söndag 23 januari 2011

O du som för vår frälsnings skull



O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.


Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

Jesus kär, var mig när



1. Jesus kär,
var mig när
och livets väg mitt hjärta lär.
När dagen gryr, när natten skymmer:
Jesus kär,
var mig när.

2. Håll du mig
tätt vid dig
och jämna för min fot din stig.
I glädjen och i sorgen lika:
håll du mig
tätt vid dig.

Text: Lina Sandell 1888 (56 år)
Musik: Tysk 1800-talet

Av goda makter trofast innesluten



1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.


2. Men hjärtat plågas än av gamla minnen
och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!


3. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.

4. Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

5. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.

6. När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd.

7. Av goda makter underbart bevarad,
jag går mot vad jag ännu inte vet.
Men Gud är med, i Kristus uppenbarad,
i går, i dag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995

Musik: Tysk melodi med sista strofen som refräng alt. Andrew Lloyd Webbers "koral" ur Jesus Christ Superstar alt. svensk folkmelodi enligt ovan

fredag 21 januari 2011

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer



1. I hoppet sig min frälsta själ
förnöjer,
i tron jag till ett evigt väl
mig höjer,
ty jag betänker
att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker.

2. Med honom salighetens stig
jag funnit,
och himlaarvet han åt mig
har vunnit.
När jag insomnar
han mig omfamnar,
och på hans armar jag i himlen hamnar.

3. Som fågelen vid ljusan dag
sig gläder,
så glad i ljusets rike jag
inträder.
Vid änglasången
och harpoklangen
jag skådar evighetens dag uppgången.

4. Och högre, klarare än gull,
än solen,
min själ skall skina ärofull
för stolen.
Den gode Guden
iklär mig skruden,
som själv han lovat åt den kära bruden.

5. En evig, oförgänglig fröjd
det bliver,
som fridens Gud i himlens höjd
mig giver,
där Jesu vänner
med palm i händer
lovsjunga Lammet, som de sina känner.

6. Ack, att jag dit ur sorg och strid
må komma,
där Gud församlar i sin frid
de fromma!
Min Jesus vände
snart mitt elände
i fröjd och salighet förutan ände.

7. Beredd håll mig, o Jesus Krist,
att vänta
din ljuva ankomst, när du sist
vill hämta
ur tåredalen,
från jordekvalen,
din brud till dig i ljusa fröjdesalen
.
Text: Elle Andersdatter 1639, Olaus Forsselius 1668, Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi

Amen! sjunge varje tunga




*1. Amen sjunge varje tunga,
Amen är vår himlasång.
Amen får vi evigt sjunga,
Amen för Guds tron en gång.
Amen, där är livets älv.
Amen kallar han sej själv.

*2. Amen, Herrens Krist skall råda.
Amen är hans löftesord.
Amen, vi hans under skådar,
Amen, redan på vår jord.
Amen, botad är vår nöd,
Amen, bytt i liv vår död.

*3. Amen, lov och pris och ära,
Amen, Lammet och vår Gud!
Amen fjärran eller nära,
Amen är vår lovsångs ljud.
Amen, snart vi Gud får se!
Amen, ja, det skall så ske! 


Text: Nils Brorson 1742 (52 år)
Musik: Andreas Peter Berggreen 1859 (58 år)

Tänk, när en gång



Alternativ melodi:



1. Tänk när en gång den dimma är försvunnen,
det töcken som omhöljer livet här,
och när den dagen är för oss upprunnen,
där Gud och Lammet evigt solen är!

2. Tänk när en gång är löst var jordens gåta,
vart ängsligt varför som jag grubblat på,
när de fördolda djupen blir upplåtna
och jag får Herrens vägar klart förstå!

3. Tänk när en gång jag med förklarat öga
får honom se, som här jag trodde på,
som här jag följde, tänk, när i det höga
jag evigt säll ska i hans åsyn stå!

4. Tänk när en gång jag utan synd ska vara,
helt fri mitt onda kött och satans list,
när alla tankar blivit rena, klara
och alla gärningar är utan brist.

5. Tänk när en gång jag äntligen ska vara
så from jag vill, då blott det goda sker,
ja, när jag ej behöver ens befara
blott möjligheten av att falla mer!

6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar
Guds Lamm bland änglar rätt jag prisa kan
och om ett evigt liv med syskon talar
och om det liv, som likt en dröm försvann!

7. Guds folk en gång i sida, vita kläder
med segerpalmer inför Lammet står,
då Gud hos sej de trötta barnen gläder,
från deras ögon torkar varje tår.

8. Väck, Jesus, denna tanke i mitt hjärta
var gång mej vägen blir för mödosam!
Den ljuvt ska dämpa varje bitter smärta


och locka leendet ur tårar fram.


Text: W A Wexels 1841 (44 år), C O Rosenius 1848 (32 år), bearb.

Melodi: O Ahnfelt

Om han kom nu idag



1. Om han kom nu idag, din Herre och Gud,

skulle helst från hans åsyn du fly?
Om du hörde idag det kallande ljud
av basunen från himmelens sky,
skulle fröjd eller ångest dej fatta?

2. Om han kom nu idag, rättfärdig och vis,
till att ställa oss fram inför sej,
månne människors dom och människors pris
skulle vara av värde för dej
eller falla med tyngd ner i vågen?

3. Månne allt vad som nu är viktigt och stort
även då skulle synas dej så?
Månne allt vad idag blir talat och gjort
bleve talat och gjort även då?
Besinna dej, innan du svarar.

4. Om han kom nu idag, o, pröva dej än
medan Herren nu dröjer, och säj:
Är hans ankomst dej kär, eller fruktar du den?
O, vart leder då vandringen dej?
Den stund du ej menar, han kommer.


Text: Lina Sandell 1874 (42 år), ngt bearb.
Musik: Gunnar Wennerberg 1877 (60 år)

En herrdag i höjden



1. En herrdag i höjden är vorden besluten
av Konungen uti det himmelska land,
att han skall hitkomma med mång sinom tusen
och kalla till doms både kvinna och man,
med änglarnas röst,
de trogna till tröst,
men svidande styng i de otrognas bröst.

2. Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona,
att vi må beredda och vakande stå,
att vi ej bortmista vår salighets krona,
och att vi din nåd ej förlustiga gå.
O räck oss din hand,
vår Frälsareman,
och för oss till himlens lycksaliga land.

Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718
Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson

Herren är nära



1. Herren är nära, då oss lyckan väcker,
allting är framgång, tid och krafter räcker.
Mer av Guds möjligheter vi upptäcker:
Herren är nära!

2. Herren är nära, mitt i Kyrkans strider,
segrar fördolt i nederlagens tider,
kommer med läkedom där slagna lider:
Herren är nära!

3. Herren är nära! Så skall ropet skalla,
när han till sist skall mänskligheten kalla.
Inför hans tronstol knäböjer vi alla:
Herren är nära!


Text: Christian Braw
Musik: Johann Cruger

Kom till mitt kalla domnade sinne




1. Kom till mitt kalla,
domnade sinne,
avgudar alla
för dig försvinne,
kom att befalla
ensam därinne!
Kom, o min Jesus!

2. Kom, du min kära,
mig att besöka.
Tron må du nära,
kraften föröka.
Må du mig lära
allt hos dig söka.
Kom, o min Jesus!

3. Kom när jag glädes,
kom ock i nöden.
Kom när jag rädes
eviga glöden.
Kom, var tillstädes
nu och i döden.
Kom, o min Jesus!

4. Ja, du skall komma
sist full av ära!
Väl dina fromma,
väl dina kära!
Träden nu blomma,
sommarn är nära.
Kom, o min Jesus!


Text: Betty Ehrenborg-Posse 1855 (37 år)

Musik: F Fleming

Det ska komma en dag



1. Det ska komma en dag,
då all smärta ska bli glömd.
Inga mörka skyar mer,
inga tårar där man ser.
Där är frid och evig vår,
glädjen evigt där består.
Vilken underbar dag det ska bli!
Vilken dag det ska bli,
när min Jesus jag får se,
när för hans fot jag faller ned,
han som döden för mej led,
då han tar mej i sin hand
och leder mej till livets land.
Vilken underbar dag det ska bli!

2. För den Helige Gud
träder Lammets lösta brud,
utan felsteg eller fläck,
i rättfärdigheten klädd,
och i glömskans djupa hav
alla synder fått sin grav.
Vilken underbar dag det ska bli!
Vilken dag det ska bli...

3. Slut är sorg och besvär,
inga bördor bär man där,
ingen sjukdom eller nöd,
inga skils där åt av död.
Och för evigt ska vi bo
i ett land av frid och ro.
Vilken underbar dag det ska bli!
Vilken dag det ska bli...

Vakna upp! en stämma bjuder




1. Vakna upp! en stämma bjuder
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp! Stå upp, ni döda,
som glömmer tidens vedermöda
i dödens dvala, stum och lång.
Guds röst nu väcker er,
ty natten är ej mer,
dagen kommer!
Den sista dag,
den största dag,
den kommer efter Guds behag.

2. Jord och hav och himlar bävar
och ner Guds goda änglar svävar.
Han kommer, Gud och Mänskoson.
Djupen öppnas, berg ses falla
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här blir det fröjd och gråt:
han ska dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
ska kronan få,
men bort de onda måste gå.


3. Jesus, mej din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du mot palmer
och sorgerop mot glädjepsalmer,
min grav, den byts mot liv och fröjd.
Om än av mödan trött
en stund jag sovit sött
i dess skugga,

jag lämnas ej,
du väcker mej
till evig frid och fröjd hos dej. 



Text: v. 1 F G Klopstock 1758 (34 år) J O Wallin 1816 (37 år), v.2-3 J O Wallin 1816, ngt bearb. A.H. 2009, 2015.
Musik: Philipp Nicolai 1599 (melodin har kallats "Koralernas konung")

Uppståndelsen och livet är



Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.


Text: Martin Luther efter Joh. 11:25, övers. A.H. 1992

På mina gamla dagar




1. På mina gamla dagar,
o Gud, mej inte glöm.
När åldern mej försvagar,
du i ditt hägn mej göm.
Du allt från ungdomsvåren
på fadersarm mig bar.
När jag blir tyngd av åren,
en fader än mej var.

2. När jag min ålder märker
och kroppens möda ser,
giv att din Ande stärker
mitt inre liv alltmer.
När minne och när öga
ej har sin skärpa kvar
och tankarna blir tröga,
mitt ljus, o Jesus, var.

3. Blir svagare mitt öra,
jag ber dej dock att jag
i själens djup kan höra:
"Min nåd är ny var dag."
Och får jag lida smärta
och blir min vånda svår,
så läk, o Gud, mitt hjärta
med Jesu Kristi sår.

4. Om tungan kraft ej äger,
o Gud, att prisa dej,
i tron ditt barn dock säger:
"Min Jesus ber för mej."
När mina lemmar domnar
i dödens köld, så giv
att jag i frid insomnar
och vinner evigt liv.


Text: Philipp Friedrich Hiller 1767 (68 år), Severin Cavallin 1874, bearb. (Ur svensk psalmbok för evangelisk-lutherska kyrkan i Finland).

Musik: M Teschner ("Pris vare Gud som låter")

Skymningstimmen sakta nalkas



1. Skymningstimmen sakta nalkas,
solen sej i havet sänker.
Dagens kvalm och hetta svalkas
i den dagg som kvällen skänker.
Dämpad är den höga färgen,
dämpat är det hårda bruset.
Framför oss på helga bergen
skimrar mot oss fadershuset.

2. Bortom tidens dunkla vågor
fläktar fridens vindar stilla.
Där är svar på alla frågor,
inga tvivel ska förvilla.
Dem som där i ljus får vandra
i sitt rådslut Gud inviger.
Från en klarhet till den andra
där den fria anden stiger.

3. Ljuvlig är Guds helgons vila,
full av liv i himlafriden,
där ej år och dag ska ila
orosfyllda som i tiden.
Alltfler tillhör denna skara,
alltmer blir de Kristus lika.

Salig den som där får vara,
uppfylld av hans kärlek rika!

Text: Axel Fredrik Runstedt (tr. 1934), bearb. A.H. 2010

Musik: Johann Cruger 1649 (51 år), alt. H. Nyberg ("Barn och stjärnor")

Saliga de som ifrån världens öden



1. Saliga de som
ifrån världens öden
somna i Jesu
Kristi tro i döden!
Herren skall föra
deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens
mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid
i graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall
dem en gång uppväcka,
evigt förklara.

3. Pris vare dig, att
hoppet är oss givet,
att ock vårt namn i
livets bok är skrivet;
pris vare dig,
uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!


Text: (=SvPs1986 nr306) Zacharias Topelius 1869 (51 år)

Musik: Friedrich Ferdinand Flemming 1811 (33 år), alt. J Cruger

Älskar barnet modersfamnen



1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
föres till en evig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mig fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mig från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mig trög och kall
och jämt kommer mig på fall!

5. Men om dig, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mig nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dig böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist skall hädanfara,
var hos mig, du vän så god,
i min själ dig själv förklara,
stärk och gläd mig med ditt blod.
Låt mig för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dig i himlens höjd!


Text: Johan Kahl 1746 (25 år, hans dödsår), bearb. A.H. 2008
Musik: Egen mel., alt. "Vänligt över jorden glänser"

Nu tystne de klagande ljuden






1. Nu tystne de klagande ljuden
och stille sig tårarnas flöden!
Till liv och odödlighet bjuden
är mänskan av Gud genom döden.

2. Vad säga de fredliga vårdar?
Vad är det som runorna lova?
"De sälla som bo i Guds gårdar,
de äro ej döda, de sova."

3. Begärens och stormarnas ilar
och jordiska sorgen och fröjden,
de störa ej stoftet som vilar,
ej anden som lever i höjden.

4. En dag skall ock känslan och modet
de domnade benen uppliva
och värmen och spelande blodet
de stannade pulsarna driva,

5. och vissnade lemmar, dem griften
i mörker och tystnad förblandar,
högt över förgängelsens skiften
förklaras kring saliga andar.

6. Det höstliga kornet som jordas
ej vintriga månar föröda,
vid vårsolens blick det fullbordas
till sommarens gyllene gröda.

7. Så, värmd av det eviga ljuset
och vårdad för sällare tider
står kroppen förskönad ur gruset
och mera ej dör eller lider.

8. Omhägna med nattliga friden
du jord, vad vi lagt i din gömma.
När natten en gång är förliden
skall Skaparen kroppen ej glömma.

9. En ande som bad och som trodde
där ägde sin älskade boning.
En brinnande vishet där bodde,
som närdes av Kristi försoning.

10. När skapelsens grundvalar skaka
och himlabasunen har dönat,
ger Herren oss allting tillbaka
förädlat och nytt och förskönat.


Text: Prudentius (400-talet), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Medeltida, alt. O Ahnfelt ("Den skönaste ros har jag funnit")

En dalande dag



Alt. koral:



1. En dalande dag, en flyktig stund
är människans levnad i tiden,
och släktena skifta som löv i lund,
när sommaren är förliden.
Så sjunka vi hän, så redes oss sist
en bortglömd grav efter striden.

2. Och dock är mitt hjärta oförskräckt,
min ande bidar förskoning.
I liv och död är en hand mig räckt,
som bjuder frid och försoning,
ty Kristus, Guds Son, mig lovat har
i fadershuset en boning.

3. Väl ingen i världen, trång och låg,
har skymtat de strålande salar,
väl själen endast i aningen såg
dess glans här i tårarnas dalar,
men vägen, vägen den ligger klar
i Jesus och ordet han talar.

4. Ja, du är vägen, vår Frälserman,
Guds levande ord, oss givet.
Du ensam de villade leda kan,
du sanningen är och livet.
Och allt vad jag syndat min levnads dag
i dig försonat är blivet.

5. Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar, tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn
och skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.


Text: Johannes Johnson före 1915, O R Hallberg 1920, O Mannström 1920

Musik: Per Ulrik Stenhammar ("Nu lovar min själ dig, Jesus, min vän"),
alt. norsk folkmelodi från Selje, arr. E Alnaes

O hoppets dag som klarnar opp



1. O hoppets dag som klarnar opp
ur dödlighetens dimma!
Du skänker till mitt vandringslopp
av himlens ljus en strimma,
och brist och nöd
och sorg och död
flyr bort som nattens skuggor.

2. Förgås må världen med sin prakt,
sin ära, lust och lycka,
dock skall från vansklighetens makt
de sina Herren rycka,
ty döden har
sin udd ej kvar
för dem som Herren känner.

3. Jag livets dag ej slöse bort
på tidens små bekymmer!
Allt skall dock lämnas inom kort
när livets afton skymmer.
Mig följer blott
vad rätt och gott
i Kristi tro jag övat.

4. Så vill jag innan det blir natt
och vilans bädd tillagas
blott samla här åt mig den skatt
som ej från mig kan tagas,
blott söka här
det namn som är
i livets bok inskrivet.

5. Men Jesus, under dagens lopp
låt mig din nåd förnimma
och kom till mig med saligt hopp
i livets aftontimma.
Hos mig förbliv.
Är du mitt liv,
blir döden ock min vinning.

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Darmstadt 1699 ("Du bar ditt kors")

Min framtidsdag är ljus och lång




1. Min framtidsdag är ljus och lång,
den räcker bortom tidens tvång,
där Gud och Lammet säll jag ser
och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,
i himlen är det i förvar.
Och under prövotiden här
min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!
Nu slipper jag att ängslig gå.
För mej han alltid sörja vill,
vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ
och sjunger lycklig: allt är väl.
Jag vandrar trygg vid Faderns hand,
han leder mej till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mej
att leva mera helt för dej
den lilla tid jag har igen
på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb.
Musik: Nils Frykman 1883

När får jag se dig, Frälsare kär?


1. När får jag se dig, Frälsare kär,
ren och förklarad bliva dig när?
När ser mitt öga
dig i det höga,
sådan du är?

2. Går ibland kära vänner min stig,
rolös och arm dock känner jag mig.
Friden jag vinner
först, då jag finner
vägen till dig.

3. Människor sviker, du håller tro.
Salig är den, som hos dig får bo.
Jesus, var med mig,
lys mig och led mig
hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.
Du äger makten, hjälplös är jag.
Ser du mig digna,
stöd och välsigna,
hjälp mig var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,
skänk mig din nåd, och för mig i hamn.
Nåden kan rena,
nåden allena
öppnar din famn.

6. Snart får jag se dig, sådan du är,
får ibland vänner vara dig när.
Då skall min tunga
högt dig lovsjunga,
Frälsare kär.

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan
lopulla matkaa nähdä sun saan,
oi, jos mä kerran
näkisin Herran
kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,
sun puolees huutaa mun henkeni.
On yksin tästä
sen ikävästä
kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.
Autuuden särkyneet sydämet
sinulta saavat,
sä luet haavat
ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,
vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.
En päästä sua,
ennenkuin mua
käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle
sun armos voimaksi matkalle.
Anteeksi anna,
mua nosta, kanna,
vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten
kanss´ ystäväini ja omaisten
mä päästä kerran
luo armon Herran,
oi saanhan sen.

Text (=SvPs 1986 nr 648): Wilhelmi Malmivaara 1903 (49 år), övers. Alfons Takolander 1927 (52 år)
Musik: Mikael Nyberg 1920 (49 år)

Kom till oss, Jesus, där vi går på vägen



1. Kom till oss, Jesus, där vi går på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara.
Du, världens ljus, ska själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
att vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.


Text och musik: Ur samlingen "Från fädernas tid" (nr 33)
bearb. A.H. 2010

Led, milda ljus



1. Led, milda ljus,
ibland de mörka snår,
led du mig fram!
Långt från mitt hem
i dunkel natt jag går,
led du mig fram!
Styr varje steg,
jag vill ej se min stig
så långt förut;
ett steg är nog för mig.

2. Jag vill ej längre
egna vägar gå,
led du mig fram!
O ljus av Gud,
låt mig din klarhet få,
led du mig fram!
Mörk är den tid
jag varit världens vän,
men nu bakom
för alltid ligger den.

3. O Herde kär,
mig skydda med din stav!
Led du mig fram,
fram genom öknar,
över berg och hav,
led du mig fram.
Släpp mig ej mer
att gå på egen hand,
då når jag aldrig
löftets sköna land.

4. Snart skola nattens
dunkla skuggor fly
från öknens stig
och änglar le
ur rosig morgonsky
med fröjd mot mig.
Då skall min frälsta
själ i evighet,
o Gud, lovsjunga
din barmhärtighet!


Text: John Henry Newman 1833 (32 år), Erik Nyström, Carl Boberg, ngt bearb.
Musik: Charles Purday

O hur saligt att få vandra



1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)
Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år)

Härlig är jorden



1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1850 (61 år), övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år) Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

I Jesu namn till bords vi går





1. I Jesu namn till bords vi går.
Välsigna, Gud, den mat vi får.
Och skydda med din milda hand
i nåd vårt hem och fosterland.

2. För mat och dryck du skänkt oss här
dig vare pris, o Herre kär.
Oss alla av det brödet giv
som skänker världen evigt liv.


Text: Okänd
Musik: Strassburg 1542

Tack för både stort och smått



Tack för både stort och smått!
Tack för all den mat vi fått!
Tack för alla sånger,
tack för sött och salt!
Tack, du gode Gud, för allt!
Amen!
Sjung det igen:
Amen!



Text: Övers. från engelskan A.H. 2009
Musik: Okänd

Jesus frågar: "Vem är störst?"



1. Jesus frågar: "Vem är störst
ibland er och vem är först?
Skall ni bli som maktens män,
när jag är som tjänaren?

2. "Maktens män vill gärna se,
att de andra gör som de,
följer vad just de har sagt
och beundrar deras makt."

3. "Men Guds folk har annat sätt,
där skall alla vara ett.
Där den främste går som yngst,
och den minste väger tyngst."

4. "Den jag gjort till ledare
skall som jag bli tjänare
och på folkets vandring hem
bära mat och dryck till dem."

5. "Jag är den som stigit ned
från det höga med Guds fred.
Nedåt vägen måste gå,
om ni vill det höga nå."

6. "Jag är Herre över allt
men i tjänarens gestalt
har jag klätt mig för att ni
allas tjänare skall bli."

7. Världens fred är maktbalans,
men den djupa fredens glans
strålar bara, där man går
tjänande, i Kristi spår.


Text: Christian Braw efter Luk. 22:24-27
Musik: Basel 1745 ("Lova Gud i himmelshöjd")

Jesus älskar alla barnen




Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma, har han sagt.
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Ring in gudstjänsttid




Alt. koral:



1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid.



Text: Jonathan (Nathan) Söderblom 1910, ngt bearb. A.H. 2009
Musik: Söderblom, alt. A.H. 2009

Vardagskristen vill jag vara



1. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Så som hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
ska en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

2. Vardagskristen, döpt till yrket,
född av Herrens Ande god,
han som helgar hem och verkstad,
skrivbord, kök och handelsbod.
Mynt och vara får Guds stämpel,
fusk på dörren visas då.
Altarljuset i Guds tempel
festglans ger det vardagsgrå.

3. Se då var den sjuke sitter!
Hör på den som ber om råd!
Möt en sviken eller bitter!
Hjälp varann att se Guds nåd!
Locka leendet ur tårar,
himlen ska du ana då.
Mitt i nöden får vi spåra
festglans i det vardagsgrå.

4. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Dör jag klädd i vardagskläder,
hemma får jag byta om!
Efter veckans slit mej gläder
festglans i Guds helgedom.


Text: Matias Orheim 1916 (32 år), A.H. 1992, 2008

Melodi: Nederländsk 1700-t.

Så ljuvligt och så gott det är



1. Så ljuvligt och så gott det är
när syskon lätt kan sämjas,
när en den andre håller kär
och allas välgång främjas!
Det ger en väldoft som består,
likt oljan som från Arons hår

längs skägg och kläder flyter. 

2. Som daggen ger stor fruktbarhet,
när den från Hermon rinner,

så kommer gott av enighet,
som allt i Herren finner.
Där ges välsignelse och fröjd
och allt som gör vår själ förnöjd,
ja, liv som varar evigt.   


Text: Haqvin Spegel 1694 efter kung David (Psalt. 133), bearb. A.H. 2010, 2011
Musik: Nürnberg 1524 "Var man må nu väl glädja sig"

Herre, jag vill stå för allt



1. Herre, jag vill stå för allt,
som din stora plan befallt.
I din ordning livet har
fått ett starkt och tryggt försvar.

2. Tid att lyda och att be
vill oss dina budord ge.
Vila, arbete och fest
skyddar Tio buden bäst.

3. Släkt, föräldrar, barn och bo,
liv och sanning, heder, tro
äktenskap och egendom
skyddas bakom budens bom.

4. Där Guds ordningar bryts ner
livet ingen glädje ger,
men i skydd av budens mur
trivs och växer all natur.

5. Som i skydd av hamnens pir
stormens bölja lugnad blir,
så i skydd av budens vall
dämpas egoismens svall.

6. Buden är som trädets bark.
Bakom den blir veden stark,
och där buden gälla får
bäst vi mänskor också mår.

7. Man och kvinna, gammal, ung,
pensionär, polis och kung,
alla har de samma bud,
lika älskade av Gud.


Text: Christian Braw, publ. med tillstånd
Musik: Från 300-talet ("Världens Frälsare kom här")

Får ej i vårt hjärta bo




1. Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

2. Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud,
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

3. Salig den barmhärtig är,
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.


Text: Erik Natanael Söderberg 1911
Musik: Svensk folkmelodi (d.v.s. okänd kompositör)

Långt lyser arvet



1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt ha de släpar och strävat och famlat;
arvet sig ökat, tills skatten blev full.
Vem skall väl äga den? Ack, vad det strides
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad det kämpas och blödes och lides!
Skiften, I bröder, som syskon er skatt.

2. Den som vill äga och samla och gömma
äger till sist blott förgängelsens mull.
Fåfängt om lycka hans hjärta må drömma:
vissnade löv blir hans samlade gull.
Dela och giv: de som dela och giva
vinna sitt arv till det skönaste pris.
Själva i givandet rikast de bliva.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike
gav oss sitt arv intill yttersta skärv.
Vorden den ringaste tjänares like,
vann han vårt släkte till evigt förvärv.
Bröder, I bröder till Människosonen,
smälten hos honom all hjärtanas is!
Delen så ut av de himmelska lånen.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

4. Arvet av nåd och rättfärdighet tagen,
delen det ut åt en hungrande värld.
Ut som hans skatteutdelare dragen;
själv skall han råda och leda er färd.
Delen, I himmelens arvingar alla,
tills på vår jord genom töcken och dis
paradis glimtar och skrankorna falla.
Skiften, I bröder, på broderligt vis.

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938)
Musik: Richard Norén (1847-1922)

Frihet är det bästa ting




1. (Ja,) frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring,
för dem, den rätt kan bära.
Vill mot dej själv du vara huld,
så älska frihet mer än guld.
Med frihet följer ära.

2. Och gammal lära liksom ny,
de bjuder frid i varje by.
Dock kan ej frid förbliva,
där icke frihet har sitt bo.
Blott hon kan skänka fred och ro
och ofrid all fördriva.

3. Är hon väl borta, friheten,
hon blir ej lätt få fatt igen,
hur flinkt du än dej vänder.
Du fresta må med hot och låt,
du står där snopen i din ståt,
hon flög ur dina händer.

4. Jag råder dej, ha frihet kär,
om du förstår vad frihet är,
vad hon dej trofast bringar:
hon frid och hälsa drager hem
och glädje stor åt alla dem,
som nås av hennes vingar.

5. Du ädle svensk må nu stå fast
och bättra det som fordom brast!
Låt aldrig dej förvända!
Nej, våga både hals och hand
att frälsa hem och fosterland!
Gud skall dej tröst väl sända.

6. En fågel värjer eget bo
och markens djur sin lyas ro,
nu märk vad du bör göra.
Gud givit dej förstånd och skäl:
var hellre fri än annans träl,
den tid du dej kan röra.



Text: Thomas Simonsson, biskop i Strängnäs, d. 1443, ur "Friheten" och "Engelbrekt", bearb. A.H. 2009
Musik: Natan Söderblom ("I denna ljuva sommartid")

O Jesus kär, vad har väl du förbrutit



1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.


Text: Johann Heermann 1630 (45 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Cruger 1640 (42 år)


[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Älska helt och fullt varandra




1. Älska helt och fullt varandra,
syskon, det är Herrens bud!
Ej med ord blott, men av hjärtat,
ty så älskar Herren Gud!
Den som ej sin broder älskar
vandrar kvar i mörkret än
och går främmande för honom
som är själva kärleken.

2. Älska helt och fullt varandra,
ty vår Gud med välbehag
ser på barnen, när att älska
är dem alla lagars lag.
Änglarna vill gärna skåda
när Guds barn, i kärlek ett,
nu i tron på Herren delar
med varandra ljuvt och lett.

3. Älska helt och fullt varandra,
kära syskon, utan list!
Älska rent och varmt och trofast!
Kärlek både först och sist!
Kärlek, denna gudalåga,
brinna skall i evighet.
Den skall ock därhemma vara
summan av vår salighet.


Text: Joël Blomqvist, bearb. A.H. 2009
Musik: C C Converse

Mitt vittne vare Gud



1. Mitt vittne vare Gud! Jag vill
min sak åt honom lämna.
Förlåta hör oss mänskor till
och Gud att ondskan hämna.
Hur skulle jag väl själv bestå,
om han med mej till doms vill gå?

2. Med kristligt saktmod, o min själ,
ditt barnaskap besanna.
Mot dem som hatar dej gör väl,
välsigna dem som bannar.
Försonlig var och kärleksrik,
ja, var den högste Fadern lik.

3. Ännu han till sin nådastol
ej någon vägrar kalla,
ty nådens liksom dagens sol
går upp ännu för alla.
Än flödar kraft av Jesu blod
likt Herrens regn till ond och god.

4. Men syndar vi på Herrens nåd,
vår dom vi själva vållar.
Så låt oss dämpa hämndens råd
och vreden återhålla,
att över den ej solen må
kanske för alltid nedergå.

5. Kom, broder, räck mej här din hand
till vänskap och försoning.
När mänskor knyter fridens band,
blir fröjd i änglars boning.
Men vill vi ej förlåta här
så blir oss ej förlåtet där.

6. O Herre, du vår Fader är,
och dina barn vi blivit.
Så lär oss hålla friden kär,
o du som den oss givit.
Välsigna oss i all vår tid
och låt oss mötas i din frid.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb.
Musik: J Schop ("Till härlighetens land igen")

Utrannsaka mej, min Gud




Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.


Text: Psalt. 139:23-24

Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år)

Mer helighet giv mej



1. Mer helighet giv mej,
mer mildhet, o Gud,
mer sorg över synden,
mer lust för ditt bud,
mer tjänande kärlek,
som ej söker lön,
mer tro på min Jesus,
mer kraft i min bön.

2. Mer tacksamhet giv mej,
mer saktmodigt sinn´,
mer iver att söka
din ära, ej min,
mer smärta med Jesus,
mer fröjd av hans tröst,
mer styrka att lida,
mer frid vid hans bröst.

3. Mer tålamod giv mej
mer salighetshopp
att frigjord från världen
mot målet se opp.
Mer uthållig gör mej,
på frukter mer rik,
mer redo för himlen,
mer, Jesus, dej lik.

Text: Philip Paul Bliss 1873 (35 år) ca, Lilly Lundequist 1889 (42 år), ngt bearb.
Musik: Norsk-svensk folkmelodi

Hjälp mej, Jesus, troget vandra




1. Hjälp mej, Jesus, troget vandra
på den väg du anbefallt,
att som mig jag älskar andra,
älskar dej utöver allt.
Giv att jag din röst må höra
och din vilja gärna göra.

2. Hjälp mej, Jesus, tåligt lida
prövningens och sorgens slag
och med stilla hopp förbida
frälsningens och glädjens dag.
Låt mej under all min smärta
äga dej uti mitt hjärta.

3. Hjälp mej, Jesus, from förtrösta
på din sanning och din nåd
och bland dina återlösta
fröjdas av ditt kärleksråd.
Låt min tro alltmera stärkas
och på goda frukter märkas.

4. Hjälp mej, Jesus, hjälp mej fara
sist från denna värld i frid
och bland dina helgon vara,
där du är, till evig tid.
Där, i salighet och ära,
skall jag evigt lov dig bära.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Svensk 1694/95

Du som åt människan



1. Du som åt människan
den ädla förmån skänker,
att tungan yttra kan
vad själen vill och tänker,
med ansvar, fullt av vikt,
du lämnar i mitt val
att tillse, när min plikt
är tystnad eller tal.

2. Må aldrig denna röst
sig blanda med de fräckas,
av vilka jordens tröst
och himlens budord gäckas.
En oblyg ordalek
mitt skämt besmitte ej,
ej svordom eller svek
mitt öppna ja och nej.

3. Jag väja må det ord
som villar eller sticker,
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse för ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

4. Jag söke ingen del
i mångas usla ära
att träffa nästans fel
och dem i dagen bära.
Den illsint gripes an
jag kristligt hägna vill,
och där jag det ej kan,
jag tige hellre still.

5. Min tunga aldrig skall
en hemlighet förråda,
hon hellre stum och kall
må fast vid gommen låda.
Vad vännen trygg förtror
åt ömhetens förvar,
må han som trätobror
där ännu finna kvar.

6. Men lossne tungans band
att tolka vad jag känner
för hem och fosterland,
välgörare och vänner.
Jag spare ej mitt tal
där jag med Jesu nåd
kan lindra armas kval
och hindra ondas råd.

7. Vad rätt, vad ärligt är,
vad kyskt, vad ljuvligt lyder,
vad glädje med sig bär,
vad ung och gammal pryder,
må spridas med min röst
liksom en morgondagg,
till styrka och till tröst,
till bot mot sorg och agg.

8. Men först och sist, min Gud,
jag vill med tacksam tunga
förkunna dina bud,
din nåd och sanning sjunga
och gå i fröjd och kval
till dig med bönens ljud.
Låt mina läppars tal
behaga dig, min Gud!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H. 2008

Jesus, min Herre, dig vill jag älska



1. Jesus, min Herre, dig vill jag älska,
du som i döden älskade mig.
//: Dig vill jag lyda, dig vill jag tjäna,
giva mig villigt, Herre åt dig. ://

2. Giv mig, o Jesus, mer av ditt sinne,
gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild.
//: Giv mig mer kärlek, mod att försaka,
djupt i mitt hjärta prägla din bild. ://

3. Tag mina händer, tag mina fötter,
öga och öra tag, Herre kär.
//: Hela mitt hjärta vill jag dig giva,
Jesus, min Herre, din blott jag är ://


Text: Joël Blomqvist 1879
Musik: Joël Blomqvist 1879

Bliv i Jesus, vill du bära frukt




1. Bliv i Jesus, vill du bära frukt!
Grenen kan ej leva skild från stammen.
//: Och blott under herdens vård och tukt
fostras och bevaras späda lammen ://

2. Bliv i Jesus, där är tryggt, blott där,
varje annan plats har sina faror,
//: och när världen ler som fagrast här,
frukta allra mest för hennes snaror! ://

3. Bliv i Jesus, vill du växa till
i de stycken som din Gud behagar,
//: bliv i Jesus, om i tron du vill
ta ditt kors att bära alla dagar ://

4. Bliv i Jesus, vill du hålla ut
modigt, troget, segerrikt i striden!
//: Han med frid skall kröna dig till slut
och din mödas dag är snart förliden ://

5. Bliv i Jesus, lita på hans makt
och hans trofasthet i alla skiften.
//: Att han skall fullborda vad han sagt,
därom vittnar tydligt hela Skriften ://

6. Bliv i Jesus, genom stormens brus
skall han leda dig den rätta stigen,
//: bliv i Jesus, och i Herrens hus
sist du bliva skall evinnerligen ://



Text: Lina Sandell 1877 (45 år), ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Folkmelodi

Giv mig den tro som skådar dag


Giv mig den tro som skådar dag,
där världens ögon blott ser natt,
den tro som söker Guds behag
och på hans vägar vandrar glatt,
den tro som offrar världens glans
för äran av att vara hans.

Text(=SvPs1937): William Pearson 1884, Emanuel Booth-Hellberg 1897

Ett stilla barnahjärta



1. Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
från syndens makt bli frälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2. Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
En skön förhoppning jordas
ej utan hjärtenöd.

3. Men ville hjärtat brista
vid blotta tanken på
att offra allt, ja, mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
sen vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4. Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta,
i lydnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5. Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn:
Guds löfte, segerbågen
som glänser där i skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.


Text: Emil Gustafsson 1892 (30 år), ngt bearb.
Musik: Folkmelodi, alt. "Befall i Herrens händer"

Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mej



1. Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mej.
Jag är så kraftlös och svag i mej själv.
Låt mej ej gå dit du ej kan gå med mej,
led mej till nådens och sanningens älv.

2. Stilla min törst med det levande vatten,
varav ej världen det ringaste vet.
Var mej en skinande eldstod om natten,
var mej en molnstod när dagen är het.

3. Var mej ett värn emot synden och flärden,
var mej ett fäste, där trygg jag kan bo.
Låt mej ej söka min glädje i världen,
låt mej ej söka i världen min ro.

4. Du är den flödande salighetsbrunnen,
du är den levande källan för mej.
Du är min glädje - av dej blev jag funnen,
allt jag behöver, det har jag i dej.

Text (=SvPs1986 nr 276): Lina Sandell 1859 (27 år), ngt bearb.
Musik: Ur Ungdomsstjärnan 1901

Lev för Jesus


Alt. melodi från Älvdalen:



1. Lev för Jesus, inget annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Lev för Jesus, världens tävlan,
rykte, rikedom och glans
skänker aldrig åt din ande
ens en timmes frid som hans.

3. Lev för Jesus - giv åt honom
livets sköna vårdag, men
även sommarns kraft och styrka
och den sena hösten än!

4. Giv dig helt, för det begär han,
själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

5. Giv dig helt, för det har ingen
än förlorat något på!
Lev för Jesus, tills du salig
in i himlens ro får gå.

Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år), ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Theodor Söderberg 1877, alt. dalamelodi från Älvdalen

Frälsare, tag min hand



1. Frälsare, tag min hand,
fostra mej så,
att jag i dina spår
alltid må gå.
Herre, för varje dag
mej till ditt hjärta drag,
att i din sanning jag
fast måtte stå.

2. Klippan som brast för mej
vatten mej ger.
Manna för varje dag
än faller ner.
Jesus mej håller kär,
omsorg om mej han bär.
Ja, mitt i allting här
kärlek jag ser.

3. Jesus, i dina spår
följa jag vill.
Låt mej i lust och nöd
höra dej till.
Vad kan jag önska mer?
Du som behovet ser
allt vad mej fattas ger,
mera därtill.



Text: Charles Seymour Robinson 1862, Fredrik Engelke 1883.
Musik: Lowell Mason 1856

Kristus, hjälten, han allena



1. Kristus, hjälten, han allena
har mig löst ur träldomsbandet.
Skulle jag ej honom tjäna
all min tid i främlingslandet?
Han som verkar min förvandling,
Herre över herrar alla,
varje tanke, ord och handling
vill han styra och befalla.

2. Ensam skall jag ej förbida
Herrens dag, som ingen känner.
När och fjärran kämpa, lida
rikets barn, min Konungs vänner.
Får hans saktmods milda ande
oss i endräkt sammangjuta,
skall vår väg i mörko lande
himmelsk klarhet övergjuta.

3. Då vi livets goda dela,
dela sorgerna som bränna,
bedja varmt för dem som fela,
villigt våra fel bekänna,
då av Andens röst vi ledas
under bön i stilla stunder,
genom lydnad vi beredas
till att se Guds dolda under.

4. Du som var till döden trofast,
fostra oss att bliva trogna.
Ingen är på jorden bofast,
vi för himlen måste mogna.
Lär oss här i timligheten
kämpa utan all förfäran,
tills vi se i härligheten
dig som makten har och äran.


Text: Johan Gustav Thorsell 1919 (32 år), 1934
Musik: Johann Cruger 1649 (förenklad form)