar ned
på oss som än i världen gå.
O själ, dig dag och natt bered
att i den stora skaran stå.

5. Vi oss förtror i Herrens hand.
Den heliga Treenighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
ske tack, ske lov i evighet.

Text: Paul Nilsson (ur Tidegärden)
Musik: Engelsk ("When I survey the wondrous cross")


Den som än är frisk och sund




1. Den som än är frisk och sund,  
må för sådan gåva 
böja hjärta, håg och mun 
Herren till att lova,
tacka honom natt och dag  
med en härlig visa,
som oss ger till välbehag 
sundhet och god lisa. 

2. Ty när Herren mild och god 
ger oss hälsan kära,  
och därtill förnöjsamt mod,  
vad vill man begära 
då i denna världen mer? 
Helst när vi förbidar  
evig lust och ej besvär 
vid Guds högra sida. 

3. Vore jag som Salmon rik 
utav guld och ägor, 
därtill tappra hjältar lik 
i triumf och seger;  
men likväl med krankhet full,  
utan någon lisa, 
ack! vad kunde makt och gull 
mig då gott bevisa? 

4. Stode än min duk och disk 
full med kostlig´ rätter,  
had´ jag villbråd, vin och fisk,  
som en rik framsätter: 
vad för nytta hade jag 
av slik kräslig föda, 
om jag både natt och dag 
lede värk och sveda? 

5. Sutte jag i ståt och prakt, 
utan vederlike, 
hade jämväl våld och makt 
över land och rike,  
och all sjukdom jämmerlig  
månde mig påkomma:  
ack! vad kunde sådant mig 
lända då till fromma? 

6. Bättre är ett stycke bröd,  
när man vandra vågar, 
än allt guld i överflöd, 
då oss fruktan plågar.
När jag mig kan äta mätt 
utan någon krämpa, 
låter jag en ringa rätt 
all min vällust dämpa. 

7. Dyrbar dräkt ej hjälper mig 
mitt elände bära,  
när all krankhet grymmelig  
månde mig besvära. 
Hellre vill jag glader gå 
uti ringa kläder, 
än med värk och ängslan stå 
uti präktigt läder. 

8. Men nu felar intet mig, 
frisk jag månde vara; 
jag har hugnad innerlig 
utav solen klara: 
Mina ögon se min gång, 
hörseln väl ock hörer 
huru alla fåglars sång 
Herrans lov utförer. 

9. Händer, fötter, hjärta, själ,  
ingen bräck besinnar: 
att jag mina sysslor väl 
med all lust kan hinna 
så uträtta, som sig bör, 
till Guds lov och ära,  
ja, till fröjd och nytta för
mig och många kära. 

10. Är det dager, gör jag då,  
vad mitt kall tillhörer:  
men när natten komma må, 
som till sömns oss förer, 
vilar jag i ro och frid, 
till dess solen klara 
väcker mig i rättan tid 
ifrån mörkrets fara. 

11. Dig, min Gud, i allan stund 
vill jag tack hembära 
för den nåd och det förbund 
du mig velat lära: 
Fast jag med min syndaskuld  
har min rätt förlisat;  
har du dock, min Fader huld, 
mig allt gott bevisat. 

12. Giv, den tid jag lever här,  
till dess hälsan ändar, 
att jag må den gåvan kär 
väl och rätt använda: 
Hjälp att min helbrägda mun, 
med min själ och tunga, 
måtte varje dag och stund 
lov och pris dig sjunga! 

13. Håll mig ock vid krafter opp, 
när mig åldern trycker, 
till dess döden sist min kropp  
ned i graven rycker. 
Då skall all min bräcklighet  
bort med allt försvinna, 
och en evig härlighet 
skall jag hos dig finna!

Text: Paul Gerhardt, sv. övers. 1695 års psalmbok, ngt bearb.
Musik: Johann Crüger

De samlas hem en efter annan




1. De samlas hem, en efter annan,
Guds vänner ifrån skilda land,
med livets sköna krans kring pannan
och segerpalmen i sin hand,
befriade från jordens tvång
de sjunger Lammets nya sång.

2. Allt fattigare känns ju jorden
med var och en som hembud får,
men kring de högtidsklädda borden
i himlens ljusa salar går
allt mäktigare sångens ljud
från skaran som nu bor hos Gud.

3. Vi som här nere än får vandra,
o, må i tron vi hålla ut
i kärlek stödjande varandra,
tills pilgrimsfärden nått sitt slut.
Han som så trofast hjälpt oss hit,
i nåd oss må ledsaga dit!

Text: Karl Ferdinand Karlsson (K. K-n.), bearb.

Dagen går med raska steg





1. Dagen går med raska steg, 
dagens barn får ila. 
Aftonsolen bringar fred, 
nattens stjärnor vila. 

2. Lyckan gäckar stora, små, 
leker med sin tärning. 
Lyckligast att vila på 
är fullbordad gärning. 

3. Litet stora, mindre små 
orkar göra färdigt. 
Viljan ser vår Herre på, 
vad är mänskovärdigt? 

4. Lyckans hjul står aldrig still,
många där förtvivlar.
Allting fogas som Gud vill, 
när hos Gud vi vilar. 

5. Blomman bär nog frukt en gång,
höst ska följa sommar.
Dagen är ej gränslöst lång,
aftonstunden kommer.  

6. Hela dagen upp och ned 
vänder lyckans rulle.
Har om kvällen vi Guds fred, 
gick det, som det skulle. 

Text: Bernhard Severin Ingemann, sv. övers. A.H. 2014

Aldrig nånsin Herrens vänner




1. Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!
Fast vi skils och vemod känner
sjunger vi en hoppfull sång.

2. Får vi aldrig mera bedja
här tillsammans, du och jag,
i Guds stora helgonkedja
får vi ses på Herrens dag.

3. Om vi än med smärta bringar
kära vänner vårt farväl,
i Guds himmel åter klingar
välkomstord från själ till själ.

4. Fast vi skils och vemod känner,
sjung med livlig klang vår sång:
Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!

Text: Jens Nicolai Ludvig Schjörring 1898 (73 år) 
Musik: Engelsk folkmelodi

Ni jordens barn, vår tid är kort



Alt. koral (ur 1939 års koralbok):


1. Ni jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångas hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp 
men släcktes innan slutet. 
Så många då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så många då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
så jag ska se mitt överdåd 
och inse mitt elände,
jag syndaträl,
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som du har velat spara,
så att det, tacksamt för din vård, 
till glädje skulle vara.
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din förbön ensam gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
så jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
för snart, där trädet föll omkull, 
där måste det förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 2014
Musik: Burkhard Waldis, alt. G A Ericsson